tisdag, januari 11, 2011

DAGENS SJUKHUSBESÖK

I morse vaknade jag med 38,5 i feber. Usch, avskyr att känna mig alldeles febrig när jag vaknar. När sköterskan från hemsjukvården kom hit så gav hon mig både Ipren och Panodil, och jag har även fortsatt att ta detta resten av dagen för att må lite bättre.

Fast sen läste jag att någon hade skrivit att cancer trivs sämre i en kropp med feber, så då kanske det är bättre att härda ut och vara tacksam för att kroppen kämpar och reagerar genom att höja temperaturen i kroppen? Men då är det den där balansgången igen: må bra och få färre dagar - eller må dåligt och få fler dagar. För även om febern skulle göra något bra just när det gäller min sjukdom så sänker den mig totalt och jag orkar knappt ta mig ur sängen.


När vi kom till sjukhuset så fick jag min sjätte strålbehandling. Det gick snabbt och smidigt idag. Tror att det var rekordsnabbt idag, för det tog högst en kvart från att jag kom in där tills jag var färdig. Det tog exakt lika lång tid för mig att bli klar som för maken att hitta parkering åt bilen.

Det är ju precis hopplöst ibland att hitta parkering när man kommer till sjukhuset mitt på dagen. Om man inte har ett handikapp-tillstånd för där finns det ju lediga platser ibland. Men jag har faktiskt fyllt i pappren idag för att ansöka om ett. Nu klarar jag ju av att gå bra vissa dagar, men så en del dagar då jag har ont eller mår dåligt så kan det kännas evighetslångt att gå några hundra meter.

Sedan skulle jag träffa läkaren också. Fick veta att mitt crp ligger på 208, så det är ju fortfarande rejält högt. Men med största sannolikhet beror det höga värdet på min cancer och inte på att jag har någon infektion i kroppen. Antibiotikakurerna som jag fått har ju inte heller kunnat sänka crp:t. Men det är viktigt att veta så säkert som möjligt vad det beror på, för planen nu är troligtvis att börja med cellgifterna igen nästa vecka när strålbehandlingen är klar. Att dra igång med cellgifter som sänker mitt immunförsvar om det nu skulle vara så att jag har en kraftig bakteriell infektion i kroppen är ju riktigt farligt, men som sagt så tyder allt på att de höga värdena kommer från min sjukdom.

Jag har tid hos min läkare på tisdag så jag hoppas på att få ett klart besked då om hur det blir. Trodde aldrig att jag skulle "längta" efter att få cellgifter i min kropp, men det gör jag faktiskt nu! Vill så gärna känna att jag aktivt gör något för att kunna hejda cancermonstrens framfart i kroppen. Sen är bara frågan vilken sort cellgifter man ska försöka sig på. Jag skulle nog kunna ge Xeloda en chans till eftersom jag bara hunnit ta så få tabletter innan jag fått göra uppehåll av olika anledningar. Det är ju inte alls säkert att "biverkningarna" jag känt av kommer från just cellgifterna utan det kan lika gärna vara min sjukdom som gör sig påmind.

Men på tal om behandlingar så har jag faktiskt fått en idag! Nämligen Zometa som är en skelettstärkande medicin som jag får genom dropp. Det känns jätteskönt att ha kommit igång med det igen. Förhoppningsvis gör den livet lite tuffare för skelettmetastaserna och kanske kan det även minska det onda en aning.

Har förresten fått del meddelanden om att min blogg har legat nere en stund under eftermiddagen. Jag kunde själv inte logga in utan att först återställa kontot. Det verkar ha varit något konstigt med min mail också. Mitt konto har skickat ut mail till samtliga i min adressbok där det bara står en hemsideadress som meddelande. Hmmm, nåt virus eller vad är det??! :-( Ja, om ni har fått nåt konstigt mail av mig idag från min gmail-adress så öppna det för säkerhets skull INTE!

23 kommentarer:

Rimfolina sa...

Skönt att allt gick smidigt idag! Hoppas på positiva besked på tisdag. Stora kramar till dig!

Anonym sa...

Det kommer nog kännas lite bättre snart, det tror jag!


marianne

Peter sa...

Hej Linda bra att du är tillbaka, din blogg var borta ett par timmar och människorna på facebook började oroa sig för dig. Jag hoppas att du känner av stödet från alla oss andra där ute som följer dig och känner med dig och din familj och, som jag , vet hur det är att leva med monstret, småbarn och familj och ändå kämpa.

Hoppas du får ner värdena igen och att du precis som solen får längre och längre dagar att njuta av...
kram
P

Anonym sa...

Hej Linda!
Vad bra och positivt det låter i allt elände ändå....hoppas att det förtsätter lite mer åt rätt häll!
Sen är intervjun av dig med Lotta med i den mama som kom ut i butik idag.

Sara sa...

Du är duktig som kämpar! Förstår inte hur du orkar skriva så mkt på din blogg, du borde ju va helt slut med all din feber... hoppas febern lägger sig snart.
bamsekram S

Anonym sa...

hej Linda ,först måste jag säja att du är helt fantastisk ! har följt din blogg ett tag ! ang din makes vigselring så har jag en kollega som är lite synsk .hon har just läst din blogg och fick känslan av att den följt med i ett svep antingen i soporna eller kan ev ligga i ett hörn.hoppas på tur !ha det så bra du kan ! kram Anna-Carin

Åkarfrun sa...

Jag undrar om du satt upp något nytt mål för din insamling till Cancerfonden??

Sofia sa...

Vad sa de om det behandlingsschema jag skickade till dig? Tycker det verkar vara något du borde pröva först av allt just nu... Mindre smärta & metastashämmande effekt...
= MER BRA DAGAR TILL DITT VÄRDEFULLA LIV!
Kram <3

aurora sa...

Hej,
har du provat Aminoact? har hört/läst hos andra med cancer att det haft en positiv verkan på dom b.l.a vimmelmamman lotta gray.
www.onconutrition.com kopierar in adressen till deras hemsida.

ha en underbar kväll och pussa och krama på din underbara familj!
kramar från dalarna

thile sa...

Glad du finns igjen, ble så urolig når bloggen din var borte ett par timer♥
Jeg sender masse styrke til deg.
Kan jeg bli venn med deg på FB?
Eller du vil kanskje være litt anonym der.
Ha det fint, gode, vakre Linda.

Klem fra meg♥

Annica sa...

Det är så bra kämpat av dig Linda! Du är jätteduktig tycker jag....har läst din artikel i mama som fanns i butik idag också. Vilken enorm styrka du har! Lotta är också duktig på att intervjua och skriva.

Ovabova sa...

Hej! Såg att du har bloggsvar. Har precis startat en blogg men såg att man behöver inbjudan av ngn som har bloggsvar. Kan jag få en av dig kanske?

Min blogg kommer att handla om att gå ner 25 kg till sommaren. Just nu har jag dock ett bakslag då jag blivit sjuk.

ovabova@blogspot.com

Anonym sa...

Du är bara bäst:) Kram

Lotta A sa...

Trist med din feber, men hoppas att det är så att Cancern trivs sämre när kroppen har feber.
Så att det ändå kanske har något gott med sig....

Skönt att det gick bra på sjukhuset.

Tänker på dej.
Stora kramar från mej

Helen Andersson sa...

Det är någon som har kapat ditt konto så att byta lösen på mailen är att föredra och att kolla om det inte finns några spionprogram eller virus som ligger i datorn.

Anonym sa...

Jag halkade in på din blogg för bara någon vecka sedan och nu är jag fast! Fasen vad jag tycker att du gör det bra, du känns så oerhört lugn och positiv trots att du drabbats av värsta tänkbara mitt i livet!

Sedan skriver du väldigt fint också -även om det många gånger handlar om eländiga ting!

All lycka till dig och din familj!

Minna sa...

Tänker på dig!

mariahelena sa...

Hej Linda! Har följt din blogg några veckor nu för att jag tycker att du skriver så bra och naturligtvis för att jag innerligt hoppas att dina dumma monster ska lämna din kropp! kramar/ Maria

Mia sa...

Vad skönt att det gick så fort och smidigt. Och skönt att kan känna att du gör något.

Heja dig!!

Anna R sa...

Sänder dig många tankar och kramar!
Anna R

Anonym sa...

Underbara Linda!! Blev så rädd när man inte kom in på din blogg idag:(
Men skönt se att allt är i sin ordning.
Du är sån otrolig kämpe och hoppas alla behandlingar du får nu hjälper dig att få tillbaka kraften så du kan få njuta med din familj.


Kramar till en underbar tjej

/Susanne

Emilia sa...

Ved glad jag blir för din skull att behandlingen har gått så bra!
Fånga dagen som du brukar göra och kämpa vidare, Linda!
Styrkekramar!

Anonym sa...

Gug sån fin familj ni är tillsammans ute på promenad,hoppas ni får ha det så en längre tid,men du måste väl in för beh,varje dag och därefter blir du säkert slut och vill sova.
Men all lycka över Er hopp finns alltid var rädda om varandra.