måndag, december 27, 2010

GÖR JAG RÄTT ELLER FEL?

Idag var någon hemma hos mig från labbet och tog prover för att se om jag kan börja med mina Xeloda-tabletter igen eller inte. Jag skulle få svar någon gång under eftermiddagen för att se hur jag ska göra med min kvällsdos, men det är ingen som har hört av sig. Så för en stund sedan ringde jag till hemsjukvården för att höra ifall de visste något, men han jag pratade med sa att han inte kunde komma åt provsvaren. Däremot avrådde han mig med tanke på att febern fortfarande är hög.

Då ringde jag vidare till Onkologen och kollade provsvaret med dem. Hon sa att crp-värdet inte ens var taget idag, men att alla de andra värdena (blodstatus?) som kollas inför cellgifts-starten såg bra ut! Så bortser man från crp:t, som jag inte alls vet vad det ligger på, så går det jättebra att börja med Xeloda! Sköterskan jag pratade med kunde dock vare sig råda eller avråda mig hur jag skulle göra med dem.



Men nu har jag på helt eget bevåg tagit kvällens dos! Ingen verkar kunna ge mig något svar och jag känner bara att jag måste göra något för att försöka bromsa cancern! Det kanske är för sent för att de ska hinna hjälpa mig särskilt mycket eller så kanske det är de som fått mig att må så dåligt innan och kommer göra mig ännu sjukare nu... men nu struntar jag faktiskt i vilket och det är min kropp det handlar om. Det känns inte som jag har så mycket att förlora eftersom det uppenbarligen bara går åt ett enda håll i nuläget.

Första gången, då jag jag tog full dos Xeloda och fick ta dem i drygt en vecka, så hände faktiskt något med mina levervärden i positiv riktning, så jag hoppas så på att det finns en liten chans för att de kan bromsa in mina levermetastaser.

Andra gången, då jag fick en ask med reducerad dos, så tog jag bara två doser av den. Jag fick då feber och fick avbryta direkt. Sen har den här envisa febern tyvärr hållit i sig och ingen kan riktigt avgöra vad den beror på. Tumörfeber eller cellgifts-feber eller nåt helt annat?!

Det här är tredje gången och jag fortsätter i samma ask som sist med den reducerade dosen. Frågan är om jag gör rätt eller fel? Förmodligen är det ingen som kan svara på min fråga. Men jag är så himla less på att må så skit som jag gör. Jag har legat och slumrat i soffan hela kvällen med hög feber och ont i kroppen, Jag är så trött på att inte göra någonting alls som kan fightas mot cancermonstren! Jag tänker inte bara ligga här och vänta på att dö. Nej, om det finns ett litet hopp om att kunna leva ett tag till så tänker jag kämpa för det!

45 kommentarer:

Anonym sa...

Finaste Linda! Skickar dig massor med styrkekramar! /Karin, mysbebbar

Tone sa...

Jag tycker du gör rätt som gör det tycker känns bäst just nu. Jag hoppas verkligen att det rättar till sig nu och att det du känner blir bäst och verkligen blir det. Tänker på dej o din familj ofta och hoppas så att du skall få må lite bättre och kunna njuta av din familj.

Anonym sa...

Hej Linda!

Jag undrar om man verkligen FÅR avgöra det själv eller om en läkare måste avgöra? Hur som helst så hade jag varit i din situation så hade jag provat att ta medicinen i alla fall. Med det säger jag INTE att du ska göra det. Kanske dör man pga medicinen men kanske kan den stoppa upp cancermonstert ett tag....... och tar man den inte så dör man i alla fall! Så jag hade provat, tror jag för jag kan ju inte veta eftersom jag kanske hade tänkt annorlunda om jag varit sjuk!

Du och din familj finns ofta i mina tankar och jag önskar så att du fick bli frisk istället för att du ska bli sämre och sämre!

Kramar

Annika

Anna sa...

Jag befinner mig i samma sits som din man.
Jag är anhörig till cancer. Min man har en cancerdiagnos sedan 3 år. Han tyckte den värsta tiden var den då han inte fick cellgift, att bara vänta på att dessa hemska cancerceller skulle ta över kroppen. Det är fruktansvärt!!!

Inte vet jag om du gör medicinskt rätt, men jag tycker du ska göra det som känns bäst för dig just nu.
Hälsningar
// Anna

Anonym sa...

Klart du gör rätt! Om ingen av "proffsen" kan svar, så gå på intuition. Och kanske, kanske sök alternativa/ icke traditionella vägar. Som sagt vad har du att förlora?

/Go, go go!

Jane L sa...

Tredje gången gillt o då banne mej ska det hända nåt positivt!! Håller alla tummar o tår för det... Kramar <3

Susanne sa...

Hej Linda! Jag tror att du själv instinktivt kan känna vad som är rätt för dig. Och eftersom du mår så dåligt ändå kan jag mycket väl förstå att du chansar med Xeloda.
Jag var precis inne o kollade på din insamling o skänkte 50 kr till:) Det är sååå nära 100.000 kr nu, helt fantastiskt.
Nu ska jag lägga mig o jag håller tummarna för dig Linda att cancermonstren besegras rejält inatt!! Kram Susanne i Malmö.

Anita Sandberg sa...

Jag hade nog gjort samma sak som du Linda.
Kramar i massor

Anita

Liselott sa...

Tycker att du ska lita på din magkänsla, om det känns rätt att ta tabletterna så ska du göra det! Skickar dej en hel massa kramar och hoppas att cellgifterna kan stoppa upp eländet lite (helst mycket!) och att du får må lite bättre nu efter allt som varit.

Anonym sa...

Hej Linda. Om de övriga värdena var ok dvs blodstatuset så kör. I blodstatuset ligger de vita blodkropparna å ifall syster på onkologen sa att de proverna var ok så finns det inget hinder tycker jag. Oavsett vad ett CRP hade visat så är det de vita som är viktigast. Kör på och meddela din doktor imorgon. Om du starkt önskar köra behandling så är det det som räknas. Har följt din resa länge och jag förundras över ditt mod och jag backar upp dig å ditt mod till 100%. Styrkekramar till dig å din familj från Jenny som själv jobbar som onkologsyster sedan 15 år tillbaka.

Erika sa...

Du känner din kropp bäst och vet BÄST vad det känns bra just nu!!
Styrkekramar Erika!!

Emma sa...

Du är verkligen en jätte kämpe Linda! Jag tror att du gör det som känns bäst!!
Kram kram
Emma

Anonym sa...

Klart du ska ta din medicin...vad har du att förlora?!
Utan medicin så finns det inte så mkt hopp...MED finns det hopp om utökad tid...kör hårt vännen!
Kram Siss

Sippan sa...

Självklart skall du följa din vilja och magkänsla, du har ingenting att förlora på att göra ett tredje försök!
Om du känner att det blir sämre igen får du ta ställning till det då!
Hoppas du får sova någorlunda gott inatt och ha en härlig lunch och biobesök imorgon! Kramar Sippan

thile sa...

Vakre, gode Linda! Du er ett utrolig stort menneske, og jeg er så glad i deg. Jeg mener du må prøve alt, og jeg håper det virker bra.
Du kjenner din kropp best, du må få lindring...
Nå skal jeg legge meg, og du og din fine familie er i mine tanker.
Dine øyne lyser av kjærlighet til dine barn.
Du er min favo :)
Styrkeklemmer.

Mathias sa...

Fortsätt att Kämpa. Massor av kramar till Dig.
// Mathias

Anonym sa...

Du är bäst! Kämpa vidare! KRAM

Anonym sa...

Hej Linda. Kanske har jag fel,men jag tycker du verkar lite piggare:) jag tror också att du känner din kropp bäst och nu kanske kroppen är bilagas och klarar cellgiftet som i sin tur kommer att bromsa upp fulingarnas gatlopp, dom kanske till och med lägger ner och viker hädan. Du får massor med styrkekramar från en okänd cancersyster. Kram Strålsussie

Lotta A sa...

Åh, du är en sådan tuffing, vilken styrka och mod du har.

Gör det som känns bäst för dej själv, det är din kropp och ditt liv.

Så länge inte de inom sjukvården kan komma fram till vad som är bäst.
Så är det väll inget fel att du avgör själv.....

Hoppas att detta nu kan fungera och ha effekt.

Tänker på dej.
Kram från Lotta

Ida sa...

Hoppas du får positiva reaktioner från kroppen på Zelodan! jag håller tummarna stenhårt! Kram

Carina sa...

Jag hade gjort precis som du Linda. Jag hoppas du kan fortsätta med medicinerna den här gången så att de kan göra vad som ska. Stora kramar

Caroline sa...

ååh Linda jag hejar på dig av hela mitt hjärta! Du har en sån fin familj med underbara barn och jag hoppas innerligt att du ska få vara kvar hos dom många år till och hos din man! jag tycker definitivt du gör rätt! Du måste ju försöka stoppa detta hemska cancermonster som råder i din kropp! hoppas du blir fri från denna hemska sjukdom snart!

kram från Göreborg

Linda sa...

Tack alla för era kommentarer och för att ni stöttar mig i mina tankar om hur jag väljer att göra!

Ja, detta blir mitt tredje och sista försök. Kommer avbryta direkt om jag blir sämre och blir jag rejält dålig och det uppenbarligen är så att jag inte tål cellgifterna så blir det nog inga fler försök sen med just denna sorten. Men i nuläget känns det iallafall inte som att jag har så mkt att förlora.

Jag har för mig att det är någon från sjukvården som ska komma förbi här i morgon bitt, så då tar jag upp detta med cellgifterna igen.

Har slumrat till och från i soffan hela kvällen, men nu tänker jag göra ett nytt försök i sängen... så god natt allesammans!! :-)

Kram Linda

Anonym sa...

Hej Linda!
Du gör helt rätt att gå på din intuition. Håller tummarna för dig och att du ska må bättre. Ibland måste man lita på magkänslan.

Du är stark och helt otrolig som uppdaterar oss läsare som följer din blogg. Du lever i nuet. Trots att jag själv som anhörig följt min lilla dotters kamp mot hjärntumör och verkligen fått mig en tankeställare att strunta i gammalt, inte oroa sig i onödan och ta vara på nuet så ger du mig som bloggföljare påminnelsen om Nu. Lev här och nu. När jag läste om era filmplaner sa jag direkt till min man och Tilda storasystrar att "Vi måste gå på bio", "Vi måste göra något tillsammans och skingra tankarna en stund". Vi måste använda Tildas biocheckar från Barnkliniken, som ett upplevelseminne av henne, nu när hon inte får användning av dem själv.
Heja dig Linda, du är fantastisk.
Styrkekramar från Camilla

Anonym sa...

Finaste bästa Linda!
Jag hoppas verkligen att uttrycket "tredje gången gillt" stämmer i det här fallet.
När min pappa behandlades med bromsmediciner så var det oerhört tufft för pappa (och oss familjen) när han av olika andledningar INTE kunde ta sin medicin, och man kände att nu passar de elaka monstren på att bli större och flera. Så jag förstår verkligen att du vill ge Xelodan (stavning??) en sista chans.
För övrigt så tänker jag på dig och dina killar många gånger om dagen, hoppas du får må ok nu och att ni kommer iväg på bion imorgon också.
Största kramen från Hanna, mamma till tre smågrabbar och som förlorat både pappa, farmor och farfar i den hemska sjukdomen.

Anonym sa...

Bra att du tar ett eget beslut. Hoppas att du slipper mer feber.
Kram och sov gott i natt.

Ingrid sa...

Kära Linda!
Jag tycker att du gör helt rätt som försöker dig på cellgifterna igen! Förstår att du gör allt för att få tid med din fina familj! Just i kväll har jag mina två barnbarn sovande över hos mig, två pojkar fyra och sex år. Det käraste jag har plus mina två barn som är vuxna, de som gör mitt liv värt att leva. Fortsätt kämpa lika tappert som du gör! Jag önskar av hela mitt hjärta att det ska gå bra för dig.

Kramar

Ingrid Benjaminsson

Unknown sa...

Fortsätter " tjata" om din medsyster i Malmö, Annette Axmacher, bloggar också om sin sjukdom ( hjärntumör) och har samma kämpaglöd som du.
Samma obändiga livsvilja och vackra ögon.
Ni är mina hjältinnor och förebilder!

Kramar dig

Annika S

Anonym sa...

Fortsätter " tjata" om din medsyster i Malmö, Annette Axmacher, bloggar också om sin sjukdom ( hjärntumör) och har samma kämpaglöd som du.
Samma obändiga livsvilja och vackra ögon.
Ni är mina hjältinnor och förebilder!

Kramar dig

Annika S

Anonym sa...

Hejja dig Linda!! Kram från Anna

Ossie sa...

Heja heja heja Linda!
Du är en tuffing, varken du vill eller inte! Du imponerar stort på mej!
Halva slaget är vunnet när du litar på din magkänsla och gör dina egna val.
Att vara passiv och bara titta på utan att ifrågasätta vore förödande för dej!
Jag tror du är bäst skickad att fatta besluten om din kropp, din erfarenhet smäller högst!
Smart tjej!
Håller tummarna och tillkallar alla högre makter jag kan komma på!
Största kramen och hoppas att du sover gott och får en bra dag imorrn! Det är du sannerligen värd!
Åsa ;-)

Anonym sa...

Du är så otroligt modig och stark... Hoppas du kan få må lite bättre. Många styrkekramar /. Pia

Mariette sa...

Tror du ska göra det som känns rätt i ditt hjärta. Förstår att man vill göra vad man kan för att bromsa cancermonstren. Jag hade nog valt att göra som du.
Tänker på dig och din familj flera gånger varje dag. Beundrar ditt mod och din styrka!
Massa styrkekramar från Mariette

Emilia sa...

Hababorna är alltid bra på att hejja på cyklister vid Vätternrundan.
Nu är det min tur att uppmuntra dig, Linda. Kämpa på och ge inte upp hoppet!
Sänder dig styrkekramar!

Anna sa...

Hoppas medicinerna funkar denna gång! Tänker dig och dina fina killar. Kram

Josefin sa...

En stor KRAM Linda! <3

Anonym sa...

Lindagull ...

Håller nu tummarna för att cellgifterna ska funka denna gången och att ni får ett mysigt biobesök idag.

Kramar

Lizen

sara sa...

Finns ingen mer än du som kan avgöra hur du vill och ska leva ditt liv. Både jag och min man tänker på dig och önskar dig lycka till med mediciner och din feber. Det är ditt liv, du som lever det!!

Bamsekram Sara

Anonym sa...

Massor av kärlek till dig !

Anonym sa...

Linda du är bäst !
Vilket helvete för dig, kramar i massor.
Oftast ska man gå på sin magkänsla och vad hjärtat bjuder en att göra.
Kramar och allt gott från Kristina

Sandra sa...

Det är din kropp, din fight! Jag tycker du gör helt rätt! Kämpa på!

Tina sa...

Jag tror du gör rätt, Linda! Gå på magkänslan. Jag önskar så att det funkar denna gång med medicinen!

Fotograferande Maria sa...

Linda! Jag förstår att du vill kämpa så det är säkert rätt!!! orkar du gå på bio idag? Vill ni ha kaffe efter? om du orkar? ja du får te så klart ;) Vi ville gå på bio men det var ju fullt!

Kämpa på Linda!

Kram Maria
http://www.mariasdagbok.blogspot.com/

Sophia sa...

Du kan aldrig göra fel Linda, du gör det som är rätt för DIG och din familj. Hur du än gör, är det faktiskt rätt. Och jag kan inte säga hur jag skulle gjort i din situation, eftersom jag aldrig varit i den.

*kram*

Eva T sa...

Hej Linda !
Känner min förkylning komma krypande och tycker lite synd om mig. Åhh ska jag behöva vara hemma från jobbet och ett par roliga inplanerade saker i helgen. Stackars mig och öppnar och läser din blogg som vanligt och får en rejäl käftsmäll, eländes förkylning javisst men jag kommer nog att överleva den. Önskar än en gång att det kunde delas ut må bra dagar till ditt personliga livskonto, t.om förkylningsdagar och annat som drabbar oss andra som inte drabbats så hårt som du.
Önskar dig bra dagar så att du kan börja med medicinen som åtminstone kan ge dom jäkla vidriga monsterna en rejäl fight och omgång.
Styrke kramar från hon den "stackars förkylda"