Så framåt 17-tiden när han hade hållit på sådär till och från i flera timmar ringde jag till barnakuten och rådfrågade vad vi skulle göra. Hon hörde hur han skrek i bakgrunden så hon tyckte vi skulle komma in för säkerhets skull.
Men när vi satt där inne i väntrummet kändes det nästan som att vi åkt in helt i onödan. Han hade ju inte ont hela tiden utan däremellan var han en glad fis som sprang han runt, lekte och busade och rymde in till de andra rummen. Faktum var att han hade inte riktigt lika ont någon gång medan vi var där som han hade haft under eftermiddagen.
Efter flera timmars väntan (och ganska många blöjbyten) och när jag var på vippen att gå och säga att vi skiter i detta och åker hem istället så fick han komma in till doktorn. Förmodligen var det magen som bråkade så med honom och att det var därför han skrek så. Det verkade inte vara blindtarmen eller något sånt iallafall så det var ju skönt. Inte heller verkade det vara något med öronen eller halsen.
Idag har han äntligen börjat dricka och äta lite grann. Han verkar inte heller ha sådär ont som igår, så jag hoppas han snart mår bra igen. Magen är dock inget vidare. Han bajsar ofta och det är fortfarande blodiga diarréer. Får hoppas att avföringsprovet som togs inte visar på någon läskig bakterie bara och hoppas även att vi andra här hemma klarar oss undan smittan.
Jag led verkligen med honom igår när han hade så ont. Jag vet verkligen hur det är att ha ont i magen. I vintras efter mängder med antibiotika-kurer slogs ju min mage ut totalt av Clostridium-bakterier. Många hemska saker har jag varit med om, men just det slår nästan rekordet. Låg inlagd nästan en vecka för de kom inte på först vad det var, men fy vad ont jag hade! Trodde jag skulle dö och att magen skulle sprängas.
Usch för små otäcka mag-bacillusker!
Idag är det en lugn hemmadag, men i morgon väntar ytterligare besök på sjukhuset för min del.
3 kommentarer:
Usch så smärtsamt :-( Stackars lillfis!!!
HOPPAS nu att det har vänt och att han får lov att mår bra...
Många kramar och tankar till er
Nä, fy så fruktansvärt!
Jag lider med er, och då speciellt med William som hade sådan smärta.
Jag kan bara föreställa mej hur maktlösa ni som föräldrar kände er i det läget......
Det skär ju i en när man ser sina älskade barn må dåligt och ha ont.
Nu håller vi tummarna för att det ska gå mot bättringsvägen!
Många kramar från Lotta
När jag skulle opereras i Januari så skulle jag ta laxermedel, något från apoteket.
Läste i bipackssedeln hur " man gick till väga"
Skrattade så tårarna spröt när jag läste biverkningar. Att vissa människor svimmar vid användan av laxermedel.
Sagt och gjort. Efter jag hade påbörjat behandlingen så skrattade jag inte längr eåt att folk svimmade. Jag höll själv på att göra det. Trodde jag skulle krevera där inne på toan.
Skickar en styrke kram att sonen tillfrisknar. Magvärk är HEMSKT!!! Hujja!
Skicka en kommentar