STORT AGGRESSIVT MONSTER

Ja, till slut så fick de ordning på hur strålarna ska träffa mig, men det tog sin lilla tid och till slut var de tre stycken där inne som höll på! Jag är öm och stel i hela kroppen nu efter att ha legat så stilla jag kunnat på den där hårda britsen. Kände mig lite som ett barn emellanåt som tjatar "är vi inte framme snart?!"... fast min fråga var "är det klart snart?!". Kunde också riktigt föreställa mig känslan i småbarns kroppar när man ber dem sitta stilla och de inte kan. Det kröp i hela min kropp och gjorde så ont till slut och jag kände att jag kunde snart inte ligga stilla där en enda sekund till!


De har ritat streck, kryss och mönster över hela överkroppen. Jag tror nog jag föredrar de där små tatuerade prickarna som de pratade om trots allt!

Som jag skrev innan så var jag ju även hos en läkare idag också. Fick en tid där eftersom jag fått så ont i min rygg. Han tyckte det skulle kollas upp för att vara på säkra sidan, så han skrev en remiss för magnetkamera-undersökning som förmodligen blir om några veckor.

Jag passade även på att fråga om svaren från patologen hade kommit än och vad de kommit fram till efter min operation. Jodå, de pappren låg där i min journal och läkaren frågade om ingen hade pratat med mig om dem eller om jag fått en tid för att träffa min läkare?! Nä, jag har bara väntat och visste ingenting vad som stod där.

Det som stod där var att min tumör var en stor elaking som mätte 10 cm. Det fanns även en siffra för hur aggressiv och snabbväxande den var och där fick den maxpoäng. Dessutom fanns spridning till lymfkörtlarna (fast hur många de fått bort och antalet smittade vet jag inte riktigt eftersom det stod olika siffror om detta). Jag visste ju att den här sortens bröstcancer är en aggressiv sort, men sen är det såklart jobbigt att få det svart på vitt också. Det känns som den här skitsjukdomen en dag kommer att bli min död. :-(