torsdag, december 30, 2010

DAG 15 – MINA DRÖMMAR

Min stora DRÖM just nu är att få bli frisk!! Tänk om det gick att snurra lite på ett trollspö - och så vips - var man frisk! För hela den här situationen vi lever i är verkligen som den värsta mardrömmen. Det har verkligen varit så mycket nu det sista. Tänker ibland tanken att det kanske inte kommer att vara cancern i sig som tar mitt liv, utan istället alla andra grejer runtomkring som jag drabbas av och som gör att jag inte kan få mina cellgiftsbehandlingar och som då gör att cancermonstren får fritt spelrum!



När det handlar om drömmer i övrigt så kan jag säga att jag drömmer väldigt ofta just nu. Det blir säkert så när jag slumrar till så ofta och vaknar till titt som tätt. Då kommer man ju oftast ihåg de där korta små dröm-snuttarna. Ganska ofta är det otäcka drömmar. Minns inte om en av dem som jag drömde för ett tag sedan.

Då drömde jag att jag låg och sov i sängen i vårt sovrum. Plötsligt var det någon som slet ut dörren ut till balkongen (som i verkligheten inte ens är inne i sovrummen, utan ute i hallen). Det var iskallt ute, så kombinationen av dörren som smällde till och den iskalla luften som blåste in väckte mig. Jag fick då syn på något fruktansvärt! Vår lille Erik, som då inte ens var 1 år fyllda, satt på balkongräcket och försökte klamra sig fast allt vad han kunde!! Han var livrädd och helt hysterisk. Usch, jag minns fortfarande den där känslan innan jag förstod att det hela bara var en otäck dröm som jag vaknat av. :-(

18 kommentarer:

Sister Moonshine sa...

Alla piller vi stoppar i oss och all smärta och oro vi har i och omkring oss, gör nog att våra drömmar är riktigt otäcka ibland. Jag hoppas att du ändå får några såna där härliga "jag-kan-flyga-drömmar". De går inte av för hackor! Kram.

/Åsa

Karlskronamamman sa...

Å fy vilken otäck dröm...vilken tur att det bara var en dröm...usch!

Sanna sa...

Alla som läser här inne är nog också överens om att ni måste leva i en mardröm. Tänk om det där trollspöt ändå hade funnits. Vi är nog många som tänker på både dig och din familj dagligen.
Man kan bara fortsätta hålla tummarna att ett mirakel sker. Jag kommer inte släppa mina tummar.
Kram!

Anonym sa...

KRAM

Anonym sa...

Önskar dig inför det nya året, härliga mjuka drömmar om vind i håret och springa barfota på stranden. Att den nya antibiotikan får "ordning" på din lungsäcksinflammation. Att febern ger med sig så att du får mer krafter. Så önskar jag att jag kunde trolla hem dig till din familj. Stärkande cyberkramar från bloggläsare Karin

Anonym sa...

Linda, du är i mina tankar och jag önskar att du får drömma snälla drömmar när du slumrar till, och kan vakna utan oro. Kram Kristina

Inger sa...

Linda, jag har hittat till din blogg genom "vimmelmamman". Vilken otrolig och stark mamma och kvinna du är. Din beskrivning av monstersjukdomen kan inte göra någon oberörd. Jag håller tummarna det hårdaste jag kan för dig och för din stora pojkfamilj. Fortsätt att drömma Linda, någon gång ska väl drömmar slå in, eller hur.

Ett Gott Nytt År
vill jag önska
dig och din familj

kram från Inger i Dalarna

Anonym sa...

Jag hoppas att din antibiotika slår till snart och att du får lite mindre ont i lungtrakten.
Och jag fattar inte varför de inte kan fixa en vip-kö för patienter som har ont. Det är inte rimligt att du ska sitta och vänta bland andra som inte har ont alls. och du är säkert inte ensam om att behöva förtur. Kan inte du eller någon annan prata med personalen och se till att du kan komma först eller sist eller en speciell tid.

FAB sa...

Känner verkligen för Dig. vacker blogg. Bitande kallt i Frankrike. Kram o gott nytt/FAB http://fabs.blogg.se

Roffe sa...

Linda !
Okänd norrlandsgubbe känner för dig och önskar all lycka.
Har inte haft samma canser som dig men illa nog ändå.
Ta tillvara på dagen, morgondagen vet man inget om.
Men du som jag kan i alla fall känna oss lyckliga över att ha familj.
Gott Nytt År från Saarikoski / Roffe

Therese sa...

Hej Linda!Undrar bara om du kollat upp alternativ medicin. Jag har läst sett program om dem som blivit helt utdömda Max 6mån. kvar att leva. Börjat då med bla råkost (ett altenativ) inget över 40grader(ört te bara) gönsaker, bönor, grodar, bär frukt,nötter m.m. Cancern försvann helt, vissa ett halv år vissa längre. Vet inte om detta fungerar men det är ju inte något farligt när man ändå inte får ta xelodan. En tanke! jag är lite samma på plats som dig för tillfället men mår mycket bättre, har tagit min första kur av xelodan. Annars metastaser efter bröstcancer i hjärnan, skelettet, lungorna, levern och lymfkörtlar. Testade råkosten i ca tio dagar, men gav upp, men hamnar jag i din sitts så tänkar jag komplettera med det igen (minsta lilla halmstrå för att se min barn växa upp) Du är en riktig kämpe, styrkekramar Therese

Anonym sa...

Hej Linda!
Vi känner inte varann men jag läser din blogg ofta och har på så sätt följt dig i din kamp.
När jag läste om din mardröm får det mig att tänka på vårt omedvetna. Kanske är det ditt innersta som visar sig i drömmarna och som på så sätt får utlopp så att du orkar med din jobbiga vardag. Se mardrömmarna som en besk medicin som hjälper dig. Drömmar är ju inte farliga bara obehagliga eller skööööna.
Kramis

Anonym sa...

Hej Linda
Tror också att det kan vara medecinerna som ger lite mardrömmar har erfarenhet från det.
Men också den pressade situation du lever i.
Men skönt att vakna och veta att det var inte sannt.
Kram

Anonym sa...

Lilla söta du!
Skickar hälsningar från Skåne och hoppas att du kan bli lite piggare. Det är det ena efter det andra och jag beundrar dig, särskilt för att du är en så positiv människa i allt detta. Tänk om fler hade varit som du Linda! Tänk vilken härlig värld vi hade kunnat haft.
Många stärkande kramar från Lotta

Anonym sa...

¨Jag vill önska dig och din familj ett GOTT NYTT ÅR. Håper de besta for er alla Leser din blogg hver dag, og föler sterkt med deg. Klem fra Magrete.

Anonym sa...

Många kramar till dig Linda!
Från en bloggläsare

LinaS sa...

men usch vilken hemsk dröm. Jag hör också till dem som ofta drömmer mardrömmar om saker som händer barnen och jag vaknar i panik... Såå obehagligt!
kram

Anonym sa...

Styrka,kraft,hopp!
Önskar dig allt vad du behöver.