Igår åkte jag hem. Tyvärr kan jag ju inte säga att jag mår jättebra bara för det. Faktum är att jag nog aldrig innan varit så risig när jag kommit hem från sjukhuset som denna gången. Alla krafter är som bortblåsta! Har i stort sett bara orkat ligga på soffan. Skulle stoppa in lite ved i kaminen förut, men kunde inte ens sitta på huk utan att benen vek sig. Att gå mellan soffan och köket är ungefär max vad jag klarar.
Jag vägde mig förut för ena paret byxor som jag drog på mig stannade inte kvar i midjan. Inte så konstigt för mellan 7-8 kg har rasat av mig på bara nån vecka, och det är trots att ena påsen efter den andra med vätskedropp har pumpats in både på sjukhuset och här hemma (och jag ska få ytterligare ett inför natten som kommer). Åh, jag som var så glad över att ha gått upp runt 5 kg vid förra läkarbesöket, men de är som sagt borta nu. Fast det är klart, får man knappt i sig mat och dryck och mest orkar ligga ner så försvinner såväl muskler som fett i en rasande fart.
Nej, så snart aptiten återvänt börjar mitt onyttiga liv för att snabbt få upp vikten igen! Som en omvänd bantningskur ungefär i kombination med korta promenader. Nån som vill hänga på? ;-) Annars brukar det mest vara tråkiga rasa-i-vikt-dieter så här års inför beach-säsongen. Har alltid velat väga lite mindre i så gott som hela mitt liv, men nu får jag nästan lite panik istället när vikten rasar för snabbt och när reserverna försvinner. Blir jag sjuk nu igen så har jag inte mycket reserver att ta av och det är lite skrämmande (även om jag såklart även sett cancerpatienter som väger betydligt mindre än jag gör).
Fast när det gäller maten idag har jag tvingat i mig något nästan varje timma idag. Några skedar glass, lite snabbmakaroner, en bit smörgås, ett par klunkar proviva, ett smörgåsrån...! Inte mycket åt gången, men jag tänker ändå att lite men ofta kanske är bästa sättet att få tillbaks aptiten. Helt klart är det lättare att kunna äta här hemma än på sjukhuset där maten antingen inte smakar något alls eller smakar desinfektionsmedel.
Som ni säkert vet skulle vi ha åkt på spa denna helgen. Det känns ju onekligen rätt trist att det inte blev av, men samtidigt hade jag inte orkat det heller. Det är roligt om man kan få ut nåt av en sån helg än att mest ligga i sängen och känna sig totalt orkeslös. Men förhoppningsvis kommer vi iväg nästa helg istället. Sen på måndagen efter det börjar jag min strålbehandling mot hjärn-monstren.
Men för en stund sedan tog jag ett långt och skönt bad för att ändå få lite "spa-känsla". Gissa hur underbart det var!! Har bara tagit ett par snabba duschar under veckan, men efter att ha legat och frossat och svettats om vartannat så kände jag mig allt annat än fräsch. Så nu låg jag i badet en bra stund, gjorde inpackning i håret, rakade benen, smorde in hela kroppen, fötterna, ansiktet och allt och till slut på med en gnutta smink. Se där ja - det dök nästan upp en annan person nästan när jag tittade mig i spegeln! Fast allt tar sin lilla tid. Blir så yr och skakis för minsta lilla jag gör. Bara att ta mig ur från badkaret var lite läskigt (och kanske rentav dumt att göra på egen hand).
När det gäller barnen så är Erik fortfarande rätt risig. Var hemma hos mina föräldrar en stund igår efter att jag blev hämtade på sjukhuset utav en av deras goa vänner. Faktum var att jag satt med luren i handen igår eftermiddag och funderade på att ringa barnakuten. Vår lillskrutt var verkligen inte sig själv. Liksom jag är han riktigt medtagen av bacillerna vi dragit på oss. Men det är så hemskt att se sitt lilla barn må så dåligt. Trots att han ätit antibiotika i några dagar hade han nästan 39 i temp och hans hosta låter verkligen hemsk, fast det gör den ju oftast eftersom han har förkylningsastma och förkylningar blir oftast ganska jobbiga för honom.
Min otroligt snälla och gulliga mamma har hand om honom även nu i helgen ifall det är så att han även har dragit på sig nåt virus. Kanske bäst att jag undviker smittan så gott som går (även om risken finns att jag hann blev smittad medan jag var där) och inte vill jag att de andra barnen får det heller. Även om det känns urjobbigt att behöva dela upp familjen på olika platser så känns det just nu som enda sättet för att försöka bli kvitt alla sjukdomar som bara går runt, runt här hemma! Hoppas det går snabbt för jag saknar min lilla "bebis" så det nästan gör ont.
De andra barnen är friska och det är skönt! Simon har repat sig efter sin halsfluss och avslutar sin penicillinkur nu i helgen. Även han är någon som måste ha rasat i vikt. Han är ju smal i vanliga fall, men jag såg idag hur magra hans armar och ben har blivit. Men även han låg ju helt utslagen de dagarna han mådde som sämst, och hade svårt att både äta och dricka, så det är inte så konstigt.
Nä, nu ska jag vila en stund till under min underbara värmefilt! Övriga familjen har lämnat huset för några timmar så här är lugnt och tyst. Fast först kanske jag skulle försöka stoppa i mig något litet mer att äta. Förslag på sånt som är lätt att äta fastän aptiten är lika med noll tas tacksamt emot!
Vill även "pusha" lite för
min insamling till Cancerfonden. Varje gång jag är på sjukhuset blir jag ledsen och lite nedstämd över att se hur många det är som ligger på Onkologen och kämpar mot den här gräsliga sjukdomen. Inte bara gamlingar tyvärr, utan även en hel del yngre. Helt klart behövs varje krona som kommer till Cancerfonden.
Min insamling har varit igång i ungefär ett år och ni har under denna tiden samlat in otroliga
106 710:-. Detta är pengar som går till forskning och som räddar liv - och kanske även gäller ditt, din vän, din förälder, ditt barn eller någon annan nära anhörig eftersom cancer är en sjukdom som inte tar särskilt stor hänsyn utan verkar kunna drabba vem som helst. Fast det är så lätt att tänka att "det drabbar inte mig". Jag vet och har många gånger tänkt så själv. Men sen gjorde det ju det ändå...! :-(
REKLAM:
