lördag, oktober 02, 2010

SOM EN SARDINBURK

Ännu en natt då jag sovit dåligt. Vet inte vad det var med lille Erik för han vaknade gång på gång och var ledsen och skrek. Kanske de små tänderna som gör ont nu när de kommer?! Till slut gick hans pappa och hämtade Alvedon och gav honom. Det gjorde susen för efter det sov han bättre. Men han lyckades tyvärr även väcka sin storebror William med sitt skrikande, så han kom och la sig intill mig i sängen.

Så en stund låg det ett barn vid varje sida av mig och det kändes som att ligga inklämd i en sardinburk! William ligger inte direkt still heller så det var mer än en gång jag fick en fot i ryggen. Inte ett dugg skönt eftersom jag redan har ont där. Hade även jätteont i höften, så oavsett hur jag ligger så är det inte särskilt skönt. När klockan var tre hade jag fortfarande inte lyckats somna!

Det får bli en lugn dag idag. Hade egentligen velat åka på Konstfesten 2010 på Spinnet som startar här i Habo idag, men får se om jag orkar. Min Fotoklubb är med där. Jag var där och satte upp några bilder i måndags på temat "årstider".


Sommar!!

11 kommentarer:

Anonym sa...

Vad jobbigt att du aldrig får sova ordentligt.
Du måste vara helt slut.
Hoppas strålningen kan göra att smärtan blir mindre i höften.

Många varma kramar Helena

Mamma Stina sa...

Sömnen är ju så viktig om man ska orka hela dagen sen.
Hoppas du kan vila lite på dan?!

Åsa sa...

Jag förstår din smärta, men finns det bättre smärtlindring än ett barns varma och kärleksfulla kropp?
Lycka till med strålningen. Det funkade jättebra på mig.
Kram.

Linda sa...

Åsa: Ja visst är det mysigt att ligga nära de små. :-) Jo jag hoppas att strålningen ska hjälpa bra. Detta är ju min tredje omgång. I augusti strålades jag för smärtorna i ryggen. Efteråt fick jag till en början mer ont, men sen efter det har det blivit bättre. Det är bara det att jag har ytterligare några ställen i kroppen med metastaser som också gör ont, så även om höften blir bättre så kommer jag ändå inte bli smärtfri. Men kanske kan man även behandla de andra ställena sen...

Kram Linda

Mamma Fido sa...

Önskar så att vi alla hade kunnat ta din smärta åt dej så att du kunde få bli smärtfri om så bara för en dag. Tänker på er alla! Kramiz

Anonym sa...

måste bara få berätta. Vår 2.5 åring låg i våran säng en natt och lyckades sparka till min man i ögat med sin häl i sömnen. Min man vaknade med ett blåmärke på ögat och fick sedan gå med en blåklocka i en vecka på ögat. Så man tar en risk med att sova med livliga barn i sängen. Så kan det gå ibland.


Ha det så bra du kan idag.

Kram

Fotgraferande fembarnsmamma sa...

Hej Linda!

jag har precis läst inne på Vimmelmammas blog. Hon beskriver dig så bra. En kämpe en lejoninna! Jag hoppas du haft en bra dag hitills och att värken inte varit allt för jobbig!!
Kram Maria
http://www.mariasdagbok.blogspot.com/

Anonym sa...

Hej Linda, jag fastnar lätt i din blogg, för du beskriver din situation så otroligt bra! Jag märker att jag går omkring och tänker på hur du har det. Har haft svår sjukdom i familjen och känner igen så mycket. Du tar på dig väldigt mycket ansvar, även för din man. Hoppas att han kan hitta någon att prata med, för att orka mer för din skull. Får jag säga en sak till? Ta all hjälp du kan få med nätterna. Låt någon släkting komma och sova med småbarnen, var inte rädd för att det blir jobbigt för andra. Att du får sova mer betyder mycket för din hälsa och för er alla. Jag låter kanske lite jobbig, men detta skulle jag ha sagt till en kompis i samma situation. Kram! Lena

Anonym sa...

Jag tycker också att du ska få priotera din sömn. Sömn är en av kroppens viktigaste funktion för att orka kämpa mot sjukdommar. Din man har säkert ett jobbigt jobb och behöver sömn också men DU behöver den mer nu så jag tycker att du ska få sova själv och han får ta barnen om ni inte har någon annan som kan avlasta er.

Jag vet hur svårt det är att släppa kontrollen och låta någon annan ta över men gör det. Du måste få din sömn.

Kram
Camilla

Mamma Mima på Landet sa...

Hej Linda!
Tråkigt att du aldrig får sova! =( Kan du inte få hjälp på nätterna av tex en assistent? Kanske den kan trösta E & W när dom vaknar? Det kanske man kan dra av på rut? Om du har någon som jobbar någon gång i veckan? Tycker att det borde ingå i din hjälp an kommunen! Önskar att ja bodde närmre, då hade jag gärna kommit över å tagit barnen så du fick sova! =(
Såg inne hos vimmelmamman & pernilla Wahlgren att båda skriver om dig. Tänker på dej!
Kramar!/Mima

åsa sa...

Hej Linda, hittade hit via vimmelmamman. Drömmer du om New York så är det väl New York det ska bli? Aktiviteter mm kan, och får, anpassas till "dagsläget"... Kram