torsdag, februari 10, 2011

DAG 25 - EN FÖRSTA

En första... vad då? Ja, detta är nog det första temat som jag inte har en aning om vad jag ska skriva för något. Det är ju mycket man har gjort för första gången, men sen gäller det att komma ihåg det också. Jag kommer skriva en salig blandning om olika saker som jag gjort för första gången...

Mina första steg: Var ca 14-15 månader.

Min första cykel: En röd med cykelpump som jag fick när jag var tre år. Ja, just det där att den hade en cykelpump var väldigt viktigt! :-)

Mitt första syskon: När jag var 1½ år föddes min lillebror Peter.

Mitt första egna husdjur: Det var en dvärgkanin som hette Pelle.

Min första favoritfilm: Tror att det var en tecknad japansk film som hette Candy Candy. Mina föräldrar hyrde ut filmer i sin butik så jag tror att jag har sett de flesta som handlade om henne.


Min första utlandsresa: Det var när vi åkte till Lanzarote då jag var 10 år. Om man inte räknar med resor till våra grannländer i och för sig, för då har jag varit i både Norge och Danmark innan dess.

Min första mobiltelefon: Jag har för mig att det var en Ericsson-telefon som jag skaffade när jag var i 20-årsåldern. När jag berättat för min 11-åring att jag var så pass gammal innan jag hade en egen mobil så tror han att jag skojar.

Mina första "idoler": Det var nog det svenska pojkbandet "The Pinks". Oj vad jag tyckte att de var bra! De hade dessutom en låt där de sjöng om Linda. 


Mina första drömyrken: Hihi, hade ett par olika... antingen att bli sångerska eller att jobba i leksaksaffär!

Första datorn: Jag och brorsan hade en speldator som hette Commodore 64 eller nåt. Spelen hade vi på kassettband. Hihi, det har ju hänt lite sedan dess! ;-)

Min första lägenhet: Jag var ganska gammal då (runt 22-23 år). Hade en radhuslägenhet i det lilla samhället där jag är uppvuxen. Det var en 3:a på 78 kvm.

Den första cellgiftsbehandlingen: Den fick jag dagen före julafton, dvs den 23 december 2009. Jag var jättenervös och hade inte en aning om hur jag skulle må och föreställde mig det värsta. Men tack och lov gick det bra. Kände mig svullen av kortisonet och mitt immunförsvar blev så gott som obefintligt, men annars kände jag inte av just den behandlingen särskilt mycket.

14 kommentarer:

Sandra med Oliver och William sa...

Åh, "Candy candy" ÄLSKADE jag!!!=)
Hihi, jag tittade på introt och jag insåg nog inte som liten att jag försökte sjunga på japanska;-)
Men det var såå bra iaf!=)

Hoppas du får en bra dag idag, tänker på er varje dag!

Stor kram!

malinj80 sa...

Åh, the pinks tyckte jag oxå om :)
Världen har förändrats lite, va nog också runt 20 när jag fick min första telefon.
Kram

Lina sa...

Åh! The Pinks - vilken nostalgi! :)
Apropå det där med mobiltelefoner och utveckling frågade min son (snart sex år) mig härom dagen om jag gillade att spela på "mormors" telefon när jag var liten (han tycker väldigt mycket om att spela på min). Jag sa att mormor inte hade någon mobil när jag var liten, så därför kunde jag inte spela, och så berättade jag att det inte ens fanns särskilt många mobiler "förr". Då tittade han storögt på mig och frågade: Inte ens iPhone?!! ;)

Härligt med små nostalgitrippar ibland...

Fotograferande fembarnsmamma sa...

Hej vännen! Åh the Pinks med Shaking Fredrik i spetsen :) Var inte han från Mullsjö?? De sjöng om en Susanne med... Linda, jag beundrar dig! Trots din svåra sjukdom sätter du alltid barnen först. Så ska det ju vara!! Men jag tror att en del i kris hamanr i någon slags "självömkan" och sätter sitt eget lidande först. Dina barn har en fantastisk mamma!! och jag en fin vän :) Många kramar Maria

http://mariasdagbok.blogspot.com/

thile sa...

Herlig med dine bilder og 'tripper' (hihi- kan jeg skrive så?) gillar mye:-)
Du sprer så mye glede og varme, Linda. Du er en underbar, unik tjej, vakker som få :-)
Klem

Sara sa...

Haha, håller med Sandra ovan, inte fattade man att man sjöng på japanska :) Nån som vet var man kan få tag i nån sån film, vore riktigt kul att se dem igen som vuxen!

Lotta A sa...

Åh, vilken nostalgi....
Med "The Pinks."
Jag tror alla tjejer i Brandstorp på den tiden, önskade heta Linda.
(Jag var i alla fall en)
Den låten kändes som den var tillägnad alla som hette Linda.

Candy Candy, minns jag också!
Vilka gulliga filmer.

Själv var jag 26 år när jag skaffade min första mobiltelefon.
Snacka om stor skillnad mot i dag.

Kram från Lotta

Lisa sa...

Hihi det var lite nostalgi i ditt inlägg :)

Det sista "En första" hade jag dock önskat att du sluppit. *kramar om*

Kram Lisa

Linda sa...

Bir så full i skratt!! Heter oxå Linda
* Skaffade mobil vid typ 20
* Älskade The Pinks ,särskilt Linda Linda som de sjöng just för mig. De hade dessutom en låt om Marie och den var nog oxå till mig.
* Tittade massor på Candy Candy ända till mamma tröttnade på att jag satt å lipa varenda gång.
* Tittade du aldrig på Sandy Bell??


Kram Linda Marie

Therese sa...

Man är ju inte gammal om man flyttar hemifrån när man är 21-23 år. Det är ju i den åldern dem flesta flyttar hemifrån.

Anonym sa...

"En första" för mig - är du. Utav mina kompisar som fick barn kom du först!!! Därför känns du speciell! kram Gunilla N

Malin Lj - Mamma till Walter sa...

Åh, the Pinks var mina favoriter när jag växte upp också!! "Linda, Linda du bara ler, Linda Linda, du tar och du geeeer" Hörde aldrig vad de sa i första raden:)

Ta hand om dig, kramar.

Sara sa...

Ja, vilket nostalgi inlägg! Minns också hur jag älskade Candy och Sandy Bell, satt och grät framför tvn om och om igen. Minns även så lyxigt jag tyckte det var när mina föräldrar köpte en video med fjärrkontrollen, den hade dock en lång sladd som gick till videon....
Kram Sara

Cecilia sa...

Hej!!!

Jag hade oxå candy candy som favofilm och även sandybell :)

Ha de bäst å hoppas att du får må bra länge nu :)

Kram