lördag, december 04, 2010

DAG 08 - ETT ÖGONBLICK

Jag kände hur det slet hit och dit i min mage. Ingen smärta, bara en känsla av att någon var där. Kände hur det rann något vid magen. Fostervatten? Exakt när de plockade ur vår son kunde jag inte känna. Jag hörde inte heller något skrik, men jag såg i ögonvrån att flera började springa mot dörren. Själv kunde jag inte springa efter. Bedövningen gjorde mig förlamad från midjan och neråt. Hur mycket jag än försökte så kunde jag inte ens vicka på lilltån.

Så där låg jag och blev ihopsydd efter kejsarsnittet, medan mina tankar var i rummet en bit bort där jag visste att de hjälpte vår för tidigt födde son. Att han var en pojke visste jag sedan innan, men just bara vetskapen av könet säger ju inte så mycket. Ville så gärna se honom. Få ha honom nära hos mig och få pussa på hans lilla panna och känna doften av en nyfödd bebis. Allt det där jag fått göra då våra andra barn kommit till världen.


Nyfödd William ligger på mitt bröst.

Den här gången tog det lite längre tid innan jag fick se mitt lilla barn. Fem långa timmar! Det fick det hela att kännas så overkligt. Jag hade blivit mamma, men låg ändå ensam i ett rum utan någon bebis intill mig. Jag kände mig tom på både känslor och bebis. Det var så stilla i magen.


Eriks små fötter.

Men till slut fick jag äntligen träffa honom. De rullade in min säng i rummet där kuvöserna stod och de lyfte ut honom och la honom hud mot hud på mitt bröst. Åh, fina lilla bebis!! Oavsett hur ens barn kommer till världen och oavsett hur många barn man har så är det där allra första mötet ett alldeles speciellt ögonblick.


Min hand och Eriks lilla hand.

8 kommentarer:

Lotta A sa...

Så vackert och fint skrivit om, det ögonblicket då er lille son Erik kom till er.

För det är verkligen ett magiskt ögonblick i livet då ens barn kommer till en....
Den lyckan och kärleken man känner i den stunden, är nästan obeskrivlig.

Kram från Lotta

Lisbet Lindell sa...

Ja det är något väldigt speciellt när man känner sitt barn mot huden första gången...

Du har en award att hämta på min
sida :)

Kram Lisbet

Sara sa...

Grattis till er lille ett-åring!!!!

Ingrid H sa...

mina tårar rinner

Anonym sa...

Jag blir så otroligt berörd av din blogg Linda. Du visar oss andra vad som är viktigt i livet, och inte minst hur det skall levas.. Jag och många andra håller alla tummar vi har och fler därtill för att du ska bli starkare snart. All styrka och kärlek till dig, och ett stort TACK för att du delar med dig av din klokhet och dina erfarenheter. Cecilia

Sanna m S, B och J sa...

Vet så väl hur det är att ligga ensam utan barn... B hamnade ju också på neo. Minns att jag kände en enorm tomhet. Det var så overkligt- att ha fött ett barn men inte veta var det var, vem som var med det...
Grattis Erik, på ettårsdagen!

Sanna m S, B och J sa...

Vet så väl hur det är att ligga ensam utan barn... B hamnade ju också på neo. Minns att jag kände en enorm tomhet. Det var så overkligt- att ha fött ett barn men inte veta var det var, vem som var med det...
Grattis Erik, på ettårsdagen!

EN MÖLNBOBOS LIV - MELVINS MAMMA sa...

Det var när jag läste hos dig som jag kom att tänka på att nästan alla skriver om "bebis på bröst ögonblicket"...

Melvin kom också för tidigt så det var att springa iväg direkt. Sambon kom in med honom en snabbis men var för rädd för att tappa Melvin så han vågade inte böja sig ner så jag såg bara en fot.

Det måste vara det värsta med kejsarsnitt, det där att inte få komma upp på avdelningen direkt. Iofs så får kanske pappan och barnet vara med mamman när det inte är för tidig födsel.

Läste ditt nyare inlägg, skönt att det inte var någon propp i lungorna.

Hoppas du får sova skönt inatt trots sjukhussäng.