Tänk att det snart har gått fem månader sedan han föddes! Det har på sätt och vis känts som att han kommer vara en liten pyttebebis för all framtid... men det är bara att inse att han kommer bli stor han också!
Det som känns lite tråkigt är att jag inte kunnat njuta av den här första bebistiden så mycket som jag hade velat. Det känns trist att mycket av tiden bara runnit iväg medan jag mått dåligt, haft ont, spenderat tid på sjukhus och annat tråkigt. Har varit ganska begränsad med vad vi kunnat göra eftersom jag antingen mått sisådär bra efter behandlingarna, varit infektionskänslig eller råkat ut för diverse infektioner och komplikationer.
Å andra sidan väntar ju en otroligt mysig tid nu framöver också när han blivit lite större. Får försöka se framåt och inte tillbaka... :-)
4 kommentarer:
Gullungen. Sådär låter Theo också. Men han tystnar alltid när jag försöker filma. Theo blev förövrigt helt stilla när han fick se videon. hihi. (Han sitter i mitt knä nu)
Vi har verkligen en härlig tid framöver. Snart ska det börjas med riktig mat och det står väl inte på innan de små kryper o klättrar. haha.
Kram
Vad underbara de är sådana där små! Man tycker nog alltid att den där första tiden går alldeles för fort. Hoppas att du snart mår bättre och att du kan få lägga allt det där jobbiga bakom dig och bara fokusera på att vara mamma. Styrkekramar kommer här.
Vilken härlig bild när han sitter i sin bumbo
Så söt han är! Det där pratet är så underbart!
Kram
Skicka en kommentar