PRÖVNINGAR I LIVET

Nätterna är inte alls roliga. Det som är relativt små tankar och funderingar om dagarna växer sig stora som monster om nätterna. Så jag kan lika gärna sätta mig här en stund istället för att ligga och vända och vrida mig i sängen och ändå inte kunna somna om.



En del säger att man aldrig utsätts för större prövningar och utmaningar i livet än man klarar av. Hittills har mitt liv varit fullt av sådant och även om det emellanåt har varit tufft så har man ju på ett eller annat sätt klarat av det... för att man måste! Ibland finns liksom inget val.

Särskilt mina graviditeter har varit tider i livet då jag prövats lite extra. Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor, men vanliga graviditetskrämpor som att ha ont lite här och var, att vara trött och må illa hör liksom till på något sätt. För min egen del har det varit en del andra saker också.

Min första graviditet gick jag igenom ung och ensamstående. Jag hade ju inget annat att jämföra med så det var väl ingen större grej i sig, men visst har man många gånger saknat någon att dela allting med. När sonen dessutom gång på gång drabbades av öroninflammationer, nässelutslag och krupp var det ibland rätt så jobbigt.

Min andra graviditet var inte heller någon dröm, framför allt inte när jag var höggravid. Det är ju inte så värst längesedan och jag vill inte gå in i detalj på vad som skedde då. Jag vet ju inte heller exakt vilka som läser detta. Men jag var stundtals rädd och är glad att det trots allt slutade så pass bra som det gjorde.

Den här tredje graviditeten har varit tuff redan från början. Mådde gräsligt illa och fick foglossning och har varit fruktansvärt trött. Hade trots det förutsättningarna för att detta skulle bli min bästa graviditet... men så händer allt detta som sker just nu...

Ja, vad säger man?! Mitt liv har ibland tagit en ganska krokig väg. Till slut har saker och ting löst sig och man har hittat rätt ändå. Men nu är det lite som att åter kastas ut mitt ute i skogen på en liten slingrig stig och inte riktigt veta vart den slutar. Det är väl kanske därför som nätterna är värst. Att sitta där ute i mörkret ensam är såklart mer skrämmande än om det hade varit mitt på ljusa dagen och man har folk omkring sig.



I eftermiddag ska läkaren ringa. Får hoppas att dagen går någorlunda fort fram tills dess så att vi får veta vad som väntar framöver...!