måndag, januari 17, 2011

SISTA BEHANDLINGEN

Idag var det sista strålbehandlingen mot ryggen för den här gången. Jag är så glad för det, för det har verkligen tagit på krafterna. Men samtidigt är jag glad att jag tagit mig igenom de här tio behandlingarna för de har gjort nytta. Idag kunde sköterskan från hemsjukvården till och med sänka dosen på min morfinpump lite. Jag har fortfarande kvar samma bolusdos, så skulle jag få ont är det bara att trycka extra på den och få ungefär samma smärtlindring som innan.

När det gäller det jag skrev om igår så är det inte så att jag och maken i första hand kommunicerar till varandra genom bloggarna. Men jag kände mig bara så otroligt ledsen och sårad och kunde helt enkelt inte hålla mera inom mig. Har självklart försökt prata, men varje ord misstolkas eller vänds bara mot mig. Det är under en ganska lång tid nu som jag känt att jag bara gör allting fel, och att gång på gång bara få höra sina negativa sidor och allt som man gör på fel sätt är inte lätt. När jag sedan blir ledsen och sårad och börjar gråta men istället bara får höra att jag är så himla arg eller sur... nej, då blir det inte lättare. :-(

Jag har en kurator som jag går till regelbundet sen i höstas. Hon är bra och det brukar kännas skönt efteråt när man har varit där. Men som sagt, jag önskar att vi båda kunde gå till varsin och prata. Åtminstone kan man ju testa ett tag och se om det ger något. Cancer är en sjukdom som drabbar hela familjen, fast på olika sätt. Det är mängder av känslor som måste få komma ut - men inte kastas ut över varandra!

I morgon väntar ett läkarbesök. Jag undrar vad han kommer att säga. Kommer det bli aktuellt att fortsätta med samma cellgifter som jag hade förut eller blir det något annat? Hur ser mina värden ut nu? Har svaret på senaste röntgen kommit än? Ja, det är en del frågor och funderingar som surrar runt i skallen.

64 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Linda!

Du behöver inte ursäkta ditt inlägg från igår, som du ser på det massiva stödet du har så är vi alla på din sida. No excuses needed - du har trots allt inte VALT att bli sjuk.

Skönt att mitt inlägg till Lars inte förkastades, jag ser att många på både din och hans blogg håller med mig och det ju i och för sig en liten seger för dig, jag ville bara hjälpa och det är väl just den hjälpen jag kunde erbjuda boende långt ifrån er, lite åsikter.

Ha en riktigt fin vecka underbara du, det är du VÄL VÄRD!

Kära hälsningar,
Maria

Cecilia sa...

Ingen dum idee att bägge kunde gå till varsin kurator och ibland kanske mötas. Du är så klok.
Du är i mina tankar och i mina böner.
Sänder kärlek till er alla.
Kärlekskram

Anonym sa...

Det är väl alldeles utmärkt att du får nog och säger ifrån även om det råkar bli i bloggform. Och skönt att behandlingen hjälpte.

milo sa...

hoppas du får köra vidare med dina cellgifter! håller tummarna!!!
hoppas det löser sig för dig och lars...
tycker det är lite tråkigt bara att det blir en massa elaka påhopp både här och i lars blogg.. jag menar bara att ni behöver inte mer jobbigheter än vad ni redan har....
kan inte föreställa mig er mardröm, men snälla, ta vara på varandra, varandra är allt man har!
kramar

Dahlqvist sa...

Då hoppas jag verkligen att Lars är med och stöttar dig !

Kram

Anonym sa...

Så skönt att det är avklarat, och gjort nytta oxå. Ska tänka på dig hela dgn imorgon (tänka ännu mer än vanligt) hoppas hoppas att det blir många positiva besked. Dags för det nu! Nu är det din tur, att bli frisk. Jag tror det blir så till slut-:)
Ha en bra dag/natt
Kramizar

Angie sa...

Kram på dig!

Anonym sa...

Det är ibland mycket lättare att "skriva av sig" än att bli misstolkad hela tiden.
Kan inte ens förstå den smärta man känner när döden vilar bakom axeln varje dag.
Hoppas ni kan hitta en gemensam ventilationsplats där båda får komma till tals=)
Må bäst/M

Unknown sa...

Jadu lilla Linda. Jag blir så "skitglad" att läsa att du mår hyfsat och slipper känna värken som härjar i din kropp.
Tycker det är modigt av dej att skriva att du är ledsen och besviken på din make.
Jag har läst era bloggar,din,hela tiden f.ö.
Du är en fin intelligent tjej som försöker hålla ansiktet utåt och inte gnälla!!! Du som har all rätt att gnälla! Du älskar dina barn och djur över allt på jorden. Tror att även din make skulle ingå om han gav dej hälften tillbaka,av vad du ger honom. Tyvärr kan jag inte låta bli att kritisera din man. Jag förstår att du älskar honom,för du vet inte om så mycket annat. Du är sååå ung. Jag har en dotter som heter Linda ,som är ett år äldre än du är.Kanske därför jag tar så illa vid mej,mer än normalt kanske,av hur Lars behandlar dej. Jag känner hur ledsen du är. Tror att jag har telepatisk förmåga. Alltid roar jag någon när jag säger så. Men så är det.
Vet inte hur jag ska uttrycka mej,men det finns män som "tänker" som kvinnor. Oftast är det dom man mår bäst ihop med. Jag talar av egen erfarenhet. Lars är inte unik på nåt sätt för manssläktet.
Men jag får nog tyvärr säga att ni inte passar ihop emotionellt. Kommer fortsätta följa era bloggar och försöka låta bli att vara för "elak",men det är så svårt. Jag tar ju till storsläggan med en gång. Jag är fullt medveten om det. Lever kanske lite efter: Ont ska med ont fördrivas. Egentligen skulle jag skrivit detta i ett mail till dej.
Märk väl alla bloggläsare: Jag har inget emot att ni spyr galla över mej. Tvärtom så gillar jag att argumentera.

Gunilla sa...

Hej Linda.
Hoppas att dina värden är bra och att du kan få börja med cellgifter.

Förstår att du är ledsen över hela er situation och saker blir ju inte bättre om man klankas på och blir missförstådd hela tiden.

Vet inte hur du orkar... och det gör du kanske inte snart längre
Du behöver tröst och känna att du fortfarande betyder något, särskilt nu när du är sjuk och orkeslös.

Du är tapper, du har gått igenom mycket, särskilt nu på sista tiden med all din värk och feber...det är nog inte många som kan sätta sig in i hur kraftlös och trött du måste vara.

Hoppas Lars följer med och får prata med någon han också.
Han behöver det,
han är nog både rädd och orolig, och det visar sig med ord som han säkert ångrar att han sagt.

Först då kan han bli det stöd som du behöver ha...och som borde vara självklart.

Hoppas det löser sig för er
Tänker på er dagligen
Kram från en bloggläsare

Anonym sa...

lider med dig, du ska ju inte behöva känna så just NU!! Lars får väl stötta dig istället för att spy ut allt på dig, rel- tjafs mitt i allt ditt, inte kul :(
Massa kramar till starka, fina du!!
Annelie ♥

Rospiggen sa...

När man upplever det som att man är med i t ex Vi i femman - "nu kopplar vi bort bur 2" och inte känner att man får sin röst hörd eller blir förstådd hur mycket man än försöker, så är det inte så konstigt att du till slut skriver ut det i din blogg.
Vill också säga som alla andra - du är skitsnygg i håret, Linda :)

Ossie sa...

Tänker på dej hjärtat!
Förstår er båda alltför väl... era problem och konflikter är "normala" i er sits och även det klarar du med glans!
Duktig & klok är du!!
Stjärna i kanten! ;-)
Ut med skiten bara, lufta, flytta gränser och red ut tillsammans och prata av er med andra!
Roligare än så är inte livet, rentav obegripligt ibland!
Jag blåser värme, omtanke, kärlek och balsam på era sårade känslor, oro och smärta, känner du? :-D
Yla, klaga, fräs, snäs och stortjut ibland... det behövs... inte för länge bara, man blir så trött då!
Önskar jag kunde dela er börda, det har ni förtjänat!
En så stor stark kram du orkar ta emot från Åsa <3 <3 <3

Anonym sa...

Har nu läst både din och Lars blogg och jag kan bara önska att du istället hade valt att maila dina tankar om Lars till honom själv personligen istället för att skriva det öppet i bloggvärlden och låta hela "världen" bedöma hur ni två har det i ert förhållande.
Det var fel gjort Linda!

Sen säger jag ingenting om vem av er som gör rätt eller fel, men jag tror inte att du vill lämna världen med en blogg som öser ur sig ilska över de du älskar mest i hela världen.
Det är detta dina älskade kommer gå in och läsa i all framtid när dina ord inte längre finns på jorden.
Är detta verkligen vad du vill lämna efter dig för fotspår?

Ta det som verkligen är privat personligen istället.
Det är mitt råd.
/Somris

pejori sa...

I alla fall jag, har full förståelse för, att bägaren rinner över.
Både för Lars del, men framför allt för din del.
Är man svårt sjuk, finns varken fysisk eller psykisk energi för att alltid vara "så diplomatisk"
Även i familjer där båda är fullt friska, gnisslar det ibland.
Tror ändå att, detta var något du behövde få ur dig...
Inga ursäkter behövs..
Kram.

Anonym sa...

Hej!
Tänk på att leva i ett förhållande med den man älskar, inte alltid är helt enkelt. Det kan vara irritationer kring vardagliga saker och som egentligen är helt banala problem. Lägg då till :
Smärta, sjukdom, ovisshet, större ansvar, känna sig otillräcklig, ledsen och många andra ting som uppkommit i ert liv utan att ni velat det!
Ni har båda er kamp som skiljer sig på vissa sätt, men jag hoppas att ni orkar det här på det som känns bäst för er och tillsammans!
Många kramar

Anonym sa...

Bästaste Linda, DU har inget att förebrå dig. Det hjärtat är fullt av pratar munnen brukar man säga. Att två som älskar varandra så mycket som du och din man gör, ska förbli opåverkade av denna hemska sjukdom är det väl ingen som kan tro. Att kastas mellan hopp och förtvivlan under ett verkligt livshot är tortyr ! Vem av oss andra skulle klara det och leva i en rosenröd tomtebolycka ? Jag vet ingen, vet du ?
Det är din blogg, du skriver vad du behöver och mår bra av och ska inte behöva förklara dig inför oss läsare/följare.
Skönt för dig att strålningen haft en god effekt och kanske har läkaren något bra att säga dig imorgon. Jag hoppas så för din skull att det finns mer att ge.
Förresten är du så himla snygg på alla bilderna och ser inte så sjuk ut som du är, vilket visar vilken stark person du är.
Ha det bäst nu och fortsätt skriva precis som du skriver, ärligt och rakt.
Kramar Kristina

LinaS sa...

Åhh hoppas det löser sig mellan er, ni har det jobbigt nog som det är utan bråk och tjafs.
Ville bara säga att du blev otroligt fin med den nya frisyren. Du var fin innan också såklart.
kram Lina

Anonym sa...

Kära Linda !

Så skönt att behandlingarna är över nu och att du kunnat sänka morfindosen.
Vad det gäller din man . så hoppas jag att han snart inser att han måste ta sig i kragen och bli det fulla stöd du så väl behöver. Jodå , han är säkert skit skraj för att bli lämnad ensam. MEN DET ÄR DU SOM ÄR SJUK !!!
Så Lars, sök hjälp och behandla Linda som hon förtjänar. Men ömhet och respekt !!!!

Kramar Lotta.E.

Sofie sa...

Hej Linda
Visst är det så att båda borde gå till en kurator Här hemma har jag cancer och jag går och pratar med en kurator samtidigt som jag känner att sambon har ett behov men inte går :/ Det är svårt det där .Hoppas Läkarbesöket går bra imorgon stora Styrke kramar

Idus Förlag med ZimZalabim sa...

Tänker på dig imorgon Linda och hoppas du får så bra besked som möjligt.
Förstår att allt tär fruktansvärt på er båda och att det är svårt att prata och nå fram till varandra. Det kan vara svårt i vanliga fall och i den extrema situation ni lever i är det inte konstigt att ni båda blir både arga och ledsna på varandra. Ni kan inte orka hur mycket som helst.
När Josefine dog hade vi fantastisk hjälp av en kurator. Utan henne hade vi inte varit där vi är idag.
Många, många kramar Ulrika Slottner

Anonym sa...

Det är svårt att förstå att du är så sjuk... Du är jättesnygg i den nya frisyren!
Tänker på dig ofta.
A-K

Anonym sa...

Hej Linda!
Du behöver all uppmuntran o hjälp som du bara kan få.
Det är väl helt naturligt att du både är ledsen, arg och sur pga din sjukdom. Att då inte ha en man som förstår dig och stöttar dig till 100 %, är inte acceptabelt.
Helt klart är det svårt för honom, men för den skull får han inte ge dig dåligt samvete eller göra dig ännu mera ledsen. Han behöver någon att prata med, o någon som talar om att han måste ändra sitt beteende.
Kram Cecilia

Anonym sa...

Efter att ha läst Lars blogg är min slutsats att han befinner sig på en känslomässig mognadsnivå som ligger långt under din. Det rår han inte för med det förklarar bl.a. att han får svårt att tänka och framförallt reflektera empatiskt. I hans blogg hittar jag inget reflekterande över din eller barnens sit. ur ett empatiskt perspektiv. Det kan ingen samtalskontakt ändra på är jag rädd eftersom det har med personligheten att göra. Det är bra att du har din egen kontakt. Lars förstår det praktiska men han har nog svårt för mer abstrakta tankegångar som en samtalskontakt kräver. Tror inte heller att det hjälper att försöka tala med honom eftersom han inte förmår förstå. Det blir nog bara mer frustrerande för honom. Tänker på Adam och de andra barnen i allt detta. Har ni haft någon kontakt med socialtjänstens familjeomsorg. De kanske kan anta barnens perspektiv och ge er råd om hur ni kan tillgodose deras behov på bästa sätt. Skönt att du har tillgång till din mamma som verkar vara en klippa.

Inger M sa...

Åh,vad jag önskar, att du får så positiva besked , som det är möjligt Det är vad ni hela familjen behöver just nu. Det har verkligen inte varit en lättsam resa för dig och de dina de senaste månaderna.

Håller tummarna att ni får komma iväg på Spa-resan, som du vann, så snart det bara går. Få komma bort från de tunga dagarna, som du haft och glömma snö å kyla och få njuta och vila i en solig,varm miljö
Varmaste kramen
Inger M

Jag är Elisabeth sa...

Du har haft din sista behandling och jag min första...
Nattikramen till dig.

Millan sa...

Det är inte farligt att "rensa luften" i ett förhållande!Det behövs med jämna mellanrum, speciellt när man lever under stark press. Vi kvinnor önskar inget hellre än att våra män ska FÖRSTÅ hur vi tänker och resonerar... Ibland tror jag att de är av en annan sort, och detsamma säger min man. Vi agerar och tänker på så olika sätt många gånger. Ibland når vi inte varandra i vår kommunikation. Det är helt okay - bara man kan konstatera detta båda två.
Kram till Er båda, från en som beundrar och lär av Er.

FoxensRos sa...

*styrkekramas*
Ja jag tror att du kommer att få fortsätta med samma medicin rtg har kommit och värderna är ok ...inte bra men ok...crp ligger fortfarande högt...
Ja så tror jag.

Vet du att Trötthet i sig kan ge feber?
De gånger jag är riktigt sliten och trött så kan jag få feber -bara så där- just för att jag _ska_ gå ned i varv o sova.

Du har rätt - maken borde se till att fixa sig en pratkontakt.
För det är tufft att stå vid sidan om..och jag tro att de gånger du känner dig bättre så är det lätt att förneka cancermonstret o tro att du är helt frisk o orkar hur mycket som helst....
*kramas*Annika

Anonym sa...

Verkar som "Mystific" känner er! Tråkigt för dig Linda, hoppas du klarar av allt!
Kram

thile sa...

Min vakre, nydelige Linda.
Tenk så mye som du har og tenke på, som surrer rundt i hodet ditt..åh jeg beundrer deg, så meget.
Jeg håper det er tommelen opp med prøver og dine verdier. Styrke fra meg!
Du er så klok, og du beretter så godt. Du er en super forfatter du :-)
Håper kvelden og natten blir god.

Tanker og klem

Anonym sa...

Hej du!
Vilken klok o mysig tjej du är! Förstår dig..du har ju fullt upp med att bara "hålla ihop" dig själv med känslor, tankar och trötthet!! Jag upplever att då jag är i obalans el min man..eller kanske båda två...så blir det mycket mera tjaffs om ditten och datten, anklagelser och skit..som om det inte skulle räcka då med att man redan är i obalans!

Hoppas L vill och får någon att prata med. Förstår att det är tufft för honom med.

Uppskattar din öppenhet och är imponerad av dig..du är en kanonfin tjej!
Kram
monica

Anonym sa...

Hej Linda! Det är verkligen en för jävlig sjukdom som drabbar inte bara dej utan även din familj! Jag förstår oxå att du använder bloggen lite som en dagbok och då kommer oxå jobbiga saker på pränt! Så är det och ibland kan det vara det som behövs för att nå fram...
Hoppas din man går till någon han kan prata med för han behöver få ur sig alla dessa känslor(som han ju måste få känna ibland) men inte mot dig! Tycker i alla fall att det klart framgår i hans blogg att han verkligen älskar dig. Och älskar man nån väcker det alla möjliga starka känslor åt alla håll!
Kramar och värme från Monica(som aldrig kommenterat förr men läst ett tag)

Elin sa...

Hej!
Hoppas att ni båda får/tar samtalshjälp nu - allt för att underlätta för dig! Din familj ska inte vara energitjuvar utan bara ösa över positiv energi till dig...<3
Kram från en av dina bloggläsare /Elin

Anonym sa...

Vill bara sända dig en styrkekram! Jag tycker du va så modig som skrev direkt ur hjärtat! Det du går igenom finns nog ingen som kan beskriva som inte själv är/varit där. En stund av lycka för att få må lite bättre samtidigt en djup sorg för att få ha denna hemska sjukdom och allt som det innebär! Är det någon som måste få vara som man känner sig så är det du! Jag hoppas verkligen din man tar till sig alla kommentarer som hans inlägg fått.....att ni hittar en väg där ni mår gott trots er situation! Många Kramar Malin

Celias Spetsar sa...

LYCKA TILL i morgon. Hoppas att du endast får positiva besked.
Kram Linda

Kristina sa...

Kram vännen. Jag tror jag förstår din sits mer än du tror. Kan bara be och hoppas att det löser sig så du får vila och glädjas över det du har. Glad att du har en kurators kontakt. Hur löser ni det praktiska nu när Lars jobbar? Du är väl inte själv med barnen och allt runt ikring? Skönt att du är klar med strålningen och har mindre ont. fortsätter o ber för dig, om ork till er alla kram Kristina

Madeleine sa...

Så skönt att strålbehandlingen verkar lindra dina plågor lite grann. Det är ingen som tror att du och din make i första hand kommunicerar genom era bloggar. Du har all rätt att känna dig jätteledsen, jättesårad, jätteförtvivlad och jättemissförstådd. Du SKA vara rädd om de krafter du har, använda dem till att gosa, prata och småleka lite med barnen, titta i dina heminredningstidningar, planera lite i huset. Kort sagt till det som kan de dig lite glädje och avkoppling. Detta är ju rena självklarheter och alla med minsta lilla förstånd begriper ju det. Många närstående till svårt sjuka blir givetvis skräckslagna och förtvivlade och det kan nog tyvärr yttra sig på obegripliga sätt ibland. Har inte ord för hur mycket lycka jag önskar dig nu. Om du finns, Gud, så snälla du, var med lilla Linda nu.

Josefin sa...

Vad du kämpar Linda! Jag läser alltid och tänker på dig varje dag även fast jag aldrig kommenterar. Jag tycker du är fantastisk in din positivitet och beslutsamhet att fylla dagarna med liv oavsett hur många de är. Det är ju inte någon av oss som vet hur många dagar vi har så det gäller att verkligen ta vara på dem...
KRAMAR Josefin

Anonym sa...

Ni har det svårt båda två, han på sitt sätt och du på ditt!
Önskar att detta inte behövde hända någon människa...



marianne

Sirpa sa...

Lycka till med läkarbesöket imorgon! Hoppas att du får positiva besked, det är du värd efter alla tuffa strålningar och långvarig period med feber. Önskar också att det finns en bra och effektiv cytostaka behandling som ger minimalt med biverkningar men skrämmer cancer monster så långt bort det bara är möjligt.
Massvis av styrkekramar från mig! Sirpa

Anonym sa...

gumman! klart de tär på för er båda på olika sätt. de var jag som skrev som hade op 3 hjärntumörer.när jag var som sjukast var även förhållandet som VÄRST. han blev inbunden de gick inte att nå honom tyckte jag. ville åxå att han skulle prata med nån utomstående, men de ville han inte! allt var skit. vi har just flyttat till hus å de har börjat vända men de har tagit TID. kan inte ge dig annat råd än att låta det bero,han går igenom sin uplevelse å sorg i detta på sitt vis. bara hoppas att ni får nå varann medans ännu tid är!förstår dig fullt ut hur frustrerande de blir över att behöva lägga energin på saker som borde va självklara, !!!!! massa massa kramar till dig/madde

Anonym sa...

Blir så ledsen att du ska behöva stå ut med detta också, det förtjänar du inte! Du har din sjukdom som förföljer dig dygnet runt. Ni är gifta och har gett löften att stödja varandra i sjukdom och hälsa, det ska vara en självklarhet att han tar hand om familjen och dig nu när inte du kan det. Det är säkert otroligt jobbigt för honom, men jag tycker inte att du ska behöva höra det eller framför allt känna att du är en belastning. Män är inte vana att behöva göra allting hemma, jobba heltid och sköta hela hushållet och ta hand om alla barn. Men hur många kvinnor gör inte det utan att gnälla! Er situation är såklart unik, men han har inte rätt att ta ut sin sorg och frustration över dig, han ska vara ditt stöd så att du orkar kämpa!

Anonym sa...

Blir så ledsen att du ska behöva stå ut med detta också, det förtjänar du inte! Du har din sjukdom som förföljer dig dygnet runt. Ni är gifta och har gett löften att stödja varandra i sjukdom och hälsa, det ska vara en självklarhet att han tar hand om familjen och dig nu när inte du kan det. Det är säkert otroligt jobbigt för honom, men jag tycker inte att du ska behöva höra det eller framför allt känna att du är en belastning. Män är inte vana att behöva göra allting hemma, jobba heltid och sköta hela hushållet och ta hand om alla barn. Men hur många kvinnor gör inte det utan att gnälla! Er situation är såklart unik, men han har inte rätt att ta ut sin sorg och frustration över dig, han ska vara ditt stöd så att du orkar kämpa!

Jeanette sa...

Ska tänka extra på dig idag. Du behöver inte be om ursäkt. Ibland rinner liksom bäggaren över. Det går inte att föreställa sig den smärtan du går igenom just nu, både fysisk och psykisk. Glöm inte det. En styrkekram!
/Jeanette

Anonym sa...

Underbara Linda!

Håller tummarna för dig i dag ang läkarbesöket. Tänker dagligen på dig!

Blir ledsen berörd av vissa inlägg här tyvärr!

styrkekramar till dig!

/Susanne

Anonym sa...

Hoppas att Lars kan ta till sig kritiken på ett bra sätt, ödmjuka sig, lämna all ilska över cancern hos en kurator så han kan ge dig av sin kärlek. För han älskar dig linda, det är jag säker på. Hoppas ni kan mötas och börja om. Så er tid tillsammans från nu får bli fyllt av kärlek och omtanke. Att han ber dig om förlåtelse och att du kan förlåta honom.

Anonym sa...

Jag är på din sida till hundra procent och jag är förvånad över hur oreklekterande och självisk din man just nu är. han har det säkert jobbigt praktiskt men han har ju ändå inte ont eller behöver vara rädd för att inte finnas för sina barn längre fram. jag hoppas verkligen att du får hjälp utifrån.

Anonym sa...

Jag tror att ni ska gå till vars en samt att barnen i alla fall de stora skulle behöva en kurator att samtala med. Lycka till med allt//Mia

andreakarolina sa...

Det är så otroligt viktigt att gå och prata med någon som inte är en del av familjen! Din make borde verkligen göra det för sin skull och för din och barnens. Cancer är ju en sjukdom som inte bara drabbar dig som är sjuk utan hela familjen. Min mamma fick leukemi sommaren 1997 och överlevde tyvärr inte sin kamp utan dog jan 1998... Jag och mina systrar gick och samtalade med en terapeut efter detta och det hjälpte mig så otroligt mycket, eftersom jag inte kände att jag kunde prata med pappa eller mina systrar då jag inte ville göra dem ledsna.

Man ska inte använda varandra som psykologer, utan som stöd och njuta av alla dagar ni faktiskt får med varandra. Hoppas du får leva LÄNGE till!

Kämpa på och njut av all tid du får med din familj.

Massor kärlek till dig och familjen! Andrea

Jenny sa...

Fina kloka Linda...
Lars behöver prata med nån utomstående för att han ska kunna finnas för dig på bästa sätt och för att vara rädd om sig själv.
Om inte han vill ta professionell hjälp så såg jag på Lars blogg att en kille, Björn, erbjöd sig att prata med honom. Björn har varit med om liknande er och kan kanske ge Lars lite stöd...
Livet är ju NU, så lev i NUET, precis som du säger.
Hoppas att Lars kan få hjälp och stöd omgående så att ni kan få massor av bra tid tillsammans nu...
Snygg du är i håret! Du var ju snygg redan innan, men kanonsnygg i den nya frissen!!
Som alltid :
Styrka Kärlek Hopp & Mod
Kram Jenny

Sofia sa...

Stort lycka till idag! Jag hoppas att dina värden är OK och att du får dra igång en ny sväng med cellgifter.

Du blev förresten jättefin i håret, du är verkligen en människa som strålar!

Stor kram, du verkar vara en fantastisk kvinna och kämpe, att förhållandet knakar i fogarna just nu är helt naturligt, hela fundamentet skaks ju. Ni klarar detta, glöm bara inte varandra - störst av allt är kärleken!

pia sa...

Hej Linda! Tyckte det var kul att följa dig och din familj på bloggen. Men nu har den spårat ur helt. Kan inte förstå att du utelämmnar din man på detta vis. Förstår om Lars blir arg och känner sig kränkt. Bara för man har en blogg. Behöver man inte skriva allt där. Förstår inte riktigt hur du tänker.

Nina sa...

Vill bara säga att jag tycker du trots din svåra situation ändå verkar vara en stark kvinna. Jag kan förstå att det inte är lätt att vara modig när man egentligen är rädd. Massor av kramar till dig och din familj!

Anonym sa...

Linda, tänker på dig och undrar hur det har gått för dig idag?

Kram

inger henriksson sa...

varför ta diskussioner offentligtsom är mellan dig och din man,personligen tycker jag det inte passar kan man inte reda upp det i hemmet varför sprida det vidare.

Gunilla sa...

Jag blir verkligen jätteledsen över att läsa hur du har det, framförallt med allt som hör sjukdomen till och nu till råga på allt en massa ledsamheter även i relationen till din man.
Du tycks ändå vara en mycket klok och stark kvinna, som trots din svåra situation orkar med att reflektera över situationen och ge förslag på lösningar.
Det som gör mig illa berörd är att du väljer att lägga ut texten i din blogg istället för att skriva ett brev eller e-posta privat till maken.
Nu kan istället hela världen ta del av din mans svagheter och eventuella brister och det känns inte rättvist i er situation tycker jag.
När du inte finns kvar så står han inte bara själv med 4 barn utan även med skammen och det dåliga samvetet över något du delat med dig av till hela världen.

Jag förstår din frustration och jag tycker du gjorde rätt som skrev ner dina tankar till maken, men att publicera dem på bloggen...nej, det tycker jag var felaktigt.

Jag hoppas detta inte gjort mer skada än nytta och jag håller mina tummar för att ni reder ut detta tillsammans.
Jag hoppas även att Lars tar den hjälp som erbjuds, för det verkar han så väl behöva!
Kram!

Anonym sa...

Hej fina Linda!
Jag heter Jennifer och har skrivit till dig en gång tidigare, det var förra veckan. Jag är lite sent ute nu kanske, det är ju snart dags för ditt kvällsbrev men jag hoppas du läser detta. Jag skrev ett långt och innehållsrikt brev till Lars igår, skaffade Google-identitet och skickade, jag kan se att det inte nådde honom tyvärr, vet inte anledningen dock.
Du är så otroligt välformulerad, ödmjuk och klok. Ditt förhållningssätt till livet, dina barn, behandlingarna och din situation är helt otrolig.
Jag måste nog säga att Lars verkar inte riktigt vare sig förstå eller kunna sätta sig in i vad som råder i ert liv. Vem kan det? Vad han däremot måste ta ansvar för är sitt eget sätt att vara. Det finns inget försvar iallafall för hur han beter sig mot dig. Tankemässigt verkar han spela i en helt egen division. Många märkliga vibbar han sänt ut på sin blogg har för mig blivit bekräftade.
Jag vill att du ska få de finaste dagarna, att vara smärtfri och kunna njuta av dina små godingar!
Du är så mycket mera värd Linda, det är kanske ont om tid men vi finns här för dig! Be honom att hålla sig borta med sitt klumpiga snack! Om han inte lyssnar så be dina fantastiska föräldrar att ta ett snack med honom. Det är inte synd om honom, han har en oförmåga att reflektera över situationen men han har ett ansvar. Det ansvaret måste han ta!
Som jag skrev förra gången Linda, ramlar du baklänges så står jag bakom och tar emot dig, lyfter upp dig och får igång dig igen.
Alla mina varmaste kramar går till dig! Jennifer

pejori sa...

Hoppas du har det så bra du kan och att dina provsvar var så positiva dom nu kan vara.

Tänker så på er allaa.

Anonym sa...

Ni är verkligen i en omänsklig situation hela familjen! Kurator är inte fel. Bra att ösa ur sig till någon utomstående. Ni behöver allt stöd som finns!

Va snygg du är på bilden!!

många kramar till er båda/Gunilla N

Peter sa...

Hej Vackra kvinna!
Livet är orättvist
Jag hoppas så mycket att det sker nått mirakel att du blir frisk.
Jag har själv förlorat en mycket nära i cancer, alltså vart anhörig!
Därför så , förlåt mina ord Linda, men jag tycker det är FÖRDJÄVLIGT rent utav sagt som du blivit behandlad i ditt mående på så vis.
UNDRAR, hur kan man ens lägga ut ett kort på en annan kvinna en frisk, en/din vän, på sin blogg??
Låter som att han planerar sitt Liv/öde som han tror ska komma snart, redan nu.
& dessutom alla elaka ord, tror jag betyder att han är livrädd!!!
Stackars dina föräldrar som oxå måste ta hand om din Lars, ja så verkar det som.
Du är värd allt vackert i livet fina Linda, hoppas allt elände vänder för er!
Många många massa styrke kramar till dig Linda!
/Peter

Annaomlivet... sa...

Linda...

jag vet inte vad jag ska skriva men läser ju o vill lämna ett litet avtryck... Vi skrev tillsammans på fl när vi var gravida för över 1 år sedan nu och sedan har jag inte riktigt hunnit med annat än att uppdatera lite i min egen blogg och skriva på fb från mobilen ibland o bestämde mig för att uppdatera mig på hur du har det...

Det ser inte ut att ha gått åt det hållet jag hoppades på, du och din familj har det riktigt svårt och jag håller mina tummar smurfblå för att det kommer vända, att ngt biter på "monstren" o att du får må bra igen. Hur liten chansen än må vara så hoppas jag innerligt.

Skulle kunna skriva en novell här men du ska slippa läsa allt... Hur sjuk du än är så ser du helt strålande underbar ut!!! Du fotar så bra o skriver så duktigt. Jag fortsätter följa dig o fortsätter hoppas!

Massor med kramar
Anna

Inreda Mera Hemma sa...

Hoppas att läkarbesöket går bra:) skönt att slippa strålbehandligen, hoppas det vänder nu

Mia sa...

Blir jätteglad när jag läsr att du inte har samma groteska smärta nu. Tänker på dig dagligen!
Kramm

Emilia sa...

Hej Linda!
Jag tycker att du har blivit så fint i håret, du är så fin! Vill även gratulera dig för att du har klarat av strålbehandlingen trots smärtor och feber som du måste hantera dygnet runt. Det var inte lätt att ligga på den hårda britsen helt orörligt under behandlingen.
Jag har aldrig träffat dig men du finns i mitt hjärta. Jag beundrar din inre styrka, din klokhet, ödmjukhet och din förmåga att fånga livets fina stunder.
I de senaste dagarna både du och Lars har fått ganska mycket kommentarer av era bloggläsare.
Det som jag vill ta upp är att du har rätt att vara trött, förbannad, ledsen utan några skuldkänslor. Jag önskar i hela mitt hjärta att Lars söker hjälp och börjar se era situation ur ett annat perspektiv. Jag önskar att han skulle kunna lägga ifrån sig sitt eget JAG och visa dig ödmjukhet, förståelse, kärlek och respekt. Det finns ingen som kan ge en ett slutgiltigt datum! Det gäller att leva för dagen och omvandla den rådande situationen till något positivt så att tillsammans med barnen kan ni glädjas åt varandra.

Jag har erfarenhet som nära anhörig och kämpat till det sista att min mamma skulle få ett värdigt omhändertagande så länge hon levde. Jag har suttit hos henne dag och natt på sjukhuset och tagit hand om henne på egen hand om nätterna när det var personalbrist. Hon har bott i ett annat land där vårdpersonalen fortfarande tar emot mutor och därmed behandlar de ens anhörig på ett humant sätt. Jag har mutat personalen, har varit obekväm och har bett ödmjukt mera morfin för min mor. Nu i efterhand vet jag att jag har använt mig av min inre styrka som jag inte varit medveten om tidigare. För min del var det enormt viktigt att min mor skulle omhändertas på ett värdigt sätt så länge hon fanns kvar i livet.

Jag önskar att din man ska se dig i din helhet, vilken fantastisk människa du är.
Sänder dig styrkekramar. Fortsätt och fånga dagen som du brukar göra!

Hälsningar
Emilia