ETT SPÄNNANDE BESÖK

I morse var jag riktigt, riktigt trött! Sov uruselt i natt för jag vaknade säkert 20 gånger och hade ont. Mest ont i höften, men på nätterna känns även flera av de andra ställena där cancermonstrena har bosatt sig. Sen när morgonen kom så hade jag så ont att jag lipade tills de smärtstillande tabletterna började göra susen. Just då kändes det inte som jag skulle orka med den här dagen något vidare.

Men sen mådde jag bättre och jag tog mig in i duschen. En stund senare fick vi besök. Det var nämligen idag som Lotta Grey (även kallad Vimmelmamman) skulle komma och göra ett reportage inför Årets Mama-hjälte. Det kommer ta ett par veckor innan alla reportagen är färdiga, men sen kommer de ligga ute på nätet och man kan gå in och rösta på den man tycker ska vinna. Men en sak är säkert - någon filmstjärna är jag inte! ;-) Usch, känner mig inte alls naturlig framför kameran. Orden liksom fastnade i munnen och hjärnan kändes segare än vanligt så jag minns ens knappt nu i efterhand vad jag sa. Men förhoppningsvis kan de klippa ihop något som går att använda av det ändå.




En "vimmel-bild" på oss. Haha, oj vad kort och blek jag ser ut intill Lotta! ;-)


Min underbara vän Magdalena fick också komma förbi och sitta en stund framför kameran. Hon var jättenervös, men det gick ju hur bra som helst! 

På eftermiddagen skjutsade vi Lotta och producenten till tåget. Vi var verkligen i sista minuten! Tror vi var vid stationen 15:10 och tåget gick 15:14. Tiden går så fort när man har roligt! Lotta var precis lika trevlig och lätt att prata med i verkligheten som i telefonen. :-)

Därefter bar det vidare ner till sjukhuset. De ringde i morse och sa att jag skulle få komma och göra inställningarna inför strålbehandlingen. Ska in igen på måndag och få en högdos-behandling mot höften där jag har ont. På väg in till sjukhuset ringde min vän Elisabet och frågade om jag ville ha sällskap för hon var i närheten. Det ville jag gärna. Alltid roligt att träffas! Dessutom hade vi alla fyra barnen med oss och då slapp vi omvandla väntrummet vid strålbehandlingen till ett livat "dagis" så här på fredagseftermiddagen!


Såna här röntgen-maskiner har man åkt igenom ett antal gånger.


Elisabet tog en bild av min journal. Den är tjock som en hel roman.

Det gick snabbt och smidigt med förberedelserna. Det gick att ställa in apparaten efter mina gamla tatueringsprickar så jag slapp göra nya och var klar efter redan en kvart. Skönt! Men på vägen hem tog mitt batteri totalt slut. Somnade i bilen och sov vidare hemma på soffan. Resten av kvällen har jag ägnat liggande i soffan. Har haft min söta kusin Jessica och hennes pojkvän "Alice" på besök (han heter Alex, men William kunde inte riktigt säga det så det blev Alice). Telefonen har även ringt några gånger, men annars har det varit lugnt.