torsdag, september 30, 2010

PÅ SJUKHUSET

Ja då var man på sjukhuset igen. Kunde blivit inlagd om jag ville... men nej, inte om jag kan slippa så jag kommer nog få åka hem framåt kvällen.

Har varit hos läkaren med min onda höft. De senaste bilderna från skelettscinten har kollats igenom och smärtan i höften beror ganska sannolikt på cancern. Tyvärr!

Jag gjorde en sådan röntgen i början av sommaren och en i slutet. Tyvärr har det blivit ganska många förändringar i mitt skelett på den korta tiden. Har metastaser typ lite överallt! :-( Flera ställen i ryggen, ena axeln, bäckenet, höften... och vid ett par av ställena hon pekade ut har jag ont.

Jag frågade även hur det var med levern. Jag fick bara veta sist jag var hos läkaren att det fanns spridning dit också. Fick svaret att det finns flera stycken där som de kunde se på röntgen. Ska göra en ny koll om knappt ett par veckor.

Men summan av läkarbesöket idag är SKIT kan man väl säga! Får ju sällan några positiva besked i och för sig och börjar bli "van" vid att det är så här. Men det är klart att det känns tungt ändå när cancermonstren härjar runt som bara den i min kropp och snabbt sprider sig från ena stället till det andra.

Nu har jag precis varit inne på röntgen och väntar på svar därifrån. Efteråt var vi borta på akuten för att fixa ett par kryckor. Där träffade jag en sköterska som såg SÅ bekant ut. Kunde bara inte placera vart jag hade sett henne. Så jag frågade, annars hade jag nog inte kunnat sluta fundera på det. Det visade sig vara en av de goa sköterskorna som var på neo när vi låg inne där i vintras med Erik. :-) Roligt att ses!

74 kommentarer:

Anonym sa...

Så trist att du ständigt ska få dessa negativa besked.
Så fantastiskt ändå att se din kämparglöd och din livsglädje..!
Pussa dom små ljuvliga ungarna du har och njut av dagen så mycket du kan med dem.
Ingen av oss vet något om i morgon, vi vet bara vad vi har idag.
Stor kram och massor med positiv energi till dig från Karin

S*Kimatos Maine coon sa...

Jag tänker på dig Linda och skickar en styrkekram till dig!
Hoppas att det onda ska bli bättre snart. Kram.

Elisabeth sa...

Åh, men kära kära Linda... Vad det gör mig ont att läsa hur skiten sprider sig i din kropp!
Jag går in nu och hoppas att jag kan bidra till att du kommer iväg till NY.

Skickar varma cyberkramar till dig.
Elisabeth

Jenny sa...

Hej Linda...
Har följt din blogg genom att vi egentligen tillhörde samma ankomstgrupp på Aff, feb-10, men din lilla var ju tvungen att komma ut tidigare..
Det gör så ont i mitt hjärta att läsa din blogg, att läsa hur cancermonstret sprider sig...varför ska denna sjukdom finnas???
Skickar dig många varma kramar...
/Jenny

Anonym sa...

Vilket skit! Men ad är det för röntgen du väntar svar från? Om du redan vet att det är cancer som gör ont i höften?
Finns det inte andra cellgifter du kan prova för att bromsa skiten?? De du har verkar ju inte funka...
Kram på dig!

Linda sa...

Scinten gjordes i augusti och det var på bilderna från den som de kunde se spridningen, men de ville komplettera med en vanlig röntgen nu för att kolla så det inte är en fraktur som gör ont. Metastaserna kan tyvärr göra skelettet skört.

Jo det kan bli aktuellt med cellgifter igen och tyvärr verkar det inte som att jag har någon behandling just nu som funkar. :-(

Linda sa...

Men jävla cancerskit... Tycker du bara får mer ont & mer motgångar. Livet är så jävla skit i mellanåt.
Hoppas att de hjälper dig så du slipper ha mer ont snart..
/Linda

Liselott sa...

Usch, så tråkigt att höra att det fortsätter att sprida sej... :( Skickar en massa styrkekramar till dej och familjen!

En liten familj på tre sa...

Sänder dig en stor styrke kram är inom och läser din blogg ofta. Jag hoppas verkligen du skall få komma iväg till NY!!

Kramar från Oslo

Fotgraferande fembarnsmamma sa...

Hej Linda! Vad tråkiga besked du får :( Jag hopaps att de kan hjälpa dig med smärtan! När funderar ni på att åka? efter den undersökningen om 2 veckor? Jag håller tummarna för att du inte ska behöva ha så ont. Kram Maria
http://mariasdagbok.blogspot.com/

Lisbeth sa...

Usch vad tråkigt att höra att du fått så tråkiga besked. Det är en sån hemsk sjukdom. Det måste kännas fruktansvärt att det inte finns något man kan göra själv än att bara kämpa emot. Men ge inte upp! Du måste fortsätta kämpa för din egen skull och för familjens även om jag förstår att det är tufft. Jag beundrar verkligen din styrka!
Kram

Anonym sa...

Tänker på dig/er!
Skickar många styrkekramar
Anna

Anonym sa...

Skickar massor av styrkekramar till dig! Beundrar hur du hanterar dessa svåra besked. Hoppas du får en underbar resa till NY tillsammans med din man.
Kram Eva-Britt

Anonym sa...

Jäkla skit rent ut sagt blir så ledsen, tänker på dig och hoppas att det finns någon annan behandling som kan bita på de dumma monstren....
Hoppas att det finns något emot det onda så du slipper ha så ont.
Vet inte vad man ska säga men tänker på dig och hoppas hoppas....
Kramar Åsa

Rimfolina sa...

Saknar ord men hoppas av hela mitt hjärta att du hinner och orkar med NYC ändå... Lev varje sekund!

Anonym sa...

Åh Linda varför ska det bara vara dessa negativa besked.
Jag håller tummarna för att ni kommer iväg till NY och får en försenad bröllopsresa!

Tänker på er mycket!

Många kramar till dig och din familj
Gunilla N

Kajsa Bergman Fällén sa...

Kasst :(. Jag vill klaga nånstans. Klaga på att du har fått den här cancern som är så jävlig mot dig, överklaga beslutet om att det var du som skulle få den.

Tänk om man kunde göra så, det vore grejer det.

Kram!
Kajsa

Annelie sa...

Jag blir så ledsen när jag läser att eländet sprider sig så snabbt i din kropp. Man önskar ju att dom hittar några cellgifter som åtminstonde stannar av spridningen och att du kan få mer tid. Är det för att din cancer är så aggresiv som den sprider sig så snabbt? Jag fick mitt återfall i skelettet för minst två år sedan och min cancer står ju still av cellgifterna. Finns den möjligheten även för dig? Att kunna få det att stanna upp alltså. Jag hoppas verkligen det. Du kanske ska börja på en till omgång cellgifter snart?

Jag är så imponerad av din styrka och att du fortfarande står upp trots alla motgångar. Du kämpar på i en tillvaro som är fullt tillräcklig för någon som är frisk. Önskar så att jag kunde hjälpa på något sätt. Jag bidrog med några kronor till din USA resa och bad även mina bloggläsare att bidra. Och det verkar ju som att pengarna inte är något problem i alla fall. Nu måste du bara få må bra så inte din hälsa stoppar resan.
Jag skickar med en varm kram till dig.
Annelie

Svea sa...

Tänker så mycket på dig och din familj. J...a skitsjukdom. Skickar dig många varma styrkekramar.

Caroline sa...

stackars stackars dig!!! :-( Måste kännas så fruktansvärt hemskt! Jag lider så med dig!!! Hoppas som sagt att du får smärtlindring, tänker på dig, ber för dig,
kram Caroline

Ingela sa...

Skit! Herr C är skit! Skitsjukdom! Säger som Kajsa; skulle vilja kunna överklaga nånstans. Men får nöja mig med att sända dig en riktigt stor och varm styrkekram.
Busan

Lina L sa...

Oj vad tråkigt att läsa om ännu ett bakslag. Jag hoppas du ändå kommer iväg till NY. Hoppas dom kan bromsa allt. Många kramar till dig och din familj

Ingrid Henriksen sa...

Fy f. Det är så orättvist alt det här.
Jag hoppas att du kan få nån riktat behandling som kan minska smärtorna- kan dom inte stråla på metastasen i höften så du får mindre smärtor ?!
Ja kryssar alt jag har for deg. Tenker på deg och dina.
Klem Ingrid

Ima sa...

Nu rinner mina tårar igen...
Det räcker nu...
Ingen mer cancer!
Mitt i allt detta så lyser du som en stjärna, klarare än någonsin.
Beundrar dig för den vackra, varma, starka och mänskliga kvinna, maka och mamma du är!

Sanna m S, B och J sa...

Linda, vad jag är ledsen att höra om det senaste beskedet. Det är ju för eländigt vad det där monstret sprider sig snabbt!(Kan ingen stoppa det och förklara att du tyvärr inte har tid med den här sabla sjukdomen- det finns massor av roliga saker du ska göra nu! New York, Mama-grejen osv.)
Många kramar,
Sanna m S, B och J. <3

Fia sa...

Finns inte ord som kan beskriva hur ont det gör att läsa det här! Skynda er iväg till NY nu!!!

Anonym sa...

Tänk att du inte kan få ett positivt besked, jag blir så ledsen. Jag hoppas att det ska ske ett under eller som du skrev häromdagen att du ska få vakna ur din mardröm.

Jag hoppas att det onda ska försvinna så att du kan komma iväg till NYC och få en resa som du aldrig glömmer.

Många kramar till dig och din familj//Christina

Karin sa...

Kraaaaaam!

Ulrika sa...

Jag blir så lessen av att läsa hur cancern sprider sig så snabbt! Fy, för den dumma cancern

Kristin sa...

Sänder dig massor av styrkekramar och håller alla mina tummar för att det ska vända nu. Vi är många här ute som tänker på dig och finns för dig och din familj.
Kramar Kristin♥

Moa sa...

Jag blir så arg och ledsen för din och din familjs skull!!! Att du ska behöva ha sådana smärtor och få så trista besked... Måtte du orka iväg till NY. Tänker på dina små söta småkillar också...

Stora styrkekramar!

~Karin~ sa...

Många många många varma kramar till dig Linda och hela din undebrara familj!! *kärlek*

Håller tummarna att du orkar och kan komma iväg på din NY-resa!

kram /Karin

Linda sa...

Usch, så tråkigt!! Så jobbigt för hela er familj :o(.

Förstår att du vill komma hem till dina små godingar! Hemma bäst...

Kram!

Grabbarna bus är: sa...

Jag blir så ledsen för dig, dina barn o mans skull o SKÄMS för att jag själv har i-landsproblem med avbokade träffar o surar för det... *skäms*
Stor styrkekram!!! Du grejjar det här o du orkar till NY en sista ggn!
Kram

Lotta A sa...

Det känns som våra ord bara tar slut.....
Vi är oerhört ledsna för din skull.
Och allt hemskt som du gång på gång får gå igenom.
Vi tänker på dej och din fina familj.

De varmaste kramarna från Lotta & Ante

Lotta A sa...

Det känns som våra ord bara tar slut.....
Vi är oerhört ledsna för din skull.
Och allt hemskt som du gång på gång får gå igenom.
Vi tänker på dej och din fina familj.

De varmaste kramarna från Lotta & Ante

susanne sa...

NÄ fy...inte fler dåliga besked nu!! Tänker mycket och ofta på dig. skickar massor med kramar och hoppas de kan sätta in en dunderkur som kan hålla monstret i schakt.

kram
/Susanne

Mamman sa...

NEJ, vad ledsen jag blir när jag läser att du fått fler trista besked!
stor kram!

Leva med BRCA sa...

Skickar dig varma kramar!

Anonym sa...

Faan. Så skulle det ju inte vara. Skitcancer, nu räcker det, sluta!

Kram!

Jane L sa...

Tänker på dej Linda! Önskar allt jag kan att du ska få någon behandling som kan stoppa spridningen... Kram

Terese sa...

Blir så ledsen när jag läser hur det jäkla cancermonstret håller på. Önskar innerligt att man kunde göra något för att den skulle försvinna. Men tyvärr, det enda jag kan göra är att skicka stora varma kramar till dig!

1vuxen2barn sa...

Näää :-( Jag vet inte vad jag ska säga..... Fan!

Anonym sa...

Hej!
Jag har följt din blogg ett tag då jag själv också går igenom behandling för bröstcancer och jag är full av beundran för ditt sätt att hantera det hemska du och din familj går igenom. Du verkar vara en fantastisk människa med hur mycket mod och kraft som helst.
Du har inte funderat på någon alternativbehandling då den traditionella vården inte verkar kunna hjälpa dig att bli frisk? Det finns ett ställe i Danmark som heter Humlegården som bedriver alternativ vård för cancerpatienter.

Många varma tankar till dig och din familj

äppelblomman sa...

Finner inga ord... Utom att det är så jävla orrätvist detta jordelivet. Hemska cancermonster:-( Jag tänker så mycket på dej och sin familj! Skilckar massor av styrkekramar till er ♥

Anonym sa...

Varför kan skiten inte ge sig nån gång!! Nu får det räcka.
Skickar en stor kram till dig

webbteck sa...

Du har det verkligen tufft:-(. Hoppas att du kan glädja dig åt resan iaf. Om du orkade så skulle du göra en fin fotobok med mycket glädjestunder av dig och familjen i. Det kanske kan vara hjälp för dina barn speciellt den lille. De är alldeles för små att förlora sin mamma.
Du är ju så fantastiskt duktig på att ta så fina foton och göra så fina sammansättningar.
Hoppas att du kan få medicin som bromsar upp allt. Och unna dig den smärtlindring du behöver. Om jag kunde skulle jag krama bort eländet. Men ta tillvara tiden med din familj.Vi är många som tänker på dig. Kramar Sarah

webbteck sa...

Du har det verkligen tufft:-(. Hoppas att du kan glädja dig åt resan iaf. Om du orkade så skulle du göra en fin fotobok med mycket glädjestunder av dig och familjen i. Det kanske kan vara hjälp för dina barn speciellt den lille. De är alldeles för små att förlora sin mamma.
Du är ju så fantastiskt duktig på att ta så fina foton och göra så fina sammansättningar.
Hoppas att du kan få medicin som bromsar upp allt. Och unna dig den smärtlindring du behöver. Om jag kunde skulle jag krama bort eländet. Men ta tillvara tiden med din familj.Vi är många som tänker på dig. Kramar Sarah

Annica sa...

Hej Linda!
Har läst här ett tag utan att kommenetera. Jag blir så ledsen när jag läser vad som händer. Om man ändå kunde ge en kram.. fast, vad är en kram eg?
Pussa och krama på dina fina barn... tänker så mycket på dig.
Varma hälsningar!

Linda Horn sa...

Fyyyy vad jobbigt!!!! Känner med dig!! Är här inne och läser så fort du uppdaterar, men oftast vet jag inte vad jag ska säga... men jag läser och bryr mig!

Hoppas bara att detta inte grusar era planer för Den Stora Resan!!!

Kram

6-barns mamma sa...

Vill bara sända dig en kram! Tänker ofta på dig, hoppas resan snart blir av till New York.

Julie sa...

Dumma j..la cancer!! Så orättvist livet är. :(
Kram! Skickar den största styrkekram jag har!

Johanna sa...

Fan oxå.... Blir så ledsen av att läsa detta beskedet :-(

Hoppas du kan få smärtstillande så att du inte behöver ha så ont.

Många kramar och tankar till dig och din fina familj

Mamma Mima på Landet sa...

Näääj! =´( Men.....! vet inte va ja ska skriva! Bamse kramar till dej vännen!
Tycker att ni ska boka biljetterna snart, så att du inte har ännu ondare!
Skickar massor med styrkekramar!

Anonym sa...

Finaste Linda,
Tårarna forsar ner för mina kinder. Jag lider så med dig och din familj. Min pappa gick bort i cancer och inga bromsmediciner hjälpte på honom, metastaserna bubblade upp överallt och snabbare och snabbare. Jävlars cancer. Fan, du och din familj skall inte behöva gå igenom det här nu. Jag håller alla tummar att du/ ni kommer iväg till NY. Och om det inte blir så, så hoppas jag att ni hela familjen kan hitta på något supermysigt tillsammans här i Sverige en helg. Och så att du och din man kan få en helg på tu man hand också.
TÄnker på dig och din familj många gånger om dagen. Varmaste kramarna Hanna, som hoppas att de hittar någon bromsmedicin eller liknande som kan hejda monstrens framfart.

Anonym sa...

Skickar all kärlek i världen till dig och dina fina killar. Vi följer dig flera ggr varje dag Linda och det är så hemskt att det inte blir bättre. Om jag någon gång i livet kommer i närheten av det du går igenom är min önskan att få ha en del av den styrka och det lugn du besitter. Alla människor är unika men vissa sticker ut mer än andra och du är en av dem. Förstår att du vill hem till familjen och bara få vara nära dem i er svåra stund. Kramar Therese & Morgan

Anonym sa...

Skickar all kärlek i världen till dig och dina fina killar. Vi följer dig flera ggr varje dag Linda och det är så hemskt att det inte blir bättre. Om jag någon gång i livet kommer i närheten av det du går igenom är min önskan att få ha en del av den styrka och det lugn du besitter. Alla människor är unika men vissa sticker ut mer än andra och du är en av dem. Förstår att du vill hem till familjen och bara få vara nära dem i er svåra stund. Kramar Therese & Morgan

Anonym sa...

Styrkekramar i mängder
Lotta.E.

Anonym sa...

Linda, det gör så ont när jag läser det du skrivit & det finns inga ord för allt det hemska som cancermonstret utsätter dig för & vill inte tro att det är sant!! Tänker på dig & din familj dagligen!! Carpe Diem <3 Många styrkekramar från en trogen bloggläsare

Anonym sa...

Linda, det gör så ont när jag läser det du skrivit & det finns inga ord för allt det hemska som cancermonstret utsätter dig för & vill inte tro att det är sant!! Tänker på dig & din familj dagligen!! Carpe Diem <3 Många styrkekramar från en trogen bloggläsare

Julia sa...

Kärlek, tankar, varma kramar!!!!!!!

Kristina sa...

Har tänkt på dig hela dan men ej orkat gå in tidigare då ajg legat i migrän i tre dygn. Jag blir så lessen för din och familjens skull. Du är så otroligt stark ändå men hur klara resten av din familj det, Tänker på din man hur fixar han att vara den som står bredvid. ? Minns hur min man sa ifjol, "alla frågar hur det är med dig men ingen frågar hur det är med mig" Det är ibland svårare att vara den anhörige. Fortsätter och tänker och ber för dig och de dina. Hoppa så innerligt att du ska komma iväg till NY och att det ska gå så ej smärtan hindrar det. Kramar Kristina i Umeå

Lisbet Lindell sa...

Skickar massor av KRAMAR!
/Lisbet

Anonym sa...

Oh... jag beklagar det negativa beskedet. Man ge inte upp! de finns andra mediciner som kanske kan stoppa c-monstret.

Ser fram emot att se bilderna från NY.
Massor med kramar

Anonym sa...

H-vetes, dj-la skitsjukdom... det räcker och blir över för dig nu. Småbarnsmammor ska inte drabbas av cancermonster
Hoppas innerligt att du snart återser NY.

Kram från en annan monsterdrabbad (dock ej BC) småbarnsmamma som drömmer om en resa till solen med barnen

linda brandin sa...

Älskade fina du.

Jag sänder dig kärlek och kraft. Så oerhört sorgligt att det har blivit så här.

Önskar att jag kunde hjälpa dig, göra något för dig.

Varma kramar

Sara sa...

Linda,
Jag tänker på dig så många gånger varje dag. Går in på bloggen för att läsa och se hur du har det. Önska så mycket att du/ni någon gång kunde få ett lite positivt besked. Mina tankar är hos er. Många kramar till dig - du är en fin person

Anonym sa...

Åh Linda jag är så LEDSEN för din skull. Jag har vart nära anhörig i cancer. Jag vet lite av både vad du och din man går igenom. Livet är verkligen orättvist. En stor kram

Att se livet från solsidan sa...

Hej!

I dag är första dagen jag hittat hit. Tycker ibland att man har det lite halvjobbigt. Men efter att ha läst detta blir jag skamsen.

Jag hoppas att du och din familj kommer att träffa de bästa människorna, som kan bidra till "något" positivt.

Med vänliga hälsningar Anna

Hanna sa...

usch vad jobbig med negativa besked hela tiden, när det enda man vill är att få ett positivt.
Tänkter ofta på dig och följer din blogg.
Vill bara skicka en stor kram!!!

Anonym sa...

Hej. Jag tänkte bara slänga in en kommentar. Jag är snart färdigutbildad sjuksköterska och läser din blogg för att få förståelse för vilka tankar du har kring din sjukdom. du verkar vara så klok och du skriver så bra. Jag reste med hurtigrutten för några år sedan, det var med nordstjärnan, men den båten har gått i pension nu. Ville bara säga att det var en helt otroligt underbar resa, med massa lugn och ro och frisk luft. Detta var i juli månad så vädret var fantastiskt. Jag tror inte det spelar någon roll om man åker i oktober, men risken finns ju att det är mulet och regnar och man inte får se så mkt natur och djurliv.. Vilken resa du än beslutar dig för att göra så hoppas jag att du får det underbart. Varma hälsningar från Anna

Camilla K sa...

Även jag har följt dig länge men dåligt nog bara lämnat någon enstaka kommentar för längesedan! Skickar massor av styrkekramar till dig Linda. Du är en tuff tjej! Kramar från Camilla i Motala

Monica sa...

Jag är så ledsen att du har fått så tråkigt besked. Sabla jäkla cancermonster.
Försök åka i väg och ta semester från cancern om det går.
Kramar

Alina sa...

Du är så stark som inte gråter ut i varje inlägg, vilket såklart skulle vara okej!! inte så jag menar, men att du har valt att "acceptera" din sjukdom gör dig till en inspirationskälla. Kämpa vidare. Och du ska absolut få komma till New york, oroa dig inte för det. Massa kramar!!