fredag, juli 30, 2010

KAN MAN RÄTTVIST DRABBAS AV CANCER?

"Jag har tittat i din blogg för första gången idag, och jag känner starkt med och för dig i din kamp mot sjukdomen.

Det finns dock en sak som upprör mig, och det är din egen kommentar (28 juli) om att det känns orättvist att du inte skulle få finnas kvar för dina barn. Det finns kommentarer som går i samma riktning - alltså att det är orättvist att du har drabbats.

Om din sjukdomssituation innebär en orättvisa, så måste det rimligen finnas människor som drabbar rättvist av cancer. Jag skulle gärna vilja höra dina - och andras - tankar kring vilka det skulle handla om. Hur ser de människor ut, som drabbas av cancer och det är rättvist? Har de uppnått en särskild ålder? Vilken ålder är det, i så fall? Handlar det om deras barns ålder? Innebär det i så fall att om ens barn har hunnit bli myndiga så är det rättvist att man får cancer? Eller handlar det om inkomst? Bostadens storlek? Hur mycket pengar man har på banken?


Om det finns en "orättvisefaktor" så bör det rimligtvis finnas en "rättvisefaktor" också. Berätta för mig hur den ser ut."

Jag fick de här frågorna bland kommentarerna igår. Ja, när är det egentligen rättvist att drabbas av en hemsk sjukdom som cancer?

Både jag och min sambo har frågat oss själva ibland efter dåliga besked, motgångar och bakslag vad vi egentligen har gjort för fel för att drabbas så hårt. Det är tungt ibland. Vi har dock inte kommit fram till att vi gjort något särskilt för att "förtjäna" det. Det funkar inte så. Tvärtom kan jag nog tycka att vi båda redan fått vår beskärda del av prövningar här i livet. Hade någon av oss varit till exempel en mördare, pedofil eller våldtäktsman så kunde jag kanske sett detta som ett straff för allt ont vi gjort andra människor. Men även små oskyldiga barn drabbas av cancer. De har knappast heller gjort något för att förtjäna det.

Jag kan tycka att det känns orättvist när unga människor drabbas av allvarliga sjukdomar och dör. Likaså tycker jag det är hemskt när barn mister sina föräldrar. Jag skulle förstås bli helt förkrossad även nu som vuxen om någon av mina föräldrar dog. Men ännu värre hade det säkert varit om jag förlorat dem redan som barn. De har alltid funnits där för mig under hela min uppväxt och lotsat mig genom livet. Även om föräldrar periodvis under livet kan vara både pinsamma och jobbiga så är det många fler tillfällen då de är viktiga och man absolut inte vill vara utan dem. Jag tycker inte att små barn ska behöva oroa sig för att föräldrarna ska dö.



Är det mer rättvist att drabbas av cancer vid en viss ålder? Om jag nu hade varit 80 år och drabbats av cancer så hade jag förmodligen också tyckt att det var jobbigt, men jag tror inte att jag hade tyckt att det var särskilt orättvist. Hade jag fått min diagnos i den åldern hade jag fått leva ett långt liv och dela många år tillsammans med de jag älskar. Jag hade fått se mina barn växa upp och förmodligen även mina barnbarn. Då hade jag nog kunnat acceptera sjukdomen på ett helt annat sätt än vad jag gör nu.

Det finns även föräldrar mister sina små barn i cancer och barn som förlorar sina syskon. Ja, det är också något jag kan tycka känns väldigt orättvist. Ett barn som skulle haft hela livet framför sig. Barn ska inte dö! Jag har följt bloggen Dolce Bambini där lilla Lovas mamma skrivit om kampen mot cancern. Tyvärr förlorade deras dotter kampen mot monstret nu under våren. Jag tycker det är hemskt och blev så ledsen för deras skull. Jag ser ingen mening alls med att de inte ska få ha sitt fina lilla barn kvar i livet. Dumma cancer!



Jag önskar så att cancer inte fanns! Det är en lömsk och otäck sjukdom som inte tar någon större hänsyn. Man vet aldrig när och hur den slår till. Den kan komma smygande och den kan komma snabbt. Tyvärr är cancer inte en särskilt ovanlig sjukdom. I stort sett alla känner vi någon som har, har haft eller kommer att få cancer. De flesta får ett cancerbesked i sin familj någon gång under livet. Skit är vad det är!

Om jag fick välja skulle alla familjer få leva långa friska liv tillsammans och människor skulle dö först när de var gamla. Nu vet jag att verkligheten tyvärr inte ser ut så. Men att jag tycker att det känns orättvist att vissa familjer får gå igenom väldigt mycket och när unga människor blir allvarligt sjuka och dör - är det egentligen något att bli upprörd över?! Å andra sidan kanske just orden rättvist/orättvist är lite fel i det här sammanhanget. Det handlar kanske mer om hur lätt eller svårt det är att acceptera det som händer?



Är det värre om vissa drabbas av cancer än om andra gör det? Rättvist eller orättvist - ja, vad tycker du?

34 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vad fint du skriver när du skildrar rättvist kontra orättvist.

När jag först läste ingressen tyckte jag att "fy vad fräckt att skriva en sån kommentar". Men hon/han har ju rätt ingen drabbas rättvist av cancer. Men precis som dig, Linda så tycker jag att är man äldre och har levt ett långt liv så är det lättare att acceptera att man kommer dö "i förtid".

Kämpa på Linda.
Kram Christina

Lisa sa...

jag håller så med de vad christina skriver i kommentaren. men får man verkligen "det man förtjänar"? jag har ju själv en kronisk sjukdom (fast inte en som är dödlig i sig) och jag har aldrig tyckt synd om mig utan jag har alltid tyckt att det är så orättvist att min dotter och man måste utstå en massa besvär. man är ju inte ensam som drabbas av en sjukdom.
tyvärr är det sällan cancer eller någon annan hemsk sjukdom bara drabbad onda männsikor.

du är en sån kämpe linda! kram

Matilda sa...

Klart man känner "Varför just jag så orättvist" Jag tycker cancer är orättvist för alla, De är hemskt om ett litet barn får cancer men de är ju lika hemskt om en vuxen får de. Sen när du skriver att cancern är tillbaka och de är orättvist de kan jag förstå för hur roligt är de att kämpa mot något så starkt som kan ta ens liv. Cancern är inte rättvis den tar flera liv om dagen. Så nej Cancern är inte rättvis den borde utrotas

gillagua sa...

Man kan inte rättvist drabbas av cancer MEN som anhörig är det mycket lättare att acceptera att en "äldre" person blir sjuk och riskerar att gå bort än en ung som inte borde fundera på sjukdom och elände. Jag har förlorat en nära anhörig i 70års-åldern och en i 35-års åldern och det är jätteskillnad. Jag tycker du har rätt att ifrågasätta varför du blivit sjuk, men lägg fokus på att bli frisk!

malinj80 sa...

Lilla gumman! Håller helt o hållet med dig!
Kram

arnell.maria sa...

Linda.... jag har läst din blogg under en längre id och känner verkligen med dig och din familj. Det är fruktansvärt det du och din familj får genomlida och det är definitivt orättvist. Att det nu finns ett rötägg (ursäkta ordvalet, men...) som ens har mage att bli UPPRÖRD över din kommentar av orättvisa kan jag inte annat än kommentera. Hur kan man, första gången man läser din blogg lägga vikt på/ifrågasätta om du/din familj drabbats orättvist. Man behöver inte gått högskola, inte ens grundskola för att förstå vilken ORÄTTVISA och tragedi det är. Det är absolut mer rättvist att människor som levt ett långt liv drabbas av sjukdomar och elände än unga människor, barn som mister sina föräldrar och barn som själv drabbas av cancer - vad är orättvisa om inte detta. Det finns människor som av olika anledningar inte förvaltar sitt liv, eller människor som av någon anledning är arga, bittra rentav elaka av en eller annan anledning. Tycker absolut att det vore mer rättvist att de drabbades. OAVSETT så tycker jag det är fräckt att över huvud taget diskutera detta på din blogg, att fälla den kommentaren och att tillåta sig att bli upprörd över det är så upprörande att jag inte ens vill skriva vad jag tänker.
Jag önskar såå.. Linda att du ska få bli frisk, få ett långt liv tillsammans med din blivande man och barn. Jag hade av hela mitt hjärta önskat att jag kunde bära en del av din smärta. Nä, jag vill absolut inte ha´cancer men jag skulle innerligt gärna vilja ta´en bit av all din smärta både fysiskt/psykiskt och på så sätt få "bära" dig en stund. Jag skickar så många styrkekramar till dig och din familj och vill också ge dig kraft att kämpa vidare. Ge aldrig upp!!! Kram Maria

Anna-Karin.S sa...

Ja,det är ORÄTTVIST att du har drabbats av cancer, och jag tycker att DU har all rätt i världen o tycka att det är orättvist att just du har drabbats, för hur det än är så är man sig själv och sina barn närmast,det betyder ju inte att man tycker att det är rättvist för någon annan att få det....

Du är en sådan otrolig kämpe Linda,du får många av oss att både gråta och beundras av din otroliga styrka å livsglädje, du är en person att verkligen beundra!!!

kramar Anna-Karin.S

Kajsa Bergman Fällén sa...

Jag kan inte förstå riktigt varför några måste drabbas "rättvist" bara för att några andra drabbas "orättvist". I min värld kan alla cancerdrabbade drabbas orättvist värre utan problem. Det behöver inte finnas de som drabbas "rättvist" för att väga upp.

Men visst känns det jävligare att drabbas som ung. Och jag kan tycka att det är jävligt orättvist att hela mitt liv kommit att levas i cancerns skugga, mer eller mindre, med en mamma som blev sjuk när jag var väldigt liten och dog när jag var ung. Mina barn fick aldrig lära känna sin mormor och sen fick jag ärva skiten till på köpet. Jag kan inte se någon rättvisa i det, därmed inte sagt att någon annan skulle drabbats mer rättvist av exakt samma sak, den logiken fattar jag inte riktigt.

Linda - jag är så ledsen att läsa om dina skelettmetastaser. Att ha skelettmetastaser verkar inte vara så värst dramatiskt om jag förstått saken rätt, de lever sitt liv och går ofta att hantera ganska bra. Mina är ju till och med i läkning. Däremot är ju som du skriver sjukdomen nu kronisk, vilket självklart innebär helt andra förutsättningar.

Och du, tänk inte på "vad ni har gjort för att drabbas". Det är ingenting ni har gjort. Det bara är livets orättvisa. (jag kan inte sluta använda ordet märker jag...). Slumpen, ödet, kalla det vad du vill, men inte är det någon sorts straff eller ert fel i alla fall.

Tusen kramar!
Kajsa

Malin G sa...

NEJ, inte kan man drabbas rättvist av cancer...
...och självklart har du eller din familj INTE förtjänat denna sjukdom!

Jag har också tänkt lite på kommentarerna kring rättvisa kontra orättvisa, och håller med dig om att det kanske inte är helt rätt ord i sammanhanget.
Å andra sidan så kan jag ABSOLUT FÖRSTÅ hur de som skriver detta tänker, och det är verkligen ingenting jag hakar upp mig på eller skulle få för mig att bli upprörd över. URDUMT om du frågar mig! Visst känns det orättvist. Jag kommer inte på något bättre ersättningsord...
Du är ju sååå duktig på att uttrycka dig och skriva. Precis just därför har jag följt din blogg i många år.

Personligen skulle JAG aldrig kunna säga att det är mindre hemskt när vissa drabbas av cancer... Det är en fruktansvärd, lömsk sjukdom oavsett ålder osv, som jag inte skulle kunna önska någon.
Däremot så är det utan tvekan så att man reagerar starkare ju yngre personen är. Framförallt om man utgår från att livet kanske förkortas för en människa som förväntas ha många år framför sig.

MEN, vi ska INTE ge upp hoppet Linda!!!
Forskningen går framåt hela tiden och jag tänker gå in på DIN INSAMLING och skänka mera pengar, och uppmanar alla som läser din blogg att göra detsamma. Det är väl det minsta man kan göra!

http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Insamlingar/?collection=2219

STOR KRAM på dig!

Anna sa...

vilken konstig kommentar.....
Jag tycker att självklart är det väl aldrig rättvist att nån får cancer, men det är faktiskt värre om man har små barn. Jag hoppas så att mina barn hinner bli vuxna innan jag måste lämna dom. Jag tycker inte längre att det är lika sorgligt när gamla människor får cancer, dom har ju i alla fall hunnit leva ett helt liv.
Kramar till dej Linda!!

Ingela sa...

Linda,

Låt dig inte bli upprörd eller provocerad av trollinlägg. Om livet vore så enkelt att summan av rätt- och orättvisor vore +-0... Så är det ju inte.

Du har all rätt i världen att tycka att det är orättvist. Det är det!

Kram
Busan

Mamma Mima på Landet sa...

Så bra skrivet Linda! Kunde inte sagt det bättre själv, även fast jag försökte när ja svarade "Monica". Naj, det är inte rättvist! Uch!
Jag har "puffat" för insamlingen i vår ankomstgrupp på aff åxå. Du kanske kan kika in å säja hej där å berätta lite?

Kram på dej! /Mima

Anonym sa...

Jag håller med Maria och tycker att det är fruktansvärt oempatiskt och grymt att begära av dig att du ska redovisa någon slags uppfattning om det här.
Du har all rätt i världen till dina känslor, kom ihåg det.
Jag är imponerad och känner mig ödmjuk över hur du kämpar på och håller humöret uppe trots allt. Har själv flera barn och tänker att även om dom ju gör att man kan få svårt att vila osv - man "får" inte riktigt vara sjuk med små barn - så "tvingar" dom en i alla fall att leva i nuet och att kämpa på med alla vardagens bestyr. Vilket i sin tur kan hjälpa en att inte falla för djupt i depressionen.
Vi vet bara vad vi har idag, om morgondagen vet ingen något. Det viktiga måste väl vara att vi varje kväll kan somna med känslan av att den här dagen också hade en mening.
Stor kram och många tankar till dig från Karin

Ingrid sa...

Linda!
Rättvisa eller orättvisa? Jag tycker som du barn och unga människor skulle inte drabbas av cancer! Jag var själv 66 år när jag fick cancer, självklart vill jag fortsätta att leva så länge som möjligt, men hur svårt hade det inte varit om jag hade blivit sjuk när mina barn var små? Vilken ångest hade jag då inte haft för att inte få vara med under deras uppväxt! Jag förstår inte den människan som skrev de hemska kommentarerna till dig. Du har all rätt att tycka att livet har varit orättvist som har gett dig cancer i unga år! Jag tror dock att du med din kämparglöd kommer att klara många år till och forskningen går framåt. Nu har du något roligt att se fram emot: både bröllop och barndop! Jag tycker att du skulle skriva för någon tidning, du har verkligen talang och så är du en sådan duktig fotograf dessutom. Det får du satsa på när du mår bättre! Jag önskar dig all lycka!

Kramar

Ingrid Benjaminsson

Jessika sa...

rättvist och orättsvist är det kanske inte men jag tänker, med viss ilska, på min farfar. (detta kommer att verka kallt, ni får ursäkta) Han rökte o rökte och läkarna sa till honom att han måste sluta. Han fick gå tillläkare för jämnan pga rökningen men trappade ändå inte ner. Tillslut sa dom till honom att om han inte slutade så skulle han dö, snart. Han fortsatte och fick lungcancer. Han hade sååå många varningar och chanser att stoppa risken men gjorde inte det. I mina ögon valde han Cancern framför ett rökfritt liv (nej han försökte överhuvudtaget inte, han sa att det var trams) och då är det iallafall inte LIKA orättvist som jag tycker att din cancerdrabbning är.

Anonym sa...

Cancer ÄR orättvist!!
Så känner jag och för mig är det en känsla och den känslan är rätt för MIG.
Det ÄR orättvist i min värld!
Våra nära vänners dotter fick cancer vid 5 års ålder och somnade in 14 år gammal.
Våra flickor är födda samtidigt och har följts åt, men helt plötsligt saknas en liten prinsessa...
Orättvist i min värld!
Min mamma fick vid 61 års ålder besked om cancer med spridning och bara livsupehållande bromsmedicin fanns för ett tag.
Hon somnade in 3 Januari 2010, oändligt saknad, min ledsagare i livet, min älskade mamma, oändligt saknad...
Orättvist i min värld!
Alla har vi rätt till våra åsikter och våra tankar och känslor...
Tänker å dig Linda, varje dag och jag skickar massor av
Styrka Kärlek Hopp & Mod till dig och familjen

Kram Jenny S

Anonym sa...

Orättvist är det visst när en så ung människa ska drabbas av cancer,detär ju faktiskt annorlunda att drabbas när barn är uppväxta och man levt sitt liv, kanske man är 75 år och visst kan det vara jobbigt att få cancer då också men det är ju en mer relevant tid att då gå bort.Har själv haft cancer och vet lite hur det känns, var själv glad över att mina barn var så stora som de var då.

tycker väl att kommentaren var lite onödig till en cancersjuk kvinna med små barn, hon måste ju få uttycka sina känslor.

Linda Kämpa på.
Inger

Gunilla sa...

Jag tycker inte att man kan prata om rättvisa eller orättvisa i samband med sjukdomar. Vilka kriterier skulle vara uppfyllda för att det inte skulle vara lika synd om en person? Det stämmer inte med min människosyn.

En brottsling ska sona sitt brott genom ett tilldömt straff och inte på något annat vis.

Alla är vi dödliga men på något vis tycker jag att de äldsta ska dö först. Det är liksom rätt ordning. Föräldrar borde inte behöva begrava ett litet barn precis som små barn inte skulle behöva mista en förälder. Jag tycker alltså att det är värre om ett barn drabbas än en äldre människa.

Min pappa dog ganska så ung av cancer. Jag har varit arg, upprörd, bottenlöst förtvlad och ledsen. Men just rättvisefrågan var aldrig en utgångspunkt för mina tankar.

Nej, snarare är det så att cancer är en sjukdom som jag inte ens vill att min värsat ovän skulle drabbas av. Skitsjukdom.

Hoppas att dina fortsatta behandlingar ska ha mycket god effekt.

Anonym sa...

Ja, detta är onekligen intressant!!! Jag som har både mamma och pappa som borde ha fått cancer flera gånger om och dött av den, för vad de gjort mot mig, och i mammas fall fortfarande gör mot mig. Det skulle vara rättvisa för mig - att de straffas för all psykisk+fysisk misshandel och incest de utsatte mig för när jag var barn..... Men det finns ingen rättvisa alls på denna jord, därför fick också mamma giftstruma, och höll på att stryka med, men gjorde så klart inte det....... så hon kan fritt fortsätta att göra mig illa, genom att ljuga om mig inför resten av min familj....

Så jag anser att man faktiskt KAN drabbas rättvist av cancer.... för fanns det rättvisa här i världen, så skulle inte dessa två personer leva längre... Inte heller alla andra barnmisshandlare skulle leva, varje vecka läser man i tidningen om barn som farit illa pga sina så kallade föräldrar, det är heller inte ovanligt att barn dör av misshandeln. Om dom personerna drabbades av cancer, skulle jag säga att det var rättvist och precis rätt åt dom.

Hårt och cyniskt? Ja kanske det, för nån som inte upplevt det jag har... I min mening? Ett lindrigt straff för ett förstört liv...

/ScrapLinda

Suss sa...

Jag håller med Maria Arnell om "rötägg". Herregud...är det ordpolisen som är i farten? *suck*

Pysslan sa...

Håller med om att rättvisa kanske inte är det bästa uttrycket när det gäller sjukdomar, men jag har lättare att acceptera att någon som är jätte gammal går bort i t ex en sjukdom än någon som är ung och har barn.

En annan sak som jag har svårt att acceptera är när man slutar kämpa.

Hejja, hejja, kämpa på Linda :)

Kramar från Heidi

sara sa...

Vem äger frågan om vad som är rättvist och orättvist?
Vi lever i ett fritt land där man som enskilld individ kan tycka och tänka vad man vill. Att skriva som denna personen gjort gör mig illamående. Var och en har sig själv närmast och det klart att man inte vill bli drabbat eller att någon nära och kär blir det.
Jag tycker personligen att det som drabbat dig är JÄVLIGT orättvist, du har haft dit. Tänker på dig Linda. Kram Sara

Ida sa...

Tycker du, Linda, beskriver så bra! Håller med till 100%.

Just orden rättvist/ orättvist är väl egentligen gabnska personliga ord? Att om jag drabbas av något som jag tycker är orättvist, så kanske någon annan som drabbas av samma inte alls tyckt de tvar orättvist?! Lite som fult och snyggt?! Att det jag tycker är fult, kanske någon annan tycker är jättesnyggt?

Okej, dålig jämförselse.... för när det gäller just sjukdomar kan man liksom inte jämföra.

Kristina sa...

Så många har kommenterat och jag minns själv hur jag tänkte första gången jag drabbades. Det är inte rättvist, jag var ju redan så drabbad. Men det finns ingen rättvisa som vi kan se och förstå när det gäller vad som möter oss. Sen är det alltid värre när små barn drabbas eller förälder med barn. Vi behövs så väl för våra barn.
Men det jag tror är viktigt är att man mitt i sitt lidande försöker att kämpa att inte ge upp, att våga tro att det ska gå bra, att tänka på att glaset är halvfullt istället för halvtomt och vad jag set så är du en sån kämpe. Sen får man bryta ihop det gör jag oxå Men varken Du eller de dina har gjort något som du straffas för med cancer, vi drabbas av olika saker, och vissa saker kan man ha delvis orsak i av sig själv tex så vet man att man kan få kol av rökning, men din cancer är inget straff. Glöm aldrig det. Det är orättvist men inte ett straff. Kram din medsyster Kristina

Incan sa...

jag kände så här när jag läste kommentaren, att du kanske inte menar att nån får cancer rättvist utan att det känns just orättvist för att ni är mitt uppe i livet med era småbarn osv. Själv är jag drabbad av cancer i min familj med. Miste min pappa när jag var 18 år gammal,han dog av en hjärntumör som var väldigt aggressiv. Är det rättvist eller näe kanske bara fel ord eller så,det är väl aldrig rättvist att nån får en svår sjukdom. Jag hade velat att min pappa såklart skulle fått se sina barnbarn växa upp eller ens se de för mina barn fick han aldrig chansen att ens träffa o mina barn har växt upp utan en morfar. Nästan alla hans syskon dog också i cancer. Min mamma fick en tumör för några år sen men är nu frisk.
Kämpa Linda!
Kramar ingrid

Incan sa...

och en annan sak...lägg inte energi på elaka kommentarer, radera de hellre så de inte stjäl din energi. Din energi behöver du till det viktigaste,alltså dig, att få må så bra som du kan göra och till dina barn o din familj. Energitjuvar mår ingen bra av.

Magdalena sa...

Hej !! Brukar bara läsa i din blogg och inte kommentera men nu var jag tvunge. Det var genom Maria.N som jag började läsa din blogg. Det du skriver är så sant . Du låter så klok när du skriver :-) Jag miste min kusin i bröstcancer för 12,5 år sedan hon var då 34 år och lämnade 2 pojkar som var 12 resp 13 år och en dotter som var 4 år :-( Det gör ont i mig när jag läser om cancer då saknaden är stor och hon var som min syster. och även om tårarna rinner när jag läser din blogg så komemr det ngt positivt i det du skriver. Jag beundrar dig verkligen och önskar dig allt gott många kramar Magdalena

Rimfolina sa...

Jag tycker att det är orättvist att en del blir sjuka och andra får vara friska, inte att det är rättvist i en del fall av sjukdomar men inte andra. Såklart kan man tycka att en del "förtjänar" att drabbas men jag tänker sällan så. Det är också lättare att acceptera att en människa som känner sig färdig med sitt liv dör än en som är mitt i livet... Hur som helst önskar jag att du får bli frisk eller åtminstone får leva länge och må bra under tiden! Stor kram.

Ankan sa...

Goddagens! Jag förstår inte hur någon orkar skriva en sådan debatt fråga på någonsblogg. Men jag håller med dig Linda! Har man vuxna barn är det inte lika hemskt. Att få cancer när man ska få vara som mest lycklig- gravid. Det måste vara en enorm ångest, pers, stress mmm mmm mm Så jag tycker det är jäääävust orättvist att cancer skiten inte tar hänsyn till något. Jag har efter varje graviditet blivit lite hyppo eftersom hormonerna ska gå till att beskydda det lilla barnet. Jag har med det varit extra rädd om mig själv varje gång. Så jag tror inte vi som inte haft din situation på nåt sätt kan förstå helt. Men försöka föreställa sig det- der ger en klump i magen! Kram på dig du modige, starka kvinna- skickar energi wrooooom

Anonym sa...

Det är väl klart som sjutton att det är just - orättvist!! att en ung människa med små barn drabbas av en så hemsk sjukdom!! Naturligtvis är det inte rättvist heller att Agda 86 år drabbas av en sådan sjukdom - men konsekvenserna blir åtminstone inte så förödande!! Förstår precis, Linda, att du inte bara tänker på dig själv, utan även på din blivande man och era fina barn - och det är just precis ORÄTTVIST att de - och du, i så ung ålder - ska behöva drabbas som ni gör!!!
Stor kram, och hoppas att du slipper fler knäppa kommentarer!
KaOl

Sandra sa...

Jag kommer aldrig förstå mig på människors envisa benägenhet att ständigt jämföra sig med varandra!! "Äh, du ska inte uttala dig, det JAG varit med om är minsann MYCKET värre!". Och det känns som att det hela bottnar lite i det. DU tycker givetvis att DIN situation är "värsta tänkbara", medan jag har en annan situation som "värsta tänkbara". Kan man inte bara stanna där och nöja sig med faktum?

Eftersom folk har känslor som ofta inte är logiska nånstans så kan man ju heller inte jämföra känslor. Vad är mer rättvist/orättvist än annat? Förtjänar någon cancer? Absolut (men det är en annan diskussion)...! Men ett steg längre, förtjänar den personens barn att mamma/pappa får cancer...? "Förtjänar" den personens barn att få cancer för att pappa/mamma har gjort något jättehemskt och på så sätt ska "straffas"? Vad har DE gjort??

Och som sagt, det handlar om känslor, och man är ganska egoistisk av naturen. För MIG skulle det kännas mer "orättvist" om min 60-åriga mormor fick cancer än om random 5-årigt barn får det. Och (och dessa åsikter skulle jag kunna halshuggas för, har jag märkt...) jag skulle "hellre se" att random 5-åring fick cancer än min älskade hund...
Så näe, det går ju inte riktigt att jämföra öden så. Du är småbarnsmamma, min kompis är 26 år och (ännu...) utan barn, bägge har cancer, vem har "mest förtjänat" sin cancer?? Vem är det "mest synd om"?? Vilket vore mest "orättvist", om ditt barn eller mitt barn fick cancer?? Så går ju inte att tänka!! Man kan väl bara konstatera två väldigt tragiska livsöden? Men som sagt, människan är alltid väldigt snabb att jämföra sig med andra.
Diskussionen må vara intressant, men i slutänden är det ju helt meningslöst och löjlig då det inte finns något svar på frågan!

Det jag tycker man ska lägga fokus på är hur en enda liten cell år 2010 kan ställa till sån oreda för människan, som annars är så jädra duktig! Reser till månen, bygger makalösa byggnader etc. Medan inför detta står vi i slutänden maktlösa.

Fortsätt blogga Linda, du skriver så jättebra!! Och kämpa på i DIN extrema orättvisa som du verkligen hamnat i, sen får väl alla andra ha vilka livsöden de vill! Någons 5-åring har cancer, någons 60-åriga mamma har cancer, kan inte alla parter få anse sig blivit väldigt orättvist behandlade av moder jord??

Ganska rörigt inlägg märker jag när jag läser igenom men hoppas budskapet går fram...! Och det är absolut ingen kritik mot någon!!

Anonym sa...

Mycket intressant frågeställning. Jag reagerade först med att kommentaren var lite "elak" och att man inte alls måste tycka att någon har fått en sjukdom på ett rättvist sätt, bara för att man själv tycker att man drabbats orättvist. Men nu har jag fått en hel del att tänka på, ut olika aspekter. Själv hade jag inte kunnat ge ett så bra svar som du gjorde. Men jag tycker inte att det är rättvist att någon blir sjuk, inte ens om man gjort något illa, för även den människan har ju anhöriga och den som drabbas har säkert gjort goda saker också. Det dåliga blir ju heller inte ogjort för att man blir sjuk. Ja, mycket intressant, som sagt. Men som så många andra skriver, så är det ju på ett sätt lättare att acceptera en sjukdom hos en gammal människa som har levt ett långt liv.

Anonym sa...

Jag har svårt att förstå hur man kan lämna en sådan kommentar! Du ska inte behöva försvara dina känslor, Linda! Självklart är det orättvist att du har drabbats!

Kram

Karin

michan sa...

Läste inlägget och kände spontant på engång att Pedofiler och våldtäktsmän drabbas RÄTTVIST av cancer.
Ledsen men jag tycker att det skulle vara rättvisa i livet.
Michan