ÄR DET JAG SOM ÄR SJUK?

Ibland när jag pratar eller skriver om min sjukdom så känns det som det handlar om någon annan än mig själv det handlar om. Det är lite svårt att ta in att man själv är allvarligt sjuk. Att man har en sjukdom som jag faktiskt kan dö av. Kanske hjärnan som väljer att ta in lite i taget för att man inte ska bryta ihop totalt?!! Fast det går upp och ner det där. Ibland känns det jättejobbigt och jag önskar inget hellre än att allt det här är över... att vi får bli en "normal" familj igen...

Fast just nu känner jag mig inte särskilt sjuk! Det är bara när jag tittar i spegeln som jag ser att det inte är mitt vanliga "jag" som möter mig där. Men annars känner jag mig ungefär som vanligt... och det är ju skönt! :-)

Har faktiskt nästan lyckats förtränga allt vad sjukhus är just nu. Men på torsdag ska jag träffa min läkare på onkologen och veckan därpå är det dags för ny cvk-operation och min femte cellgifts-behandling, så jag lär snart bli påmind igen. Ser inte direkt fram emot att ligga däckad igen och kämpa mot en massa tråkiga biverkningar, men har jag tur så vänder det lika snabbt som det gjorde denna gången. Får jag bara många bra dagar och slipper en massa extra provtagningar, sjukhusbesök, mediciner och infektioner så blir det så mycket enklare!

Men snart kommer en ny fas av behandlingen mot bröstcancern. Operation (och eventuellt ännu mera cytostatika efter det). Strålning. Hormonbehandling. Har inte orkat tänka så mycket på allt det som väntar. Kanske lika bra det. Får försöka ta en sak i taget. Men det är mycket man ska gå igenom...!


Hittade den här gamla bilden som jag har tagit. Det ser ju rätt omöjligt ut för musen att ta sig ut genom flaskan - men det gick!


En till gammal bild. Det var när vi precis hade fått hem vår första Maine coon. Hon kände sig nog tyvärr inte särskilt välkommen av våra andra katter.