onsdag, oktober 13, 2010

RÖNTGENBESKED

De senaste dagarna har varit fina. Lite kallt visserligen, men inget regn. Var ute en liten sväng nu på förmiddagen. Man behöver inte gå så långt här där vi bor om man vill gå till mysiga platser utan det räcker att gå till andra sidan vägen (lagom promenad för mig *s*). Där går det en massa får och betar.

Hösten är fantastisk med alla sina färger!





Bilderna är tagna med Canon 50mm f/1,8 II. Det är ett bra och prisvärt objektiv för bl a porträttbilder som jag varmt kan rekommendera!

Läkaren ringde tillbaka förut angående min onda axel. Det är inga frakturer i armen eller axeln så det var ju bra. Trodde i och för sig inte det heller, men hade det varit det så hade det varit nödvändigt med operation. Usch och fy! Däremot var det något uppe vid ledkulan och det blir nog så att jag får en strålbehandling nästa vecka. Det blir en engångsbehandling precis som med höften. Där hjälpte strålningen jättebra och det gör knappt ont alls där längre.

Jag tog även upp de onda fläckarna som jag har i bakhuvudet och läkaren sa att det kan vara så att det finns spridning även till skallbenet. Ska avvakta lite och se om det fortfarande gör ont om en vecka när jag ska till min läkare. I så fall kan det bli aktuellt med någon form av behandling. Vet inte exakt vad, men jag antar att det är mera cellgifter som står på tur för att försöka hejda monstren.

Har suttit nu och kikat lite på resor. Det kändes ju inte så enkelt att åka iväg då för nån vecka sen när jag hade så ont och knappt kunde gå. Satt och velade hit och dit om det kanske var bättre att försöka komma iväg på en solsemester istället, men nu när jag har inte lika ont längre så skulle det nog funka med en New York-resa trots allt! Visst vore det helt underbart med sol och värme också, absolut! Men så är det ju det där med att undvika solen för min del eftersom jag är strålbehandlad. Solen utomlands är ju mycket starkare än här.

Om en liten stund ska vi ha möte med kommunen - igen! Vi fick det ju äntligen beviljat att jag ska få hjälp här hemma under veckorna, men nu återstår det bara hur det ska lösa sig rent praktiskt också. Ibland undrar jag vart det där tänket om "barnens bästa", att kunna se till individen och till helheten tog vägen? Tyvärr ser de en enbart som sjuk eller enbart som förälder. Att vara en sjuk förälder, nej det begreppet finns tydligen inte.

Dessutom tycker de att jag är lite för frisk också! Hur sjuk ska man egentligen vara för att vara sjuk?! Är det när man ligger där så gott som medvetslös på dödsbädden och inväntar sista andetaget?? Det räcker tydligen inte med att ha cancer i nästan hela kroppen, vara extremt trött, äta starka mediciner och ha ont för att klassas som sjuk. Så länge jag kan borsta tänderna själv och dra på mig strumporna... ja, då är jag frisk som en nötkärna!

Saray.se

35 kommentarer:

E sa...

Grrr - det där med barnens bästa fick jag/vi nästan lägga i soc´s mun när de skulle ordna för mina barn när jag pga megastor operation med lång återhämtning inte var kapabel att ta hand om dem. Stå på er och våga säga emot om ni tycker nåt annat!!!

KRAM E

Helena sa...

Hoppas mötet går bra idag.
De är konstigt att man inte kan se helheten och att anse att du är för frisk låter helt galet.

Många kramar Helena

Johanna sa...

Fina härliga bilder igen :-)

Ännu mera strålning, din stackare. Men hjälper det så är det ju kanon. Att slippa ha ont är guld värt!!

Visst är det konstigt att man idag måste vara så gott som död för att det ska tolkas som sjuk. Jag förstår inte Sverige ett dugg, undra just var gränsen går?

Lycka till med resa och kommunen!

Kram kram

Hand By MiMA sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Ingrid Henriksen sa...

Å jag blir så inneihelv.... arg på våran samhälle. Det är kränkande och ovärdig hur " samhället" behandlar dom som behöver det mest.
Lycka till

Anonym sa...

Jag blir så arg...hoppas verkligen att dom har bra besked med sig i em..vi hörs.. Kram Susanne <3

Ingela sa...

Jag skickar en vindpust med extra styrka och envishet inför mötet med kommunen. Till kommunen skickar jag en vindpust med lite vanligt vett och mänsklighet. Hoppas allt löser sig smidigt.
Bamsedunderkramar från Busan

Jane L sa...

Ledsamt att läsa att du skriver att dom tycker att du är för frisk... Jag hoppas verkligen att dom kan tänka om lite. Det är skamligt!! Ska man vänta tills man ligger o inte kan komma upp ur sängen över huvud taget?? *suck*

Hoppas verkligen mötet var givande o gav positiva löften till er!
//Kram
ps. underbara bilder, som vanligt ;-)

Cissi sa...

Det där är sjukt! Min lillebror har haft assistenter hela sitt liv men det här året var det inte beviljat längre just för att han faktiskt kan klä på sig själv... men han har hjärtfel! men de tycker att han är frisk pga av det du skrev.............
Visst, han ligger inte inför döden men han är inte frisk

Kristin sa...

Lycka till på mötet med kommunen. Jag håller verkligen tummarna. Nu är det verkligen dags för dem att visa att de har ett hjärta och inte bara läser paragrafer och regler. Kram Kristin

Kristin sa...

Lycka till på mötet med kommunen. Jag håller verkligen tummarna. Nu är det verkligen dags för dem att visa att de har ett hjärta och inte bara läser paragrafer och regler. Kram Kristin

Agneta sa...

Älskade du! Det gör mig så ont att du inte möter den förståelse som du så väl behöver. Styrkekramar i massor!

Åsa sa...

Man kan bli galen av ilska för mindre. Men ge inte upp med byråkraterna, ge dem lika tuffa matcher som tumörerna får.

Jag är mycket imponerad av dina proffsiga foton. Önskar att jag hade hälften av din fotokunskap och lika fin kamera och lika gullig gosse att fotografera förstås!

Carina sa...

Jag hoppas verkligen att kommunen ser till att du får den hjälp som du faktiskt behöver. Något annat vore helt absurt!

Jag hoppas att det inte dyker upp fler cancermonster nu och att du kommer i väg på en resa, det är dig väl förunnat. Stora kramar, Carina

6-barns mamma sa...

Så fin lille Erik är, du tar så fina bilder - tyckte om den där han var naken och satt med ryggen mot kameran ihop med gosedjuren, den var fin!

Sen vill jag bara sända en stor kram - j...a skitcancer....

Anonym sa...

Dina bilder är helt underbara. Otrolig skärpa och fina färger och bra placering av motiv. snyggt.
och har inte kommunen fixat någon som kommer än? Och om inte- har de hål i huvudet?Kan inte Kalla Fakta titta på ärendet? Jag håller helt med dig och det gör nog precis alla andra utom kommunbyråkraterna. Om inte du är sjuk vem är då sjuk? Lycka till med resan och boka nu innan alla novemberlovsresenärer knycker alla platser.

Fotgraferande fembarnsmamma sa...

Hej Linda! Hoppas du hörde mitt telefonmeddelande att vi INTE åkte till barnens hus idag. Det var utvecklingssamtal på eftermiddagen så vi bowlade på fm istället. Jag åker GÄ
RNA en annan dag! Hur gick det med kommunen idag?
KRAM / Maria
http://mariasdagbok.blogspot.com/

Carina sa...

Hej Linda!
Att bo i en liten kommun är inte alltid bra. Du är unik, förmodligen är du fall nr 1.
Men att de inte fattar hur sjuk du är, är svårbegripligt.
Hoppas din resa snart blir av till USA. Kram

Petra H sa...

Hej du främling. Här är ännu en främling som skriver.. Jag ville bara skicka en varm hälsning, som en vänlig hand på axeln mitt i allt tumult. Jag vet inte hur det känns, jag är inte så farligt sjuk som du. Så orden jag vet hur det är fungerar inte.. vet inte vad jag egentligen ville säga.. men det känns. Ditt öde, det känns ända in i benmärgen ska du veta. Det där med att vara för frisk för att vara sjuk.. ja det är det som är sjukt! I mitt liv har jag också stött på det, men ditt fall är ändå så himla mer extremt och ändå så är du för frisk för att vara sjuk. Var är mänskligheten i det? De personer som bestämmer eller bestämt lagarna kan aldrig någonsin ha varit så sjuka, eller skadade eller drabbats av svår sorg. För då skulle de aldrig ha tvekat så som de nu gör. Jag önskar av hela mitt hjärta och själ att du i livets svåraste stund kan möta en människa som har sådan empati att de hjälper dig! Tusen tankar från en främling!

Nikki sa...

Hej!

Skönt att armen inte var bruten men lite trist med det där på ledkulan! Men om strålningen hjälpte så bra på höften så kanske den gör det på axeln med.

Får jag fråga om det där med huvudet. Man får ju sådana nojjor själv att man har cancer. Förra året förlorade jag min mamma i lungcancer och året innan det min bror i en annan form av cancer. Mamma hade ingen chans att överleva men min bror hade kunnat leva länge med bromsmediciner om det velat sig väl men tyvärr var han missbrukare och skötte sig inte förräns det var försent! I alla fall får jag ju också ont där i bakhuvudet, hade det senast för någon vecka sedan men sen försvann det. Har haft det för länge sedan med. Om man har cancer kan det onda försvinna av sig själv då? Eller blir det så att det gör mer och mer ont hela tiden tills man får någon behandling? Hoppas du kan och vill svara på min fråga! Jag är så imponerad av din styrka och att du orkar både blogga och vara mamma!!! Hoppas det löser sig snart med avlastningen från kommunen. Får ni välja någon ni själv vill ha? Vi har en dotter som har Downs syndrom och vi har avlastning tre timmar i veckan och vi fick själv välja vem vi ville ha så det blev farmor.

Kram

Nikki sa...

Hej!

Skönt att armen inte var bruten men lite trist med det där på ledkulan! Men om strålningen hjälpte så bra på höften så kanske den gör det på axeln med.

Får jag fråga om det där med huvudet. Man får ju sådana nojjor själv att man har cancer. Förra året förlorade jag min mamma i lungcancer och året innan det min bror i en annan form av cancer. Mamma hade ingen chans att överleva men min bror hade kunnat leva länge med bromsmediciner om det velat sig väl men tyvärr var han missbrukare och skötte sig inte förräns det var försent! I alla fall får jag ju också ont där i bakhuvudet, hade det senast för någon vecka sedan men sen försvann det. Har haft det för länge sedan med. Om man har cancer kan det onda försvinna av sig själv då? Eller blir det så att det gör mer och mer ont hela tiden tills man får någon behandling? Hoppas du kan och vill svara på min fråga! Jag är så imponerad av din styrka och att du orkar både blogga och vara mamma!!! Hoppas det löser sig snart med avlastningen från kommunen. Får ni välja någon ni själv vill ha? Vi har en dotter som har Downs syndrom och vi har avlastning tre timmar i veckan och vi fick själv välja vem vi ville ha så det blev farmor.

Kram

Lisbet Lindell sa...

Hur har dom bara mage att säga att du är för frisk... Man slutar aldrig förvåna sig... Finner inga ord.


Fotona är underbara, vilka färger och jisses så söt han är:)

Kram Lisbet

Minna sa...

Vilka underbara bilder...styrke kramar

Carina sa...

Hej!
Ibland är det inte fördel att bo i en liten kommun. Du är unik, förmodligen är du kommunens fall nr 1.
Men det är svårbegripligt att de inte förstår hur sjuk du är!
Lycka till med din resebeställning.
Många kramar Carina

Kristina sa...

Vilka fina bilder du tar, man blir så glad av att se dem. Det är en gåva du har mitt i allt det svåra.
Jag förstår att det är jobbigt med kommunen och deras syn på hjälpbehovet. Inte nog med att man är sjuk dessutom ska man se sjuk ut för få hjälp. Istället vore det väl en pos grej att man kan se lite fräsch ut både för sin egn skull och för familjens. Dessutom träffar man knappast kommunfolket när man är som sämst o ej orkar ur sängen utan då har man tagit mediciner för orka träffa dem. Jag hoppas att det löser sig för dig på ett bra sätt så du kan få vila och använda dina krafter till det som är roligt och till kampen det är att hålla sjukdomen stången. Kram Kristina I Umeå

Annika sa...

Man ska nog sakna ngt, en arm el huvudet för att anses sjuk. Allt som inte syns utanpå räknas inte:( huga vilka stolpskott det finns. Tänk va skönt om du slapp dom. För så bekvämt kan det inte vara, med främmande människor i hemmet:( Iaf så underbara bilder, ljuvliga färger. Och dessa klarblåa ögon, som glittrar.
Stor stor kram
Annika

Cattas liv och tankar sa...

Härliga höstbilder!!

Kristina sa...

vad arg jag blir, inte på dig utan på blogger, jag hade skrivit ett långt inlägg till dig o så försvann det för det fick ingen kontakt.
I alla fall vilka fina bilder du tar. De ger sån glädje . Det är en gåva du har att förmedla ngt med dina bilder. Förstår att detta med kommunen är jobbigt. Inte nog med att man är sjuk utan dessutom ska man se sjuk ut. Borde ju vara tvärtom, vad roligt att du ser lite fräsch ut, både för din skull och familjens.Dessutom ser de en inte när man mår som sämst utan då man har tagit medicin för orka träffa dem. Hoppas att det löser sig så du får bra hjälp.Du behöver få använda den kraft du har till det som är roligt och ger dig kraft att orka kämpa för dig själv o för att få vara med din familj. Kramar Kristina i Umeå

äppelblomman sa...

Underbara bilder!!!
Hoppas verkligen att mötet gick bra idag! Tänker på dig/er!!
Kramar i massor K

Petra sa...

Hej,

så hemskt att man precis som du skriver ska vara så sjuk att slutet är nära för att få hjälp. Hjälpen ska väl finnas för dig och alla andra som så starkt behöver det. SÅ otroligt starkt att du är gullig och delar med dig av ditt liv, beundrar din styrka och önskar dig allt gott. Håller tummen för att det ska vända och att du samt dina familj ska få må bra. Massor med styrkekramar från Petra

Mamma Mima på Landet sa...

Fina bilder (igen)!
Det är ta mej fasen helt otroligt! Vad ska man göra då!? Komma dit död å säga att man inte klarar av att ta hand om allt hemma?
Kram till dej! Å hoppas att det blir bra även med axeln!/ Mima

Lisa sa...

Håller tummarna för att mötet går bra och att de visar lite medkänsla och empati.
Som du säger hur sjuk ska man vara egentligen innan de betraktar en som sjuk?

Vilka helt underbara bilder, igen, på Erik. Han är så söt och färgrann där han sitter i höstlöven!! Du är verkligen en duktig fotograf.

Styrkekramar
Lisa

Anonym sa...

Hej Linda
vilka fina höst bilder, du är jätte duktig fotograf!
När det gäller kommunen, kan man fråga de på vilka grunder har de valts som årets kommun som inte kan se skillnaden mellan frisk och sjuk medmänniska och dess hjälpbehov. Stå på dig!

Du behöver alla dina krafter till att kämpa mot cancer inte att behöva bli ifrågasatt av myndigheter. Hade jag bott nära så kunde jag har hjälpt dig med glädje. Hade en dotter som förlorade kampen förra året, så jag vet hur tufft det kan vara att vara mamma när man är svårt sjuk.
Håller tummarna att det löser sig för din familj och att du blir bättre.
Styrkekramar från en mamma som mist sin 34 åriga dotter till cancer.//Sirpa

Anonym sa...

Vilka fina bilder på eric! Tror att det är först på de bilderna som jag ser simon i honom. Från när S var liten iaf =) kram kram

Lotta A sa...

Härliga höst bilder på en otroligt liten söt kille.

Kram Från Lotta