torsdag, september 23, 2010

BOT FÖR FRUSNA FÖTTER

När hösten och vintern kommer blir jag alltid så himla frusen om händerna och fötterna. Men nu har jag plockat fram mina Cozy boots som jag fick av några kompisar i vintras. Riktigt sköna är de! Man slänger in dem ett par minuter i micron och sen värmer de snabbt ens frusna fötter. Kan varmt rekommenderas!


Har nu legat i soffan under en varm och gosig filt och har bland annat kikat på Idol. Vår ena hund var lite rolig. Hon blev nämligen rädd för mina tofflor! Hon tyckte väl att de såg ut som ett par märkliga djur som luktade konstigt (de doftar lavendel).

Det är inte bara de här gosiga tofflorna som gjort mig varm nu ikväll. För alldeles varm inombords blev jag av de ord som en av tjejerna som var här i lördags skrivit inne på forumet där vi lärde känna varandra.

"Linda är sådär ybertrevlig som man tror att hon är även innan man träffat henne. Jag pratade med M om det i morse; hon är en sån man inte kan tänka sig skrika av ilska, men av sorg liksom. I det vanliga livet verkar hon vara... mild! Ljuv liksom. Som en blomma. :) Väldigt tillmötesgående, ser en rakt i ögonen och säger kloka saker. Låter och ser väldigt snäll ut" 

Vad gullig du är! Hihi, vet dock inte om alla de där snälla sakerna stämmer precis in på mig... och jodå, jag kan skrika av ilska också! ;-)

Nähäpp, nu får det bli sängen. Är så gräsligt trött. Det känns nästan som jag håller på att bli sjuk... men det hoppas jag verkligen inte. Det är nog bara trötthet.

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

Nu bara måste jag kommentera ang ditt inlägg tidigare idag (gnäll-blogg?). Verkligen inte! Din blogg är mycket välskriven och erbjuder ett fönster till en värld som är allas vårt mardrömsscenario. Att du skriver inte bara ett utan flera inlägg per dag tycker jag är fantastiskt. Din situation är ju väldigt svår att hantera även om man skulle vara utsövd och hur pigg som helst, men med småbarn som inte sover och/eller är sjuka samt all stress med en bångstyrig byråkati måste det kännas extra svårt många gånger. Jag beundrar verkligen dig och din klarsynta attityd. Keep it up! Helena

Anonym sa...

Varje ord i inlägget stämmer precis!! Kram Susanne

Alexandra sa...

Haha, detta inlägget fick mig att tänka på en av mina katter!
När han var liten så fick jag ett par såna djurtofflor du vet och när jag tog på dom så blev katten helt galen! Han fräste och for genom hela lägenheten och rev ner både lampa och blommor i fönstret! Sen vågade jag inte använda dom på länge! Nu går det bra... Haha :)
För övrigt så tycker jag inte att din blogg är en gnällblogg, jag gillar din blogg lika mycket nu som jag alltid har gjort! (Har följt dig sen vi tävlade tillsammans i fototrådarna på FL)

Du är söt, snäl stark och en helt enastående kvinna som jag (och säkert många andra) ser upp till.

Kram

Lisbet Lindell sa...

Du får gnälla hur mycket du vill, man mår bättre efter "gnället"
Din blogg är viktig, den speglar verkligen hur det är att leva med cancern och små barn och att få vardagen att fungera så bra som möjligt. Du är beundransvärd!!

Många KRAMAR från Lisbet

Anonym sa...

Hej !

Din blogg är fantastisk. Jag beundrar Din styrka och Ditt mod.
Jag tycker inte att Du gnäller mycket med tanke på vad Du får utstå och så dessutom är småbarnsmamma.
Sedan jag började läsa , så är jag inne varje dag. Blev jätteglad idag att Willam var feberfri.
Kram Lotta.E.

Anonym sa...

Vilken härligt fin kommentar om dig:)
Jag tycker också du verkar supermysig, och vi har aldrig träffats, så nog ger du avtryck alltid!

Kämpa på !!!

//S

Lotta A sa...

Dessa tossor såg otroligt gosiga , varma och mysiga ut.Att sätta på sig en frusen kväll.....

Kram Lotta