fredag, december 03, 2010

DAG 07 - MIN BÄSTA VÄN

Jag har många vänner, och det är flera riktigt bra vänner som står mig nära. Men det skulle ta alldeles för lång tid att skriva om alla, så jag skriver om henne som var min allra första bästa vän och som är det än idag.

Hon heter Magdalena. Vi är inte enbart vänner, utan hon är även kusin med min mamma. Jag är född i maj -77 och hon i augusti samma år. Jag var och hälsade på henne redan på BB, så vi har känt varandra hela livet.

En bild på mig som bebis. Kolla tapeter och lakan så kan ni säkert ganska snabbt räkna ut vilket årtionde jag är född!

När vi var små så var vår vänskap av lite mer våldsam karaktär. ;-) Vi slogs, luggades och rev varandra och kom inte särskilt bra överens. Men det ändrade sig och sedan blev vi vännerna som alltid höll i hop. Det var mer än en gång de kallade oss för "tvillingarna" i skolan. Minns även hur tråkigt det var om den ene var sjuk och den andre av oss fick åka till skolan ensam. Visserligen hade vi båda fler kompisar, men det kändes ändå lite ensamt och tråkigt när den andre inte var där.

Vi har följts åt genom större delen av livet. Vi gick på barntimmarna, "lekis", alla klasserna i grundskolan och även gymnasiet tillsammans. Efter gymnasiet åkte vi båda även iväg som au pair i USA.


Jag och Magdalena då vi firade att vi fyllt 30 år.

Några "vänskaps-minnen":

- Jag och Magdalena lekte med Barbie-dockor läääänge! Vi lekte tillsammans med min moster som är ett par år yngre och hade alla våra grejer uppställda i deras källare. Det vi bråkade mest om under en period var vem som skulle kalla sin docka för Sandra, för det var tydligen det finaste namnet.

- När vi var runt 10-12 år brukade vi alltid sitta i en av gäststugorna hemma hos oss och skriva sånger. Jag har förträngt de flesta av dem vid det här laget. ;-) Vi brukade även sova över i stugan, som vi kallade för "Gästisen", och varje gång det var Vätternrundan satt vi vakna och inväntade de första cyklisterna för att hejja på dem.

- En gång hade vi en "dejt" med Christer Sandelin. Magdalena vann denna i tidningen OKEJ, så det var med ett reportage om oss där sen. Oj oj vad stolta vi var över den där träffen med honom! Vi pratade knappt om något annat.


- Ett par år på Halloween har vi varit utklädda till kossor. 



Magdalena tillsammans med sina två barn + två av mina.

Oftast är det ju så att vänner kommer och går genom livet. Så har det varit med många, men den vänskap jag och Magdalena har är livslång. Det är underbart med en vän som känner en så väl som hon gör.


Magdalena och jag på båten ute i Stockholms skärgård (dagen då jag och min make gifte oss).

24 kommentarer:

Anonym sa...

Ja Linda Du har alltid varit Magdalenas bästa vän och för mej är Du lite av en Dotter också för Du har ju varit med oss sen ni båda föddes.Min högsta önskan är att Du skulle bli frisk och att Du aldrig skulle drabbats av denna hemska sjukdom.Hoppas nu att du får en lugn natt och orkar fira din lille goe Erik i morgon.Kram Kram. Inger

Anonym sa...

Hej Linda!
Jag har länge läst din blogg utan att ge mig tillkänna. Jag vill bara säga att jag tycker att du är helt fantastisk! Du är så stark. Jag önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt.
Många kramar från en helt okänd Vera

Fotgraferande fembarnsmamma sa...

Hej igen! Vilken fin vän du har i Magdalena och hon i dig!! Tänk att han en vän som man följts åt med hela livet. Det har inte jag,,, och ingen av mina stora barn heller (kan det bero på alla flyttar!?!)

Jag är glad att jag fått lära känna Magdalena genom dig Linda. Sov gott i natt nu!

Kram Maria
http://www.mariasdagbok.blogspot.com/

Anonym sa...

Vilken härlig vän du har! Hoppas natten blir lugn och att du får sova gott så du får styrka att fira din minsting imorgon! Skickar en massa styrkekramar så att du snart får komma hem igen!!!

Kram från en annan Linda

Anonym sa...

Vilken härlig berättelse. Även jag har en liknande, föddes samtidigt som en nära släkting, vi bråkade och var vänner om vartannat hela uppväxten. När vi var i 5-års åldern fick vi varsin docka som vi döpte till de finaste namnen vi visste då. Långt senare i livet när våra barn var några år gamla kom vi att tänka på våra dockor. Våra förstfödda (som också är födda samtidigt) hade ju samma namn som dockorna! :-)

Dina vänner ska vara tacksamma som får ha dej i sina liv och tvärtom.

De som tar emot oss när vi faller är våra änglar på jorden.


/ En mamma.

Anonym sa...

Vilken härlig berättelse. Även jag har en liknande, föddes samtidigt som en nära släkting, vi bråkade och var vänner om vartannat hela uppväxten. När vi var i 5-års åldern fick vi varsin docka som vi döpte till de finaste namnen vi visste då. Långt senare i livet när våra barn var några år gamla kom vi att tänka på våra dockor. Våra förstfödda (som också är födda samtidigt) hade ju samma namn som dockorna! :-)

Dina vänner ska vara tacksamma som får ha dej i sina liv och tvärtom.

De som tar emot oss när vi faller är våra änglar på jorden.


/ En mamma.

Anonym sa...

Vilken härlig läsning. Kommer verkligen ihåg er från skolan, att det var alltid ni. Måste vara härligt med någon så nära som man delat så mycket med!

Sov så gott!!

Cajsa sa...

Fint skrivet :)
Om min moster ni verkar verkligen va toppen vänner :)

Tina sa...

Men shit va fin och fräsch du var som trettioårig då! Inte för att du inte är det NU men jag menar att jag känner mig inte alls lika fräsch idag, som 29åring, som du var som trettioåring. :-)

Anonym sa...

Så fina bilder på dej o din bästa vän


marianne

Malin sa...

Önskar så att man kunde göra något för att du ska få må bättre.
Både du, din man o era underbara barn förtjänar så mkt bättre än detta.
Hoppas o önkar av hela mitt hjärta de ska ske ett mirakel...
Kram Malin

Åsa sa...

Den sortens livslånga vänskap är unik. Du är lycklig som har en sån vän!

Sara sa...

Vilken härlig vänskap! Och vilken pingla på fotona, verkligen jätte vacker! Kram och hoppas på en god natts sömn så ni kan fira lillkillen imorgon

Maria sa...

Stor kram till både dig och "Maggie"!!! Kommer ihåg när ni skulle visa oss nykomna Manhattan för första gången. Vi var en aaaning bortkomna och ni verkade vara så världsvana. ;) // Maria

Lotta A sa...

Linda.....
Så otroligt fint skrivet.
Tänk att det har alltid varit ni två,ni har ju verkligen hängt i hop som "lång och lerhalm".

När man pratade om er, så pratade man aldrig om var och en. Utan det var alltid "Linda & Maddis", ni var som en enda gemensam person.

Vilken lycka att ha en sådan nära och fin vän, som har funnits i ens liv ända sen man var så liten.

Stor kram från Lotta

Jenny Stenman sa...

Jag har äran att känna både dig och Magda! Hurra hurra för två goa tjejer! ;-)

Det finaste namnet sa...

Lite kul att läsa det där om det finaste namnet, Sandra, det är nämligen mitt namn... Visst är det väl fiiiiint?! :-) Är född -75 och sovrummet skulle nog kunnat vara vårt... Minns att man ofta ville ha just samma docka eller samma namn av nån määäääärklig anledning! Andras namn var alltid finare, gillade Åsa och Sara minns jag och frågade mamma varför man inte hette det... Både Linda och Sandra är väl typiska 70-talsnamn! Måste vara speciellt att vara bästis med sin mammas kusin...

Mia sa...

Vad härligt att läsa om er vänskap. Hoppas att du mår bättre i morgon, så du får fira din underbara lilla kille!

*kram, kram*

Malin G sa...

...och jag är glad som fått träffa och lära känna dig litegrann genom Magdalena!
Kram på dig Linda

Magdalena sa...

Åh, så rörd jag blir... <3

Jag är så lycklig som har en vän som dig. Du betyder så mycket för mig.

KRAMAR!

Anonym sa...

Ja vad vore livet utan vänner! Dom betyder så mycket.
Hoppas du orkar fira 1-åringen Erik idag. Vilken liten going! många kramar Gunilla N

Mindi sa...

Vilken fin vän!!!!
Sen måste jag ju säga att jag är såååå nyfiken på att få se bilder från när ni träffade Christer Sandelin!!! :) Det kan vi väl få se? :)

Stor varm kram
M I N D I

Anonym sa...

Blir alldeles rörd. Gråter hemma i soffan. Känner dig inte ens men tycker att livet är så förbaskat orättvist! Krya på dig!
Kramar
A-K

Anonym sa...

Blir alldeles rörd. Gråter hemma i soffan. Känner dig inte ens men tycker att livet är så förbaskat orättvist! Krya på dig!
Kramar
A-K