lördag, februari 05, 2011

LÖRDAG

Sent igår kväll när jag släppte ut hundarna vräkte snön ner. Det var riktigt stora och rejäla snöflingor! Såna där som man gärna vill se på julafton. Men nu i morse så har det tack och lov blivit plussgrader och snön har övergått till regn. Dessutom blåser det näst intill storm. Så det blev tack och lov ingen påfyllning av snötäcket.

Det blev inte särskilt mycket sovmorgon idag. Båda de små somnade relativt sent igår kväll, men Erik var som vanligt uppe med tuppen. Jag var jättetrött när han vaknade, men hörde att maken bar ner honom och la honom i vagnen för att han inte skulle väcka sin bror. Men efter en stund så hörde jag att han var jätteledsen där nere. Jag försökte få liv i maken så att han kunde kolla vad det var med honom, men det gick inte. Vet inte många som kan sova så djupt som han! Själv sover jag nog nästan för lätt ibland. Särskilt när det gäller barnen, för då vaknar jag till för minsta lilla. Men det var inte särskilt konstigt att han skrek för blöjan var alldeles full av bajs. :-(

Sen hade jag och Erik mys i soffan. Ja, så gott som gick. Det blev inte särskilt lång stund för han börjar komma ifrån det där med att bara ligga stilla och mysa. När han är vaken så ska det helst hända något! Så det slutade med att jag låg på soffan och tittade på medan han lekte med en av sina bollar. Han kan vare sig krypa eller gå än, men han hoppar snabbt fram på rumpan och just det där att jaga efter en boll är något han tycker är riktigt roligt.

Efter nån timma kom maken och William ner så då somnade jag. En nackdel av att känna sig lite piggare är att det tyvärr lätt blir ett lite högre tempo än jag egentligen klarar av. Så just nu ligger jag nog ett antal timmar back när det gäller sömnen och det riktigt svider i ögonen emellanåt.

Om en stund ska vi åka till stan och äta lunch tillsammans med kompisar. Vi ska ta bussen ner så jag kommer säkert somna! Ser fram emot det, men just nu lockar det inte ett dugg att gå till busshållsplatsen. Det regnar, blåser och tröttheten gör att jag inte är helt säker på att jag orkar gå ända dit.

Här ska vi äta lunch.

Ikväll ska vi titta på melodifestivalen. I år har jag verkligen noll koll på såväl vilka artister som är med som på vilka städer det sänds ifrån. För några år sedan sändes en av delfinalerna från Jönköping, så då var vi där och tittade på genrepet. Det var jätteroligt!

19 kommentarer:

Ludmilla sa...

Det är så fantastiskt att du mår bättre. Cellgifterna har verkligen effekt för dig nu! Du mår bättre, är piggare och kan dessutom sänka dosen Morfin. Det är nästan för bra för att vara sant!!!

KRAAAAM

Helen E sa...

Det är DU som ska ha sovmorgon tycker jag!

Anonym sa...

Hej Linda!
Då du skrev om SPA-resan i förra inlägget som ni ska åka på, så har jag för mig att du i höstas vann en resa till Egypten. Med tanke på oroligheterna där nere och att alla resor dit är stoppade, hur går det med den resan då? Får ni byta den mot annat resmål?

Kul att du mår bättre nu, hoppas det håller i sig och att en bestående vändning är inom synhåll!

Kramar/ Eva

Kristina sa...

här vräker snön ner . Vi har upp över fönsterbrädorna. Så roligt att cellgiften har bra effekt och att du orkar och vill göra saker. Hoppas att du orkar med det du vill idag.Synd du måste ödsla krafter på ta dig till bussen. Men hoppas att det går bra o att maten smakar. Kram Kristina i Umeå

Maud sa...

I kväll får vi väl hålla tummarna för Danny i festivalen! =)
Men än har jag ju inte hört låtarna...
Kram kram

Anonym sa...

Kan han verkligen inte krypa än när han är 14 mån?? Jag vet att prematura barn utvecklas lite senare men inte så mycket?! Normalt är väl runt 8 mån. Han får väl träna mycket med gåstolen.
Sen borde du såklart få SOVA UT SÅ LÄNGE DU VILL OCCH BEHÖVER och INTE behöva ta hand om barnen tidigt på morgonen. Kanske sover din man lite räv?! :-) Måste vara fruktansvärt att vara så trött hela tiden både av sjukdomen i sig och dessutom av sömnbrist. Du borde nog helst sova 9-10 h/natt...

Annika sa...

Härligt att du har lite ork så du kan äta lunch på stan med kompisar. Kul med Jensens. Åt där för första gången när jag var i Stockholm i höstas. Gillar verkligen det stället, god mat för en billig peng. Förstår att du blir rejält trött av allt som du får utstå. Hoppas ni fick en trevlig stund tillsammans.
Styrkekramrar.

Anonym sa...

Hej Linda!

Ofta är det ju så att när man är sjuk oavsett om man har cancer eller någon annan sjukdom så när man har en bra dag så gör man allt det där man försakat när man mått så dåligt och det blir tyvärr en ond cirkel.

Är det bara jag av alla läsare här som inte tycker det är okej att din man tar Erik och sätter fast honom i vagnen och går och lägger sig igen och sen inte går att väcka dessutom?! Det är verkligen inte lämpligt! Hur tror han att det känns för Erik att sitta där helt ensam? Han är ju bara ett år gammal. Jag blir faktiskt lite ledsen när jag läser detta. Han kunde väl lägga sig på soffan brevid i alla fall?

Hoppas ni fick en trevlig lunch på stan med era vänner i alla fall.

Unknown sa...

Åh Jensens Böfhaus är underbart gott. Speciellt som man får äta hur mkt mjukglass man vill.
hehe

Härligt att du mår bättre.
massor med kram från mig och Ligan

Annica sa...

Jag är inte heller så pass insatt om artisterna i melodifestivalen, men jag vet att det sänds från Luleå ikväll!
Hoppas att ögonlocken inte blev för tunga under middagen....kramisar.

Anonym sa...

Lämnar ni honom själv i vagnen på bottenvåningen?

Lotta A sa...

Jag kan tänka mej att ni har haft en toppen mysig Lördag, härligt att äta ute.Och avsluta kvällen med Melodifestivalen ......

Kramar till dej / Lotta

Anonym sa...

Det var det första jag oxå reagerade på att han sitter i någon slags vagn på nedervåningen och går sen upp på övervåningen och lägger sig. Hmm för mig låter det livsfarligt. Tänk om han välter fastnar tippar över. Säger som ovanstående att jag själv la mig alltid och slöade på soffan trots att vi hade enplanshus. Det lät faktiskt väldigt märkligt detta förfarande du beskrev.

Snor och Glamour sa...

Hej Linda!
Jag har följt dig ett tag men aldrig skrivit något till dig. Följer ditt öde och önskar av hela mitt hjärta att man inom en snar framtid hittar ett botemedel mot den där jävla sjukdomen!

Varför jag skriver till dig i dag har att göra med inlägget du gjorde om din mosters lilla hund.
Den påminner om brodern till vår lilla Tara och min kompis är helt övertygad om att det är så...
Vet du var den kommer ifrån och när den är född? Vilken ras?
Vore kul att veta om det är så att dom är syskon.

Kram Ann-Louise

Linda sa...

Ludmilla: Ja det känns nästan för bra för att vara sant att de här cellgifterna har fått mig att må så mkt bättre än innan. Är glad att jag kunde fullfölja hela denna kuren. Sen är det ju bara att hoppas på att de har bromsat cancern lite också.

Helen E: Tack, ja en sovmorgon önskar jag mig helt klart! Fast jag slumrade lite på förmiddagen idag. Men det blir ju inte riktigt detsamma när de små busfröna springer runt och busar. Framför allt blir sömnen inte särskilt sammanhängande. Men natten mellan söndag och måndag ska de sova hos mina föräldrar så då får jag sova ut!

Eva: Vi fick byta Egypten-resan mot ett presentkort. Men just nu är resorna så dyra att den summan inte riktigt räcker till. Vill gärna kunna boka in min mamma också när vi åker så att vi kan få hennes hjälp, t ex om jag skulle bli sämre.

Kristina: Oj, då har ni en hel del snö! Jodå, det gick okej att gå till busshållsplatsen. Maten var jättegod och det var roligt att komma ut och äta. Sen när vi åkte hem fick jag skjuts från busshållsplatsen och hem till huset av våra snälla vänner, så då behövde jag inte gå. Har tyvärr fått ganska ont under fötterna av cellgifterna så promenader är inte särskilt skönt för tillfället.

Hur som helst kom jag hem en liten stund före de andra. Jag rastade hundarna, röjde upp lite snabbt, tände ljus och försökte göra det mysigt. Men tyvärr var det nog inte så poppis att jag fick skjuts för jag blev kallad ohjälpsam eftersom jag inte hjälpte till att klä av de små barnen i samma sekund som de kom innanför dörren. Jag gör så gott jag kan och kände mig riktigt sårad och ledsen. :-(

Maud: Ja, det gick ju bra för Danny! Han är duktig och vi hejjade på både honom och den andra låten som gick vidare till final.

Anonym: Eriks korrigerade ålder är 12 månader och våra andra barn har krypit då de varit mellan ca 7-10 månader. Så lite senare är han ju. Å andra sidan kanske detta "rump-hoppandet" som han tar sig fram med är hans variant på att krypa. Han har börjat resa sig mot saker och är ganska stadig när man håller honom i handen och låter honom gå, så jag är inte särskilt orolig för hans utveckling. Både jag själv och William lärde oss gå först vid 15 månaders ålder, så kanske brås han lite på oss som var "sena". Förresten, William lärde sig aldrig gå utan gick direkt från krypa till att springa! ;-)

Nej gåstolen används inte särskilt ofta. Tror inte att barn lär sig gå snabbare med hjälp av en sådan utan det är nog bättre att vara på golvet och ta sig fram på egen hand.

Just nu känns det som jag lätt skulle kunna sova 12 timmar/natt, men det blir inte ens i närheten. Känner att min sjukdom och allt jobb med småbarn och hemmet tar mkt energi.

Annika: Ja, maten på Jensens är verkligen prisvärd. Hade dessutom presentkort där som vi passade på att använda. Barnen älskar dessutom glass-buffén! :-) Men även maten... kul att de kan kombinera själva och få den mat som de gillar!

Helgona: Tack! :-)

Anonym: Förstår vad du menar, men min make blir nog sur om jag säger att han ska lägga sig där nere hos honom och att jag kan göra det själv i så fall. Visserligen somnar Erik oftast om efter en stund och blir inte ledsen av att vara i vagnen, men jag känner ändå att jag vill ha lite uppsikt. Framför allt om man själv har svårt att vakna så är det bättre att befinna sig i närheten.

kram Linda

Linda sa...

inkan: Ja, mjukglassen där är nog det som lockar våra barn allra mest! ;-) Själv är jag sisådär förtjust i just mjukglass, men maten är god och likaså deras chokladmousse (som jag dock bara beställt någon enstaka gång eftersom jag brukar bli så mätt av maten).

Annica: Det stämmer, Luleå var det! Jag slumrade till några minuter på bussen och det gav mig lite extra energi. :-)

Anonym: Ja, min make gör det emellanåt. Själv brukar jag försöka trösta honom på plats i sängen. Han är rätt tung så jag försöker undvika att lyfta honom. Dessutom är det lite krångligt när man har en massa sladdar här och var (cvk och morfinpump). Måste också vara lite rädd om mitt skelett och undvika för tunga lyft eftersom jag har så pass många metastaser överallt. Vi har soffor där nere så det går ju lägga sig där själv också för att få lite bättre uppsikt och så han slipper ligga ensam.

Lotta: Det blev en lyckad dag med god mat, trevligt sällskap och så melodifestivalen på tv. Hoppas ni också haft en riktigt bra dag! :-)

kram Linda

Anonym sa...

Bästaste Linda vilken bra vecka du haft trots allt ! Nu håller jag tummarna för att nästa blir bra också, och nästa, och nästa, och nästa o.s.v
Du är en underbar person som har kraft att göra något av ditt liv även att du är allvarligt sjuk. Vilken gåva du har tagit tillvara på!
Du har också visat att du är värd att älskas och att du förtjänar respekt och omtanke och att du är värdefull. En alltigenom lyckad person, det unnar jag dig !
Kramar Kristina

"Kinna" sa...

Har ni ingem bil, eftersom ni måste gå och krångla med bussar, nu när du behöver spara på dina krafter?
Beundrar dig för din styrka och ditt tålamod.

Fotograferande Maria sa...

Hej min vän! Glad att du mår så BRA Linda. Ber för dig varje dag att du ska ha många bra dagar och bli FRISK. Blir ledsen när jag läser dina svar på kommentarerna och du blev kallad ohjälpsam :( *gråter* när jag läser det!! Många kramar Maria