KÄNNER MIG SOM ETT FYLLO

Det känns väldigt snurrigt i huvudet idag. Min läkare föreslog när jag var där igår att jag skulle öka morfin-dosen eftersom jag har så ont. Han tyckte inte att jag skulle vara så rädd att ta smärtlindring när jag behöver det. Men just precis när man ökat dosen så känns det som jag sitter och har partaj med mig själv! Det tar några dagar för kroppen att vänja sig, så jag är trött och alldeles yr i huvudet. Orkar knappt hålla ögonen öppna. Får blunda lite då och då, så det tar säkert en stund innan jag har skrivit klart det som jag har tänkt att skriva.



Tyvärr kan jag inte säga att det onda på ena sidan av bröstkorgen är bättre idag. Tvärtom så är det nog värsta dagen hittills. Vaknade massor av gånger i natt för att det gjorde ont när jag vände på mig. VAD är det som gör så ont?! Det oroar mig lite att det känns som det gör trots all smärtlindring.

Vill tacka så jättemycket för allt stöd vi känner att vi har från er alla. Det är tufft att orka kämpa vidare när man får det ena dåliga beskedet efter det andra. Men jag MÅSTE försöka kämpa ändå! Förut hade jag delmål som bestod i när varje del av min behandling var avklarad. Nu blir det istället en annan sorts delmål. Det är att leva och må bra vid vissa händelser och dagar, t ex födelsedagar. Den som fyller år härnäst i vår familj är Adam. Han fyller 11 år den 23 oktober. Då ska jag äta tårta och fira honom!

Nu har Erik vaknat här. Är själv hemma med honom några timmar medan min man är iväg i stan och klipper sig. Det är bara lite jobbigt när jag känner själv att jag inte klarar av fullt ut att vara mamma till mina egna barn. Är bland annat rädd att jag ska somna och inte höra Erik om han skriker. Är även rädd att jag ska svimma eller tappa honom.

Vi hade möte med en från kommunen nu i veckan. Det verkar som vi kanske kan få hjälp genom hemtjänsten. Ja, vi får se vad som händer.