söndag, oktober 10, 2010

VÄRLDENS MAMMA OCH EN KATT

"Jag ska berätta en sak för dig. Det är att jag har världens tröttaste mamma. Jag vet ingen annan som jämt är så trött som min mamma..."

Så börjar boken "Världens mamma och en katt" som är skriven av Kristina Murray Brodin. Den handlar en mamma som bor tillsammans med sitt barn. Mamman är inte lika pigg som förut och hennes lilla barn funderar över hur allting ska bli. Förut brukade hon alltid hitta på en massa roliga saker, men nu är hon ofta trött och sover mycket. Mamman har även förlorat sitt hår och när det kommer någon på besök brukar hon ta på sig sin peruk.


Att hitta böcker där ens barn kan känna igen sig tror jag är viktigt. Men det finns inte så jättemånga som handlar om mammor som har cancer, så därför blev jag jätteglad över att hitta denna. Min son som snart fyller 11 år har också läst den och sa efteråt att den handlar ju nästan om oss.

"Ibland somnar mamma när hon ska läsa. Då puffar jag på henne tills hon vaknar igen. Men ibland vaknar jag inte fast jag puffar."

När jag läste de raderna i boken så kom jag att tänka på hur det var här en morgon för nån vecka sedan. Jag var ensam hemma med William och han var morgonpigg som vanligt. Först låg vi i sängen och tittade på barnprogram. Men sen tröttnade han och gick iväg till sitt rum och lekte. Jag gick upp samtidigt och tog mina smärtstillande tabletter, men gick sen och la mig en stund till för att vila medan de började hjälpa.

Men jag råkade somna! Måste ha sovit ganska djupt för när jag vaknade så var William i sovrummet och hade fyllt i stort sett hela vår säng med bilar, lastbilar och traktorer. Han hade till och med parkerat ett par fordon på mig, så jag var näst intill begravd där i sängen. Säkert hade han försökt få mig att vakna. Han måste ha kånkat leksaker en bra stund och jag brukar vanligtvis vara lättväckt, men nu det sista har jag varit sjukt trött.

Usch, det hade ju kunnat hända nästan vad som helst! :-( Fick dåligt samvete och kände mig verkligen som världens sämsta mamma som somnade ifrån honom och inte vaknade. Insåg ännu mer att jag verkligen behöver hjälp här hemma med barnen och har svårt att vara ensam med dem.


Barnet i boken önskar sig en katt. Vi har tre underbara katter av rasen Maine Coon. Den här mysiga "pälsbollen" heter Wilma (eller S*Street Cats Baby That's Tough som det står i stamtavlan).

17 kommentarer:

Åsa sa...

Jag tror att din son kände sig trygg att du sov fridfullt och att han kände att han vakade över dig. Han tog ansvar, helt enkelt, och visade kärlek. Jag tror inte han var rädd eller nåt.

Bra böcker med information på rätt nivå gör barn trygga mitt i cancerkriget.

Lotta A sa...

Det verkar att var en mycket fin och bra bok. Som ni har läst.......

NEJ, du är verkligen inte världens sämsta Mamma på något sätt.

Du är en fantastisk och enastående Mamma,på alla sätt och vis. Som gör allt för dina barn.

Men jag tror att det finns nog flera människor som somnat i från sina barn, någon gång.......

Det har faktiskt hänt mej, vid flera tillfällen då mina var små.
Då jag inte mådde så bra och ständigt var som en Zombie.......

Kram från mej

Helena sa...

De är verkligen inte lätt för dig när du har så mycket sömn att ta igen och att du behöver mycket sömn och vila pga sjukdomen.
Det blir bra att du får hjälp i hemmet.
Sköt om er!
Många kramar Helena

Anonym sa...

Förstår din känsla som mamma men det finns ingen anledning i världen till att du ska ha dåligt samvete! Det obegripliga är ju att inte ni som familj har fångats upp tidigare och att du själv måst kämpa på trots uselt utgångsläge med starka mediciner och en värkande kropp. Nu ska ni ju äntligen få hjälp och det är verkligen på tiden! DU har inte bett att bli sjuk, du ska INTE ha dåligt samvete!

Magdalena sa...

Åhh den boken har min kompis Illustrerat :-) har dock inte köpt den själv än.... Läste att du skulle få hjälp nu så himla skönt blev så ledsen innan. Nästan så man kände för att säga upp sig på jobbet för att hjälpa er .-) men tyvärr funkar det ju inte så...

Ha det så bra kram Magdalena

Catarina sa...

Linda, vad trevligt att få se ett kort på en av dina fina katter.

Maine coon är verkligen en vacker ras. Själv har jag en Birma. Han är inte så pjåkig han heller:)

Kram

Catarina och Mozart

Ingrid Henriksen sa...

Alt du får til på dina dagar förvånar meg- nu har du hittat dänna bok ! Den ska jag oxå skaffa meg !
Sluta med dårlig samvete- vad dumma vi kan vara ! Vi måste slua med det
Klem Ingrid

Ingrid Henriksen sa...

Alt du får til på dina dagar förvånar meg- nu har du hittat dänna bok ! Den ska jag oxå skaffa meg !
Sluta med dårlig samvete- vad dumma vi kan vara ! Vi måste slua med det
Klem Ingrid

litesomvi sa...

Du verkar vara en fantastisk fin människa och en fantastisk mamma för dina fina barn. Jag beundrar verkligen din styrka och kämparanda. Heja dig!

Anonym sa...

HEi
HAr lest bloggen din en stund og syns du gjør en fantastisk jobb som mamma.. Sender deg en link om en lignende bok. Johannas mamma er utdannet innenfor helsevesnet og har skrevet en bok for små barn - om når pappa eller mamma får kreft. En flott bok!
http://www.bokkilden.no/SamboWeb/produkt.do?produktId=3801857
Ønsker deg en fin fin uke :)

/L

Ann-Louise sa...

Jag är övertygad om att du är världens bästa mamma och tycker inte alls att du ska ha dåligt samvete för att du somnade och inte vaknade när William parkerade bilar på dig. Men som andra sagt - att ni inte tidigare har fått hjälp är helt ofattbart och jag är full av beundran för dig som kämpar på med barnen fast du är trött och sjuk. Jag som bara har ett barn och är frisk kan tycka att det är jobbigt nog ibland (speciellt nu i tvåårs-trotsåldern) och kan knappt föreställa mig hur jobbigt det måste vara för dig. Men tvååringar är också väldigt mycket klokare än man tror och det var säkert därför han valde att flytta leksakerna till sängen och leka där du var istället för att gå iväg och hitta på något bus.
Kram!

Anonym sa...

Tack för boktipet!

Du är den bästa mammam dina barn kan ha - men jag vet precis hur det där mammasamvetet gnager när man inte (pga sjukdom) orkar med de man älskar mest av allt.

Kram E

Emy sa...

Åh det finns en jättefin historia som en pappa gjorde till sin son.. hans fru skulle gå bort så han gjorde en saga för att förbereda barnet, den va jättefin.. åh om jag ändå lyckas hitta den så ska jag länka den till dig! Det va på en blogg som var hans frus som han lämnade inlägg på efter hennes bortgång.

Emy sa...

Jag hittade hennes blogg!!! SNÄLLA LÄS! :O
historien pappan skrev finns en bit ner bland inläggen.. men hela bloggen är väldigt rörande.

http://annajansson73.blogspot.com/

Ellinor sa...

Hittade hit via Hannah Graaf som länkat till Lotta Grey i sin blogg.
Min mamma gick bort i cancer på annandag jul förra året, det var andra gången hon drabbades av cancer. Det är en helvetes jävla sjukdom, men du är stark och du fixar det här! Och du är INTE en dålig mamma på något vis, kom ihåg det! Tänker på dig och de dina! Kramar

Emma-Lou sa...

Jag håller med ÅSA. Och du är verkligen inte en dålig mamma för att du råkade somna! Starkt att du vågar gå ut med detta, du är inte ensam om att vara en trött mamma. Tro mig, jag om någon vet....

Har helgen varit bra i övrigt?

Birgit Paulsen sa...

Hej!

Nu har jag suttit några kvällar på raken och läst din blogg från september förra året. Mycket läsning...med många fina bilder :)

Är så imponerad av dej hur du orkar vara en så bra mamma som jag tycker du är...efter att ha läst din blogg. Blir lite irriterad på mej själv för jag tycker inte jag har den orken med mina barn. Ska helt klart ändra inställning till livet =)

Har även fått ett stort intresse för att fota sen jag sett dina fina bilder :) Själv har jag bara en digitalkamera men dottern har en system kamera som jag lånat nu :) Försöker få till lika fina bilder som du men det är svårt ;)

Sköt om dej och din familj!

Kram Birgit Paulsen, Köping