tisdag, mars 08, 2011

HUVUDVÄRK... AJ AJ!!

Den här natten har inte bjudit på någon bra sömn alls. Redan igår kväll fick jag en del zick-zack-mönster vid ena ögat. Det kom och gick en stund, men sen försvann det. Har det sista klarat mig undan med enbart mönstren, men senare på kvällen kom migränen som ett brev på posten. Så halva huvudet kunde jag lätt klarat mig utan! Vet inte heller om jag kan kombinera min migrän-medicin med behandlingen jag får. Kanske borde ringa och kolla upp det?! För en tablett Zomig är väldigt effektiv när jag får migrän (förutom att den gör mig trött då, men det känns ju lite som ett "normaltillstånd"). Fast nu tog jag en Ipren förut och det verkar som den faktiskt hjälper lite också, så jag tror att jag avvaktar lite.


Jag stoppade även i mig lite extra kortsion under dagen igår och jag tror även det påverkade nattsömnen negativt. Hjärtat pickar snabbt på som om det satt inuti en liten hamster eller nåt. Så hur trött jag än är så är kroppen ändå uppe i varv. Ändå undviker jag att ta tabletterna för sent på dagen. Men jag minns från tidigare gånger då jag tagit dem att de påverkar mig så här. Inte roligt.

Vad kommentarer det kom efter ett av inläggen jag gjorde igår! Jag har inte raderat dem, men har stoppat möjligheten att kommentera och har läst igenom alla. Det känns som de flesta typ av svar redan har kommit, både många kloka sådana men även en massa anonyma. Vill än en gång förtydliga att mitt inlägg enbart handlar om mina känslor, hur jobbigt det är när en sjukdom totalt kan vända upp och ner på hela tillvaron och när man reagerar olika. Det handlar inte heller om bara en enskild person i familjen, utan som i vårt fall med cancern drabbar det ju oss alla. Vare sig man är drabbad eller står bredvid så är man ju inte opåverkad av det som sker, även om man in i det sista försöker att inte se eller förstå.

Åh, idag skiner solen ute!! Härligt! Man blir glad av att se den! Nu är det bara en massa plussgrader som fattas också... och att snön försvinner!! När vi var iväg i Stenungsund i helgen hade de knappt nån snö alls där. Lite skillnad mot vår trädgård där det ligger drivor på sina ställen som är hur djupa som helst och förmodligen inte kommer smälta bort förrän i maj eller nåt.

Jag kikade förresten på TV4:s nya program "En unge i minuten" igår. Alltid roligt med förlossningsprogram tycker jag. Särskilt som att jag aldrig kommer behöva gå igenom det själv fler gånger! ;-) Nä, skämt åsido... när jag födde William så var det en sån där drömförlossning som jag faktiskt skulle kunna gå igenom fler gånger. Det gick både snabbt och relativt lätt. Allt var över på bara ett par-tre timmar. När jag födde Adam tog det lite längre tid, men det var ju första barnet. Minns att jag hade krystvärkar i två timmar. Trodde aldrig att han skulle komma ut! Ett kejsarsnitt har jag också gjort i och med Eriks födelse, så jag har erfarenhet av ganska olika förlossningar.

Förlossningarna de visade på programmet igår var dels en ganska enkel "normalförlossning" och en som slutade med akut kejsarsnitt, men båda gick bra till slut och de var så söta de där små bebisarna.

En av papporna som myser med sin nyfödda dotter (bild: TV4.se).

Det går att se programmet på TV4 Play och det visas även i repris på söndag kl 14:35.

13 kommentarer:

Lotta A sa...

Attans , det låter inget vidare med huvudvärk/migrän.....

Hoppas att du denna dagen slipper huvudvären och det där zick -zack mönsteret.

Ja, tänk så härligt med sol!
Jag blir alldeles överlycklig av att den visare sig.
Det känns som att allt blir mycket vackrare ute, när solen lyser så fint.

Hoppas du får en bra dag.
Kram från Lotta

malinj80 sa...

Hoppas huvudvärken går över!
Tack för igår!
Får försöka ses snart igen!
Kram Malin

Dellas mamma sa...

Hej Linda.
Jag har följt din blogg en kortare tid nu och mina tankar går ofta till dig och din familj.

Den här kommentaren blir en allmän kommentar och inte kopplad till just det här inlägget.

Jag hoppas så att ni, du och din make, tillsammans hittar stunder där kärleken får lysa starkast och att ni hittar ett sätt att nå varandra när det gäller de svåra sakerna, som sjukdom och död.
Säkert är han livrädd att stå ensam kvar, det kanske blockerar honom . Rädsla kan ju ta sig många uttryck.
Kanske är det omöjligt att förstå varandra eftersom sjukdomen drabbar er på så olika sätt. Men jag hoppas att ni hittar ert sätt!

Hoppas gör jag också att du får må bättre en tid nu så krafterna kan hjälpa dig att få njuta av våren och ljuset. De värsta infektionerna kommer ju snart att härjat färdigt och då ska väl virus och bakterier kanske hålla sig borta från er familj.

Hoppas du finner lite krafter och får en bra dag!

Många kramar till dig.
/ Jessica

delsbostintan sa...

Godmorgon! Här hemma såg vi också på "En unge i minuten", både jag och min sambo höll andan när man såg hur paren kämpade med värkarna. En sak som irriterade mig var hur personalen till synes bara gick in och tog över vid det akuta snittet, ingen förklarade varför hon skulle vända sig, ingen av de nyväckta blivande föräldrarna var med på noterna. Det är ju så lätt att en av de tre i personalen ser föräldrarna i ögonen och snabbt "ber om ursäkt" men att bebisen inte mår bra. Vi upplevde det som att personalen pratade "över föräldrarnas huvuden", vet inte om det bara är vissa delar som visats så kanske att just den där omvårdande delen klippts bort? Jag har själv arbetat inom akutvård och vet att det kan uppstå tillfällen när man inte hinner göra enligt konstens alla regler men ändå... Hur upplevde du det?

Jeanette sa...

Hej Linda!
Jobbigt att du fått migrän också. På mig har faktiskt kortison tagit bort migrän vid ett par tillfällen. Tror det är antiinflammatoriskt i sig, men bäst är ju triptaner. Tänker ofta på dig!

Kram Jeanette

Ida sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Jag har oxå migrän, men kan inte ta de traditionella migränmedicinerna pga hemska biverkningar. Prövade då med Voltaren och de funkar rätt bra för det mesta...tänkte att de kanske kan gå bättre ihop med dina övriga mediciner?
Bara en tanke...kram Siss

Inger M sa...

Hej Linda !
Ja, nog har du /ni det så tufft, som det bara går. Du måste så klart få lufta dina känslor i din blogg. Det är ju det bloggen är till för. Alla dessa besserwisser som kommenterar anonymt, bry dig inte om dom !!

Du ska veta, att jag tänker och ber för dig och din familj. Att du ska få många fina dagar framöver med dina underbara barn. Att våren kommer snart med slösande sol och det underbara ljuset, som ger oss ny energi efter denna vargavinter
Vi längtar ju alla efter första grönskande gräset, särskilt i år
Vips så är vi där !

Famnen full med styrkekramar till dig, Linda ! Du är en riktig kämpaprinsessa !
Inger M

Brigitte sa...

Hej Linda!
Tänkte bara tipsa dig om zomig 2.5 ml om du inte testat den. Den är bara hälften så stark som den man kan köpa receptfritt, men man blir inte alls lika trött och påverkad av den.
Och den hjälper lika bra (iallafall på mig) som den starka 5.0ml.
Du behöver dock få den utskriven av läkare.
Finns som både nässpray och sugtablett!

Hoppas det kan hjälpa dig!

Kram Brigitte

Camilla sa...

Om det kommer så många kommentarer som enligt dig missuppfattat inlägget så måste det ju betyda att du formulerar dig helt galet. Jag tycker de inläggen du skrivit om din man är ren och skär smutskastning och mår dåligt av att läsa detta och mår ännu sämre av det hela när du idiotförklarar dina läsare som smutskastar din man sen i kommentarerna. Klart att läsarna uppfattar att din man är elak egoist som behandlar sin cancersjuka fru illa. Man mår dåligt av att läsa sånt särskilt när du sedan säger att det inte är sant. Jag förstår inte tanken med att blotta allt som händer inom de 4 väggarna och att du faktiskt kränker din man med att lägga ut detta för allas beskådan där han inte ens kan försvara sig. Hoppas du förstår hur jag menar och att ni kämpar på tillsammans innan det är för sent.
Kram Camilla

Anonym sa...

Fortsätt att radera alla DUMMA kommentarer!!!

Jag har inte haft en man som levt med cancer men min pappa gick bort i denna hemska sjukdom för snart 10år sedan så jag vet hur det är att vara anhörig. Alla reagerar vi olika och jag var också en som hoppades ända in i det sista trodde att pappa skulle klara det. Vilket jag tror att de flesta gör! Det sista som överger en är hoppet... Alla de som skriver dessa korkade kommenatarer har förmodligen ingen aning om hur det är att leva med denna sjukdom som anhörig. Jag menar inte att det är rätt att säga dessa saker som din man gör men blir förnekelse den försvarsmekanism som går in så kan det säkert bli så. Jag tror att din man är fin och att han verkligen tror att du inte ska dö men är samtidigt skräckslagen för att han ska få fel därför behandlar han dig som om du vore frisk. Hoppas bara att förnekelsen inte blir ett för hårt slag för honom om du inte skulle fixa det. VILKET DU GÖR!!!

Jag hoppas att ni får fina stunder också såg ut som att ni hade mysigt när ni var iväg på spa =) Det kan man leva på en stund...

Ta hand om er och fortsätt skriva hur du känner!!!
Massor med kramar från Tess

Linda sa...

Camilla: Jag har inte på något ställe påstått att det jag skrivit tidigare INTE är sant.

Däremot stoppade jag kommentarerna eftersom det började så smått spåra ur och likna mer ett "diskussionsforum" där det mer eller mindre gick ut på om det t ex var rätt att ta med min man på vår spa-helg och liknande och där ni läsare börjar kasta skit på varandra pga olika åsikter. Det var inte ett bråk mellan er läsare jag ville skapa med mitt inlägg, så det var framför allt därför jag satte stopp för kommentarerna under det inlägget. :-(

Det finns så många olika åsikter om allt och likaså har ni som läser här olika erfarenheter. Det känns skönt att läsa att det är fler som varit i liknande situationer och där man kanske inte alltid reagerar som man "borde".

kram Linda

Linda sa...

Delsbostintan: Ja, jag tänkte faktiskt samma som dig där att det kändes som mycket hände över föräldrarnas huvuden. Men sen är det säkert så att en del har klippts bort också.

kram Linda