torsdag, januari 06, 2011

EN DAG SOM ALLA ANDRA

Det känns som att alla mina riktigt bra dagar har tagit slut. Varje dag när jag vaknar så har jag ont. Varje dag har jag feber (hade 38,5 nu innan jag tog kvällens dos av febernedsättande). Varje dag känner jag mig sjuk. :-(

En bild från i höstas då jag faktiskt mådde ganska bra. Foto: Juliana Wiklund

Jag har haft feber i flera veckor nu. Har tagit precis hur mycket prover som helst, men vet fortfarande inte helt säkert vad det beror på. Kanske är det flera olika orsaker. I vilket fall som helst ser jag knappt nåt slut på eländet och jag är så himla less på att inte orka så mycket om dagarna som förut.

Jag vill fortfarande en massa saker, men orkar så lite och det gör mig så ledsen. Fast så emellanåt grejar jag lite ändå. Som en stund idag så rensade jag ur Eriks byrå. Där låg en massa kläder som var för små. Det var en enda röra i lådorna så det tog sin lilla stund. Vår lillkille växer så det knakar!

Men jag önskar att jag orkade göra lite roliga saker också. Igår var maken och de stora grabbarna iväg och på äventyrsbadet i Skövde. Att åka till ett badhus med morfinpump + en massa streck och kryss ritade på hela överkroppen nu i samband med strålningen + att må som jag gör funkar ju inget vidare. 

Och idag var maken iväg och åkte slalom. Verkligen både skönt och välbehövligt för honom att få komma iväg en sväng på egen hand och "lufta hjärnan" lite. Men jag önskar så ibland att jag också kunde ta lite semester från den här sjukdomen, men det går ju inte. Att ha cancer är som att vara på jobbet jämt. Att kämpa 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Har dessutom ingen möjlighet att säga upp mig!

Tyvärr bråkar min rygg bara mer och mer med mig. Troligtvis biverkningar av strålbehandlingen (men idag var det en efterlängtad ledighet därifrån eftersom det var röd dag). Fast emellanåt är nästan att jag ångrar att jag hoppade på det här med strålbehandlingen. Blir det likadant som förra gången jag strålbehandlade ryggen så kommer min rygg kännas bättre först efter några veckor. Även om de hade sagt till mig att det var en av biverkningarna att den kunde göra mera ont till en början än den gjorde innan så kände jag mig nästan lite "lurad". Men tack och lov kom den efterlängtade smärtstillande effekten. I många månader har min ländrygg varit näst intill smärtfri, så i efterhand har det ändå känts som att det var värt alla gångerna jag åkte på behandling.

Men hur är det den här gången?! Kommer jag ha så pass lång tid kvar att leva att jag kommer tycka att det är värt all smärta? Varje strålbehandling känns som ett "projekt". Först att åka in till sjukhuset, sen att sitta där och vänta på sin tur (det är drop-in som gäller), sen får man sin behandling och sen åker man hem igen. Jag har drygt ett par mil att åka åt varje håll, men det känns fullt tillräckligt för att köra slut på mitt lilla batteri. Men samtidigt finns också en chans att jag faktiskt har ett tag till att leva och att en rygg som gör mindre ond kan ge mig dagar med bättre livskvalitét.

Någon frågade varför jag inte har en port-a-cath eftersom jag inte gillar att bli stucken. Det är för att jag har haft två stycken redan och tyvärr inte kunnat behålla dem på grund av att de blivit infekterade. Men detta var för ungefär ett år sedan. Vet inte om det kanske kan bli aktuellt att försöka få dit en ny. Men i så fall får de söva mig, för jag orkar inte vara vaken vid ett sådant ingrepp igen. Vanligtvis görs det under lokalbedövning, men det är obehagligt. Att göra detta en tredje gång lockar inte alls. Framförallt nu när jag har feber varenda dag och mitt senaste crp-värde låg på 170. Å andra sidan, då kanske de inte opererar dit en port?!

Många har tipsat om picc-line. Jag har aldrig haft någon sådan, men det låter lite läskigt det också. Har haft ett gäng tillfälliga cvk (5 st), men de har bara suttit inför enstaka cellgiftsbehandlingar och tagits bort direkt efter (pga infektionsrisken tror jag?). Ett alternativ vore att få en ny sådan, men som kan sitta kvar. Men usch, alla såna där ingrepp låter skitläskiga så att göra det utan att vara sövd?! Nä, det klarar jag nog inte! Tyvärr har jag inte haft en enda lyckad cvk-inläggning under vaket tillstånd. Ena gången misslyckades de så många gånger medan jag låg där på operationsbordet att jag faktiskt trodde att jag skulle dö av smärta.

Om jag har fattat det rätt så är picc-line en slang som går in i armen och sen går in nära hjärtat. Jag tycker att det verkar lite läskigt att ha en sån lång slang genom armen och överkroppen, men ja, det kanske låter värre än det är. Det är ju lite läskigt att vara alldeles blå och sönderstucken som värsta knarkaren också.

69 kommentarer:

thile sa...

Åh, min kjæreste Linda. Du er meg så kjær. Du er bare så tapper. Jeg forstår du er ledsen på alle smerter.
Så mange tanker om livet og alt du opplever med din sykdom. Jeg kan ikke gjøre mer enn å sende deg alle mine varmeste tanker, tenker på deg så mye. Nu kramar jeg deg.

Sippan sa...

Vad jag önskar att jag skulle kunna ta en del av din smärta om så bara för några timmar så du kunde få känna dig lite piggare en stund!

Har själv mycket smärta så jag skulle gott kunna ta lite till om det kunde hjälpa dig.

Tyvärr kan jag bara skicka stärkande tankar och kramar och hålla alla tummarna för att strålningen och pumpen kan hjälpa dig + att de får ner din feber!
Många varma tankar Sippan

Anita Sandberg sa...

Linda,jag tycker du är fantastisk som kämpar som du gör.
Önskar jag kunde göra något för dig, men du ska veta att mina tankar är hos dig varje dag.
Kramar i massor

Ulrika sa...

Hej fina Linda!

Ja, tänk om du kunde få ta semester från att må så dåligt. Jättebra att maken orkar ut och rensa huvudet med slalom och bad. Det behöver han. Men vad sjutton ska vi göra åt dig? Vill du/får du ligga inne under den period strålningen sker så att du slipper resor och att fixa i ordning dig i ordning och stressa för att hinna i tid som det blir om du bor hemma den perioden? Det kanske känns för trist men kanske också kan vara vilsamt. Jag önskar jag kunde komma och hjälpa dig/er med det praktiska i alla fall. Är du det minsta lik mig blir du frustrerad av stök och dålig ordning som det ju lätt blir med massa barn. Du gör det så bra och är en fantastisk människa. Fortsätt och skriv av dig - vad ska du annars ha oss till! Stor varm kram från Ulrika.

Madde sa...

Hej söta du.
Istället för post a cath kanske du kan ha en picc-line. detta är en perifert innlagd central-venkateter.....kan användas länge o är inte så infektionskänslig som cvk/pac (klart viss inf.risk finns ju alltid).....krams Madde

Susi sa...

Kan de inte sätta en CVK eller piccline istället??
Minns inte om jag har kommenterat på din blogg tidigare men har läst den ett tag, osäker på var jag hittade den faktiskt. Vad skönt att du har fått komma hem äntligen, hoppas du kan få hjälp med din feber och din smärta. Kämpa på, skickar varma kramar.

Anonym sa...

Fina, goa Linda! Det gör så ont att läsa hur mycket jobbigt du går igenom nu, både fysiskt och psykiskt! Åh va jag hoppas på ett mirakel!
många varma kramar /Karin, mysbebbar

Erica sa...

Som du kämpar. Hoppas verkligen strålningen lindrar smärtan snabbt.
För mig har det inte varit några problem att bli djup sederad vid cvk-inläggning/PAC insättning. Skulle aldrig göra det i vaket tillstånd (en cvk inläggning, med punkterad lunga som följd räckte...)
Och jag Emlar före stick i porten och i armvecket när pvk för DT-kontrasten ska sättas (de vägrar ge den i porten). Varför ha ont i onödan? Är också enormt svårstucken numera och jag retar mig ibland på att ssk säger att det ser ju så fint ut, det ska inte vara något problem att sticka etc (ja ådrorna ser fina ut men vad hjälper det när de krampar och inte släpper nåt blod om man nu ens kommer in i dem)

Sandra sa...

Men det var väl lungsäcksinflammation du hade? Kan inte febern bero på det? Och cancern i sig förstås. Hela din kropp gör väl vad den kan för att kämpa emot inkräktarna!!
Ang. strålningen tycker jag verkligen att en som är så sjuk som du borde få gå före i kön. Du ska inte behöva gå "drop-in" som hos frisören. Du kanske varit för försynt för att fråga? På VC gick det ju bra.
Även om det är en liten tröst nu så kommer du bara få så mycket kärlek, villkorslös kärlek, och inga smärtor alls på "Andra sidan" för att kompensera ditt lidande nu så du anar inte... Alla NDU:er säger ju det iaf. Och du kommer förstå varför du var tvungen att gå igenom det du gör nu. Du är nog väldigt långt i din andliga utvecklig jämfört med de flesta andra... "Livets uppgift" sägs ju vara att lära sig älska ovillkorligt, både sig själv och andra, och det gör ju du, eller hur? Medan andra inte lär sig det på en livstid. Hoppas inte du tycker detta är flummigt. Ville bara ge några tröstande ord.

Jeanette sa...

Åh tycker så synd om dig! Det är verkligen orättvist. Du borde precis som din man kunna få unna dig roliga saker utan smärta och elände. Önskar verkligen att du kunde ta semester från sjukdomen. Tänker på dig.
Styrkekramar Jeanette

Anonym sa...

Jag önskar återigen att jag kunde trolla bort allt j-elskap runt dig o bara lämna lugn o smärtfrihet kvar! Skickar ett helt gäng styrkekramar iaf. o hoppas att de kan lindra nåt lite! // Mia Johansson

Anonym sa...

Åh, Linda, vad jag lider med dig. Men säga upp dig från monstren tycker jag är en bra idé. Hoppas att du snart får känna dig bättre så du kan ta vara på dagarna.
Carpe diem och kram från Christina

Anonym sa...

All styrka till dig fina Linda! Kram från Anna

Anonym sa...

Åh Linda, de smärtar mitt hjärta så att höra dig så plågad och trött. Hoppas så oerhört att du ska få en positiv vändning. Tänk, vi känner inte varandra men du är i mina tankar varje dag. Du och din fina familj. Ta vara på dig och de dina nu Linda. Styrkekramar i massor, Maria

Maja sa...

Usch, nu måste det bara vända, så att du får många bra dagar tillsammans med din familj!!

Såg en artikel om dig i tidningen mama! Du såg så fin ut på bilderna!

Hoppas att du får en bra dag!
Massa kramar

Frida sa...

Hej Linda, jag läste din blogg för första gången igår kväll efter att ha läst artikeln i mama. Jag får så ont i hjärtat och kan aldrig föreställa mig vad du går igenom. Jag hoppas innerligt att du åtmistone kan få uppleva bra stunder även om det inte känns som det längre finns bra dagar. En bra låt, en stund med en bra bok, en kram från familjen, ett tänt ljus, en fin blomma. Styrka till dig och din familj. Jag följer dig och jag håller tummarna för att det finns mirakel. KRAM

Anonym sa...

Bästaste Linda !
Jag tänker att alla vi följare önskar dig semester från allt omak som din sjukdom innebär för dig ! Mest av allt önskar vi dig FRISK igen !
Så länge det finns liv finns det hopp, och det är du ett levande bevis för och skall så förbli !!!!!
Ha en bra dag och gör det hjärtat bjuder dig.
Tänker på dig och vill så gärna att du blir bättre. Kramar Kristina

Sara sa...

Skickar många styrkekramar!!!! Tänk att du mitt i allt orkar dela med dig av din vardag! Följer dig varje dag och tänker mycket på dig!
Hoppas på ett mirakel som kommer och räddar dig ♥

Anonym sa...

Att ha feber flera veckor skulle knäcka vem som helst!! Förstår att du är less. Önskar så att du fick lite semester och kunde samla kraft igen.
Kram,
Anette

Mamma Fido sa...

Jag önskar verkligen att du skulle slippa allt det här. Kan inte ens föreställa mig tror jag hur du har det vi kan nog bara tro att vi kan det sen får man nog gånga det ett antal gånger. Skickar en massa kramar till dig!

annika sa...

Kära Linda,
Jag hade piccline i våras vid mina cellgiftsbehandlingar och jag har bara gott att säga om den. Kanske hade jag tur, men jag hade inga komplikationer alls. Den sattes in på röntgen på Sahlgrenska, av läkare. En sjuksköterska höll mig i handen hela tiden och jag kände faktiskt inte så mkt. Väldigt smidigt.
Den ska läggas om och spolas en gång i veckan, det fixade de på min vårdcentral i Mölnlycke. Den var dessutom lätt att ta bort. Har en video på det i min blogg. Maila mig gärna om du har frågor.
kjellers@live.com
Kramar
Annika

Emmaslemma sjuksköterska sa...

Jag tror på en piccline, det kan en sjuksköterska som har utbildning på det, sätta dit. Det känns ju bara som ett vanligt stick, och sen slipper du alla stick framöver. Använd emla och be att få lugnande innan eftersom det verkar som om du utvecklat en fobi för provtagningen. Det är ju inte konstigt! Våga kräv dessa saker, för du ska ju ha det så bra som möjligt!


Tycker så synd om dig!! Vet själv hur ständig svår smärta är, och det finns inget värre!!

Vill bara krama om dig och hjälpa dig!

Anonym sa...

Åh va jag önskar du kunde ta semester från sjukdomen eller förstås bli frisk nu! Det kanske är just idag dom hittar rätt botemedel.
Många kramar Gunilla N

Anonym sa...

Hej, läste att du har haft tillfälliga CVKer , det finns sk. tunnelerade CVKer som växer fast efter ett par veckor och det är mindre risk för infektioner i dessa.
Men som sagt det ska läggas dit oxå. Kram till dig

Anonym sa...

Håller med Sippan, tänk om jag kunde befria dig från smärta och trötthet, om så bara för en dag,det är du verkligen värd som du kämpar!! Varma kramar och mina tankar till dig och din familj./Carina i Mantorp

Dahlqvist sa...

Linda ! du klarar av en dag i taget .Förstår om krafterna sviktar ,du har väl gott på vilja ett längre tag, nu Linda.
Vi går vidare Linda ,din familj och alla som är med dig, vi går vidare sakta.
Du kämpar fantastiskt varje minut.
All kraft till dig Linda.
All ´kraft till dig Linda.

kram

Anna sa...

Jag önskar att jag kunde skriva något som peppar dig och göra något för att hjälpa dig.
Men det enda jag kan skriva är att jag hoppas att du får tillbaka lite ork och slipper smärtan.
Önskar dig en bra dag!
Kram
Anna

Annika sa...

Du kämpar på så otroligt bra i allt elände. Men ibland så har man bara inget annat val. Att motgång efter motgång kämpa sig vidare är sådan otrolig styrka och livskraft. När jag läser ditt inlägg förstår jag att du känner dig trött och vill vara lite ledig från ditt "heltidsjobb". Jävla skitcancer!
Massor med varma styrkekramar till dig!

Anonym sa...

Stooor varm kram till dig finaste Linda!

M I N D I

Lena Kantis sa...

Hej Linda!
Jag har haft en piccline. Har sedan jag var liten varit jätterädd för sprutor mm.
Var rädd för att få den ditsatt, men
Sjuksköterskan som satte dit den var superduktig, och det gjorde inte ont eftersom jag hade haft embla salva på armvecket före.
Jag fick den i April, när jag skulle få min första cellgiftsbehandling därefter, klarade jag att behålla den under tre gånger totalt, sen fick jag så mycket eksem under plåstret.
Smidigt sätt att få behandlingen på.

Anonym sa...

Linda, tack för alla tankar och känslor du delar med dig. Jag har följt din blogg sedan i höstas och tänker ofta på dig! Vill dela några tankar med inspiration från boken ”Rik på riktigt” (Warberg & Larsson) som handlar om hur man få ihop vardagen; För att inte känna sig maktlös behövs trygghet och frihet. Tänker att sjukdomen berövat dig mycket av det – så det är inte konstigt att du känner dig uppgiven och frustrerad ibland! Om vi kan göra vad vi vill ger det en känsla av frihet och kontroll över situationen. Det är viktigt att få fortsätta att bestämma (t.ex. om Emla-plåster eller annan smärtlindring) för att kunna påverka någonting i situationen och inte känna total vanmakt. Så Linda, mitt i din svåra sjukdom – se till att du får den trygghet du behöver (t.ex. att vara tillsammans med familj och vänner i lagom dos). Friheten är mer begränsad, du har ständig smärta och oro – kan du göra något du längtar efter, mer för glädjens eller njutningens skull?/ En stor kram till dig från ett vintervackert Lindome

Lena sa...

Hej Linda!
Jag har haft piccline. Det var inte så hemskt som det kan tyckas.
Jag är super rädd för nålar och allt, men att få den ditsatt var verkligen inte så farligt. SSk som gjorde det var jätteduktig och det gick snabbt. Pga värme eksem under plåstret, fick den avlägsnas. (detta var under sommaren)
Men då hade jag bara en behandling kvar och det blev genom vanlig nål i armvecket.
Hör av dig om du vill fråga något.

malin sa...

Hej Linda! tack för din kommentar, du har så rätt i det du skrev om Elin, Elin hade cancer i båda brösten,lymfarna,skelettet och huvudet, och det va när det spred sig till huvudet som allt bara blev sämre och sämre, Men när du kanske känner dig lite nere och allt bara känns skit, tänk på allt Elin skrev till dig. kanske lindrar det dig lite?!? för stunden, Önskar ja va lika duktig som Elin att skriva bra saker. Men jag tänker på dig, och hoppas varje dag på mirakel Linda.
Stor kram

Helena sa...

Hej igen Linda!
Tycker du ska diskutera Piccline med din läkare och smärt kan berätta för dig mer. Det är smärt sjuksköterskorna som lägger in Piccline oftast på deras avd/mottagning. Det går rätt fort och görs under lokalbedövning, visst så känns det lite men tror nte att det är så farligt.
Dock så "inte så farligt" kan ju vara en större grej för dig som är inne i karusellen och har det tufft. Fråga om sedering, sövning?

Jag fick vara med nyss när en av mina pat fick en hon tyckte det gjorde lite ont,men ändå överkommligt. Kan ju vara svårt oxå med smärtor när du ska ligga på rygg? Sköna kuddar och ngn bolusdos kanske =)
Men får du en Piccline som kan sitta länge, så slipper du all skit när de ska sticka dig som i sig är en stor prövning =(

Sköt om dig!
/Helena

Lisa sa...

Jag hade en Picc-line redan innan jag fick mitt cancerbesked och det var inte så farligt att sätta in den första gången. Visst kändes det men inte så hemskt som jag tror du har det nu med att stickas varje dag.

Däremot var inte en distriktsköterska så noga vid en omläggning vilket gjorde att det blev infekterat och jag var tvungen att dra ur den och sätta en ny i andra armen.

Jag tycker det har varit jättesmidigt att ha en sån under min cellgiftsbehandling så jag kan verkligen rekommendera dig en sån.

Styrkekramar till dig!
Lisa

Anna sa...

Vet inte riktigt vad jag ska skriva... Men vill bara berätta att jag tänker på dig och din familj och önskar att din smärta försvann!!! Kram
Läste om dig i Mama! Fint reportage!

Linda sa...

Hej Linda!
Förstår att du har en svår tid, men du kommer klara det! Kämpa för livet så ska du se att du besegrar eländet!


Tänker på dig och alla andra som kämpar. Ni är guld värda <3

Lotta A sa...

Här kommer en liten hälsning i från oss alla....

Det låter som det är oerhört tufft för dej.
Febern som inte ger med sig,tröttheten och all värk i ryggen.

Vi önskar och hoppas av hela våra hjärtan att det kan vända.
Så att du får dagar då du känner dej piggare, mindre med värk och dagar utan feber.

Vi tänker på dej, hela tiden....<3

Stora kramar från Lotta & Ante o Barnen

Anonym sa...

Hallå där, Linda! Ge inte upp nu! Jag förstår att det känns tufft just nu, men om bara febern vill ge sej så känner du dej säkert bättre. Och det är klart att strålningen är värd. " mil är faktiskt inte så lång väg, vi är många som har mycket längre väg att åka. Kom igen nu, Linda. Du fixar det här. Lite mera jäklaranamma om jag får be.

Kramar Anna

Anonym sa...

Hej
Det här låter kanske väldigt konstigt beroende på vad man kan om det, men medicinsk marijuana kan och brukar ofta vara mycket bra. Det var känd sångerska, Melissa Etheridge, hos Malou i efter tio 28/12, som berättade om hur hon hade väldigt god hjälp av det.

http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=efter_tio__-_julspecial&videoid=1186630

Man kan få det via sin läkare och socialstyrelsen ger alltid dispens för de som söker. Är mycket smärtlindrande, dämpar illamående,och bra för välmåeendet. Inga biverkningar i princip. Fungerar mkt bra vid skelettcancersmärtor. Ska själv använda det framöver då jag har samma sjukdom.

Anonym sa...

Nu har jag precis läst artikeln om dig i senaste mama tidningen.
Så berörande..Jag önskar såå att det skulle ske ett mirakel att du blir frisk!
Men kan inget annat än skicka lite styrka, och hoppas och ber att du ska få kraft för varje dag.

/Blobbläsare Monika i norr.

Kristina sa...

Hej fina Linda. Förstår att du vill ta semester från smärtan o ssk ryggsmärtan-. eftersom ajg levt med konstant ryggsmärta i så många år så vet jag hur tärande det är o hur hindrande det är. Men jag har vant mig vid att aldrig kunna sitta o gör a mkt från sängen.
kul att du kunde rensa en låda. Tror att de fullt friska inte fattar vilken lycka det är att kunna göra ngn synlig sak. Men att få göra roliga saker är dig så väl unt. Inte passar väl du barnen själv när din man är iväg?
Hur hr det löst sig med assistent? Vet att ajg frågat förr men eftersom du ej kommenterat det vet jag inte om du fortfarande inte hittat ngn,eljest rekommenderar jag Frösunda som assistansbolag de är jättebra att ah att göra med om de nu finns i ditt område, mkt bättre än kommunen är min erfarenhet. Men visst har du en kuratorskontakt? oppas du kan komma på ngt roligt du vill och ngt som du orkar . Förresten jag blev sövd när jag fick min porta cut. Skulle ej velat vara vaken Kramar kristina I Umeå

Anonym sa...

Jag har läst din blogg ett tag nu och du är så tapper och fantastisk på alla sätt!! Jag beundrar dig mycket. De senaste 2 veckorna har jag legat sjuk, har inte kunnat ta mig ur sängen, har haft hög feber och extremt ont i halsen och kroppen. Jag var hos läkaren och de konstaterade influensa och halsfluss med början till lunginflammation. Under denna tiden har jag tänkt på dig, att du har det så här jämt, feber och orkeslös.... varför klagar jag som snart är frisk? Medan du får fortsätta lida, det har gett mig perspektiv! Du är så otroligt kämpavillig och ser de små sakerna i tillvaron! Jag önskar så att du får bli fri från cancern, snälla kan det inte finnas ett sätt? En sån fin människa som du får inte dö. Tack för en jättefin blogg! Varma styrkekramar Mandy

Anonym sa...

Åh jag känner inte dig men har följt din blogg ett tag och jag vill bara skicka lite styrka och kramar och du ska veta att många tänker på dig och din familj.
Kram Anne

Anonym sa...

Du kommer att ha en slang ut från armvecket- känns inte enl de jag haft kontakt med. ( allt är ju relativt)De kan sitta länge och tycker det är en av de bästa nyare teknikerna . Men det är ju lätt o säja när man själv inte ska ha någon. Hoppas du snart mår bättre. !!! Många kramar Åsa

Anna mamma till Oskar sa...

Fick hem nya mama tidningen igår. Och som jag har skrivit innan. Du är verkligen en hjälte i mina ögon.
Artiklen va super bra! och du var lika sprudlande och fin som alltid.

Massa massa kramar ifrån mig och Oskar som önskar vi kunde ta lite smärta ifrån dig så du slipper ha ont.

Anonym sa...

Kanske du skriver detta för dina barn också... Försök att skriva lite som kan vara värdefullt för dom att läsa när de blir större. Nu blir det så mycket av att jag har ont, alla prover etc och det är ju en del av din vardag. Men vad vill du att de ska minnas från dig? Kanske berätta små episoder från ditt och deras liv tillsammans. Om jag vore barn (nu är jag en mamma till fyra) så tror jag att jag skulle vilja läsa positiva saker... kanske inte så lätt... men om du mår så dåligt av alla dessa prover och de ändå inte kan komma med några bra svar när du tar alla dessa prover... skippa 1/2 av alla prover. Fokusera och lägg lite energi på något annat. Kanske du får ut mer av att vara en dag med din älste son en dag - gå på bio, äta glass i stora lass eller gå på spa tillsammans en dag. Att njuta ger energi. Skit i alla dessa prover som du gör nästan dagligen, i vad är det nu... 5-6 månader?
Massor med kramar från en mamma till en annan

Fnissi sa...

Ingen borde behöva gå igenom det du måste genomlida... Jag tänker på dig och din familj! KRAM

Anonym sa...

Du gör det så bra, kämpeduktiga du! Styrkekramar..

Anonym sa...

Hej Linda,
Läser din fantastiska blogg varje dag. Är så tacksam för att du delar med dig av ditt liv och din kamp mot en hemsk motståndare.

Jag förstår dig så väl angående provtagning och stick överallt. Jag är själv helt hopplös på det, ska inte gå in på detaljer men har rört upp både det ena och det andra i sjukhusmiljön pga att jag är totalt hopplös i detta avseende.

MEN jag har en god vän som just nu genomgår cellgiftbehandling för bröstcancer och hon har en picc-line insatt som funkar precis hur bra som helst. Alla blodprover tas den vägen, alla cellgifter osv.... och inga problem alls. Hon har haft den nu i 3 månader tror jag och det är i dagsläget inte aktuellt med någon ny.

Hör dig för om detta! Det är ju inte rimligt att du ska lida som du gör!

Kram
Eva

Kajsa Bergman Fällén sa...

Picc-line låter ju inte som någon tokig idé... med tanke på hur jobbigt du har det med sticken.

Första Duplot kom idag, Nike har lekt hela eftermiddagen och varit så nöjd och glad!

Kram!

Calanthe sa...

Hej! jag hade Piccline under min behandlingstid (livmoderhalscancer)Visst den var lite jobbig att få dit men den funkade jättebra och kändes inte av under det halvår jag hade den och inte heller när den togs ur. Kan du få en sån kan det absolut vara en bra lösning!
Kram

Jessika sa...

finaste Linda!!
om jag kunde skulle jag svänga mitt trollspö så cancermonstren for all världens väg och lämnade dig ifred nu!!!!

men jag kan bara skicka dig varma kramar genom cyberkosmos och all min positivaste energi , och jag hoppas innerligen att du åter får känna livsglädje och smärtfri lycka din stund här på jorden!!

Anonym sa...

Hej!
Jag ville bara sätta mina fotspår här.. Jag läste om dig och din familj i mama häromdagen. Jag har suttit och läst en massa inlägg, tårarna rinner och jag förundras över din kämpaglöd!!
Vilken fin familj du har! Söta små grabbar=)
Jag håller mina tummar det hårdaste jag kan för dig o de dina!!!!!
Rebecca

Anonym sa...

Jag följer din blogg hela tiden Linda. Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser hur tufft du har det. Fasen att du inte kan få en paus emellanåt, dagar då du mår bättre. Man tycker att sjukvården har gått framåt så mycket, men i sådana här lägen känner man sig maktlös. Jag har svårt att veta vad jag ska skriva till dig ibland, men samtidigt vill jag gärna kommentera för att visa att jag bryr mig. Jag hoppas du får sova riktigt gott i natt och drömma dig bort till en bättre tillvaro där det inte finns smärta och sjukdomar. Kramar från Lina i Linköping

Maria sa...

Hej Linda!
Jag har läst din blogg under några veckor men inte kommenterat förrän nu. Vilken otroligt stark människa du är! Du har på så kort tid inspirerat mig som ingen annan har gjort tidigare. Jag har gråtit till dina inlägg och jag önskar så att du snart mår bättre! Jag är själv mamma och tanken på att inte kunna orka med det dagliga livet med min dotter ger mig andnödd. Jag tänker på dig och jag håller alla tummar jag har! KRAMAR Maria

Anonym sa...

Å,Linda vad jag lider med dej.Det som du går igenom borde ingen behöva uppleva.Vill bara att du ska veta att jag beundrar dej så mycket.Du har blivit en del av mitt liv fast jag inte känner dej på "riktigt".Du har gett mig ett annat perspektiv på livet.Nämligen att INGEN av oss "sjuka" eller "friska" har något mera än NUET just bara NU något annat finns egentligen inte,TACK LINDA DU BERIKAR MITT LIV.Kram från Annika

Fotograf Laila Villebeck sa...

Tungt! Jag känner dig inte och har bara tittat in på din blogg ett par gånger. Ändå tänker jag på dig nästan varje dag!!! Du är tapper! Starkt att du orkar dela med dig av allt på bloggen. Kämpa vidare och hoppas att det kommer bra dagar snart!

sara - mamma till wilda sa...

Det är verkligen hemskt att läsa och det gör mig ont.

Det enda jag kan göra är att skicka en styrkekram =)

Anonym sa...

Hej Linda!

Så jobbigt att du mår så dåligt hela tiden och att febern inte vill ge med sig.

Min man Johan hade en pickline och han kände inte av den alls. Så det verkade funka bra. Kanske kan vara värt att testa för dig.

Stor kram

Nina (Johan "Rattys" änka)

Anonym sa...

Jag förstår verkligen att du vill ta semester från allt jobbigt och smärtsamt, jag önskar verkligen att du kunde få göra det.. du är enastående ska du veta. Så stark och modig! Tänker på dig!
Kramar i massor!

Ida sa...

Linda, jag har just gått igenom valet av ven porten eller picc:en. Jag valde trots allt PICC line. I ditt fall kanske den skulle vara bra eftersom det "bara" är att dra den om det inte skulle funka. Det är ju ett aningens större projekt att plocka ut en ven port. Men jag håller med, jag vette fasen hur det kommer att kännas att gå runt med den här prylen hängandes i armvecket dag ut och dag in.... kanske kan det iaf vara bättre än alla stick ? Värt att fundera på kanske. Varma kramar din väg!

Lotta sa...

Hej Linda! Ville bara säga att jag är en ny läsare till din blogg. Vad fint du skriver.Det berör mig verkligen!Jag vet vad bröstcancer är för skit. Min mamma dog för 23 år sedan i det. Vilka fina grabbar du har omkring dig. Jag önskar oxå att mirakel kan ske. Skickar i alla fall massor av styrkekramar till dig <3

tigglo sa...

Det gör ont i mej av att läsa om hur dåligt du mår. Hoppas verkligen att du har många BRA dagar kvar, att de kan få febern att vända och att strålningen hjälper.
Tänker på dej varje dag fast vi inte känner varandra.
Ha det så bra det går nu!
Kram

Anonym sa...

"Alldeles blå och sönderstucken som värsta knarkaren också"...

Alla är vi människor.

Beklämmande.

Anonym sa...

Jag har läst din blogg efter att ha läst artikeln om dig i tidningen mama. Jag är själv trebarnsmamma. Blir mycket berörd av det du skriver. Har börjat tänka mig för när jag går och gnäller över småsaker i vardagen. Jag har börjat ta tillvara på ljusglimtar i livet. Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden,vem som helst kan drabbas av sjukdom. Tycker du verkar så stark trots allt. Hoppas av hela mitt hjärta att det ska gå bra för dig,och din familj.

Maria sa...

Hej Linda.

Jag har läst din blogg ett tag och varje gång jag varit här vill jag skriva något. Men jag hittar inte orden. Allt man skriver känns banalt och futtigt.
Nu väljer jag att istället skicka en stor kram och berätta att du finns i mina tankar.

Maria

Anonym sa...

åhh fyyy rös av den där bilden på slangen ut ur armen....
Stackars dig!!
Skönt att du haft en bra dag idag (fre)! Håller tummarna för många flera!
Kramar Annelie♥

Malin Lj - Mamma till Walter sa...

Många kramar till Sveriges starkaste tjej! Hoppas verkligen att det kommer en riktigt bra dag för dig snart! Kramar