Känns det inte något bättre i morgon får jag nog kolla upp vad det är. Om inte annat för att se om det kanske går att få hem ett par kryckor så att jag kan ta mig fram lite lättare. Är det en inflammation i höftleden så antar jag att det borde vara bra för benet om det får vila?! Sen så måste det vara något som snart går över så att vi kan boka resan. Att åka till NYC och knappt kunna gå är en ganska dålig kombination.
Lyckades iallafall halta iväg till Polisen idag för att fixa ett pass. Mitt gamla pass hade gått ut och att skaffa ett nytt var annorlunda mot sist. Nu fixar man det mesta helt digitalt och man kan se direkt på skärmen hur passet kommer att se ut. Jag tycker att jag ser kriminell ut på bilden så de lär väl aldrig släppa in mig i landet. ;-)
400:- kostar ett pass, men nuförtiden tar man fotot hos Polisen och behöver inte fixa detta själv innan. Smidigt!
Nu blir det inget mer skrivet här idag. Dags för sängen och att (försöka) sova! God natt!
11 kommentarer:
Jag tror att det är standard att man ser kriminell ut på polisens passbilder! Dom är inga duktiga fotografer direkt:) /Monica
Aj,aj...det låter inget vidare med höften.
Jag har själv haft ont i min höft , den senaste tiden :-(
Har börjat gå till en sjukgymnast.
Han rekommenderade bla mej att sova på sidan, med en kudde mellan benen.
För det skulle var avlastade för höften. Ett litet tips, bara.
Hoppas det kan det underlätta med kryckor, för din del.
Kram Lotta
Hej.
Ville bara lämna ett litet avtryck. Jag brukar inte läsa andras bloggar men jag fastnade direkt för din.
Du skriver väldigt vackert och jag blir rörd av hur öppet du berättar om din sjukdom och om ditt liv.
Jag kommer garanterat fortsätta läsa din blogg!!
Själv är jag höggravid just nu och har gått 4 dagar över tiden, så jag har inte så mycket energi kvar. Din blogg gav mig det där lilla extra så jag nu kan gå de sista dagarna innan förlossningen också.
Tack!
Hej!
Vill bara tacka för din fina kommentar i min blogg och samtidigt tala om att jag beundrar din styrka och din kämparglöd! Vet hur det är att leva med oro och maktlöshet över denna hemska sjukdom... Du är fantastisk!
Många kramar Jenni, Eltons mamma
Snälla kontakta läkaren för din värk i benet o höften! Du kanske behöver ytterligare behandling. Jag önskar av hela mitt hjärta att du får komma till NY. Styrkekramar
Du skriver så bra, man känner nästan att man är hemma hos dej och känner både dej och barnen:) Jag kan inte göra så himla mycket själv så mycket tid spenderas vid datorn och jag blir jätteglad då du skriver mycket:)
Kram Lisbet
Nu gick det liiite snabbt här.
Hoppas du blir av med smärtan i höften, sök läkare, vänta inte, även om det är trist är det bättre att söka tidigare och såklart hoppas vi alla att det inte är något dumt.
KRAM!!
Hej Linda!
Jag har följt din blogg sen tidigt i våras, och jag måste få säga att jag aldrig har träffat (det känns som att jag känner dej) en sån människa som utstrålar så mycket hopp och positiv energi som du gör! Du skriver helt underbart och öppet, både om din sjukdom och om din familj och jag ber till alla gudar som finns, varje dag att allt ska gå bra för dej, sådana som du behövs här på jorden! Jag har själv haft cancer vid ett par tillfälle, men det går absolut inte att jämföra med det du går igenom, men jag vet hur ångestens och rädslans ansikte ser ut och det är ingen trevlig fejja att titta in i!
Hoppas du får en riktigt bra dag och jag tycker oxå som andra har skrivit här i dina inlägg, att du ska gå till doktorn med höften, vänta inte med det, du kan inte hoppa omkring på ett ben i NYC;) stora varma styrke kramar från Lotta
Vilken nydelig bild av deg - som man knappt ser- med sovande sonen i armarna. Vad en bild kan säga mer en en milliard ! ord!
Gå till din läkare.
Kan förstå om du inte vill. Men ändå viktig att få reda ut om det är något oproblematisk, eller cancershiten- för det är jo den ångesten man inte kan slippa taget på. Oavsett kan du få adekvat behandling för vad det nu är- o senn förhoppningsvis få en lyckad USA RESA utan dina nu så besvärliga symptom.
Ursäkta att du fick en till så här kommentar- men det är velmenad i allra högsta grad.
Lycka till, Ingrid
De lät inte bra med din höft. Det blir ju som du säger mycket svårt att gå.
Många kramar från Helena/Umeå
Vilken inspirerande kvinna du är! första gången jag är inne och läser om din och din familj och jag måste säga att jag är fast. Du har ett underbart sätt att skriva på vilket gör gör att det är väldigt lätt att hänga med, mjukt och fint =) Lycka till med allt och ha så kul på resan! Kram /Sussi
Skicka en kommentar