Mellan åren 2005-2007 var jag duktig och gjorde fotoböcker med blandade bilder som jag tagit under året. Tanken var att fortsätta göra en sådan bok varje år. Tyvärr ligger jag lite efter nu. Har inte gjort någon bok vare sig 2008 eller 2009. Snart närmar sig även 2010 sitt slut.
I och för sig har jag ju gjort en bok till William om hans första år, så legat på latsidan helt och hållet har jag inte. Har även börjat med en bok till Erik, men jag får nog börja om med den för det mesta försvann när datorn kraschade. Hinner väl antagligen dö innan fotoböckerna (som bara kommit till tanken än så länge) är färdiga.
Williams bok om hans första år.
Har fått frågor om hur prognosen för min sjukdom ser ut nu och hur länge till jag kommer att leva. Tyvärr - eller tack och lov? - så vet jag inte. Läkaren kunde inte ge mig något svar på den frågan heller för det är flera olika saker som påverkar detta. Vet bara att jag chansen att bli frisk är så gott som minimal.
När det gäller metastaser så kan man leva ganska länge om de håller sig till skelettet. Dessvärre hittade mina fula monster även till levern och i och med det blev min prognos sämre. Har läst lite olika siffror på nätet om överlevnad och jag kan bara HOPPAS på att jag inte följer statistiken för det var ingen jättetrevlig läsning. :-(
Desto roligare läsning tror jag dock att detta blir! Fick en bok med posten idag, "Ödehuset" av William Paul Young. Tack så jättemycket snälla Helena!! Blev verkligen glad för den!
11 kommentarer:
Hej.
Jag hittade din blogg för ett tag sedan och tycker att du är helt fantastisk och därför så vill jag tillägna dig en Beautiful Blogger Award :O)
Kika gärna in på min blogg om du vill:http://tiemsa.blogg.se/2010/september/9-sept-beautiful-blogger-award-o.html#comment
Håller alla tummar och tår jag har för dig.
Kramar Helen
Det är verkligen fantastiskt och läsa din blogg, du är så full av tillförsikt och så positiv. Fler borde vara det...
Skickar en styrkekram från Småland
Kram
Pernilla
hej
jag undrar bara var man kan göra en sådan bok? den är ju superfin och jag vill göra en till vår Liam :)
Vart har du valt att beställa dina fotoböcker ifrån? Har också på gång att göra såna men har hört att det är väldigt olika kvalitet på dem. Är du nöjd med dina?
Kul med fotoklubb! Vilken är du med i? Min man är med i Bankeryds fotoklubb. Ni kanske har "bedömt" deras tävlingsbilder nångång? Du har en så fin blogg, kollar in allt som oftast. Tänker mycket på dig och familjen, känner er ju inte men tänker ändå ofta på er. Du är en sån kämpe! Vill du kika på min mans foton så har han en fotoblogg (som uppdateras typ... aldrig) men äåndå. Många fina bilder. Liksom du har. :-) Kram /Ebba min mans blogg www.anknet.se
Linda! Klart att du hinner göra fotoböcker. Prognoserna ska du inte fundera på, du är en stark och positiv kämpe! Och forskningen går framåt. Tänk vad pengar du dragit in i din insamling!! Helt otroligt!! Kram Maria
http://mariasdagbok.blogspot.com/
Klart du ska känna dej duktig, allt du tar för dej tycker jag är duktigt gjort, det finns dom som lagt sej ner bara men du kämpar och visar stort mod! Du är en fantastisk kvinna!!
Kram Lisbet
Vilken fin bok!! Jag var så duktig och gjorde en till Douglas när han var liten. Men de andra 2 har inte fått någon ännu... Fy på mej...:-( Men detta var ju kanonbra ide!!
Kram K
Linda, förutom din fantastiskt fina familj, så har du dessutom
dina återigen fantastiska talanger för fotografering, att kämpa för.
Du ska bli så frisk, att du kan starta din verksamhet i din fotostudio. Det om något,( först så klart din tillfriskning ) ser vi alla fram emot med allra största, möjliga intresse !
Go for it, Linda !!
Jätte-bamse-kram till dig !
Inger M
Även jag undrar vart du trycker dina fotoböcker och om du är nöjd med kvalitén?
Älskar förövrigt att läsa din blogg!
Prognoser borde förbjudas. Man vet själv att man är obotligt sjuk, prognoser kan missa med veckor, månader, ibland år. En av mina bästa vänner har en obotlig leukemi. Hon skulle ha dött för flera år sedan men tack vare en särskild medicin och rätt mycket tur har hon befunnit sig i remission i flera år. En remission som både hon och jag vet kan upphöra när som helst men just nu lever vi med att den befinner sig i remission. Och det gör vi tills den inte är det längre.
Skicka en kommentar