BLEV UPPRINGD AV VIMMELMAMMAN

Tidigare ikväll mitt i det där kaoset som emellanåt kan uppstå i en familj med många barn och där de små grabbarna började bli lite övertrötta och avlöste varandra med att skrika så ringde min telefon. Jag kände inte igen numret och undrade vem det kunde vara, men jag kan säga att jag blev riktigt överraskad. Det var Lotta Grey, även känd som Vimmelmamman, som ringde mig!

För ett par år sedan vann Lotta titeln Årets Hjälte-mama. I år har hon fått äran att vara med och välja ut och intervjua Årets Hjälte-mama 2010 och vet ni vad??! Jag är en av fem nominerade som kommer få åka till galan på Berns i Stockholm i november och där ha chansen att bli utsedd till Årets Hjälte-mama 2010!!


Bild lånad från berns.se.

Oj, kan faktiskt inte riktigt fatta att det är sant och att lilla JAG blivit utvald till detta. På vilket sätt är just jag en hjälte?! :-) Men flera har nominerat mig och jag tror nog jag har en del av mina underbara vänner och bloggläsare att tacka för detta! Jag blev verkligen superglad! Jag som för inte så längesen klagade över att mitt liv bara består av tråkiga sjukhusbesök har nu något riktigt roligt att se fram emot. Hoppas, hoppas, hoppas nu bara att jag mår någorlunda bra när galan är.

Lotta berättade att hon egentligen skulle ringa mig först nu på måndag, men så bestämde hon sig för att slå mig en signal redan idag för att göra mig glad inför helgen - och det funkade ju riktigt bra!! Tack Lotta!! :-) Men vi ska höras igen på måndag då hon ska berätta mera. Bland annat kommer de att komma hem hit och filma.

Den här dagen har för övrigt varit rätt så intensiv. Jag har bland annat suttit i en massa telefonsamtal och suttit i möte nu i eftermiddag och gjort av med lite mer energi än jag egentligen har. Skriver mer om detta en annan dag. Kan iallafall säga att jag är en person som som inte ber om hjälp i första taget. Nu har jag gjort det, men vad händer?! Jo, hjälpen finns inte att få. Det är tydligen inte meningen att en småbarnsmamma ska bli sjuk.

Jo, lite hjälp finns att få. Vi har blivit beviljade hjälp genom hemtjänsten mellan kl 6-9 varje vardag. Resten av tiden ska jag klara av att fixa allt på egen hand. Ska orka göra lunch, ta hand om en bebis, hämta på dagis, hjälpa till med läxor m.m. Samtidigt ska jag även klara av att genomgå behandlingar, ta prover, träffa läkare och allt sånt för att försöka hålla de otäcka cancermonstren på mattan så gott som går.



Nej det är bara för mycket just nu! Börjar tröttna på att känna mig som en boll som kastas fram och tillbaka mellan olika instanser hela tiden. Nu har vi tack och lov mina underbart snälla och omtänksamma föräldrar som hjälper oss massor! Men det känns inte helt rätt att min mamma ska åka hit varenda dag och vara här med mig hela dagarna utan att få ett öre för det.

Men lite i rätt riktning har det förhoppningsvis gått idag trots allt. I slutet av månaden kommer det bli ett nätverksmöte med alla inblandade personer för att se om de kan komma fram till någon lösning. Jag hoppas verkligen det.

Oj då, nu skrev jag en massa om detta fast jag egentligen inte hade tänkt göra det just nu. Det ligger ganska mycket i uttrycket "man måste vara frisk för att vara sjuk". Jaja, får väl dra på mig min stålmannen-dräkt och se om jag kan få några oanade krafter att reda ut situationen...