onsdag, november 18, 2009

PRÖVNINGAR I LIVET

Nätterna är inte alls roliga. Det som är relativt små tankar och funderingar om dagarna växer sig stora som monster om nätterna. Så jag kan lika gärna sätta mig här en stund istället för att ligga och vända och vrida mig i sängen och ändå inte kunna somna om.



En del säger att man aldrig utsätts för större prövningar och utmaningar i livet än man klarar av. Hittills har mitt liv varit fullt av sådant och även om det emellanåt har varit tufft så har man ju på ett eller annat sätt klarat av det... för att man måste! Ibland finns liksom inget val.

Särskilt mina graviditeter har varit tider i livet då jag prövats lite extra. Att vara gravid är inte alltid en dans på rosor, men vanliga graviditetskrämpor som att ha ont lite här och var, att vara trött och må illa hör liksom till på något sätt. För min egen del har det varit en del andra saker också.

Min första graviditet gick jag igenom ung och ensamstående. Jag hade ju inget annat att jämföra med så det var väl ingen större grej i sig, men visst har man många gånger saknat någon att dela allting med. När sonen dessutom gång på gång drabbades av öroninflammationer, nässelutslag och krupp var det ibland rätt så jobbigt.

Min andra graviditet var inte heller någon dröm, framför allt inte när jag var höggravid. Det är ju inte så värst längesedan och jag vill inte gå in i detalj på vad som skedde då. Jag vet ju inte heller exakt vilka som läser detta. Men jag var stundtals rädd och är glad att det trots allt slutade så pass bra som det gjorde.

Den här tredje graviditeten har varit tuff redan från början. Mådde gräsligt illa och fick foglossning och har varit fruktansvärt trött. Hade trots det förutsättningarna för att detta skulle bli min bästa graviditet... men så händer allt detta som sker just nu...

Ja, vad säger man?! Mitt liv har ibland tagit en ganska krokig väg. Till slut har saker och ting löst sig och man har hittat rätt ändå. Men nu är det lite som att åter kastas ut mitt ute i skogen på en liten slingrig stig och inte riktigt veta vart den slutar. Det är väl kanske därför som nätterna är värst. Att sitta där ute i mörkret ensam är såklart mer skrämmande än om det hade varit mitt på ljusa dagen och man har folk omkring sig.



I eftermiddag ska läkaren ringa. Får hoppas att dagen går någorlunda fort fram tills dess så att vi får veta vad som väntar framöver...!

24 kommentarer:

Rimfolina sa...

Du är stark, Linda! Du fixar det här! Första positiva grejen jag har märkt är att du vill prata/skriva om det, jag tror verkligen att det är en fördel att du är en öppen person för delad sorg är halv sorg. Du har jättemånga runt omkring dig som ställer upp och det är sååå viktigt! Kämpa och ge aldrig upp! Kram.

Anonym sa...

Hej, tänker på dig idag och hoppas på det bästa. Kram Tanja (från cancertjejerna)

Anonym sa...

Usch..jag vet precis hur det är..sen när det blir dag och ljust,med människor omkring sig blir det lite lättare..Vi håller tummarna för att det blir en bra dag!! Kram från Susanne

anna-karin sa...

Hej Linda!
Det är med rinnande tårar jag läser din blogg nu. Det är så fruktansvärt o läsa vad som har hänt dig o din familj. Men jag tror o vet att du är en riktig kämpe och du tar dig ur detta vinnande........Mina varmaste tankar till dig och din familj.
Kram Anna-Karin Sjöqvist

♥ ♥ ♥ bambi - gravid igen! ♥ ♥ ♥ sa...

Tänker på dig och jag håller tummarna för att läkaren kommer med ett bra besked (så bra det går i allafall). Svårt att föreställa sig vad du går igenom, men detta går du inte igenom ensam i allafall!

Fotograferande Maria sa...

Linda, mitt hjärta blöder för dig. De senaste dagarna har jag upprepat Varför!?! Det är väl aldrig rättvist när nån får cancer MEN precis som du skriver känns det som du "haft ditt". Återigen undrar jag varför vissa prövas så hårt av livet.. Men tänk positivt! Du har mannen i ditt liv vid din sida nu. Du är INTE själv den här gången! Det kommer gå bra!! Hoppas på goda besked idag, raka besked. Bara ring om du vill prata. Jag finns här! Många kramar Maria

Lotta A sa...

Jag kan bara föreställa mej hur tankarna börjar att fara i huvudet, när mörkret och natten smyger sig på.Allt blir tyst och lugnt, de flesta sover.........

Man känner ensamheten och oron sakta men säkert smyga sig på.
Det blir svårt att koppla av för hjärnan går på högvarv och alla tankar snurrar i en väldig fart.

Tänk så många prövningar vi ställs inför i våra liv ,Men precis som du skriver så tror jag inte heller vi ställs inför större prövningar än vad man klarar av.

Tänker på dej, och inför dagens samtal med din läkare.
Hoppas du i dag får lite mera klarhet i hur deras planering ser ut framöver för dej.

Kramar i massor!

Mia sa...

Jag tror att livets svåraste prövningar drabbar den som klarar det bäst. Tänk om vi mesar och klenisar skulle drabbas hela tiden. Då skulle snart världen bestå att massa starka människor och det hade inte vart så bra.

Du är stark och en styrka i sig är att erkänna att man är rädd och vil ha stöd.

Hoppas du kan få lite positiva besked från läkaren idag.

Massa Kramar

Anonym sa...

Kram kram kram
M I N D I

Johanna sa...

Hej Linda!!! Man blir helt chockad när man läser!!! Jag tänker på dig och håller tummarna för dig hela tiden. Kramar Johanna

m i l l a h . s e sa...

Tänker på dig Linda.
Kramar!

Monica sa...

Kära Linda!
Du är i mina tankar ska du veta, vilken fasa för dig med det hemska besked du har fått.

Jag hoppas läkaren har bättre besked i dag, verkligen.
Det känns som jag känner dig på avstånd som om du vore en granne eller nåt. Jag har ju läst på BabyNätet som du hade och vi har setts på olika sidor på nätet. Du vet säkert inte vem jag är, men men.

Varmaste kramar!

Kasima sa...

Hälsar på från februarigruppen på alltförföräldrar. Förstår att det är många tankar som kommer. Håller tummarna för dig!! Kram! // Karin (Lillfjompa)

luzorsus/linda sa...

Hoppas på bra svar för dig från läkaren idag!
Du har gått igenom en del trots din unga ålder, du verkar stark. Många kramar!

Lina sa...

Du är stark Linda, du kommer att klara detta!
Jag tänker på dig hela tiden trots att vi aldrig har träffats. Hoppas vi får möjlighet till det i sommar.
kram Lina (LinaS)

Camilla sa...

MASSA KRAMAR TILL DIG LINDA !!
Jag hoppas att beskedet från läkaren var bra, och att du kan få en natts sömn i allafall..
Tänker på dig..

Kramis Camilla

Carola sa...

Idag när jag hittade en kartong som jag letat länge efter och plockade ur den hittade jag ett exemplar av tidningen Silikon som vi var med i. Tänk vad längesedan det var.

Vi tänker på dig allihop

..:::Ulle:::.. sa...

Åh. Linda... Jag vet nästan inte vad jag ska skriva för ord känns ganska futtiga i sammanhanget. Jag vill i alla fall skicka mina varmaste kramar till dig och din familj!

KRAM Ulle från swappen

Åse sa...

Men åh vad jobbiga nyheter. Mina tårar bränner bakom ögonen och jag lider verkligen med dig och din familj.

Det här kommer du klara av! Det bara måste vara så. Skönt att du har så många i din närhet som stöttar dig.

Styrkekramar

Anna sa...

Jag har inte följt din blogg så länge, men har ju upptäckt att vi har en hel del gemensamt. Våra småkillar är nästan jämngamla och vi har ungefär lika långt kvar i våra graviditeter.
Nu sitter jag här med tårar i ögonen och jag önskar verkligen att det går bra för dig! Men som andra har skrivit så verkar du vara en stark människa, så kämpa på.
Kram Anna

Tina sa...

Jag kan (vill) inte släppa tanken på dig idag. Hur gick det då du talade med läkaren? Många kramar

Anonym sa...

Hittade in till dig först nu, tog ett tag att orka läsa tillbaka innan jag hade hela bilden klar..... usch, fy sjutton!! Lider med dig, vad tufft för er, hela familjen!! Men jag är också av den åsikten att man bara får det tilldelat sig som man klarar av att hantera, vilket ju inte alls är en tröst, men ändock en förklaring.

Skickar många tröste- & styrkekramar till dig och din familj!!!

Kram ScrapLinda från julkalenderswappen

♥ Carina ♥ sa...

Jag gråter när jag läser din blogg. Och beundrar dig för din öppenhet och styrka.
Sänder massor med styrke kramar till dig.

Lisa sa...

Jag är också så glad för att du skriver om det, fast jag vet ju att du brukar prata om jobbiga grejer och det är ju så mycket bättre. Jag tror inte heller att man får mer än man klarar av, tro mig jag vet :) men kom ihåg att det faktiskt är helt ok att vara lite, ledsen och knäckt en liten stund. kram på dig så mycket! ps. stina bara frågar o frågar när ska vi träffa adam igen?! så v får väl passa in det en dag :)