fredag, december 10, 2010

SAMTAL FRÅN ONKOLOGEN

Mina värden som skulle gått UPP idag så att jag kan få min behandling har istället gått NER! :-( Nu måste jag vänta en vecka, men inte heller då finns någon garanti för att jag får börja med cellgifterna.

Är så himla trött och har känt vid flera tillfällen idag att jag är nära att svimma. Hela världen snurrar, svetten rinner, det känns som att allt blod rinner ner i tårna och alla som pratar känns som de är miljoner mil borta.

Åh, det känns som jag snart skiter i allt det här. :´-( Hur ska man orka kämpa och kämpa när kroppen gång på gång ger upp och inte längre verkar vilja samarbeta? Själv är jag ju egentligen inte redo att ge upp än. Vill kämpa för att finnas kvar här ett tag till. Det finns alldeles för mycket att leva för. Men när kroppen håller på så här så känns det ganska hopplöst. Det är en massa bakslag hela tiden och jag känner mig matt och orkeslös.

Och så det där örat! Aj aj aj!! När det är tyst så känns det ingenting, men så fort det blir höga ljud gör det så himla ont. Såg att någon skrev om tinnitus. Det har jag inte tänkt på, men det kanske kan yttra sig så här?! Det är iallafall väldigt jobbigt och gör jätteont!!

Ikväll har Adam sitt Lucia-firande. Att befinna mig där det är en massa folk och förmodligen minst lika många baciller, som det ju ofta är så här års och som jag kan bli smittad av, är kanske inte det allra bästa när immunförsvaret är nedsatt. Men just nu känns det viktigt att få vara med på detta, så det blir nog att vi åker dit ändå.


Igår kväll hade jag flera besök. Dels kom Annelie förbi här. Hon är kusin med min mamma och hon är alltid så snäll och omtänksam och skickar ofta sms och frågar hur det går och så. Vi satt bland annat och pratade om andra i vår släkt som också haft cancer. Bland annat så dog ju hennes mamma i cancer. Hennes lever var drabbad och gick väldigt snabbt från att hon fick sin diagnos. De hittade aldrig modertumören, men visst finns funderingar om det hon hade kanske kan ha varit något sånt här som jag har? Även hon var för ung för att dö i cancer. Finns flera fall av cancer i släkten där personen ifråga varit "ung", så visst funderar man ibland över om det kanske finns en ärftlig faktor.

Även Bitte och hennes dotter var här. De var först ute och gick med hundarna och sen åt de kvällsmat med oss. William fick även en massa kläder som deras yngste kille vuxit ur. Själv tänkte jag rensa ur Simons lådor någon dag när jag orkar, för det skiljer nog ganska precis en storlek mellan dem och det är ju bra att kunna byta lite.

Dessutom kom gulligaste Tina förbi här en sväng. Vi satt och pratade en lång stund och hon hade även med sig den här fina skyddsängels (Pearls for Girls Guardian Angel). Jag hängde den i mitt halsband som jag fick när jag blev utsedd till Årets Hjältemama (det är ett namnhalsband i silver och guld från Amanda Egilson). Det passade riktigt fint ihop!

72 kommentarer:

Anonym sa...

Lilla söta du..... :( Alla styrke kramar till dig. Fortsätt kämpa.
PIA

Att vara någons fru sa...

Ja. Bara fortsätt att kämpa.

Ninna sa...

ÅÅH älskade fina du. Du är i mitt hjärta och jag vårda det ömt.
Har du provat healing?
Styrkekramar
Cecilia

Inna sa...

Styrkekramar! Hoppas du får en fin fin jul! Inna

After BC sa...

hur förmår man sig att kämpa ? hur kan en kropp så märkt av sjukdom ändå orka ? Jag tror att viljan är starkare än allt annat, men även den blir trött, inte sjuk, bara innerligt trött

vill inte komma med råd, ingen som inte går genom samma sak, har någon som rätt att tala om till dig hur du skall hantera allt det som har hänt de senaste veckorna...

och just det att inte kunna trösta med alla dessa råd man annars så lätt sprider runt sig, gör också en lite handfallen, bortkommen..

jag vet inte vad som jag kan säga, jag ber , jag har börjat vända mig till Honom allt oftare i dessa mörka dagar, jag ber för dig, jag ber för mig själv...

och jag som inte ens trodde , eller det gjorde jag nog, men inte konkret, inte med en Bok i handen, men i dag vill jag nog luta mig mot någon...det handlar inte om att leva på andra sidan för mig, det handlar om att hantera livet på denna

kramar Chili

Anonym sa...

Jag kommer att hålla tummarna för att du snart kan påbörja behandlingen! Du finns i mina tankar varje dag!

Anonym sa...

Jag hoppas verkligen att du orkar komma iväg på luciafirandet som du så gärna vill. och självklart är det ju smittor där men det är det ju överallt nu. Barnen drar med sig och alla som hälsar på.

Pysslan sa...

Massor med styrkekramar! Låter roligt att se på Luciauppträdande :). Jag får vänta till måndag. Håll ut! Förstår att det känns som kroppen är en fiende, men den är säkert bara jättetrött precis som du. Tänker på dig hela tiden. Kram

Anonym sa...

men va faan!!! Jäkla värde :o(
Lider med dig utan att veta hur du mår eller känner dig nu, måste va fruktansvärt...
Du mååååste kämpa, håller ju tummarna så de är vita och bortdomnade ju..
Skickar massa styrkekramar ♥
Har det trillat in lite pengar till Prinsarna? Hoppas!
Kramar och tankar Annelie

Lotta A sa...

Finaste Linda....
Blir så ledsen för din skull, att du inte kan starta din behandling idag.
Hoppas , hoppas att det kan ske nästa vecka.

Det låter fruktansvärt att vara så trött,och vara nära att svimma flera gånger.

Vi tänket på dej.
Stora kramar från oss, i Åtvidaberg

Anonym sa...

Linda,har inga ord för hur du berör mig i det du skriver.Jag önskar av hela mitt hjärta att du slapp vara med om det du genomgår just nu.
TÄNKER PÅ DIG HELA TIDEN.

Tina sa...

Jag önskar dig så mycket gott, Linda. Om jag får som jag vill kunde du vara med och titta på Adams luciatåg idag. Tusen kramar!

Jane L sa...

Blir verkligen ledsen över hur du ska behöva kämpa. Det måste ju vända så du får hämta andan lite o få känna dej bättre! Önskar dej verkligen det!! styrkekramar...

Maritha sa...

Kämpa på tjejen....det är inte lätt men du måste orka. Tänker på dig och är inne hos dig varje dag och läser. Tack för att du orkar skriva och uppdatera åt oss. Hoppas det gör dig gott att få se lite luciafirande ikväll. Så får vi verkligen hoppas att det ser bättre ut efter helgen med dina värden så du kommer igång med behandlingen. Ha nu en så bra helg du/ni kan med varandra och villa, vila det är nog det enda som hjälper. KRAMAR i massor!!!

Anonym sa...

Jag gråter och gråter och kan inte sluta när jag läser din blogg. Du är verkligen en stark person! Tänk om alla kunde vara som du! Och säkert en underbar mamma in i det sista, vad som än händer. Jag tror på dig!

Maria sa...

Ja, vad ska man skriva?
Ska man skriva att du ska kämpa på?? Ja, men det gör du ju för allt va du orkar...
Orden vi skriver hoppas och vet jag värmer dig.
Orkar du!? så följ med och kolla luciafirandet... Barnen kommer ju alltid att minnas att mamma va med :)
Lider med dig och din fina familj.
Önskar det hade funnits bot och hjälp för dig.
Många kramar och en önskan om en TREVLIG!!! helg

Ta hand om er<3
Kram från Maria i värmland

Anonym sa...

Du är helt enastående! Att må så dåligt som du gör, men ändå vara igång som du verkar vara och kämpar på. Och vara så positiv.

Hoppas du orkar med Lucia-firandet - annars kan ni ju ha det hemma!?


Varma kramar från anna i uppsala

Annika sa...

Styrkekramar till dig. Hoppas att du orkar med Luciafirandet och att inga fler fula baciller drabbar dig.
Du är en kämpe, tänker på dig.
KRAM

Anonym sa...

Fortsätt kämpa! Snart kommer säkert lite bättre dagar.Hejar på dig! Stor kram

Eva T sa...

Kram och styrka till dig, jag hoppas innerligt att värdena går upp så att du kan börja med behandlingen. Sen kan jag ju be om mirakel, dem vill jag inte sluta tro på.

Anonym sa...

styrkekramar till dig Linda

Anonym sa...

OMG vad ska man säga tror det ordnar sig till sist. Hoppet är det sista som sviker. Ha det bra på lussefesten.
Kram
//Ika

"Kinna" sa...

Jag beundrar dig oerhört som orkar hålla oss uppdaterade, trots att du är SÅ trött. Låna en rullstol till kvällen, så du slipper gå och stå på dina trötta ben.

Helen sa...

Du finns i mina tankar! Sänder varma styrkekramar!
Din vän Helén E

Anonym sa...

Tänker på dig. Kämpa på! Vilken söt ängel du fick!
Kram
Yvonne

lillemor sa...

Linda ! Vet inte hur jag ska uttrycka mig , vi känner inte varandra , men jag har följt Din blogg en tid och känner mig väldigt engagerad och skulle önska att jag kunde hjälpa till.
kramar Lillemor

Anonym sa...

Det kan inte vara lätt att kämpa så som du har haft det på senaste tiden, men är det nån som kan det så är det nog just du.
Hoppas dina värden snart går upp så du kan börja din behandling.
Håller tummarna för det.
Tänker på dig och önskar dig allt gott
Bloggläsaren
Gunilla G

M - syrra sa...

Jag har följt din blogg en längre tid men skriver aldrig.. jobbar själv inom cancervården och är oerhört tacksam för tjejer som du som vågar och orkar blott er och berätta om er dagliga kamp. Det hjälper mig i min yrkesutövning. Man får insikter som man annars aldrig kan få. Tack Linda.
Ang. Luciafirandet, klart du ska gå. Du kan ta en scarf eller halsduk och knyta runt näsa/mun. Visst man blir kanske inte snyggast i lokalen men det kan hjälpa dig slippa onödiga infektioner.
Resten.. har man röntgat huvudet på dig? Jag vill inte vara den som späder på ett redan tungt lass men om du orkar är det nog ingen dålig idé. Hörseln/yrsel/trötthet kan allt bero på det vi hoppas att det såklart inte beror på. Skulle det finnas nått så finns det ju saker man kan göra för att bromsa upp det, som inte påverkas av dina låga vita.

Ta hand om dig, hoppas det blir ett fint luciafirande!
Kram!

Mia N sa...

Näää! Så jobbigt, men här kommer iaf en styrkekram!

Anonym sa...

önskar jag kunde kämpa lite åt dig!!! Tack för att du delar med dig av livets dåliga sidor och bra. Lider själv av panikångest och önskar att jag kunde vara lika stark som dig och visa det utåt.

miljoner styrkekramar till dig.
/Anette

Anonym sa...

Å vad jag önskar att du fick må bra, med dina små prinsar och man. Du skriver på ett sätt som berör mig sååå mycket, fast jag inte känner dig.

Ta hand om dig.
Kram Agnetha

Pammen sa...

Alltså denhär jäkla skitsjukdomen kan slänga sig i väggen. Hoppas hoppas allt ordnar sig. Kämpa på. Själv fick jag bekräftat idag att jag har cancer. På lymfkörteln vid ljumsken. Sjukt! All styrka till dig!

Hanna sa...

Läst din blogg ett tag och vill bara skicka mina varmaste tankar! Jag jobbar med öron och min första tanke är om du fått nedsatt hörsel av cellgifterna? Det är vanligt och om örat är skadat är recruitment (googla på det) ett vanligt fenomen. Har du inte kollat hörseln rekommenderar jag det! Inte för att det går att göra så mycket åt men då vet du iaf.

Anonym sa...

Hej Linda! Jag är bara 17 år men har kommit in på din blogg och läser den varje dag. Jag finner styrka i mitt liv och i det jag gör av att läsa det du skriver. Jag har börjat ta vara på saker och ting och onödiga konflikter är inget jag lägger energi på längre. Jag sitter här och tänker, på allt det som du har, dina 4 underbara pojkar som älskar dig så innerligt mycket och även om du inte finns kvar när de blir äldre kommer de fortfarande att älska dig lika mycket och ha dig i tankarna varje dag. De kommer tänka att du kämpade ända in i det sista eller så kanske det blir tvärtom? Att du en dag sitter där när någon av dem får barnbarn och berättar historien om din cancer, ingen vet hur de blir, det får tiden utvisa, det enda vi kan göra är att hoppas.

Jag tänkte på en sak häromdagen, om jag skulle vara du skulle jag skriva ett brev till pojkarna, till var och en, du kanske redan har gjort det. Men då har det något som du har skrivit och som är riktat direkt från dig till dem som de kommer finna styrka i att läsa när de blir äldre..

Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att du blir frisk. Förbannande jävla cancer..

Kramar

kristina sa...

Hej finaste Linda !

Hoppas att det går åt rätt håll med proverna nu ...
Lider med dej o vill att du ska bli så bra igen,
Tänker på dej dina fina barn o din fina man. Hoppas julen får gå i glädjens tecken för dej. Kan ju bara ge dej varma kramar !
Kristina

Anonym sa...

Vad det gör mej ont, du som skulle ha det så bra nu, kan inte säga något som duger...
Den där konstiga öronvärken kan bero på att en metastas har satt sig så, det har nog inte eg med ditt öra att göra.

marianne

Anonym sa...

Hej Linda!
Jag arbetar som sjuksköterska inom ASIH i en annan del av Sverige än där du befinner dig. Har träffat unga patienter förr som kämpar mot cancermonstret, men jag vill tacka dig för att du bloggar och "lämnar" ut dig och dina tankar. Det får mig att växa i min yrkesroll och få en annan förståelse för patientperspektivet. Ibland är det svårt att få ta del av patientens allra djupaste tankar och funderingar, man är rädd för att "klampa"på! Ta emot all hjälp du bara kan få av ASIH, arbetsterapeuter, sjukgymnaster och alla andra runt omkring dig. Tänker på dig.....
A
p.s nu när du får Betapred, får du även Omeprazol som magskydd?

Kajsa Bergman Fällén sa...

Tråkigt med värdena :(. Men du får inte ge upp! Inte på långa vägar ännu får du ge upp Linda, lova!

Tusen kramar
Kajsa

Camilla sa...

Mina tankar finns hos dej och din familj... Önskar dej all styrka i världen...

Vikkan sa...

Känner igen att värdena går ner istället för upp. Allt blir fördröjt. Man blir otålig.

Min far gick bort i levercancer aug 2007 men fick diagnosen april 2006. Läkarna trodde inte han skulle överleva sommaren 2006 men far hade kämparglöd och ville inte lämna in. Han hade precis blivit pensionär så han hade så mycket mer att leva för än jobbet tyckte han.

Trots hans kamp, orkade kroppen inte mer och den 14 aug 2007 en solig morgon stannade livet. Hoppet var dock det sista han övergav.

Jag har skänkt många kronor till cancerfonden under åren som gått och nu har jag precis skänkt en slant till din insamling!

Din blogg är mycket fängslande och jag kan inte låta bli att gråta när jag läser vissa inlägg.

Jag hoppas du ska orka kämpa och att du får uppleva många jular till tillsammans med dina prinsar!

/Vikkan

Anonym sa...

Du berör mitt allra innersta. Jag önskar dig allt gott.

Anonym sa...

Fy fasen! Lider med dig! Läste på nätet att folsyra är bra för nybildande av vita blodkroppar. Finns i tablettform el linser, bönor, broccoli, spenat. Hoppas det blev ett bra firande. Och min Max 10 mån hade också ner en blomkruka idag rakt på min tå! Riktig busålder :)kram zukits

Anonym sa...

Massor av styrke kramar till dig.
Kämpa trots att det känns hopplöst. Vi är många som tänker på dig och din familj. Kram Johanna

Anonym sa...

Jag har läst din blogg ett par veckor, och blir väldigt ledsen för din skull. Hoppas att du kan få din behandling snart.
Har du prövat naturläkemedel?
Många blir starkare o bättre av björkaska, silver, mivototal, pau d árco mm. Det är dyrt men värt att pröva.
Kramar

Anonym sa...

Hoppas du orkade vara med på luciafirandet och titta på Adam.Jag ser fram emot måndag då jag får titta på dem på Fagerhults belysning.Linda jag hoppas verkligen att du ska kunna börja med cellgifterna igen.Jag har också mina funderingar krin cancern som drabbar våran släkt och tänker ta upp frågan med en läkare om man kan kolla upp det.Jag vet ju att detta inte hjälper dig men jag tänker på kommande generationer.Mina tankar är hos dej hela tiden, sätter in en slant på kontot till barnen i julklapp.Är det något som du vill jag ska göra så hör av dej med.Kram Inger

Carina Damgren sa...

Sötaste Linda! Många varma kramar till dig. Tänker på dig och din familj varje dag.

Anonym sa...

Styrkekramar!
Frida

Sandra med Oliver & William sa...

Har nyligen börjat följa din blogg, och jag är så ledsen för det jobbiga och hemska du måste gå igenom=(
Hade jag en önskan skulle jag önska att du skulle få bli frisk igen!
Du är verkligen en hjälte för mig!
Så stark, och en underbar mamma till dina barn verkar du vara!
Förstår att du självklart inte orkar vara stark hela tiden, men hela du och din blogg utstrålar en sån styrka, och trots att du har det så jobbigt så verkar du ändå försöka se det positiva i saker och ting.
Nu svamlar jag bara, förlåt!

Vill iaf ge dig många kramar och hoppas på att ett under ska ske så att den jäkla sjukdomen försvinner från dig!
jag vet att det inte går att jämföra, men min pappa fick prostatacancer sommaren-08, och opererades samma höst. Än så länge har han varit frisk sen operationen, men det var hemskt innan man visste hur allt skulle bli med operationen och allt.
HATAR verkligen den förbannade sjukdomen, som har tagit alltför många människors liv=(
Försök kämpa vidare, även om det är skitjobbigt!
Vi är många som finns här för dig, trots att vi inte känner dig.

Stor kram från Sandra, mamma till två pojkar (6 år och 11 månader gamla)

Anonym sa...

Stackars liten många kramar till Dig,tänker på Dig & Din familj varje dag är det aldrig nog för Er.
Du är verkligen en kämpe!!!
Hoppas Du orkade med att vara med på Lucia firande ikväll.
Kram från Solweig i TIBRO

jessika sa...

fy vad tungt det måste kännas!! vill bara säga hang in there! önskar man kunde lätta din börda bara lite men jag sänder all min positivaste energi och all min kärlek!

kosmoskramar från mig

marta sa...

>Jsg hoppas du har det så bra det går i nuvarande sitauation. stor kram från marta

marta sa...

Jag tänkte just skriva til dig att du inte alls skall känna att du måste kämpa. Du gör det du orkar och det är fint så.
Raraste du, jag önskar att du får mera ork för att vara med dina barn.
stor kram från marta

Cia sa...

Skickar mina varmaste kramar till dej och din familj!! Såg dej ikväll på barnens lucia och du såg så fräsch ut.

Jeanette sa...

Hej Linda!

Både hörselstörningarna/ljudkänsligheten och yrseln kan vara migränrelaterade. Så blir det ofta för mig, särskilt när jag är väldigt trött. Kan få det utan huvudvärk.
Tänker på dig!
/jeanette

Anonym sa...

Hej, jag tänker så mycket på er. Jag har hört av mig till Katrin Zytomierska som har startat en fin sak nyligen, nämligen att hon skickar ut julklappar till barn som har föräldrar med dålig ekonomi. Alla barn som uppmärksammas kommer få julklappar. Jag bad henne och hennes samarbetspartners kolla upp din blogg och situation men vet att de behöver en adress och veta vad pojkarna önskar sig. Antingen skulle ni själva kunna höra av sig till henne alternativt kommenterar ni här uppgifterna så hör jag av mig till henne. Hoppas hur som helst att ni får en underbar jul trots allt!

Stor stor stor kram till er alla
/Kristina

Di sa...

är ledsen för att du får kämpa så! varma kramar och kan det vara du som är min tomtenissa? :)

Maria sa...

Kära vännen, är det nån gång man är färdig att ge upp så är det väl i din situation. Att du så här långt kan skriva så klart o insiktsfullt om din vardag är fantastiskt. Tänk, jag upplever din blogg så oerhört positiv, trots att du går igenom helvetet på jorden.

Kan bara be för dig att du ska få kraft för var dag, var timma. Hoppas ni tar er lite tid som man o fru också, att sitta vid varandras sida i lugn o ro. Man behöver inte säga så mycket ibland för att tanka själen.

Kram till dig, fantastiska fina!
Maria i Huddinge

Svea sa...

Tråkigt att värdena inte gått upp.
Styrkekramar till dig.
Svea

Anonym sa...

Linda,
jag vill skicka en stor varm kram över till dig. Jag har följt din blogg länge och är så ledsen för hur du har haft det på sista tiden, efter NY resan.
Jag beundrar din styrka, ditt mod och din positiva glöd!
Jag förstår om hoppet sviktar efter flera negativa besked... men titta på dina fina killar, titta på ett litet leende på en liten prins... och hoppet infinner sig igen.
Jag hoppas innerligt och jag TROR att värdena vänder på dina vita, att du snart får behandling igen och att skiten bromsas upp och krymper!
Hoppas att du hade en fin kväll med luciastämning!
Kramar från Isabelle

Anonym sa...

Finaste bästa Linda, har läst igenom kommentarerna ovan och det framgår att du /ni var på luciat ikväll, vad härligt att du kom iväg.

Känner igen det där med bakslag och dåliga värden som hindrar medicinering när min pappa levde och hade cancer. Vetskapen om att alla metastaser härjade fritt utan fight var fruktansvärd, så jag kan bara ana den panik och frustration då måste känna.

Mina tankar är med dig många många gånger dagligen och jag önskar så att jag kunde lätta din börda.

Varmaste kramar till dig och din familj. Hoppas hoppas att värdena blir bättre snart snart snart.
//Hanna

Ullis sa...

Alla ord känns ändå överflödiga i en sådan här tragisk och sorglig situation. Men jag hoppas verkligen att du och de dina får må så bra som ni någonsin kan iaf, det är det absolut viktigaste. Tack för att du delar med dig av din oerhörda styrka. Många varma stärkande kramar.

Emma sa...

Hej
har läst dina inlägg från de senaste dagarna som jag missat och tårarna kommer. Som du skrev i ett inlägg så är det inte bara sjukdomen som är jobbig... utan även det den för med sig. Jag kan inte ens föreställa mig vad du och din familj går igenom. Tänker på dig och håller båda tummarna för att du ska orka kämpa så länge som möjligt. Ett under vore ju inte fel! Det är inte rättvist att någon ska behöva dö i så tidig ålder. Du borde då uppleva många fler jular!!
(Hoppas att du inte tar illa upp av det jag skrivit...svårt att formular tankarna på rätt sätt känner jag)
Kram

Kristin sa...

Söta, varmhjärtade Linda.... jag vill bära din smärta, gråta dina tårar, ge vind och kraft i ditt segel att nå dit du vill. Dit vi alla önskar att du ska nå. Ett cancerfritt liv. Ska. Det. Vara. Så. Svårt?
Varför du?
Varför nu?
Varför någonsin?
Mitt hjärta är dig nära varje dag även om du inte vet vem jag är. Men jag är där du är. Håller om dig. Varmt, ömt och med en trygg hand i din.
Kram Kristin

Anonym sa...

Kämpa, kämpa, kämpa om någon kan så är det du. Alla BEHÖVER DIG!

Madeleine sa...

Angående dina blåsor i munnen och svårt att äta, viktnedgång mm. Får du inte näringsdryck och cardiogen av dietisten. Det går under högkostnadsskydd, tror jag, eftersom läkaren kan skriva ut det. Alla näringsämnen finns och man behåller / går upp i vikt lättare.Det finns massor av olika smaker och konsistenser och man får prova sig fram och beställa de man gillar. Landstinget i Växjö erbjuder det i alla fall. Lycka till med allt. Dina vita blodkroppar behöver nog bara ett par dagars "vila" till - sedan kommer dina värden att skjuta i höjden - det känner jag på mig!

Marika sa...

Styrkekramar i massor till dig.
En riktig kämpe är vad du är.

Kram

Angelica sa...

Inget vidare du har det nu men jag hoppas du kom i väg på luciafirandet och fick laddas med lite glädje. Kram

Anonym sa...

Åhh goa människa!!
Fortsätt kämpa!!!

Kraaaam Sofi

Anonym sa...

Linda...du har kämpat o visat en styrka som inte många av oss kan ens kan tänka oss...livet är inte bara det som sker nu utan det är bara en del av det som är LIVET. I LIVET ingår alla fall för mig att när jag lämnar "det här livet" att jag får träffa svärfar,Lena o dom som "gått vidare". Självklart så finns en uppgift för dom som går iväg tidigare än andra. Men vem vet vem som väntar på vem...o jag brukar tänka att vad skönt att veta att svärfar Arne finns där o tar emot mig om jag skulle dö.....så kommer dina tänka...du kommer finnas där o tänk vad det kommer innebära för dina...Linda är där o då kommer vi få vara tillsammans. Nånväntar oxå på dig o kommer ta emot dig med stor famn...Det kanske låter som jag är pessimistisk men jag vill bara dela med mig hur jag ser på LIVET o inte på döden.

Anonym sa...

Hej Linda!

Har läst och följt din blogg under ett tag nu och förundrats över hur ärlig och härlig du verkar vara!!

Nu vet jag ju inget mer om dig och din familj än det jag läst och lärt på bloggen men jag tror att jag förstår hur tufft ni har det!

Nu är jag lite osäker på hur länge och hur mycket Xeloda du fått men det är ju en känd biverkan att få tinnitus och/eller hörselnedsättning, är det något du diskuterat med din onkolog?
( Jag jobbar som allmänläkare så det är inte riktigt mitt specialistområde...)

Hoppas ni får en bra och mysig helg tillsammans och om jag fick bestämma skulle du få ett Nobelpris ikväll som årets kämpe!

Hälsar Jenny

Tinnar och torn sa...

Fetvadd i örat brukar vara skönt när det gör ont, dämpar ljudet bra. Någon kanske tipsat om det redan. Kram

Anonym sa...

Linda, vi är många som vill bära en del av din smärta. Det är inte greppbart att förstå hur du har det, hur gärna vi än vill förstå. Du behöver inga råd om hur du ska kämpa, du är helt unik i ditt positiva tänkande, du har en förmåga att finna svaren. Din själ är vacker och du sprider så mycket värme. Du känner nog allas starka önskan om bättring. Du är inte ensam.
All kärlek och värme till dig och din familj.
Kram MiaH