Så där ja, nu blev det lugnt och tyst här. Det har varit en stund här då det varit mer eller mindre kaos. William tänkte då inte sova middag utan låg och gastade så högt han bara kunde. Erik ville däremot egentligen sova, men kunde inte för att hans storebror skrek så. Men nu så är det äntligen tyst här. Kikade nyss till på Erik och han ligger och kramar sin gosekatt hårt. William ligger uppe i sängen, men även där är det tyst så jag tror att han också har somnat.
Igår eftermiddag var vi på BVC. Erik fick inte sin spruta när han var 1 år för han hade öroninflammation då och så krockade den även med influensa-sprutan har jag för mig. Han var inte direkt överlycklig av att bli stucken i båda benen, men det gick över rätt snabbt. Han mättes och vägdes också. Han är nu 10,6 kg och 81 cm.
Erik sitter på vågen.
Här mäter han omkretsen runt huvudet.
Eftersom även William var med så passade vi på att mäta och väga honom också. Vid 2 år och 5 månader är han 13,4 kg och 91,7 cm. Nästa besök där för hans del är om en månad då de har något "språk-test". Förut hade de någon låda med möbler minns jag, men det materialet var visst utbytt nu till något annat. Då kom de hem och gjorde det. Det gör de inte längre, men jag tror att vi kunde få ett hembesök ändå för att underlätta lite.
Den här fina bebisdockan gillade William jättemycket.
Jag var på sjukhuset igår och gjorde en ny magnetkamera-undersökning av hjärnan. Det är aldrig särskilt kul att ligga där i maskinen som väsnas och låter som bara den, men det gick väl rätt okej ändå. Man får härda ut så gott som går. Svaret får man inte samma dag utan nu är det åter en väntan. Exakt hur lång väntan det blir den här gången har jag ingen aning om. Jag hoppas att det inte hänt nåt med den där förändringen som de såg där för några veckor sedan. Men ja, om det har det så är det egentligen inget som direkt förändrar min prognos ändå. Den är ju redan dålig i och med att läget med levern bara blir sämre och sämre.
Jag var även på Onkologen igår och tog nya blodprover. Var tvungen att göra det för att få veta om jag kunde gå vidare med vecka två i Xeloda-asken. Det visade sig att mina värden var i stort sett samma som förra veckan. Några var bättre och några var sämre. Men svaret var iallafall att jag kunde fortsätta ta dem. Äntligen en omgång som jag hittills inte behövt avbryta! Hoppas verkligen att det fortsätter så här. Sen hoppas jag också att det händer något åt rätt håll under behandlingen. Jag känner för övrigt inte av något av de biverkningar som man kan känna, t ex diarré och ont i händerna och under fötterna.
När det gäller mitt crp så hade det förresten sjunkit en del nu. Ett tag låg det ju av någon anledning på en bit över 200, men nu var det nere i tvåsiffrigt (exakt vad det var vet jag inte, men iallafall en del lägre än det har legat på innan).
Min cvk på halsen sitter fortfarande kvar, men jag har inte behövt använda den särskilt mycket. Den kliar och är allmänt ful och helst av allt skulle jag vilja ta bort den. Det är ju bara en "tillfällig cvk" som kan sitta kvar där i uppåt 3 veckor. Som det ser ut nu så finns det inga mer provtagningar inbokade den närmaste tiden.
Det går förresten åt rätt håll med min hals som jag haft rejält ont i efter strålbehandlingen. Får jag bara i mig smärtstillande tabletter direkt när jag vaknar på morgonen så fungerar det rätt bra att få i mig att både äta och dricka. Aptiten är tillbaka och det känns riktigt skönt.
Jag har både ångrat att de satt in den där cvk:n samtidigt som jag varit glad för att de gjorde det. Det var ju mycket värre att få dit den än jag hade räknat med, men samtidigt så gjorde det ju stor skillnad när jag sedan blev uppvätskad efter att inte ha fått i mig något att äta eller dricka på så många dagar.
Nä, nu ska jag lägga mig på soffan och försöka blunda några minuter. Erik sov inte överdrivet mycket i natt och var även morgonpigg i morse, så sömnbristen börjar kännas av. Älskade fina barn. Vill så gärna ha dem hemma om nätterna och det är jobbigt att lämna bort dem. Igår sov William här och i natt var det Eriks tur. Egentligen önskar man ju att orken räckte så att båda kunde sova hemma
varje natt!
Ikväll ska min vän
Maria ha en
Me and I-visning. Det var så längesedan sist jag gick på något sånt. Har svårt att planera in att gå på saker och ting eftersom jag aldrig riktigt vet hur jag kommer att må. Men det känns rätt okej idag, förutom att jag är trött, så jag funderar faktiskt på att gå dit.
