DAG 01 – PRESENTERA MIG SJÄLV

Skrev häromdagen om "30 dagars bloggande" och här kommer första inlägget. Kanske skriver även inlägg nummer två under dagen, för om jag sedan fortsätter med ett sånt här inlägg om dagen blir jag färdig lagom till julafton. Blir lite som en kalender eller nedräkning. :-)

Jag tror att de flesta av er som läser min blogg redan har en ganska bra bild av vem jag är. Det var dessutom bara några dagar sedan jag uppdaterade sidan som handlar om mig och min sjukdom.

Jag och William, våren 2010

Jag heter Linda, är född i maj -77 och är uppvuxen på landet i ett litet samhälle några mil från Jönköping. Har bott där större delen av mitt liv, men i vintras köpte jag och maken ett hus i Habo som ligger ett par mil därifrån. Där bor vi tillsammans med våra fyra grabbar. Vi hade varsin son när vi träffades och har därefter fått två gemensamma.

Jag har alltid tyckt väldigt mycket om barn. På gymnasiet läste jag barn- och fritid, trots att min klassföreståndare försökte övertala mig att läsa någon "riktig" utbildning och "ta tillvara" på mina bra betyg. Även om det inte krävdes särskilt höga betyg för att komma in på den utbildningen så har jag aldrig ångrat mitt val. Jag är numera utbildad förskollärare och har jobbat inom förskola och fritids tills jag blev föräldraledig för drygt ett par par år sedan. Tyvärr övergick föräldraledigheten till sjukskrivning då jag fick min bröstcancer-diagnos förra hösten (inflammatorisk bröstcancer med spridning till lever och skelett).

Efter gymnasiet åkte jag iväg som au pair till USA. Har varit i tre olika familjer som bodde i Californien, New Jersey och New York. Jag trivdes jättebra i samtliga familjer och har kontakt med ett par av dem än idag.

När jag kom hem från USA pluggade jag ett år på en turismutbildning på folkhögskolan. Det blev studier mest för nöjes skull, för jag har aldrig jobbat inom tursim-branschen efter det. Största orsaken till det är nog för att det är svårt att hitta ett jobb där man kan kombinera livet som ensamstående förälder.

Under året jag pluggade på folkhögskolan träffade jag Adams pappa. Oplanerat blev jag gravid och att bli förälder just då var inget någon av oss hade räknat med. Vi var båda 21 år och ganska unga. Men ganska snabbt började jag känna att jag verkligen inte klarade av att göra en abort. Det lilla fröet som växte där inne i magen var ett litet barn och jag kunde inte hitta tillräckligt med anledningar till varför inte han skulle få födas.

En gammal bild på Adam

Som person är jag nog för det mesta ganska snäll, omtänksam, positiv, social, lätt att prata med och tycker om att lära känna nya människor. Är nog lite av en känslomänniska som har nära till både skratt och gråt. Jag kan vara ganska envis (eller väldigt envis till och med om du frågar min familj *s*), och det är väl både på gott och ont. Jag blir lätt lite rastlös och vill gärna att det händer något hela tiden. Kan säkert vara lite otålig ibland.

Ett av mina stora intressen är, som ni säkert märkt, att fotografera. Var inte särskilt gammal när jag började fascineras av kameror och bilder. Går sällan någonstans utan att ha kameran med mig.

Ett annat intresse är djur. Framför allt katter brinner jag lite extra för. Jag har en liten uppfödning av Maine Coon-katter. Har åkt runt lite på utställningar och har även haft några kullar. Det väl knappt något ljuvligare än små gosiga lurviga kattungar, men nu när jag är sjuk blir det tyvärr inga fler kullar. Det är mycket mer jobb än man kanske kan tro och jag vet ju knappt mer än från ena dagen till nästa hur jag mår.

För övrigt tycker jag om att umgås med vänner och bara vara hemma med familjen.