torsdag, mars 24, 2011

INTE SÅ BRA BESKED

Tröttheten är fortfarande kvar, har lite svårt att hålla mig vaken och jag orkar knappt ta mig ur sängen. Men smärtan är något bättre nu än tidigare eftersom de har höjt dosen av mitt långtidsverkande smärtstillande, så idag har jag inte behövt ta en massa extra sprutor så det känns ju skönt.

Idag har jag träffat min läkare. Detta var ett besök som var inplanerat sedan innan, så min make var också här, men istället för att ses på mottagningen kom han upp hit till avdelningen istället. Som jag trodde, med tanke på hur jag mår, så var det inte så mycket positiva besked han hade att komma med. För att börja med det av beskeden som var bra så har jag ingen spridning till själva lungorna. Däremot påverkas min andning ändå pga vätska i magen och i lungsäckarna. Har även spridning till skelettet och det gör ju att det gör ont.

Det dåliga är att levern har blivit ganska mycket sämre det sista. Inte så dålig än att den sviktar, men utan någon fungerande behandling lär det hända förr eller senare. Mina levervärden är förhöjda (tror att de var de sämsta hittills). De är tydligen inte urdåliga, men börjar levern ge upp så kan de stiga ganska snabbt. Vätskan i buk och lungor kommer också pga levern. Tyvärr har den redan svullnat en del sedan jag tappades på vätska förra veckan. Även mjälten var i dåligt skick, men den kan man tydligen leva utan, så det är själva levern som är det mest kritiska just nu.

Det blir troligtvis ingen mer Xeloda-behandling, utan alternativet just nu är cellgifter via dropp varje vecka. Men om detta kommer fungera är svårt att säga. Vid det här laget har cancercellerna utsatts för så pass mycket tuffa gifter, så risken är rätt stor att behandlingen inte kommer hjälpa så mycket. Så det är lite beslut att ta ställning till. Utsätta kroppen för ännu mer gifter som inte har någon garanti alls för att de funkar... eller låta bli?!

Tack snälla Louise (Lars "syster") för det turkiska armbandet och det fina brevet!!

PS. Till er mina fina vänner som försökt ringa hit. Jag kan tyvärr inte svara för det är knappt någon täckning alls i detta rummet jag har nu så samtalen bryts nästan direkt. :-( Sms funkar däremot bättre, för då skickas eller tas de emot de korta stunder som mobilen har täckning.

77 kommentarer:

Loppan sa...

Tänker på dig och skickar varma kramar!

Åsa sa...

Men åh, Linda, har "som vanligt" inga ord att komma med känns det som....tänker på dig och önskar att du inte behövde gå igenom allt detta. Skickar en massa styrkekramar genom datorn och hoppas att något av det jag känner går fram till dig!!!

Många kramar
Åsa

Rospiggen sa...

Åh fy, vad jobbigt! Jag kan inte föreställa mig vad som pågår inom dig nu; alla tankar och känslor som måste fara runt =(
Kram!

Christina sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Christina sa...

Usch vilka tråkiga besked! Kan de göra något för att förbättra levervärdena? Läste för ett tag sedan om just cancer och trötthet. Det stod att extrem trötthet (som du har) är typiskt för cancer patienter. Det stod också att man inte kan vila bort den, att den är förlamande och svår för anhöriga att förstå. Tänkte då på din man som vill att du "är som vanligt" när du är hemma. Vet han inte om detta? Det är ju hemskt att du ska känna att det är bättre på sjukhuset för där får du vila ( du skrev något sådan i ett inlägg).
Tänker på dig och skickar kramar genom skärmen!

Renée Johansson sa...

Hejn Linda
Hittar inga ord som räcker till, önskar dig allt gott och lider med dig med allt du tvingas klara av. Jag hoppas att du får stöd av din man, att han förstår att det är det du behöver nu. Kämpa på för allt du kan,underbara människa, tänk på dina barn och allt som är du, allt är så mycket värt att kämpa för. Tänker på dig och hoppas att du ska få må bättre snart. Kramar från Renée

Anna sa...

Christina, är man så sjuk som Linda är så är det ju inte konstigt att man är trött. Den hemska smärtan och påverkan på kroppen med bla en dåligt fungerande lever, gör en ju jättetrött.

Det låter som om det kom som en nyhet för dig när du skriver som du gör?

Du frågar också om levervärdena inte kan förbättras, men det var ju just det Linda förklarade i hela inlägget.

Linda vet inte vad jag ska säga, tycker så otroligt synd om dig, och vill bara kunna hjälpa dig och underlätta för dig på ngt sätt. Hoppas att du får besök och att det ordnat sig med din man.

Stor bamsekram till dig!
Hälsningar Anna!

Anonym sa...

Finaste, vackraste Linda....

Vad kan jag/vi säga?
Vad kan jag/vi göra?

Det finns inga ord uppfunna i världen, ännu som kan beskriva mitt medkännande med dig...

Käraste Linda, du behövde väl inte ta emot dessa besked själv?
Nu är det du som behöver mest hjälp o stöd i din familj att kämpa/slåss mot detta fula monster.
Du är en stor fantastisk kämpe, helt otrolig är du :)
Tror att denna glöd du besitter, kan förlänga ditt liv tills monstret får ge sig o krypa in i skamvrån....

Kramar om dig allt vad jag förmår.
Tuvan-Pia

Pernilla sa...

Tänk på att du kan ha många bra dagar kvar! Ge inte upp, tänk på skolavslutningar och andra viktiga saker som du kan peppa dig med. Kram!

thile sa...

Lille, gode, vakre Linda min, ikke så mye jeg kan si, men du vet, jeg er hos deg i tankene mine, og jeg kramar om deg forsiktig.
Varmeste tanker.

Tone sa...

Sender deg uendelig mange gode varme tanker og styrkeklemmer.

Tone

Anonym sa...

Det finns inte ord att förstå hur jobbigt detta är för dig/er.
Tanken går till dig dagligen. Hur tar de äldsta barnen detta som förstår situationen?
När man läser dina inlägg förstår man att man skall ta tillvara tiden medan man är frisk.
Styrkekramar till dig!

Anonym sa...

Vilken vänskap du och Magdalena har! Hoppas alla tankar och krya på dig hälsninar kan hjälpa att kämpa vidare! många kramar
Gunilla N

thile sa...

Vet du Linda, nå skal vi fokusere på våren og en deilig dag i mai ♥
Den kommer til og bli lys og vakker, som du♥
Mange styrkeklemmer fra meg.

Emilia sa...

Du finns i mina tankar, Linda!

Styrkekramar/Emilia

Susanne sa...

Hej.Ska knäppa mina händer extra hårt i kväll när jag har lagt mej.Hoppas att du snart får komma hem och få vara med dina barn och din man.Ska snart åka på föräldramöte för oskars klass.

Stora bamsekramar från Susanne

Anonym sa...

hej,har läst din blogg nu ett tag och är så imponerad över dig och din styrka. Det känns som att du har ett lugn igenom allt detta hemska du är utsatt för som en inre kraft som tar dig igenom varje dag, hoppas att du blir bättre, men som du skriver själv kan det ju vara på väg åt motsatt håll och faktiskt måste vi ju vara ärliga, alla skall ju dö och vi måste vara bättre på att tala/skriva om det, att avdramatisera detta med döden som ju är det värsta som kan hända, visst men ändå så naturligt, givetvis är det vidrigt i unga år att tas ifrån barn och familj, men att få följa med på din resa genom sjukdomen har fått mig att tänka helt annorlunda ang livet och döden, tack för det linda och önskar inget mer än att du blir piggare snart.

1vuxen2barn sa...

Tänker på dig och er så mycket :-/ Såg sin fina grabbar när jag tankade bilen häromdagen, och jaa.... *vet inte vad jag ska skriva*.... Lider så oerhört med hela din familj och din! Kramar!

Anonym sa...

Hej Linda!
Det är förstås svåra beslut att ta, kring mer behandling eller inte. Hoppas du får ordentligt med tid att diskutera med dina läkare och få fråga om för-och nackdelar med att ta mer behandling. Bra att det är bättre med smärtan, det tar så mycket kraft att ha ont. Jag jobbar själv som läkare och funderar lite: Tar du kortison nu? Det är ju lite besvärligt med kortison pga biverkningar, men det fungerar ibland väldigt bra mot smärta, och det piggar ju upp allmänt, så kanske kan du fråga dina läkare om det skulle vara idé att prova en kur med det?
Krya-på-dig-hälsningar/ Linda
Krya på dig-hälsningar/ Linda

Camilla sa...

Lilla vännen.... Önskar dej all kraft i världen.
Många kramar

Eva sa...

En varm, varm kram till dig Linda
från Eva!

Anonym sa...

Hej Linda,
Jag har följt din blogg en längre tid utan att lämna någon kommentar. Jag är blir stark av att du är så stark, jag måste läsa din blogg varje dag, du ger mig styrka att orka mera. Nu måste jag bara skriva till dig, det är så fruktansvärt orättvist det som händer dig och din familj och jag hoppas, hoppas att det kan finnas någon behandling som ger bättre resultat så du får vara kvar så länge du bara orkar. Du kämpar så fantastiskt. Massor med styrkekramar från Lisa

Anonym sa...

Vad ska man säga? Känner bara empati o ilska! Det kan inte vara så orättvist!
Hoppas du blir smärtfri, för ont ska ingen behöva ha.
Glöm inte att göra bloggen, till bok.

Disa sa...

Nej du, det är inga lätta beslut att ta.

Kvantitet vs Kvalité?

Usch, jag vet inte hur man själv skulle tänka, känna, tycka.

Ska på skiktröntgen nästa vecka för att utesluta/bekräfta tumör i huvudet och vill inte tänka på det. Försöker utesluta "tänk om" och litar istället på att läkaren kommer göra "det rätta".

Du är i mina tankar... hoppas du kan ha det så bra det bara går med tanke på omständigheterna!

Anonym sa...

Jobbig situation minst sagt. bra att det inte var spridning till lungorna. jag har aldrig riktigt förstått om du känner dig trygg med din läkare eller med dina läkare. jag hoppas verkligen att du gör det och att du känner att du har tid att fråga hur mycket du vill.

Jag är Elisabeth sa...

Ja du, den där jä-la levern. MIn lever mår ju inte så bra heller och Xeloda har inte fungerat men i morgon ska jag få min första dos av Caelyx, hoppas verkligen det fungerar. Det vet man ju inte förrens om några månader och det är ju det läskiga. Det kan se bättre ut om några månader men om de nya cellgifterna INTE fungerar.. vad händer då? OM du vågar satsa så tycker jag du ska prova nya cellgifter. Jättekramen till dig. Elisabeth

Anonym sa...

Tänker på dig o din familj, kämpa på!/Jessica från Göteborg

Pysslan sa...

Ja, vad ska man säga. Känner så oerhört för dig och din familj och önskar att INGEN skulle behöva fatta ett sådant beslut. Massor med kramar

Jenny sa...

Sänder dig varma kramar & hoppas så att det vänder... Eller som dom säger "plötsligt händer det"...

(( KRAM ))

NelloLi sa...

KRAMAR i miljoner till dig <3

Maria i Värmland sa...

What can you say, when words are not enough.

Tänker på dig....
Tack för att du orkar blogga till oss, mitt i allt elände

Kram <3

Ida sa...

:( .... tänker på er. Kram Ida

Anonym sa...

Jättetråkiga besked.
Tänker jätteycket på dig och hoppas så att du snart får må bättre.
Styrkekramar från Maria B

Anonym sa...

Hej Lilla Du!
Har bara lämnat någon kommentar tidigare vet inte ens hur jag ska göra för att det inte ska bli anonymt ;)men jag läser din blogg varje dag och lider så med dig. Jag bor nära dig och även om vi inte känner varandra så vill jag hjälpa dig,jag gör vad du vill bara säg till. Barnen ,djuren eller skjuts till Ryhov. Jag jobbar och har egen familj, men tiden räcker till dig oxå.Jag kan skika mitt nummer via din mail om du vill. Tänker sååå på dig och vill gärna finnas om du behöver mig. Varma vår kramar Lollo

Annica sa...

Vilken jobbig situation du är i och vilka svåra beslut!? Pest eller Kolera känns det som.
Styrkekramar till dig.

Åsa sa...

Kan bara föreställa mig vilket svårt beslut du står inför. Sänder massor av styrkekramar till dig!

Monica sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Varje gång jag öppnar din blogg hoppas jag att du ska få må lite bättre, därför gör det ont i mig att läsa dina ord idag! Du ger mig perspektiv på mitt eget liv och att jag ska ta tillvara på det. Man kan aldrig vara säker för denna hemska sjukdom. Min systerdotter har haft leukemi så jag har sett på nära håll vilken kamp det är.

Hoppas det vänder snart så du får komma hem till dina fina killar! KRAM /Catarina

Liselott sa...

Många många kramar från mej!!

Anonym sa...

Hej Linda!
Följer din blogg varje dag! Längtar alltid efter ditt nästa inlägg. Du är VERKLIGEN en FANTASTISK människa!!!
Tänker på dej!
Kram Lena

Kristina sa...

Käraste vännen. Att våga in i det längsta, att tro trots allt är väl det enda man kan göra. Hoppas o ber att du ska få vara omgiven av kärlek och omtanke varje dag. Det är så svåra beslut , ber att du ska fatta dom rätta och få ny ork att kämpa. . Jag ber för dig varje dag gång på gång. Kram Kristina i Umeå

Maja sa...

Hoppas att du har en jättebra läkare som kan ge dig den bästa medicinen som finns. Du förtjänar verkligen det bästa. Vi som läser din Blogg tycker så otroligt mycket om dig! Skickar massor med kramar! Maja med familj

Anonym sa...

Du och din familj finns i mina tankar!
Styrkekramar!!

Sandra med Oliver och William sa...

Åh, jag önskar jag kunde trolla bort den dumma dumma sjukdomen!!
Du och din familj finns i mina tankar varje dag, trots att jag bara är en bloggläsare.

Tusen kramar till dig, och fortsätta kämpa på fina Linda!!!!

Anonym sa...

Många styrketankar från mig också....hoppas som någon annan skrev att du kan se fram emot sommar och skolavslutningar osv!

Jag tror du ska följa hjärtat om du ska ta den där veckovisa cellgiftskuren eller inte...viktigast är kanske att du får så mycket kvalite som möjligt?

Kramar!!!

, sa...

Många kramar till dig Linda, inga bra besked du har fått, mycket att tänka på. Tänker på dig ♥♥♥

Anonym sa...

Skickar dig tonvis med styrkekramar. Anna

Lisa sa...

Du verkar så fin och klok. Modig, stark och med så mycket vilja. Jag tror du kommer fixa det här så bra det bara går! Och så verkar du ha så många vänner omkring dig. Både nära som du träffar och så vi som inte känner dig, men känner FÖR dig. Det är en ynnest och en begåvning att ha så mycket kärlek omkring sig. Kram! Lisa

Christina sa...

Anna; jag tycker inte vi bloggläsare ska diskutera med varandra. Det är inte det denna blogg är till för. Men eftersom du missförstod det jag skrev vill jag ändå svara. JAG förstår självklart varför Linda är jättetrött, men jag har inte förstått hur hennes man inte kan förstå det. Så jag undrade om inte anhöriga får den informationen. Han verkar ju helt oförstående. Hur just levern ska tänkas bli bättre skrev hon inget om utan hon skrev i nästa stycke att hon skulle få dropp med cellgifter. Jag undrade om det var något man kunde göra för att slippa leversvikt (fast jag kanske uttryckte mig otydligt). Hoppas du förstår vad jag menar Anna!

Jenny sa...

Älskade finaste Linda! Åh vad jag hoppas och ber att allt kommer att ordna sig för dig! Du är en otrolig och fantastisk människa, en riktig kämpe! Ber verkligen att ett mirakel ska ske och att du ska få må bra och slippa smärta! Kramar i mängder till dig och din familj

Ludmilla sa...

Fy vad svårt att veta hur man ska göra.
Fortsätta en behandling som i bästa fall kan göra att man får några till bra dagar i andra änden. Samtidigt som biverkningarna kan vara jobbiga och göra att man mår sämre under tiden. I värsta fall har behandlingen ingen effekt och istället har man mått sämre de dagarna man har kvar.

Mycket knepig balansgång.
Hur ska man veta?

Jag hoppas också som så många andra här att du och Lars hittar tillbaka till varandra nu.

Varmaste kramarna

Ludmilla

Anonym sa...

Tänker på dig!!!

kram Nina

Madeleine sa...

Men det är ju ett så jättesvårt beslut att ta, så det går väl nästan inte. Ett sätt kanske skulle kunna vara att fråga läkaren vad han själv skulle ha gjort, om beslutet gällde honom själv, eller hans barn. Om du känner att du har så mycket förtroende för honom, vill säga. Önskar så att ditt val, vilket du nu än väljer, känns rätt för dig. Ett annat val är att välja att inte välja. Vänta och se, eller något sådant. Tänk om det stämmer att det kan hjälpa om många ber till Gud samtidigt. Jag ska be ikväll i alla fall. Och i morgon kväll klockan 20.30 - om några fler vill haka på detta så vore det bra. Kram och all lycka till dig, Linda.

*Mamma till tre små troll* sa...

Häj Linda.
De här är min första kommentar i din blogg. Som så många andra hoppas jag att i varje nytt inlägg ska kunna få läsa att du "mår lite bättre idag".
Jag har följt din bligg i snart ett år och med hjälp av din blogg..hjälper du så många andra, att ta vara på livet, nuet och att ta hand om de vi har. Istället för att bara önska mer! Jag hoppas innerligt att du har många många fina dagar kvar. Och att du och din man hittar tillbax till de/hur ni vill ha eran rellation till varran. Jag har även läst hans blogg lite. Och på ett sätt kan ajg förstå honom också....även om ditt sätt tilltalar mej mer. Tyvärr är vi alla olika och vi kommer aldrig agera eller reagera exakt lika.

Jag tänker på dej. Barnen... har själv tre små trollungar. Barnen är livet! Mina barn har gett mej mitt liv....
Skickar några extra varma kramar till dej. // Linda *mamma till tre små troll*

Monica sa...

Hej Linda! Man blir så "fäst vid dig" då man följt dig länge i bloggen..tänker på dig och önskar dig en snar bättring!!
kram
monica

Anonym sa...

Linda Linda....

Var får du ditt lugn ifrån?
Du formulerar trista besked så sansat! Tänker på dig och hoppas du kan få in lite vårluft genom fönstret, det stärker och luktar gott.
Hoppas natten är snäll mot dig!
Helena / Åhus / Skåne

Anonym sa...

Söta Linda, så ledsen för din/er skull. Inget kul alls.. Men försök tänk positivt, på dina goa barn, underbara vänner!!Du är en fantastisk person, många skulle vilja ha dig som en vän..Tänk bara att du orkar skriva till oss här på bloggen. Hoppas du kan sova i natt!! Många kramar Petra

Alexandra sa...

Det var verkligen inget roligt besked du fick. Du är så otroligt stark och jag hoppas så innerligt att du ska känna dig bättre igen! Många styrkekramar från Alexandra

Lotta sa...

Kära Linda !

Min bästa väninna gick bort för 2 år sedan i spridd bc. Hon hade samma kämpaglöd som Du Linda.Jag minns alla våra samtal och hur det svängde mellan bättre och sämre provsvar och röntgenresultat. Det var en tid som har påverkat mig oerhört mycket. Jag har sett hur mycket en människa kan genomlida för att få leva. De sista veckorna var hon inte vaken mycket, men närvarande nog att veta att det var ok att släppa taget. Hon sa att det kändes skönt för hon orkade inte kämpa mer...
Du är så tapper Linda och din kamp är långtifrån över och jag hoppas fortfarande på att det ska vända och jag känner så med Dig. Men jag hoppas också att om det inte vänder att Du kan få ro i att som min väninna släppa taget när det är dags...
Massor av kramar
Lotta.E.

Anonym sa...

Jag har tänkt mycket på om jag själv skulle bli dödligt sjuk och hur jag skulle hantera det med mina barn .. så jag undrade lite...du behöver inte svara om du inte vill, jag respekterar om det är för privat! Hur har ni hanterat din sjukdom med barnen? Vet de om den sannolika utgången, och hur har ni gjort för att förbereda dem inför dem? Tror du att alla barnen, även de minsta, på sina egna sätt förstår hur sjuk du är?
Det är inte min mening att låta som om domedagen står på farstun, jag hoppas mer än något annat att du skall få vara kvar så länge du undrar. Jag funderar som sagt mycket på hur jag själv skulle vilja ha det och hur jag skulle hantera det. Tack för att du tar dig ork att fortsätta skriva, för att du finns. Det är starkt av dig att fortsätta kämpa, du är en inspiration till oss alla.

Anonym sa...

nej fy fan va trista besked!!! Du finns i mina tankar!
Massa krya på dig och styrkekramar Annelie ♥

Anonym sa...

Detta kanske är en "dum" fråga men varför kunde man inte gjort en levertransplantation så fort man upptäckte spridning dit? Tycker man inte det är "värt" det om man redan har spridd cancer och ändå kommer dö typ?! Men sjukvården ska väl göra allt för att rädda och förlänga liv så länge som möjligt? Och levern är ju ett sånt viktigt organ. Både hjärt-, lung- och levertransplantation mm är ju möjligt numera. Hoppas verkligen du fått bästa vården.

Anonym sa...

Hej Linda!
Har läst din blogg ett bra tag nu, men aldrig kommenterat. Det gör så ont i mig att läsa om hur jobbigt du har det. jag hoppas verkligen att din man förstår hur allvarligt det är när levern börjar krångla, Om inte, måste läkarna få honom att förstå detta. jag talar av egen erfarenhet, då min sambo gick bort i lungcancer 20/2 (med spridning till levern). det jag menar är, skjut inte upp saker som måste göras och säg allt till varandra som ni vill säga. det kan ske en försämring så snabbt. jag hoppas dock innerligt att det kan vända och att du får leva länge till. J-à skitcancer! Du är så stark! Varma kramar från Yvonne i Luleå.

Anonym sa...

Jag önskar att jag kunde ge dig en massa styrka. Jag önskar jag kunde ge dig en massa hopp. Jag önskar jag kunde ge dig en massa glädje. Jag önskar jag kunde göra dig frisk.
Skulle vilja hålla om dig och säga, vakna det är bara en dröm...
Många kramar Lisbeth

Lotta A sa...

Linda....
Vi tänker på dej,många kramar från Lotta med familj

Kerstin sa...

Kära Linda gör det som känns bäst för dig Bamse kram
Kerstin

Ulrika sa...

Fina Linda, du är så tapper som skriver i din blogg trots att du är så trött. Jag hoppas att det ger dig lite energi att se att så många tänker på dig. Vilket oerhört svårt beslut att ta, behandling eller inte behandling. Visst får du träffa kurator eller annan samtalshjälp på sjukhuset?

Varma kramar!
Ulrika

Helena sa...

Det är verkligen tufft för dig.

Många kramar Helena som tänker på dig varje dag!

Anonym sa...

tänker på dig kram

Caroline sa...

Hej Linda, jag drömde om dig i natt. Vad konstigt. Vi satt med ett gäng vänner i en bil, cabriolet, och du satt längst back i mitten och blev lite åksjuk. Din man satt längst fram och vände sig om och tittade på dig för att försäkra sig om att du var okej. När vi kom fram skulle vi till en stor restaurang som du ville äta på. Det blev något fett och flottigt som revben eller liknande. Jag satt och pratade med en kompis och jag grät för att jag ville prata med dig om hur du mådde.
En sådan verklig dröm det var på något sätt. Och vi har aldrig träffats ens. Du påverkar dina läsare hela dygnet, en sådan kraft du har. Kämpa på! Det kommer att vända, det känner jag.

anna-en ängel i himlen, en liten på jorden & ett mirakel i magen sa...

Ja det är så svårt med dessa "ta ställning till" behandlingar, fortsätta eller inte fortsätta.
:-( Många gånger då jag läser så ser jag så mycket mer än bara texten,det är som att sitta vid sidan av liksom och ta emot beskeden, antagligen för att jag upplevt det på så nära håll och sen med eget barn.

Önskar du får en någorlunda smärtfri helg. Kram

Anonym sa...

Finaste bästa Linda,
Jag lider så med dig och önskade så att du inte behövde uppleva och genomlida denna mardröm. Vet inte vad jag skall säga. Tänker inte säga "kämpa på, tänk på vad du har att leva för" för det är du nog mer än nog väl medveten om. Och jag vet att du kämpar så mycket det bara går och lite till. Som jag skrivit innan dog min pappa i cancer, spridd till lymfsystemet, skelett, huvudet, njurar och lite här och var. Och han ville inget annat än att leva! När en del ibland säger att det hänger så mycket på inställningen så blir jag lite frustrerad. Man måste liksom lägga till en jäkla tur, och få "rätt sorts cancer". Tänk om det vore så enkelt som att det räckte med kämparglöd! För då hade min pappa levt idag, likaså min kompis Therese som inte ville annat än att få uppleva hennes dotters 4-årsdag, Anna Jansson/Gustafsson (som precis hann få vara med på Tildas 2-årsdag, och en himla massa andra småbarnsmammor, pappor och andra.

Jag önskar så att du snart får lite bättre dagar och får njuta av din familjs kärlek. Och kom ihåg att vi är många här ute som tänker på dig! Varmaste tankar till dig! /Hanna

Lisa sa...

Tänker på dig och sänder massor av styrke och tröstekramar. Inget roligt besked du fått. Kämpa på!

Kram Lisa

Anonym sa...

Hej Linda! Hur är det med dig idag? Hoppas att du finner ett svar på frågan om du ska ta en tuff behandling med chans till mer tid, eller leva så bra du kan under dessa omständigheter...

Ta tillvara på den tid du kan, prata och umgås med din älskade familj. Vila när du behöver det.

*styrkekramar* från en anhörig till cancersjuk

Anonym sa...

oj kära Linda, vilka tuffa besked du fått! Vilka beslut du måste ta...jag hoppas av hela mitt hjärta att cancern kan hejda sig lite så du får lite andrum o tid. Stor varm styrke kram till dig mvh Annica A L

mildamakaroner sa...

Kan du inte få en ny lever då?

Ida sa...

Sänder lite styrka till dig!!
Du är fruktansvärt stark men de vet du redan!!