Varje vecka har två dagar, för vilka vi inte ska oroa oss.
Två dagar som ska hållas fria från fruktan och farhågor.
En av dessa dagar är gårdagen,
med dess misstag och bekymmer,
dess värk och smärta.
Gårdagen har för alltid passerat bortom horisonten.
All världens rikedomar kan inte göra en enda av våra handlingar ogjord
inte få ett enda av våra ord osagt.
Gårdagen är för alltid borta.
Varje vecka har också en morgondag,
vars börda inte ska tynga oss.
Dess stora möjligheter och små prestationer.
Också morgondagen ligger bortom horisonten. Men också morgondagens sol ska lysa.
Strålande mot en klarblå himmel eller dold bakom en mask av moln
-men den kommer att lysa.
Och till dess den stiger fram har vi ingen andel i morgondagen.
Den är ännu ofödd.
Så återstår då bara en dag. Idag.
Varje människa orkar strida en enda dags strid.
Det är bara när du och jag bär bördan
av dessa två fruktansvärda evigheter- som våra krafter sviktar. Det är inte dagens upplevelser som tynger våra axlar mot jorden
-det är vår känsla av skuld och bitterhet för vad som skedde igår
eller rädsla inför vad morgondagen ska föra med sig.
Så låt oss leva bara en dag i sänder!
3 kommentarer:
Vilken fin dikt! Och vad härligt att du mår så bra just nu! Hoppas att det håller i sig! Kram.
Hej Linda,
Jag läste nyss den vackra dikten "Tänkvärt", som är så klockrent klok och självklar och ändå så svår att leva enligt.
Vi vill ofta forcera, skynda på i en föreställning om att passa in, få vara med. Istället för att låta saker och ting ha sin gång. Allt har sin tid och behöver så. Det finns en intelligens i kroppen som vi lätt förbiser. När det tunga skymmer försöker jag påminna mig om att låta det skymma. Gråten ska ut, precis som skratten.
Kram.
Jättefin dikt!
Det är väll som så att jag och säkert många med mej, många gånger har svårt att bara leva här och nu, och bara njuta av stunden och just av denna dagen.
Allt ska gå så fort, och saker planeras långt in i framtiden.
Kram
Skicka en kommentar