tisdag, december 07, 2010

FÖRSTA NATTEN HEMMA

Detta var första natten hemma i den egna sängen på länge. Jag sov okej, men inte superbra. Flera gånger har jag nämligen vaknat till och varit alldeles genomblöt av svett. Så äckligt och obehagligt. Som när man har feber ungefär. Fast det tror jag inte att jag har.

Inte heller idag kan jag säga att jag mår något vidare. Det är mest sitta eller ligga som gäller, för när jag är uppe på benen blir jag yr och illamående. Sitter just nu och försöker kämpa i mig något att äta. Går sådär bra med blåsor i munnen och en aptit som lyser med sin frånvaro. Som om det inte räckte har jag fått ont i halsen också!

Varje dag för tillfället känns lite som det mest är att försöka kämpa sig igenom den. Har svårt att få orken och energin att räcka till så mycket mer än att fokusera på mig själv. Det känns som ett heltidsjobb att orka borsta tänderna, ta en dusch, få i sig mat flera gånger om dagen, ta mediciner och allt sånt där som mest är rutin och som man knappt tänker på i vanliga fall.


Min familj är väl lite besviken över att jag är så himla tråkig och trött hela tiden. Att jag inte orkar ägna dem så mycket tid och energi eller orkar visa min uppskattning för allting. Det var ju inte precis så att jag skuttade in i huset igår när jag kom hem från sjukhuset och var precis som vanligt. Var såklart glad över att få lämna sjukhuset, men som sagt så kändes det tungt att inte känna mig särskilt pigg. Började med att röja upp det värsta i köket, för jag mår så himla illa när det står disk där. Sen somnade jag på soffan. Nä, det är nog bara att inse att det kommer ta tid innan orken och energin återvänder.

Är iallafall otroligt glad över att vi kom iväg på vår USA-resa. Hade vi haft den inbokad nu så hade vi inte kommit iväg. Känns även skönt att vi inte var där då jag blev dålig. Hade inte varit jättekul att spendera hela semestern på ett sjukhus utomlands. Sen är frågan om vi kommer att komma iväg på Egypten-resan (som jag vann när jag blev utsedd till Årets Hjälte-mama 2010). En härlig All inclusive-semester för hela familjen på ett fint hotell precis intill havet... men i nuläget känns det väl kanske inte riktigt så...


Det skulle vara så kul att ha något att se fram emot, men det är ju som det är. Kan inte planera något alls för tillfället. Får leva här och nu och försöka ta en dag i taget så gott som går. Men sen känns det så tungt när man inte mår riktigt bra. Som det är nu känns det mest som dagarna bara rinner iväg.

29 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror att alla i din familj är lyckliga för att du är hemma! Jag är också glad för att du orkade åka hem och slipper sjukhuset. När man kommer hem känner man ju allt för väl hur trött man egentligen är. Strunt i disken Linda eller kör lite med de andra! Hoppas du har fina stunder med dina pojkar! Önskar mest av allt att du får dina krafter tillbaka, lilla tös!
Kramar från Birgitta♥

Anonym sa...

inga dagar är undanrinnande, de är alla betydelsefulla för dig ( att hämta kraft och ork) för din familj att du finns hos dem ( disken måste du blunda för, den kommer att fixat till sist, eller så får man äta på papperstallrikar för ett tag) jag vill inte skämta bort din önskan att det är fint hos er ( man mår alltid lite bättre när man har det fint och rent runt sig ) men ...

Du är viktigare än eventuella odiskade tallrikar eventuella dammråttor...även om du kanske tror att du inte bidrar längre, att du bara tar..tid..ork..i anspråk av dina närmaste...

självklart bidrar du, en närvaro märks, vila..låt dem komma upp i sängen en stund, gör det som du orkar för dem, med dem...de kommer aldrig att glömma det, men tallrikarna...det tänker ingen på..

jag önskar att orden inte skulle låta så pretentiösa..jag vill absolut inte förringa din önskan att all skall fungera som du och din familj är vana vid

kramar Chili

Annika sa...

Jag önskar att ni kommer iväg på er Egyptenresa, strunta i vardagsbestyren. Hoppas du får dina krafter tillbaka.
KRAM

susanne sa...

Trösteord kommer här från mig. Hoppas dina krafter kommer tillbaka och att du orkar mer och mer. Koppla av så gott det går för du är ju viktigare än all disk i världen.
kramar änglamamman Susanne

Emelie Karlsson sa...

Tror inte alls att din familj tycker att du är tråkig som inte orkar så mycket, bara glada att få ha sin älskade Linda hemma igen!!!
KRAMAR!

Annica sa...

Men det är klart att du känner som du känner! Men snälla försök att inte tycka att du måste göra si eller så!? Det är mycket känslor i "gungning" hos er....men att du är hemma känns nog ändå bättre än att du sover på sjukhus...man slipper ju bilresor och packning för att besöka dig...Sen angående din resa så kanske det är bäst att det inte blir något just nu!? Med tanke på hajarna i vattnet där...sen är det ju ett land som man ofta blir magsjuk i som turist!? Krya på dig Linda, för det är du värd!! Kramisar i massor från, för dig okänd, berörd mamma.

Anonym sa...

Säger som de andra; strunta i köket!! Jag tror oxå att din familj är väldigt glada att du är hemma hos de. Kram kram från Anna

Anonym sa...

Jag känner verkligen med dig Linda. Har inget annat vettigt att säga faktiskt. Kram.

Anonym sa...

Vila först och främst, barnen märker inte om det är odiskat eller ostädat, men de märker om du finns där för dem. Håller tummarna för att du ska bli så mycket bättre att du orkar resa.
Hälsar Inga-Britt

Anonym sa...

Linda

Jag förstår precis hur du känner, jag blir vansinnigt stressad när inte diskbänken är tom och rengjord och det är himla svårt att blunda för "röran". Bättre då att få bort det för att sedan kunna koppla av.

Men .. har inte ni hemhjälp av kommunen? Skulle inte den personen kunna diska undan och plocka bort det mesta? Eller gäller det endast barnpassningen?

Jobbar din man nu? Kan inte han få närståendebidrag för att vara hemma?

Hoppas i alla fall att du kan vila och få lite energi och lite livsglädje, du låter så trött.

Kramar

Anonym sa...

linda du vackra människa! din karisma är helt sanslös :)
oerhört tråkigt om ni inte kommer iväg på resan.. när skulle ni åkt i sådana fall? tänker om det är jättesnart eller om du har lite tid att piggna till!

julekram från Rebecca

Ann-Sofi Hultin sa...

Tänk inte på att du är tråkig dom tycker bara att det är så härligt att mamma/fru är hemma.
Kunna krypa upp i en mammas famn när man själv vill.
Förstår att det är jobbigt att blunda för disk och städ men du måste försöka göra det och istället lägga kraften på att umgås med familjen och ladda batterierna.
Kram

Anonym sa...

Som Ving-reklamen säger... "Livet är inte dagar som passerar, det är dagarna vi minns"...älskar den reklamen
//Anna Majlöv

marta sa...

Jag kan tänka mig hur det känns när man är hemma och ser saker man skulle vilja göra men inte orkar...
Det viktigaste är trots allt att du får vara hemma, allt det andra är mindre viktigt.
Om jag bodde närmare skulle jag titta in varje dag hos dig, laga lite önskerätter och se till att du har det så bra som det möjligt som läget är nu.
stor kram

Anonym sa...

Men Linda, inte kan du väl tro att din familj är besviken på dig när de vet hur illa det är. De små barnen kanske för de förstår ju inte men inte resten. Det kunde ju lika gärna varit de som drabbats.
Menar absolut inte att skrämma upp dig men har de helt uteslutit spridning till hjärnan? Tänkte att en del symptom som yrsel, illamående, svettningar, dåligt minne etc kunde tyda på det. Men det borde de väl undersökt i så fall. Du borde verkligen få en hemhjälp också utöver din mamma som väl har nog med 4 ungar inkl. två blöjbarn. Tycker inte man ska behöva göra några hushållssysslor när man är dödssjuk, det säger ju sig själv. Fortsätt längta och dröm om Egypten, drömmar kan slå in!!
(Ni behöver ju inte åka just till Sharm el Sheikh apropå vad någon skrev...)

Anonym sa...

Förstår att det känns tungt att inte orka. Jag tror nog att din familj är glada bara av att få ha dig hemma.Försök att vila det du behöver och va rädd om dig. Kramar Johanna

Anonym sa...

När det är oordning inombords vill man ha ordning på disk och dammtussar. Tänd bara små lampor så att det inte syns, vänd ryggen till om du förmår.
Visst tror jag att de tycker att DET är tråkigt att du är så trött, men de tycker inte att DU är tråkig Linda. De älskar dig. Så klart vill de att du ska skutta och hoppa, men skuttet kommer när du har vilat det tillbaka.
Varma tankar från Lotta

Linda sa...

Tack allihop för era kommentarer!!

Min mamma, som hjälper oss med barnen när min make jobbar, hjälper oss även med lite av varje som behöver fixas här hemma. Lagar mat, diskar, tar hand om tvätt, skjutsar mig till vårdcentralen och sjukhuset m.m. Men hon är ju inte här dygnet runt. Dessutom tar de små barnen mycket tid, så vissa dagar är det svårt att hinna med mer än att ta hand om dem.

Vi köper in städhjälp en gång varannan vecka. Egentligen inget vi har råd med, men vi får bidrag till det av mina gulliga svärföräldrar. Med många barn (varav två med astma) och dessutom flera husdjur så känns det som ett måste med storstädning emellanåt.

Jag är ingen pedant, men just smutsig disk och gammal mat har jag svårt att låta stå på bänken eller ligga i diskhon. Lukten av mat gör att jag mår så gräsligt illa. :-( Illamåendet gör att det är svårt att vila och koppla av. Tycker även att det är lättare att koppla av om det inte är jättestökigt runtomkring mig.

Vi fick förresten ett telefonsamtal förut av Fritidsresor. De är snälla och skickar oss ett rese-presentkort på motsvarande summa som vi kan utnyttja till ett annat resmål och vid ett annat tillfälle.

kram Linda

Sophia sa...

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

Anonym sa...

Hej Linda! Jag tycker att du ska tala om för mannen din att diska och gammal mat får dig att må illa. Så kan han se till att få bort det. Det ska inte du behöva göra som knappt orkar stå...

Jag är overtygad om att de INTE är besvikna på dig!

Anonym sa...

Linda
Ingen kan väl begära att du ska orka med allt som vanligt, och du är inte tråkig, jag tror det viktigaste för dina närstående är att du finns där hemma.Du ska inte göra något, kör med din man, han kan fixa disken när barnen somnat på kvällen.

Anette sa...

Hejsan!!

Hittade dig på bloggportalen blir helt medtagen hur orkar du med barnen och med din sjukdom? Har själv 4 barn och reumatisk värk och bara det blir övermäktigt mellan varven kan väl lungt säga att jag verkligen beundrar dig oerhört mycket. Snacka om att du måste vara stark som människa.

Kram Anette

Anonym sa...

Känner också så med dig Linda. Hoppas du får dina krafter tillbaka.
Kram malin

Anonym sa...

du måste focusera på att bara VILA

marianne

Maja sa...

Skönt att du är hemma men tråkigt att orken inte vill infinna sig.
Hoppas av hela mitt hjärta att ni så småningom kommer iväg på resan till Egypten. Tror det skulle göra gott och bli ett minne för hela familjen.

Massa kramar!

Anonym sa...

Hej Linda
Det är inte alls konstigt att du är trött och orkeslös.
Alla dina smärtor och febern du haft
tar ju på krafterna särskilt när du redan är nedsatt innan
Det är säkert svårt för dina barn att förstå detta.
Mamma är ju hemma, nu är hon bra.
Din man borde däremot förstå ,och det gör han säkert också för han håller dig så kär. Det förstår man genom att läsa hans blogg.
Egypten kan vänta. Det går kanske att boka om den så att du hinner hämta krafterna mera först.
Blunda för disk och annat ta det bara lugnt och vila.
Kanske kan det då bli Egypten som planerat i alla fall.
Det är ju något att se fram emot
med längtan.
Krya på dig från bloggläsaren
Gunilla

Anonym sa...

Hej Linda.
Grattis till att du fått komma hem till din underbara familj. Hoppa disken och gosa med killarna istället. Hoppas ni får komma iväg på ännu en resa, du/ni är värda det. Ta hand om dig och vila så mycket du kan.
Kram Sofia

josefine sa...

linda, jag har läst din blogg ett tag och jag bara måste ge dig världens största virtuella kram som det nånsin går!!!! jag lider så med dig och din familj- livet ät ju bara så orättvist!!!! Tänker på dig/er väldigt ofta ska du veta!!! Hoppas att du kryar på dig så att du får vara med din familj ett litet tag till- för även om du inte orkar göra nånting så är du ju ändå deras älskade mamma och fru och världens värdefullaste människa för dom!!! Kramas i soffan och pränta in dofter och känsla hos dina fina barn! STOR KRAM

Stina sa...

Du är såååå duktig!!! KÄMPA PÅ!!!