Filmen har premiär på fredag den 3/9.
Annat som väntar mig i veckan som kommer är besöket hos tandhygienisten och besöket hos min läkare på onkologen. För övrigt hänger det mesta lite i luften just nu känns det som.
Vet inte riktigt hur det ser ut framöver. Jag vet inte än när jag börjar med min nästa behandling. Jag vet inte heller hur länge till min man blir hemma och när han kommer börja jobba igen. Det är som jag skrivit tidigare en del här hemma som behöver lösa sig.
Flera har frågat om vi inte kan få ha barnen på förskolan så mycket som behövs? Jo, William kan ju gå där de tider som min man jobbar. Problemet är bara att han jobbar väldigt långa dagar och åker hemifrån oftast redan runt kl 5-5:30.
Förskolan där William går ligger ca 2 km härifrån. Jag kan inte själv skjutsa dit eller hämta honom eftersom jag äter mediciner som gör att jag inte kan köra bil. Vägen dit är mest en enda lång uppförsbacke (eller nerförsbacke när man ska hem) så att gå dit med barnen i syskonvagnen är inte helt enkelt när jag har ont. Vi trivs verkligen jättebra med förskolan och personalen där, men har sökt plats på en som ligger närmare just för att jag då kan lämna och hämta själv.
När det gäller Erik så är han bara knappt 9 mån så han är för liten för att börja på förskola. Sen så är ju våra små grabbar sjuka rätt ofta också och då kan de förstås inte heller vara där. Tycker periodvis att det känns som ena infektionen avlöser den andra.
Vi ska ha möte nu i veckan med någon från kommunen och se vad vi kan få för hjälp framöver. Vi har haft kontakt med dem innan också och har mina föräldrar som stödfamilj. De har ju hjälpt oss en hel del med barnen nu innan och de hjälper oss gärna framöver också. Är glad över att ha världens bästa föräldrar och barnen älskar verkligen att vara där!
Men men... det är ändå ett litet pussel att få ihop allt. Dagarna hemma börjar ju väldigt tidigt eftersom de små är morgonpigga som få och sen ska ju Adam (som är världens morgontröttaste) även göra sig klar inför skolan och komma iväg till bussen. Vissa dagar tar det en bra stund innan jag lyckas ta mig ur sängen.
Sen är inte lösningen att lämna bort barnen och låta andra ta hand om dem hela dagarna heller. Jag behöver verkligen ha dem omkring mig för att må så bra som möjligt. Det är min familj som gör att jag får energi och viljan att kämpa vidare!
6 kommentarer:
Hej Linda!
Pga min sjukdom fick vi dispans att lämna vår dotter Tyra på dagis när hon var 9 och 1/2 månad gammal, inget optimalt läge. Hade vi kunnat lösa de på annat sätt hade vi gjort de ( om jag varit frisk hade hon minst varit hemma med någon av oss till 18månaders ålder) men med facit i hand så verkar hon harmonisk och framåt, ser inga negativa konsekvenser av det än iaf. Idag är hon 2,5 år. Men sen är ju E förtidigt född så det kanske inte går att jämföra riktigt. Men tänkte bara berätta iaf, idag älskar Tyra dagis! ;) (hon har aldrig varit ledsen och "längtat" efter mamma och pappa vid lämningar och hämtningar)
kram Karin
Karinstyratjej. Blogspot.com
Linda, har du någon arbetslös kompis eller någon som gärna vill hjälpa dig som bor nära? Tänkte att det borde gå bra för någon annan att VAB:a för dina barn. Om ordinarie vårdare (du) är sjuk kan man ju få tillfällig fp, är det inte så? Om då Lars inte har möjlighet att vara hemma kan någon annan få den pengen för att ta hand om era barn. Då kan ju denna någon vara hemma hos dig på dagarna och hjälpa dig så får du både vara med barnen och samtidigt avlastning. Kolla med fk! Kram.
tack för dina ord i syster elins blogg.. vet ej om hon klarar av att läsa dom,men ska säga till henne att du skrivit.. kramar frn Malin ( lillstrumpan ) =)
Vill bara säga att jag beundrar dig och din familj så, och att jag önskar er många fler lyckliga dagar tillsammans. Du har en förmåga att skriva så att jag och säkert många andra påminns om det viktiga i livet. Kram, Maria
Funderade bara på om din man skulle kunna arbeta halvtid, då skulle ju William kunna gå på dagis halva dagarna?
Det låter kul med bio!
Mina barn tycker denna filmen verkar så bra.....
Du får berätta sen ,om det är en film som är värd att gå och se.
Det låter inte det enklaste att finna en bra lösning på hur vardagen ska kunna se ut.
Det är som du skriver många bitar som ska fungera.
Men jag hoppas mötet med Kommunen kan leda till något bra.
Tänker på er alla.
Kram Lotta
Skicka en kommentar