tisdag, november 17, 2009

MÅNGA TÅRAR

Ungefär ett dygn har gått sedan läkarbesöket och det har varit tungt på många sätt. Dels att försöka smälta den lilla (men hemska) information som läkaren kunde ge och dels att hela ens tillvaro verkligen vänds upp och ner. Sen lever man ju fortfarande i en ovisshet eftersom jag kommer få ett mer säkert besked först i morgon. Just att inte riktigt veta vad som väntar en är också jobbigt. Det är många tankar och frågor som snurrar i huvudet och många tårar har det blivit.

Varför just jag? Å andra sidan - varför inte jag? Cancer är en gräslig sjukdom som tyvärr kan drabba precis vem som helst. Ja, även små barn... och vad har de gjort för ont för att drabbas liksom?! Nej, just det, ingenting! Man kan få skiten utan att förtjäna det!

Det här med bröstcancer är också lurigt. De allra flesta som drabbas är äldre och det första symtomet brukar vara att man får en knöl och det brukar inte göra ont. Men jag är inte lastgammal (32 år) och har inte någon knöl och jag har ont!

Sen måste jag säga att trots att jag hamnat i en situation som är bland det värsta man kan föreställa sig så är jag ändå lyckligt lottad. Jag är nämligen så glad över alla underbara människor jag har omkring mig!! Ni är guld värda bara så ni vet. Alla kramar, kommentarer, sms, mail och telefonsamtal... ja, jag är så tacksam för allt stöd jag och min familj får för jag tror absolut vi kommer behöva det framöver.


Fick den här underbara blomman av min gulliga moster m familj idag.


Och den här vackra blomman kommer från mina härliga och omtänksamma jobbarkompisar!

Den här dagen har handlat en hel del att försöka ta itu med en del praktiska saker, så det har blivit några telefonsamtal. Bland annat ska vi åka till Familjerätten i morgon och skriva på faderskapspappren för bebisen. Eftersom vi inte är gifta så räknas barnet som faderslös på pappren om inget finns skrivet, så det känns skönt att få detta gjort redan nu. Jag bad henne även kolla upp några andra saker, så vi får se om hon kan ge oss några svar i morgon. Riktigt hjälpsam och tillmötesgående var hon.

Natten bjöd inte på särskilt många timmars sömn direkt. Men det var inte enbart alla jobbiga tankar som störde sömnen utan även min arm som gjorde skitont!! Vaccinerade mig nämligen mot svininfluensan igår när jag ändå var på sjukhuset. Själva sticket i sig var inte så farligt, men sen efteråt har jag gått igenom som en liten "mini-influensa". Värst har det varit med armen. Den har gjort rejält ont och jag har inte haft någon styrka alls i handen. Sen så hade jag lite muskelvärk nån timma igår kväll, mådde illa en stund i natt, ont i halsen nån timma i morse, lite ont i huvudet och blev även hes och fick hosta. En hel del biverkningar, men väldigt snabbt övergående för nu är de borta!

Jag har på det här dygnet även fått kontakt med en tjej via nätet som är mamma åt två barn födda -08 och -09 som nyss drabbats av bröstcancer och har påbörjat sin cellgiftsbehandling. Även om detta är något som man verkligen INTE vill ska drabba någon annan så känns det ändå skönt att hitta någon som är i ungefär samma situation.

Jag har dessutom fått mail av min gamla au pair-familj i USA om att de känner en av New Yorks bästa bröstcancer-läkare, så när jag väl fått ett mer exakt svar på proverna i morgon skulle hon prata med henne. Får se om det kanske ger ytterligare någon hjälp hur detta bäst kan behandlas. All hjälp man kan få tas tacksamt emot!

Ni är många där ute som precis som vi själva säkert har en del frågor om vad det är som händer och jag kommer försöka uppdatera här efter hand. Tveka inte heller att höra av er eller komma förbi och hälsa på. Jag är sån att jag mycket hellre pratar och skriver av mig än behåller alla jobbiga tankar och funderingar för mig själv.

8 kommentarer:

Carola sa...

Jag hoppas att besöket på familjerätten går bra och att de kan hjälpa er med ALLT

Jag önskar att jag fanns närmare så jag kunde hjälpa till med ev. praktiska saker

Kram

malinj80 sa...

Håller tummarna för att allt löser sig. Tänker på er.
Kommer gärna bort o fikar en dag o ni är mer än välkomna hit. Ni har ju ett födelsedagsfika tillgodo. Många varma kramar Malin

Lotta A sa...

Jag kan bara föreställa mej hur era tankar har snurrat, detta första dygnet efter beskedet som du fick i går. Cancer är precis som du skriver en gräsligt hemsk sjukdom,och det mest skrämmande är att det kryper lägre ner i åldrarna.

Själv har jag en arbetskamrat som nyligen opererat bort äggstock , livmoder och en del av sitt bröst.
Hon är bara 28 år och mamma till två små barn på 2½ och 10 månader.
Man blir bara så ledsen och berörd när man hör alla dessa människor som drabbas utav denna fruktansvärda sjukdom.

Tänker på dej och din fina familj!
Kram kram från Lotta

Anonym sa...

Du är fantastisk Linda...!
Har ju följt din blogg läääänge, och det känns som om jag känner dig (fast du knappt känner mig =)). Jag är också sådan att jag gärna pratar av mig, och hade ett jättestort behov av att ventilera efter att jag läst om ditt öde på bloggen och fb.
Då chattade jag en stund med Magdalena...

Fortsätt vara den du är, skriv om ALLT du känner för.
Den som ger mycket, får också mycket tillbaka!
Det har ju Du redan fått bevis på, och detta är nog bara början... =).

Jag tror på dig Linda, och även om framtiden är oviss, så är min känsla att det kommer gå bra. Du står inför många stora saker, även utanför sjukdomsbiten.
Bebis, flytt... ja, kanske rent av bröllop =)! Du kommer självklart att känna dig trött, men det är också allt detta som kommer hjälpa dig att tänka på annat, hålla dig igång och få tiden med eventuella behandlingsinsatser att gå fort.

Nåväl, vad vet jag egentligen? Ingenting... men jag var bara tvungen att skriva av mig. Hoppas att du inte misstycker...?!
Jag tänker på dig, och önskar Er all lycka!
Kram från Malin

Karolin sa...

Beklagar verkligen de tråkiga beskedet. Min mamma satt i samma båt som dig för en 19 år sedan. Idag har dom ju kommit mkt längre i forskning än vad dom hade då. Förljer din blogg, och kommer att fortsätta med de, och du är en stark människa de märks, tänker på dig!

oktbebbe09 sa...

Har verkligen tänkt på dig. Även om jag inte känner dig, så känner jag med dig och din familj. Det måste vara så svårt för er. Men jag hoppas och tror att allt kommer gå bra! Det måste det bara göra!

Ulrika sa...

Hoppas allt går bra imorgon! Tänker en massa på er och hoppas allt kommer gå bra.

Camilla sa...

Tänker på dig massor, det berör...
Hoppas allt går bra i morgon.
KRAMAR!