DAG 30 - ETT SISTA ÖGONBLICK

Dagens rubrik låter så slutgiltigt på något sätt, men ja detta är ögonblicket då jag skriver mitt sista inlägg i listan med alla 30 olika teman att blogga om. Vissa teman har varit roligare än andra och en del har varit lite kluriga, men kanske vet ni nu lite mera om mig.

Just nu i detta ögonblick är mina ögonlock extremt tunga. Samtliga i huset har somnat och tvättmaskinen har äntligen tystnat (har rätt svårt att sova när den är igång och väsnas), så nu ska jag ta hand om tvätten och sen är det sängen som gäller för mig också! God natt allesammans!

DAG 29 - MINA AMBITIONER

Detta är näst sista inlägget i mitt 30-dagars tema-bloggande som har dragit ut en aning på tiden. Mitt mål var att hinna klart lagom till jul, men då var jag så pass dålig och låg inlagd på sjukhuset en hel del att det inte blev något av det.

Det jag ska skriva om idag är mina ambitioner. Jag har alltid satsat ganska högt och haft rätt så höga krav på mig själv. När jag går in för något så vill jag känna att jag har gjort bra ifrån mig... eller åtminstone tillräckligt bra! Jag vill känna att jag är nöjd.

Höga ambitioner... ja... det hade jag iallafall tills den dagen då jag gjorde mitt val inför gymnasiet. Då ville nämligen min klassföreståndare prata med mig och en kompis i enrum. Han tyckte nämligen att det var totalt bortkastat av oss att söka till barn- och fritidsprogrammet. Han tyckte att vi kunde mycket bättre än så. Med våra betyg kunde vi komma in på det mesta och just barn- och fritid krävde väl ett snittbetyg på runt 1,8 om jag inte minns fel (det var på den tiden man hade betygssystemet 1-5). Men nu var det ju så att jag gärna ville jobba med barn. Varför var det då så fel att söka mig till detta?! Bra betyg innebär ju inte automatiskt att man måste vara superintresserad av alla de utbildningarna som kräver bra betyg att komma in på.

Sen har det svängt lite hit och dit när det gäller val av yrke. Jag gick bland annat en turismutbildning på folkhögskola när jag var runt 20 år. Sedan har jag även haft en dröm att starta egen fotostudio här hemma. Men valet att utbilda mig till barnskötare är inget jag har ångrat. Jag har jobbat som det i många år och även vidareutbildat mig på högskolan till förskollärare.

En annan amibition är att leva mitt liv fullt ut om det nu är så att det blir ett kort liv pga cancern. Jag skulle vilja känna att jag har tagit vara på de bra dagarna och jag vill vara med min familj och vänner så mycket som möjligt.

Vet inte om även följande kan räknas till mina ambitioner, men det är iallafall att jag ska hinna göra en fotobok till vart och ett av våra barn innan jag dör. Jag har börjat på den första, men tyvärr har det inte hänt så mycket mer där. Har inte riktigt orkat eller haft någon vidare inspiration. Jag vill även få upp lite foton på väggarna. Som det är nu så finns det inte ett enda foto där, så man kan inte tro att jag älskar att fotografera så mycket som jag gör.

DAG 28 - DET HÄR SAKNAR JAG

Jag saknar mitt liv där jag inte hade cancer. Det finns inget positivt alls med den här sjukdomen. Den varianten som jag har är väldigt aggressiv och det finns ännu inget sätt att bota den. Saknar tiden då jag slapp tuffa behandlingar, jobbiga nålstick, operationer, oro och annat plågsamt.

Jag saknar även den lillasyster som jag aldrig har träffat. Hon dog bara något dygn gammal då jag var fem år. Jag önskar så att jag hade fått träffa henne och framför allt att hon hade fått leva.

Ja, det finns även en hel del annat som jag saknar... sommar, värme, att slippa känslan av att så ofta känna mig värdelös, saknar också personer som jag jobbat och pluggat tillsammans med, tonårstiden, en gullig kompis som flyttade till Värmland för några år sedan, en långhårig och snäll Schäfer som hette Anja som vi hade när jag var yngre m.m.

Personer som jag saknar!

DAG 27 - MIN FAVORITPLATS

Min favoritplats är nog hemma. Ja, efter all den tid som spenderats på sjukhuset så uppskattar man verkligen sitt eget hem! Men sen är det klart att det är väldigt skönt att emellanåt komma utanför husets väggar också.

En annan favoritplats är sjön. Vi bor nära Vättern och det är så himla fint där! Jag gillar även att fotografera där för det är ofta så fint ljus. Dessutom kan Vätter-utsikten se så olika ut beroende på väder och årstid.

En vintrig Vätter-utsikt. Tog denna bilden förra vintern.

Detta är utsiktet från mina föräldrars ena hus (men som de inte bor i nu utan kommer hyra ut).

Denna kvällsutsikt över Vättern är tagen från kyrkbyn i Brandstorp.

Simon och Adam leker vid Vättern i Baskarp.


William sitter på stranden i Baskarp.

Ännu en bild på Vättern tagen från Brandstorp.

Detta är den lilla båthamnen i Brandstorp.


Denna underbara Vätter-utsikten hade vi från ett hus där jag bodde för några år sedan.

DAG 26 - MINA RÄDSLOR

Något jag alltid har varit rädd för är småkryp av olika slag. Framför allt spindlar, fästingar, tvestjärtar och getingar. Jag vet att de inte är särskilt farliga, men det hjälper inte. Jag tycker ändå att de är fruktansvärt äckliga och otäcka! I och för sig är fästingarna lite "giftiga" där vi bodde förut och det är rätt många där som drabbats av TBE och Borrelia.

Denna bilden har jag tagit själv trots min rädsla för spindlar.

En annan sak jag är rädd för är att bli sämre igen, få jätteont och hamna på sjukhuset. Är även rädd att metastasen i min hjärna kommer växa sig stor eller föröka sig jättesnabbt så att den gör att jag påverkas på ett eller annat sätt. Är rädd att läkaren ska säga att det inte finns något mer att göra för att hålla min sjukdom i schack. Är rädd att jag kommer dö en långsam och smärtfylld död. När det väl är dags att dö hoppas jag att det går fort. Helst att jag dör i sömnen så att jag inte ens märker det. Usch, man känner sig så maktlös mot cancern! :-(

Jag är även rädd för sprutor och stick. Ja, iallafall när jag är så sönderstucken som jag varit periodvis att de har misslyckats med ena sticket efter det andra och har fått sticka mig många gånger. Kombinationen att vara rädd för att bli stucken + att ha drabbats av cancer är ingen höjdare.

Sen så är jag även rädd att det ska hända min familj och vänner något hemskt.

DAG 25 - EN FÖRSTA

En första... vad då? Ja, detta är nog det första temat som jag inte har en aning om vad jag ska skriva för något. Det är ju mycket man har gjort för första gången, men sen gäller det att komma ihåg det också. Jag kommer skriva en salig blandning om olika saker som jag gjort för första gången...

Mina första steg: Var ca 14-15 månader.

Min första cykel: En röd med cykelpump som jag fick när jag var tre år. Ja, just det där att den hade en cykelpump var väldigt viktigt! :-)

Mitt första syskon: När jag var 1½ år föddes min lillebror Peter.

Mitt första egna husdjur: Det var en dvärgkanin som hette Pelle.

Min första favoritfilm: Tror att det var en tecknad japansk film som hette Candy Candy. Mina föräldrar hyrde ut filmer i sin butik så jag tror att jag har sett de flesta som handlade om henne.

Min första utlandsresa: Det var när vi åkte till Lanzarote då jag var 10 år. Om man inte räknar med resor till våra grannländer i och för sig, för då har jag varit i både Norge och Danmark innan dess.

Min första mobiltelefon: Jag har för mig att det var en Ericsson-telefon som jag skaffade när jag var i 20-årsåldern. När jag berättat för min 11-åring att jag var så pass gammal innan jag hade en egen mobil så tror han att jag skojar.

Mina första "idoler": Det var nog det svenska pojkbandet "The Pinks". Oj vad jag tyckte att de var bra! De hade dessutom en låt där de sjöng om Linda. 

Mina första drömyrken: Hihi, hade ett par olika... antingen att bli sångerska eller att jobba i leksaksaffär!

Första datorn: Jag och brorsan hade en speldator som hette Commodore 64 eller nåt. Spelen hade vi på kassettband. Hihi, det har ju hänt lite sedan dess! ;-)

Min första lägenhet: Jag var ganska gammal då (runt 22-23 år). Hade en radhuslägenhet i det lilla samhället där jag är uppvuxen. Det var en 3:a på 78 kvm.

Den första cellgiftsbehandlingen: Den fick jag dagen före julafton, dvs den 23 december 2009. Jag var jättenervös och hade inte en aning om hur jag skulle må och föreställde mig det värsta. Men tack och lov gick det bra. Kände mig svullen av kortisonet och mitt immunförsvar blev så gott som obefintligt, men annars kände jag inte av just den behandlingen särskilt mycket.

DAG 24 - DET HÄR FÅR MIG ATT GRÅTA

Sedan jag blev sjuk så har tårarna runnit ner för mina kinder mycket oftare än de gjorde innan. Dels var det i början då jag precis hade fått min diagnos. Bara tanken på att inte få se mina barn växa upp. Ja, det var som att vrida ur en blöt disktrasa. Trodde aldrig att tårarna skulle ta slut. De bara rann och rann. Hade svårt att sova om nätterna och det vara som att befinna sig i den värsta mardrömmen man kan tänka sig!

William var bara ungefär ett år när jag fick de första symtomen på min bröstcancer.

Den 4:e december 2009 föddes vår lille Erik. Ett par, tre dagar efter snittet så drog hormonerna igång nästa omgång tårar. Minns att jag låg där i sängen på förlossningen och grät nästan en hel dag. Det var så många känslor på samma gång. Dels lyckan över vår lille bebis, men samtidigt oron och rädslan för att han inte skulle klara sig eller att han skulle få några men av den tidiga födseln. Jag var även arg och ledsen för att den dumma sjukdomen som jag drabbats av hade ställt till med allt. Inte nog med att jag själv skulle gå igeom en massa jobbiga saker så fick även vår oskyldiga lilla bebis lida för det. Stackars liten som låg där i kuvösen och fick hjälp med andningen och blev stucken var och varannan dag.

Nu vid drygt 1 års ålder är Erik en pigg, glad och busig liten kille. Han verkar må bra trots att han kom till världen ca 8 veckor för tidigt.

Det har gått drygt ett år sedan jag fick veta att jag var sjuk och det har varit många jobbiga besked under tiden som har gått. Många gånger har mina tårar också runnit av smärta. Har vid några tillfällen under min sjukdomstid haft så fruktansvärt ont att det knappt går att beskriva! Tyvärr är det inte bara sjukdomen i sig som har varit jobbig, utan minst lika ofta är det situationer och kommentarer här hemma som gjort mig riktigt sårad och på så sätt fått mina tårar att rinna.

Men sen finns det även en del andra saker som kan få mig att gråta. Det kan vara fin musik, ett sorgligt program eller film på tv eller något hemskt som jag läser om. När mina kusiner har sjungit så vackert på våra barns dop har jag inte kunnat hålla tillbaka tårarna. Jag har ibland även varit inne på bloggar och hemsidor där föräldrar skriver om att de har förlorat sitt barn eller där barnet lider av någon hemsk sjukdom. Usch, att se sitt barn lida eller att förlora sitt barn måste vara bland det värsta som en förälder kan vara med om.

DAG 22 - DET HÄR UPPRÖR MIG

Några saker som upprör mig...

- Övergrepp mot barn. Hur kan man vara elak mot ett oskyldigt litet barn?! Att slå ett barn, utsätta det för kränkande behandlingar, sexuella övergrepp... usch, kan verkligen inte förstå det!

- När folk är elaka mot djur. Hur kan man slå eller göra dumma saker mot djur?!

- Misshandel... ja, oavsett om det gäller mot barn, djur, kvinnor... att slå någon annan gör man inte! 

- Folk som kör fulla. Det är ju inte bara sig själva de utsätter för fara utan även andra. Har man druckit alkohol - åk med någon annan, gå eller ta bussen/tåget/taxi.

- Lögner och svek.

- Alla högar av hundbajs som ligger varstans längs trottoarerna. En del tycks tro att bajset bara försvinner och förvandlas till luft om hunden bajsar när det är snö. Sen när snön smälter och alla högarna ligger kvar lite här och var så är det inte så roligt. Barnen trampar i det och man får in stövlar och kängor som inte direkt luktar hallon.

- När folk som jobbar under tystnadsplikt och sekretess inte håller på detta. Jag har som patient tyvärr fått höra både det ena och det andra på sjukhuset. Mår illa när jag hör hur vårdpersonal pratar illa om patienter som ligger bara några få meter bort. Likaså när jag en gång låg i en säng i en korridor och en sköterska hade högläsning ur en patients journal. Usch!!

- Att vintern är så himla lång. Jag avskyr att frysa! Just Sverige är väl kanske inte bästa platsen att bo på om man vill ha en lång vår och sommar. Å andra sidan är Sverige en bra plats att bo på när det gäller många andra saker, så att bosätta mig utomlands är faktiskt inget jag har funderat över.

- Cancer... vilken hemsk sjukdom!! Finns inget positivt alls med den och jag önskar så att den inte fanns.

Nu är det bara 8 teman kvar att skriva om och vilka dessa är kan ni se HÄR!

DAG 21 - ETT ANNAT ÖGONBLICK

När det gäller ögonblick så har jag upplevt ganska många sådana. Likaså när det gäller dessa tema-inlägg så har det till stor del handlat just om att beskriva olika ögonblick.

Men nu ska jag alltså berätta om ett annat ögonblick och det får bli när vi har varit iväg och gjort 3D-ultraljud under graviditeterna med William och Erik. Båda gångerna har jag gjort det hos Selbing i Linköping. Att få se sin bebis där på skärmen har verkligen varit ett alldeles speciellt ögonblick. Det har känts så verkligt. Som att se bebisen på riktigt och man förstår inte riktigt hur man ska kunna vänta i flera månader innan man får hålla i honom.


William v 22+4


William v 22+4


"Vanligt" ultraljud på William v 22+4.


Ultraljud på Erik i v 25+1.

Selbing är otroligt duktig på att förklara vad det är man ser där på skärmen. Himla trevlig är han också! Det var ganska stor skillnad på kvalitén mellan första och andra gången vi var där. Han hade nämligen skaffat ny utrustning som tydligen kostade det dubbla mot den han hade innan.

Tyvärr har båda brorsorna envisats med att ha händerna framför ansiktet så det har varit lite svårt att se dem riktigt tydligt. Men man har enkelt kunnat se att de är pojkar och det har även gått att se att allt verkar vara som det ska med dem. Bilder och filmklipp från undersökningen läggs på en cd som man får ta med sig hem.

DAG 20 - DEN HÄR MÅNADEN

Februari månad har precis börjat. Det är årets kortaste månad. Bara bra, för då går det rätt snabbt tills våren är här. Jag längtar verkligen till våren. Bort med all snö och kyla. Fram med en värmande sol, fågelkvitter och växter som vaknar till liv. Önskan om att få uppleva ännu en vår och gärna också en sommar står högt i kurs. Men samtidigt är jag glad för varje dag jag får uppleva och framförallt får må bra... oavsett årstid!

Det finns inte så jättemycket spännande saker inplanerat den här månaden. Å andra sidan är det helt okej att ta dagarna som de kommer också. Att spontant hitta på roliga saker. En grej är att försöka komma iväg på spa-vistelsen jag vann då jag blev årets Hjältemama. Den är för fyra personer och vi tänkte åka tillsammans med min kompis Magdalena och hennes man. Presentkortet gäller på några olika spa:n både i Sverige och Norge.

Tittar jag i min kalender för februari så är det ett läkarbesök inbokat på sjukhuset nästa vecka. Ska ta prover inför det och troligtvis få min Zometa-behandling. Sen om allt ser okej ut så är det start av nästa 2-veckorskur av cellgifter.

Där finns även ett BVC-besök inbokat för William som blir 2½ år i slutet av månaden. Ser fram emot det för vi har, precis som jag skrivit om innan, verkligen världens gulligaste BVC-sköterska.

DAG 19 - DETTA ÅNGRAR JAG

I dagens inlägg är det meningen att jag ska berätta om något som jag ångrar. Oj, det är inte lätt alls. Jag kan faktiskt inte komma på något speciellt som jag ångrar särskilt mycket, utan det har nog funnits någon mening med det mesta. Visst kan man ångra saker man sagt eller något man inte sagt, och likaså något man gjort eller inte gjort och så. Men jag går inte runt och låter det ta en massa av min energi.

Sedan så har jag vid något tillfälle fått frågan om jag ångrar min sista graviditet då jag drabbades av cancer. Att det kan ha varit så att graviditeten var en utlösande faktor som gjorde att jag blev sjuk? Men nej, hur gräslig denna sjukdomen än är så ångrar jag absolut inte att jag blev gravid. Vi fick vår älskade lille Erik och han är bland det bästa som hänt oss, precis som våra andra barn också är.

Sen går det inte säkert säga att jag inte skulle fått cancer om jag inte hade blivit gravid denna tredje gången. Visserligen är den här typen av bröstcancer, IBC, lite vanligare just bland gravida och ammande kvinnor, men kanske hade jag fått det iallafall. Det är det ingen som vet och det är inte heller något jag tänker lägga särskilt mycket energi att spekulera i.

Vår älskade lille Erik då han bara var ca 1 månad gammal.

DAG 18 - MIN FAVORITFÖDELSEDAG

Jag funderade lite här om det är en av de födelsedagarna jag firade som barn eller om det är en av de när jag är äldre som hör till mina favoriter. Det är ju på lite olika sätt. Jag minns bland annat att när jag var liten så fixade min mamma ofta med barnkalas där vi satt utomhus och åt glass eller tårta. Ibland hade vi även tipspromenad. Det brukade vara jätteroligt! Jag fyller år i slutet av maj så det är en härlig tid på året att fira sin födelsedag.

Men en favorit är också då jag fyllde 21 år. Det var när jag var i USA. Det var extra roligt för en av mina au pair-kompisar (en tjej från Norge) fyllde nämligen år samma dag som jag så vi firade våra födelsedagar ordentligt. Vi samlade ihop ett helt gäng kompisar, hyrde limousine, åt på restaurang och efteråt gick vi ut och festade.


Att åka limousine var en rolig upplevelse.


Ytterligare en bild på kompis-gänget.

Jag och Harriet (som fyller år samma datum).

Här sitter vi på restaurangen och äter. Vi beställde även in varsin drink, som vi först i efterhand förstod var alkoholfri *s*. Det var väl inte riktigt vad vi hade tänkt oss, men väldigt goda var de iallafall!

Jag firades även av min värdfamilj och vi gick på en jättemysig restaurang.

Jag sitter i mitten och i min famn sitter Stephanie som då bara var 4 år. Övriga på bilden är ett par av mina kompisar, värdfamiljen och en av barnens kompisar.

Min kompis Magdalena och jag har massor av roliga minnen från vår tid som au pairer i USA.

Jag har fotograferat av bilderna ur ett fotoalbum så det är därför kvalitén på dem inte är särskilt bra.

Det här med födelsedagar har de senaste åren inte känts som något speciellt och jag har inte firat dem särskilt mycket. Men nu när jag är sjuk så känner jag mig såklart tacksam för varje födelsedag till som jag kommer att få fira. Jag hoppas verkligen att jag fortfarande finns i livet nästa gång jag fyller år. Det finns absolut inga garantier för det med tanke på hur otroligt snabbt cancermonstren sprider sig i min kropp... men som sagt, jag önskar och hoppas på det bästa!

DAG 17 - MITT FAVORITMINNE

För ett tag sedan började jag skriva "30 dagar - 30 teman", men tyvärr kom en massa sjukhusbesök emellan och jag hann bara till dag 16. Fast det är ju inget som säger att jag inte kan fortsätta nu så det gör jag! :-)

Det jag ska berätta om nu är mitt favoritminne. Oj, detta blir svårt! Hur ska man välja ut ETT favoritminne?! Det är faktiskt omöjligt, så jag väljer ut några som jag berättar om här...

♥  Vårt bröllop
Den 14:e augusti förra året gifte vi oss. Trots min sjukdom med dålig prognos gjorde vi det som vi hade planerat i ca 1½ år. Visserligen på ett helt annat sätt än hur planen först såg ut, men ett mer minnesvärt bröllop kan man nog knappt få. Lite annorlunda, men så underbart på alla sätt.

Egentligen hade vi tänkt att vi skulle gifta oss i Brandstorps kyrka, dvs en liten röd kyrka på landet där jag är uppvuxen. Men sen krockade datumet med min operation. Det skulle bara ha blivit ungefär en vecka efter att jag hade opererat bort bröstet och bara någon månad efter min sista cellgiftsbehandling, så vi avbokade bröllopet.

Jag hade då turen att vinna en vigsel på hög höjd. Det blev i Globen SkyView, dvs en av glasgondolerna som går på utsidan av Globen i Stockholm. Där vigdes vi och eftersom endast 16 personer kunde vara i glashissen så blev det tillsammans med några av våra närmaste släktingar och vänner.

Efteråt skålade vi i champagne och därefter åkte vi iväg på en middagskryssning i skärgården. Vi hade helt underbart väder. Solsken och 30 grader varmt. Det var den finaste dagen på hela sommaren!

Samtliga grabbar som var med på bröllopet.

Adam och Simon.

Dagen efter bröllopet gick vi på Teknorama (tekniska muséet). Tjusiga vi är som poliser?! ;-)

Jag och Adam tävlar mot varandra i någon grej där man styr en boll med hjälp av hjärnan eller vad det nu var. Vet inte hur bra det funkade, men vi vann iallafall varsin gång.

♥ När barnen kom till världen
Adam föddes en dag i slutet av oktober 1999. Jag hade då gått en vecka över tiden och nästan gett upp hoppet om att det skulle komma ut någon bebis. Men dagen innan han föddes började jag känna av lite värkar. De kom inte särskilt regelbundet och jag vågade inte tro att det var "på riktigt". Men det var det. På natten åkte vi in till KSS och jag var då öppen 5 cm. Eftersom jag var ensamstående följde min mamma med in till sjukhuset och det kändes skönt att ha henne med.

Det tog ungefär 10 timmar från att jag kom in till förlossningen tills Adam föddes. Förlossningen avstannade lite mot slutet så de fick sätta in värkstimulerande dropp. Men annars gick det bra. Jag klarade mig på enbart lustgas (och akupunktur som de snabbt fick plocka bort för att det var så obehagligt) och hade nog trott att det skulle vara värre att föda barn än det var. Innan hade jag tänkt att jag skulle ta ALLT som gick att få när det gäller smärtstillande.

En bild på mig och Adam från vintern -04.

Williams förlossning har jag skrivit om på denna sidan och en liten rapport efter att Erik kom till världen finns att läsa om här. Erik föddes med planerat snitt i v 32 pga att jag blev sjuk i cancer och var tvungen att komma igång med min cellgiftsbehandling.

William när han var nyfödd.

♥ Min och Magdalenas resa till Florida
Det är många resor som har varit roliga och minnesvärda, men en av de bästa är nog ändå när jag och min kompis Magdalena reste till Florida. Det gjorde vi när vi var au pairer i USA, så det är ju ganska många år sedan.

Vi hade samlat ihop pengar ett bra tag till resan. Istället för att shoppa, gå på bio eller vara ute och festa så spenderade vi ganska många helger med att sitta hemma och titta på film, gå långpromenader och gjorde lite av varje som inte kostade så mycket pengar.

Vi var i Florida en vecka. Vi tog först flyget ner till Orlando där vi besökte Disneyworld. Sedan åkte vi buss vidare mot Miami. Där bodde vi på ett jättefint hotell precis intill stranden och hade några helt underbara och härliga dagar. Jag går inte in på några detaljer i detta inlägget för då blir det nog rätt långt, men vi hade verkligen jätteroligt och det är en sån där resa man inte glömmer bort i första taget! :-)

DAG 16 – MIN FÖRSTA KYSS

Ja, det var en bra fråga?! Handlar det om en oskyldig liten puss så var det säker mamma eller pappa som fick den. Eller kanske brorsan, nån kompis eller ett husdjur?! Men första "riktiga kyssen" är faktiskt inte heller något som jag direkt har lagt på minnet. Det var väl kanske någon period där i tonåren då man mer eller mindre ständigt var lite kär i någon, men föremålen för ens kärlek varierade lite.

DAG 15 – MINA DRÖMMAR

Min stora DRÖM just nu är att få bli frisk!! Tänk om det gick att snurra lite på ett trollspö - och så vips - var man frisk! För hela den här situationen vi lever i är verkligen som den värsta mardrömmen. Det har verkligen varit så mycket nu det sista. Tänker ibland tanken att det kanske inte kommer att vara cancern i sig som tar mitt liv, utan istället alla andra grejer runtomkring som jag drabbas av och som gör att jag inte kan få mina cellgiftsbehandlingar och som då gör att cancermonstren får fritt spelrum!



När det handlar om drömmer i övrigt så kan jag säga att jag drömmer väldigt ofta just nu. Det blir säkert så när jag slumrar till så ofta och vaknar till titt som tätt. Då kommer man ju oftast ihåg de där korta små dröm-snuttarna. Ganska ofta är det otäcka drömmar. Minns inte om en av dem som jag drömde för ett tag sedan.

Då drömde jag att jag låg och sov i sängen i vårt sovrum. Plötsligt var det någon som slet ut dörren ut till balkongen (som i verkligheten inte ens är inne i sovrummen, utan ute i hallen). Det var iskallt ute, så kombinationen av dörren som smällde till och den iskalla luften som blåste in väckte mig. Jag fick då syn på något fruktansvärt! Vår lille Erik, som då inte ens var 1 år fyllda, satt på balkongräcket och försökte klamra sig fast allt vad han kunde!! Han var livrädd och helt hysterisk. Usch, jag minns fortfarande den där känslan innan jag förstod att det hela bara var en otäck dröm som jag vaknat av. :-(

DAG 14 – VAD HADE JAG PÅ MIG IDAG?

 Det går lite dåligt med mina tema-inlägg och särskilt nu när jag blivit sämre och har hamnat på sjukhus. Mitt mål var att bli färdig med alla 30 inläggen fram tills jul... ja, så blev det tyvärr inte! Lär antagligen inte ens hinna klart under det här året.

Lite tråkigt tema på detta tycker jag eftersom nästan samma varit en gång tidigare. Tyvärr har jag ingen kamera här och kan fota det jag har på mig, men jag kan berätta!

Större delen av dagen har jag haft en sån där tjusig blå sjukhus-skjorta och faktum är att jag har en bild av dem på datorn från december förra året!

December 2009

På eftermiddagen efter att jag hade svettats ner febern en del tog jag en dusch. Satte då på mig lite vanliga kläder. Ett par svarta kabelstickade tighhts som jag köpte i USA, svarta strumpor och en jätteskön grå tunika från me&i. Egentligen känner man sig nästan lite friskare av att använda sina egna kläder och det finns ju en hel del plagg som är sköna fastän man ligger ner större delen av dagen.

Men det finns några fördelar med att använda sjukhusets kläder också. En av dem är att man inte har så mycket tvätt sen när man kommer hem. En annan är att skjortorna här verkligen är riktigt bekväma, för de klämmer aldrig åt över nålar, slangar och dylikt. Likaså behöver man inte vara rädd för att fläckas ner av blod eller annat när de tar prover. Så som sagt, även om de är både skitfula och urtvättade så finns det några fördelar också.

Nu ska jag krypa ner under täcket i min tjusiga nattskjorta och försöka sova. Har precis kollat tempen och den låg på 38,2 just nu. Fast egentligen är det lite missvisande för de var inne med Ipren till mig för ungefär en timma sedan.

DAG 13 - DEN HÄR VECKAN

Halva den här veckan har redan gått och det är lite läskigt hur snabbt tiden rusar iväg. Jag skulle helst vilja kunna trycka på en paus-knapp och låta den stå stilla ett tag.


Oj vad vi stirrar in i kameran?! Men hur som helst föreställer bilden min och Williams lilla "morgon-procedur" = vi sitter i soffan och öppnar julswapps-paketet.

Den här veckan har jag varit väldigt trött! Har slumrat till många gånger de senaste dagarna. Även stunder då jag bara tänkt blunda lite för att vila ögonen några minuter så har det slutat med att jag somnat. Det är inte likt mig att vara så här trött! För hur trött jag än är så är det väldigt sällan jag sover om dagarna annars. Så jag känner mer och mer att saker och ting inte är som de ska i min kropp.

Jag har även svårt att koncentrera mig på saker och ting. Det känns lite som att huvudet är fyllt av nån seg kolasås. Det brukar i vanliga fall gå snabbt och smidigt att skriva ett inlägg här på bloggen. Men när man är trött och okoncentrerad går det inte lika enkelt. Försöker skriva lite ändå. Stavar fel. Raderar. Skriver lite till. Får läsa om allt. Låter konstigt. Får radera lite till.

Den här veckan är även veckan före julafton. Kom att tänka på det förut och fick faktiskt dubbelkolla i kalendern för att se om det verkligen var så! Det verkar som det kan bli en vit jul i år. Under hela december har det kommit en massa snö här. Det snöar även ute just nu och om man kan lita på 10-dygnsprognosen så ska det komma lite varje dag framöver. Självaste julafton verkar kunna bli riktigt kall, -13 grader, så snön verkar inte töa bort heller! ;-)

"MIIINA GREJER!!" och "FIIINA GREJER!" utbrast han när han såg att det fanns fler Tupperware-redskap i plast i paketet. Han tog dem och sprang bort med dem till sitt lilla kök.

Funderar lite över om det kan vara så att min hemliga tomte säljer eller har sålt Tupperware?! Maria kanske??! :-) Eller finns det flera? Hmm, får nog klura lite...!

Såg att någon undrade vad det är för ett kök William har. Jo, det kommer från Ikea. Han fick det när han fyllde 2 år och detta är nog den leksak som han leker allra mest med. Så gott som dagligen är han där och "lagar mat" (oftast köttfärslimpa *s*). Det känns både stabilt och rejält, så jag både tror och hoppas att det kommer att hålla i många år till.

DAG 12 - I MIN HANDVÄSKA

Har hamnat lite efter med mina "30 tema-inlägg" så här kommer ytterligare ett och rubriken är - vad finns det i min handväska?

Jag fick en ny väska i samband med att jag fick utmärkelsen Årets Mamahjälte. Den är av märket Ecco, som jag själv förknippar med skor. Visste inte att de tillverkade väskor också, så där fick jag lära mig något nytt. Jag gillar min nya väska jättemycket. Bra förvaringsfack inuti och precis lagom stor. Det är mycket enklare att hålla ordning och reda i denna än min gamla.




I väskan finns följande:
- plånbok
- iPhone
- en burk salivstimulerande tabletter (mina mediciner gör mig så torr i munnen)
- en burk med mediciner mot smärta och illamående
- nagelfil
- chokladbit (som jag hämtade ut via en kupong från Marabous julkalender)
- en liten tub Emla-kräm
- ett Emla-plåster
- make up-kräm
- en smyckespåse där det ligger ett armband och ett par halsband
- glittrig groda (som jag fick av en snäll farbror på labbet då jag låg inlagd på sjukhuset)
- ett paket våtservetter
- en Libero blöja

Tänk vad vi kvinnor släpar runt på mycket grejer! Men jag kan samtidigt säga att min väska just nu innehåller ovanligt få grejer för att vara min. Men största orsaken till detta är som sagt att jag nyss har bytt väska. Min gamla var mer som en "påse" och där fanns allt och lite till och det var precis omöjligt att hitta det man letade efter!

DAG 11 - MINA SYSKON

Jag har en lillebror som heter Peter. Han är född -78 och det skiljer knappt 1½ år mellan oss, så vi har varit lite som "tvillingar" medan vi vuxit upp (eller pseudotvillingar som det kallas när det skiljer mindre än 18 månader mellan syskonen).

Under vår uppväxt har vi hittat på jättemycket roliga saker och lekt massor, men vi har även bråkat mycket och både har precis vetat hur man bäst gör för att reta gallfeber på den andre. Men allra mest har vi haft kul och haft mycket glädje av varandra!

Peter med vår kusin Wilma på ena armen och sonen Ludwig på den andre.

Vi har även en lillasyster som föddes -82. Hon heter Maria och är en liten ängel. Hon föddes några veckor för tidigt och tyvärr dog hon redan efter ett dygn. :-(

DAG 10 - DET HÄR HAR JAG PÅ MIG IDAG

Fortsätter sakta men säkert mitt 30 dagars-bloggande där man skriver efter olika teman. Idag ska jag skriva om vad jag har på mig. Jo, det jag har på mig idag är ett av mina favoritplagg. Sedan jag fick denna hemskickad till mig från norska webbutiken OnePiece för några veckor sedan, så har mina älskade plyschbyxor allt oftare legat kvar inne i garderoben.



Detta är en hel mysdress som måste vara det ultimata plagget när man som jag ägnar en stor del av dagen åt att vila och ta det lugnt. Helt underbar, för den glipar ingenstans och sitter inte heller åt någonstans. Ska jag betygsätta hur bekväm den är att ha på sig så blir det lätt en 10:a!



Första gången jag provade plagget så kände jag mig lite som en jättebebis! ;-) Å andra sidan finns det ibland kläder åt bebisar och småbarn som gör att de ser ut som mini-vuxna, så det är lite som ombytta roller. OnePiece finns i och för sig även för barn. Minsta storleken är från ca 5 år.

Storlekarna på OnePiece baseras främst på hur lång man är. Jag är 1,67 och har stl M.