UPPDATERING

Jag lyckades aldrig få i mig all den där kontrastvätskan. Började må rejält illa och var nära att kräkas upp alltihop. Men det gick att göra datortomografin ändå. Hade redan en nål i handen som jag fick ditsatt igår morse som sköterskan på röntgen testade att använda. Det gick skitdåligt!! För fy tusan vad det sved!! Så istället fick hon sätta en ny i armvecket. Det var inte heller ett dugg skönt att få den ditsatt. Har nämligen blivit stucken där så många gånger de senaste dagarna att det är som ett stort blåmärke där nu.

Har inte fått något svar från röntgen än, men jag skulle nog få det i morgon förmiddag, så jag blir kvar här över natten. Men en positiv grej är att jag faktiskt inte har haft särskilt ont på hela eftermiddagen eller kvällen. Känner mig inte alls så risig längre som innan, utan det känns som att det kanske är på väg åt rätt håll. Fick extra smärtlindring efter lunch, för då hade jag ont, men sen har jag klarat mig bra på min grund-medicinering. Hoppas hoppas detta, vad det nu än beror på, går över nu så att jag får åka hem! :-) 

Men allting är inte jättebra. Nej, nu har jag råkat ut för en annan tråkig grej, nämligen små sår och blåsor lite varstans i hela munnen. Det känns även som att någon har hällt skållhett vatten på tungan. Det svider och gör ont! Tandköttet är också väldigt ömt och det började blöda när jag borstade dem. Aj aj!! Detta hade jag gärna sluppit.

Simon lekte med dessa otäckingar förut när de var här. Tänk om man kunde bita cancer-monstren i svansen på samma sätt!

Det som återstår nu är som sagt svaret på röntgen och om den visar någon förklaring till varför jag haft så ont och mått som jag gjort de senaste dagarna. Sen är det ju också hur min cellgifts-behandling blir framöver? Just nu får jag inga alls, utan enbart antibiotika och smärtlindring. Undra om jag kommer få fortsätta med samma cellgifter sen fast kanske i en lägre dos? Eller om jag måste byta sort?!

Hoppas iallafall på svar som gör att jag kan hålla mig frisk ett tag och även hålla mig borta så mycket som möjligt från sjukhuset. De är jättesnälla och gulliga här... men det är ju hemma man vill vara! Särskilt nu när det är fredagskväll. Känns sådär kul att spendera den i en sjukhussäng.

Vid det här laget har man ju förresten varit i kontakt med de flesta kliniker här på sjukhuset, både när det gäller min sjukdom men även när det gäller barnen. Faktum är att jag nästan alltid har känt att det är "rätt person på rätt plats" och att de flesta som jobbar här är så gulliga. Men igår såg jag lite andra sidor. Stämningen på den delen av sjukhuset där jag befann mig kändes inget vidare. Jag låg i en säng i korridoren och önskade att jag kunde blundat med både ögon och öron!