måndag, december 06, 2010

DET ÄR SÅ SANT

Tack snälla för alla kommentarer. Ni är för gulliga. Har gråtit ännu mer när jag läst dem! Men en av dem fastnade jag särskilt för:

"Tårar är minst lika viktiga som skratt och borde vara lika "tillåtna" men vi vill alltid att folk ska sluta gråta, varför?? ibland behöver man få tjuta ut!"

Det ligger så mycket i det. Det är ju faktiskt sällan någon som försöker få en att sluta skratta om man är glad? Men ibland behöver man faktiskt få vara ledsen och gråta också. Man kan inte hålla allt inom sig hela tiden. Oftast känns det lite bättre efteråt när man fått släppa på trycket och gråtit ut. Men sen vill man ju förstås inte fastna där. Det är inte roligt om man går runt och känner sig ledsen hela tiden. Det är helt klart en härligare känsla att vara glad än att vara ledsen!

Det är nog inte så konstigt att tårarna rinner ibland med tanke på den här hemska och ibland näst intill overkliga situationen. Men tyvärr misstolkas oftast mina tårar där hemma. Vet inte hur jag ska göra för att min make ska förstå att jag faktiskt kan bli ledsen och att mina tårar inte alltid beror på att jag är arg eller sur. Det är så jobbigt att ofta bli missförstådd och när någon annan säger att jag är si eller så fastän mina känslor där inne är helt andra! Tyvärr kan just de där ledsen-känslorna till slut övergå till att man känner sig arg just för att ingen riktigt förstår.




Det känns för övrigt lite bättre idag, förutom att jag fortfarande är sjukt trött. Har tyvärr sovit ganska dåligt i natt. Somnade sent och har sen drömt en massa konstigt och vaknat gång på gång. För övrigt så skulle jag nog tro att jag kommer få åka hem idag om nu bara alla värden ser bra ut. Har inga undersökningar eller dylikt på gång nu vad jag vet. Febern är borta, mina värden har gått åt rätt håll de senaste dagarna, smärtorna är under kontroll... så ja, jag tror nog att jag snart får komma hem!

Det enda är väl att jag måste igång med en fungerande cytostatika-behandling också. Troligtvis blir det samma sort (= Xeloda) fast en lägre dos.

Någon frågade om jag kunde få hjälp via ASIH (Avancerad hemsjukvård). Jo, jag ska få hjälp av dem och faktum är att en läkare och sköterska därifrån skulle kommit hem till mig för nån vecka sedan. Men så låg jag ju här och hade inte en tanke på att de skulle komma, så jag hoppas att de klurade ut att jag var inlagd. Men som sagt, hjälp därigenom är på gång.

Just det ja, någon undrade även vart Adam var i helgen eftersom han inte nämndes i texten eller syntes på bilderna. Jo, han var hemma hos mina föräldrar igår. Han har även haft övernattning med en kompis nu i helgen. Han tycker inte att det är så jätteroligt här på sjukhuset. Jo, bara om han får vara på lekterapin! Där finns det mycket roligt att sysselsätta sig med för barn i alla åldrar. Han och Simon var ofta där och lekte när vi låg inlagda på neo i flera veckor.

25 kommentarer:

Anonym sa...

Har följt din blogg en tid och är såå berörd av ditt och din familjs öde. Du är en oerhört stark tjej!! Så känn det aldrig som ett nederlag att du är ledsen och gråter. Jag tror man måste få vara ledsen ibland för att kunna fortsätta vara stark.
Hoppas du får en härlig Jul med din underbara familj!
/Johanna

Åsa sa...

Du är så klok. Alla känslor är tillåtna, även sorg och rädsla. Så gråt du, om du behöver, och le sen när du orkar. Kram.

Anonym sa...

Åh vad jag hoppas för din och din familjs skull, att du får komma hem i dag :-D, Jag ska hålla alla tummar jag hittar, för att det kommer gå riktigt bra. Jag önskar det fanns någor jag kunde göra eller säga, som gjorde det lättare för er. Sköt om er . STOR VARM KRAM

Anonym sa...

Känner ju inte dig, men tänker på dig varje dag!kramar en annan Linda

Lotta A sa...

Det stämmer verkligen....
Allt det där med både tårar och skratt.

Åh, så glad jag blir för din skull att dina värden är bättre och att febern är borta!

Härligt om det blir hemgång,snart.....:-)

En massa kramar från mej

malinj80 sa...

Jag håller tummarna hårt för att du ska få komma hem idag!
Gråta måste man få göra!
Jag gör det väldigt ofta!
Kramar Malin!

Anonym sa...

Har följt din blogg ett tag, genom Vimmelmamman hittade jag till dig.
Du skriver så klokt och fint, med värme, glädje och tårar!!!! Du berör mig så mycket.
Hoppas du får komma hem snart till de dina. Hemma är ju alltid hemma, där man trivs som bäst. Å hoppas du får hjälp där hemma så du kan vara där.
Kram Agnetha

Anonym sa...

Fina du!! Tänker på dig och din familj varenda dag...å ibland på nätterna när jag vaknar. Ni berör på ett så fint men samtidigt smärtsamt sätt. TACK för att du orkar skriva och det tacket är även riktat till din man och hans blogg!! Ni gör med ert skrivande så vi andra förstår vad du/ni går igenom men även vad andra i er situation går igenom. Vi behöver veta för att våga agera och bry oss.TACK och KRAM från Susanne i Norrköping

Anonym sa...

Hej!
Tänker på dig.
Många styrkekramar fårn Natalie

Anonym sa...

Jag brukar känna på mig rätt! Känslan för dig är att du blir frisk:) tror det vänder bara "sådär" så kämpa på!
Lycka till med hemfärden.

Störtsa kramen utdelad till dig!
//Annika

m i l l a h . s e sa...

Det är skönt att få gråta ut ordentligt ibland.
Och man får vara ledsen.
Hoppas du får komma hem snart!
Kramar!

Anonym sa...

Hoppas att det dagen blir bra. och jag förstår lite grann hur svårt det kan vara att du förväntas vara glad eller i alla fall inte ledsen.

Anonym sa...

Lindalill ...

Så skönt att du får åka hem, håller verkligen tummarna för att det ska fungare bra.
Du vet väl att du kan få hem en sjukhussäng - de ÄR faktiskt bra just för att man kan höja rygg- och fotstöd. Det finns även mycket bra tryckavlastande madrasser som man kan få låna för att man ska kunna ligga skönare.
Sköt om dig!

kramar

Lizen

Tina sa...

Så sant, Linda. Att gråta är en nödvändighet. Och så skönt att få göra ibland!

Kramar

Maja sa...

Hoppas, hoppas att du får komma hem!
Massa kramar

Anonym sa...

Linda, jag hoppas att du får åka hem i dag och vara nära dina kära.
Förstår att det kan vara jobbigt när du känner dig så trött osv men hoppas att du kan vila/sova när du behöver.
Kanske känslan av att få vara hemma kan göra dig liiiite piggare...barn har ju en förmåga att göra en glad, samtidigt trött =)

Stor KRAM till dig!!
/Nina

Ann-Catrin sa...

Så sant det där med gråt... men också som du skriver att det inte är lika välgörande om det får ta över helt.. vilket är lätt hänt.
Hoppas nu du kan få åka hem och vara med dina nära och kära, få må bättre och få lite styrka.

En stor varm kram
Ann-Catrin

Anonym sa...

Tänker på dig, önskar dig all styrka!!
Ber för dig!

Kramar från Dalarna

Anonym sa...

Hoppas du får komma hem snart. Hemma är ju alltid hemma även om det är skönt att det finns sjukhus när man verkligen behöver det.
Hoppas också att du får all hjälp i hemmet som du behöver när du kommer hem och att just den biten kommer att funka bra så du slipper ägna dina krafter för mycket åt att styra upp detta. Du behöver verkligen vila nu och sakta men säkert hämta tillbaka något av de krafter som du förlorat under denna sista vecka.
Jag önskar Dig allt gott och att allt kommer att funka till det bästa när du kommer hem.
Styrkekramar i mängd!!
/Inger

Jane L sa...

Håller tummarna att du får komma hem idag och att det ska fortsätta gå åt rätt håll. Hoppas att du kommer igång med behandlingen så fort som möjligt och att den kommer fungera bra! Kramar...

Anonym sa...

Jag förstår dig helt och hållet när det gäller gråten som ingen förstår.. Även om jag inte kan sätta mig in i din situation så tror jag att vi mammor framför allt måste få gråta för att släppa på trycket. Det är så många måsten hela tiden och man ska vara stark och klara av så mycket. Jag brukar låsa in mig på toaletten och ta ett bad, och medan badkaret fylls med vatten gråter jag ut ordentligt, då hörs det inte.. jag tycker det är skönare att få vara själv då kan jag också trösta mig själv. Ibland kan det vara bättre för då får jag höra det jag vill höra ;) Jättestor kram till dig, min vän som jag inte känner men som jag känner för..// Malin

Minna sa...

Det ÄR ok att vara ledsen ibland....((((Kram)))

Li sa...

Linda, Linda, det är så himla givande att läsa din blogg! Du är nog en av de modigaste människorna jag vet... Att läsa din blogg ger mig idéer, tankar och en hel rad av känslor. Ville bara att du skulle veta att du är enligt mig, en helt fantastisk människa :)

carro sa...

Den där kommentaren är fan SANN! Oftast när man väl fått tjuta så "blir det ju bättre" :)

sonja sa...

jag känner extremt mycket igen det med att man är lessen men blir sur eftersom folk säger att man är sur, typ..verkligen jobbigt!!!

hoppas verkligen det blir bättre med dig och att nu får kraft att kämpa vidare!

kramar från knivsta