onsdag, juni 02, 2010

SOM EN GAMMAL TANT

Usch, jag känner mig som en gammal tant i kroppen just nu. Ont både här och var! Dels har jag ont på undersidan av överarmen efter operationen. Det har gått ett par veckor nu så det borde väl snart ge med sig?! Det är ömt och svider.

Sen så har jag fått skitont i ryggen. Tror det är för att jag belastar fel när jag bär och lyfter. Blir lätt så när man har ont på ena sidan (och jo jag vet, jag borde försöka att inte bära eller lyfta så mycket som jag gör... men jag vill försöka kunna leva så "normalt" som det går och inte be andra om hjälp hela tiden).

Utöver detta har jag ont i fötterna och är stel i lederna. Förmodligen en biverkning av cellgifterna jag fått?!

Jaaa, det var det... å nu gnäller jag som en gammal tant också! :-)

5 kommentarer:

Anna Smid sa...

För att vara en tjej som tyvärr hamnat i den sitsen som du är så tycker jag att du borde gnälla mycket mer! Jag är imponerad av att du alltid verkar vara så positiv!

Kram

Ludmilla sa...

Nu var det ett tag sedan jag tittade in här. Jag känner mig också som en gammal tant. Särskilt när jag har suttit ett tag och ska resa mig upp... Det är nog cellgifterna och blir nog bättre!

Linda W sa...

Man FÅR gnälla , speciellt i sin egna blogg!! :) Men vet du jag tycker knappt aldrig du gör det ...
Du är så positiv och glad jämt, du starka kvinna!!
Önskar det onda snart går bort, varma kramar Linda

Lisbeth sa...

Då är vi två "gamla tanter"! ;-) Känner mig också så. Stödstrumpor, ont i benen, värk och kryckor... Tråkigt att du också har ont, hoppas det snart blir bättre. Du verkar vara väldigt positiv tycker jag med tanke på vad du får gå igenom. Inte alls gnällig! Styrkekramar kommer här

Kristina sa...

Då kommer den tredje gamla tanten här, som oxå har sån ledvärk efter behandlingarna o ännu mer av den nya. Intressant att höra att flera skriver om ledvärk för det är det ingen av doktorerna som pratar om när man frågar om biverkningarna. Jag har ej orkat vara inne här på ett tag då jag varit för dålig av min egen, men hur långt har du kommit, jag vet inte varför min dator ej vill hitta dina gamla inlägg så jag kan kolla själv men den gör inte det. i allla fall vill ajg önska dig en så bra dag det går. Lygt ej i onödan, barnen överlever det. Jag kunde aldrig lyfta mina barn pgr av ryggskadorna utan fick alltid be om hjälp men de blev så snabbt självständiga därign och oerhört kärleksfulla o hjälpsamma. Man kan visa kärlek på så manga andra sätt. Och det är ej fult be om hjälp o du är en bra mamma ändå även om du behöver hjälp. Kram