tisdag, oktober 26, 2010

"SNART HAR DE INGEN MAMMA""

Cancer är en sån hemsk sjukdom! Den är lömsk och kan slå till lite här och var och mot vem som helst. Jag har haft kontakt med flera andra mammor på nätet som precis som jag har kämpat mot cancermonstren. Många människor blir idag friska från sjukdomen tack vare alla de bra behandlingar som finns, men så ibland händer det där fruktansvärda, dvs cancern gör att människor dör. Elin, Helena, Sabina och Anna... det är några av de fina mammor jag haft kontakt med via nätet och följt då de varit sjuka i cancer. Idag är de änglar. :-(

Min egen sjukdom är också allvarlig och har tyvärr inte någon vidare bra prognos. Risken finns att jag en dag kommer göra mina ängla-vänner sällskap. Men jag försöker skjuta det ifrån mig så gott jag kan och tänka positivt. Även om jag är trött eller har ont försöker jag ändå tänka att jag är frisk. Försöker intala mig själv att det inte är cancern som gör att jag mår si eller så. Jag tänker att det ska dyka upp bra behandlingar som fungerar och som kan hålla cancermonstren i min kropp i schack. Ibland sker mirakel - och kanske händer det just mig! Det sker ju en snabb utveckling när det till exempel gäller teknikens värld, så visst måste de väl snart även komma på hur man kan bota spridd bröstcancer?! Jag hoppas verkligen det!

Men visst, emellanåt kommer tunga dagar också då jag känner att jag inte orkar med ett endaste sjukhusbesök, behandling, medicin eller biverkning till. Dagar då jag bara vill ge upp och skita i alltihop. Bara dra täcket över huvudet, somna och aldrig mera vakna. Livet med cancer i kroppen är verkligen som en berg-o-dalbana. Det går både upp och ner.


Jag tror i och för sig att livet som nära anhörig till någon med cancer är minst lika jobbig. Den dagen då kampen är över för min egen del, ja då finns ju mina nära och kära fortfarande kvar här och måste gå vidare med sina liv. Jag vet inte själv vad jag skulle ta mig till om jag förlorade en familjemedlem eller nära vän, men jag skulle förmodligen gå sönder av sorg. 

Elins syster har skrivit om hur tufft det är för deras förälder: "Jag ser emellanåt när Jag träffa mina föräldrar hur mycket sorg dom bär på, Jobbigt att se och inte kunna göra nått för att lindra deras smärta, För att förlora sitt barn, det är nog en av de värsta man kan vara med om, om barnet är liten, stor, vuxen.. Det är samma sorg, samma jobbiga sorg."

Mina tankar gick till mina egna föräldrar när jag läste det hon hade skrivit. De har redan förlorat en dotter. Min lillasyster föddes för tidigt och dog då hon bara var ett dygn gammal. Tänk om den här hemska sjukdomen gör att även jag dör. Då har de förlorat båda sina döttrar. Nej, det får inte hända!


Förutom att tro och hoppas så kommer jag kämpa vidare med mina behandlingar. Förhoppningsvis kan de ge mig tillräckligt med tid så att jag blir en av dem som kan få sin cancer botad! För det borde komma en dag då detta är möjligt, eller hur?!

Och utan mamma kommer mina barn förresten aldrig att bli. Oavsett om jag finns här på jorden eller i himlen eller någon annanstans så kommer jag alltid att förbli deras mamma! Likaså när det gäller min make. Oavsett vart jag befinner mig kommer jag aldrig sluta älska honom. *puss o kram*

30 kommentarer:

Fotgraferande fembarnsmamma sa...

Linda! Du är så klok! SLUTA ALDRIG TRO OCH HOPPAS! Jag ber, huller tummar och önskar att du ska få bli frisk och finnas hos dina barn, anhöriga och oss vänner länge till. Förstår att det är många jobboga dagar och jag beundrar din styrka. Visade mina kollegor filmen och de sa vilken styrka, vilken livsglädje. Jag är så glad för de här åtta åren jag kännt dig och jag hoppas det blir många många år till.

KRAM Maria
http://mariasdagbok.blogspot.com/

M sa...

Du berör så otroligt! Och jag tror vi är många som håller alla tummar för att det ska dyka upp någon supermedicin som hjälper dig, för det är ju som du skriver, det går undan när dom kommer på något!

Apropå anhörig, jag har nyss insett den otrevliga verkligheten som är, min mamma har fått bröstcancer.Nästa vecka inleds cellgiftsbehandlingen. Vi barn kommer att vara så delaktiga som det går. Men det känns så konstigt, man har läst så mycket om det. Nu är man själv där.

Många styrkekramar till fina dig!

1vuxen2barn sa...

Filmen var ju otroligt gripande, sitter här med tårar i ögonen (ännu en gång efter att ha läst i din blogg!). Du blir ju inte alls dålig på film!!!! Snarare jättebra!

Sara sa...

Beundrar dig! Jag är helt tom i huvudet på vad jag ska skriva........du gör en sån otrolig skillnad för så många genom att du delar med dig av dina tankar. Du är definitivt en värdig vinnare av årets mama tävling! Kram

jennie sa...

Du är en så fantastisk människa!
jag beundrar dig, och dina ord verkligen berör mig. Du är helt klart min Mama-hjälte. ♥

Ingrid sa...

Linda!
Jag kan inte nog beundra dig för din styrka att kämpa mot cancern! Vilken vacker, klok ung kvinna du är! En fantastisk mamma och hustru förstår jag efter filmen som jag sett på expressen.se och av ditt senaste inlägg på din blogg. Jag önskar av hela mitt hjärta att du ska få finnas kvar för din familj och förstås för dig själv i många, många år till. Hoppas att du blir årets mama!

Kramar

Ingrid Benjaminsson

Fighter ღ sa...

Styrkekramar!

Minna Y. sa...

(((((Kramar om)))))

Carina sa...

Det är bra att du håller hoppet uppe Linda. Sluta aldrig hoppas! Stora styrkekramar

Ann-Catrin sa...

Linda!
Jag har följt din fina blogg ett tag nu men det här är första gången jag kommenterar.
jag kan inte med ord beskriva hur dina tankar och ord griper tag i mig och din kämparkraft och styrka är otrolig.
Såg din film igår och du visar på en livsglädje av sällan skådat slag. min röst har du
Nu håller vi alla tummar och tår för att de hittar botemedel för den här skitsjukdomen för alltid..

Jag vill önska dig en underbar resa till New York med din käresta.

En stor styrkekram till dig
Ann-Catrin

Johanna sa...

Usch, här sitter jag med tårar i ögonen och läser alla kloka ord som du skriver.

Det borde vara du som skriver, men det känns som om du tröstar alla andra.

När man är i en situation som du är så blir man antagligen väldigt klok, man har väl inget val...

Jag själv har varit väldigt sjuk och nära döden en gång, dock inte i cancer. Men det var liknande i min situation, jag tröstade och pratade med mina "nära" trots att det borde ibland varit tvärt om.

Tack Linda för att du delar din vardag, ditt liv med oss.

Du finns dagligen i mina tankar, du och din fina familj!!!

Många kramar

Anonym sa...

Jag har följt din blogg och du ÄR också en av dessa fantastiska mammor som ger så otroligt mycket livsglädje åt din omgivning. Man blir så inspirerad av dig och man försöker njuta av livet här och nu istället för att göra det en annan dag. Ville bara skicka dig massor av styrka och hopp. Kram Petra

E sa...

Hu, jag tittade på filmen på Expressen igår och jag blir alldeles tjock i hallsen och det värker i bröstet bara jag ser dig! Jag hoppas så innerligt att du ska orka kämpa och slåss mot cancermonstrerna tills forskarna hittar ett sätt att ta kål på dem. Men du verkar ha en sån vilja att kämpa så jag tror på dig!!!
Varma höstkramar

Malin Lj - Mamma till Walter sa...

Usch för det hemska cancermonstret! Det är verkligen inte rättvist att någon överhuvudtaget ska behöva drabbas. Du är så stark, och jag tror också på att mirakel absolut kan inträffa! Sluta aldrig tro på det! Kramar

Anonym sa...

Jag tror på under och jag tror att om det är nån som kan bekämpa cancermonstret så är det du!

Många kramar Gunilla N

Veronica sa...

Vilket otroligt fint inlägg!! Avgudar dig som kämpar på. Mina ögon brände när jag läste. Jag förlorade själv min lillebror (22 år) förra året. Smärtan och sorgen man själv bär på blir tyngre när man ser den i sina föräldrars ögon, helt klart. Men man får försöka stötta varandra och vara där för varandra, Kämpa vidare och lycka till.
Många kramar// Veronica

Anonym sa...

Det händer mycket inom cancerforskningen. Många behandlingar som finns idag fanns inte bara för tio år sedan. Alltså måste det dyka upp nya behandlingar nu också.

Pysslan sa...

Vi får aldrig sluta tro och hoppas på att vi kommer att bli friska. Massor med kramar till dig Linda

Alexandra sa...

Linda, mitt hjärta blöder för dig och din familj! Det är så orättvist att ni ska behöva gå igenom SÅ mycket... Jag bara väntar på att lyckan ska vända för er för det är ni värda. Jag väntar på att någon ska "hoppa fram" och säga -Så, ni klarade testet, er prövning är över. Grattis!"
Gud måtte forskningen gå framåt med rasande fart! Sluta aldrig hoppas Linda! Vi är många bloggläsare här som aldrig kommer att förlora hoppet om att du en dag ska bli frisk.
Många kramar

Anonym sa...

Ja, en dag kommer det att finnas ett botemedel mot din sjukdom, så det gäller att kämpa på och köpa tid med allt som funkar!
Alla som läser din blogg hejar på och önskar att just DU ska bli det mirakel som sker då och då...man får aldrig sluta hoppas.
Kram Siss

Åsa sa...

Sluta aldrig att hoppas, tro och kämpa. En dag finns lösningen där, och är det inte du och jag som botas, så är det våra barn som får del av forskningsframgångarna.

inkan8 sa...

*Många Kramar*

Lisa sa...

Tårarna rinner än en gång över det du skriver.
Jag håller tummarna hårt hårt för att det sker ett mirakel och att du får leva vidare för din man, dina barn och din övriga familj och vänner.

Stor varm tröstekram
Lisa (Shakiro på Cancertjejerna)

Magdalena sa...

<3

Annah sa...

blir så rörd av dina ord. Klokt tänkt linda. stor bamsekram till dig fylld med hopp o styrka. kram anna

Magdalena sa...

Det är så klokt det du skriver oc hdet stämmer sååå bra du kommer alltid finnas där för dina nära och kära om en inte fysiskt så finns du där ändå. Min kusin finns med mig varje dag och jag vet att hon vakar över mig och finns med mig i min vardag och mina beslut, varje dag. Mår jag dåligt då pratar jag med henne. Gråter både när jag läser ditt inlägg och när jag skriver nu. många känslor som kommer när jag läser din blogg lika mycket som jag skrattar gråter jag. Din familj och dina vänner kan skatta sig lyckliga som har dig i sitt liv. Kram Magdalena

Annika sa...

Vad fint du skriver. Älskar din kämparglöd, beundrar dig för att du är så bra som du är. Det är som du säger, att en mamma (eller pappa) finns för alltid, antingen på jorden eller som en ängel i himlen, i våra tankar och minnen.
Kram

Anonym sa...

Tänker på dig Linda.
♥ Kramar om ♥

/malin

Mamma Mima på Landet sa...

Skickar massa kramar... Såg precis filmen...=´(. Fina fina du! <3
Du ska vinna, det måste du bara!

Erika sa...

Linda,
Sänder mina varmaste tankar och styrkekramar till dig och din familj. Fortsätt kämpa!! Du är fantastisk. Vilken livsglädje du utstrålar och vilka kloka ord. Kram Erika