HELDAG PÅ SJUKHUSET

Idag åkte jag hemifrån med taxi kl 6:55 till sjukhuset och var inte hemma förrän kl 18! En heldag på sjukhuset bara för att få in en enkel cvk. *suck* Och då var jag ändå vaken redan runt 10-tiden. Men sen tog det tid.

Först tog det en stund innan jag rullade in på operation. Väl där inne tar det ju en stund innan de försäkrat sig om att man inte ätit något och att man inte har en massa sjukdomar och tänder som sitter löst. Den skulle de kolla blodtryck, koppla upp en till övervakning och försöka få dit en nål i handen vilket som vanligt inte lyckades med en gång. Sen sövde de mig. Det gick snabbt och smidigt. Fast det känns ju som man knappt hunnit somna innan man vaknar igen.

Operationen hade gått bra, men det är ju ändå inte superkul när man vaknar upp. Kunde först och främst knappt äta för de hade tejpat mig ända upp över hakan, det stramade och gjorde ont för varenda tugga jag tog. Dessutom kliade förbandet så jag trodde jag skulle bli tokig! Kan ju säga att de sk "hudvänliga" förbanden och tejparna tyvärr inte är ett dugg hudvänliga.

Sen fick jag vänta i en evighet på att narkosläkaren som hade satt dit cvk:n skulle komma och därefter väntade jag ytterligare en bra stund på att taxin skulle komma.

Det gick väl för övrigt rätt bra idag och cvk:n är på plats, men just all väntan kan man bli så trött på. Dessutom blir jag tröttare för varje operation jag går igenom. Har varit lite väl många ingrepp på kort tid nu. Å andra sidan, jag hade förmodligen varit trött ändå pga behandlingen, infektionerna och för dåligt med sömn.

Resan hem idag tog tid! De fem milen tog två timmar. Det hade precis skett en stor trafikolycka så vi kom ingenstans. Till slut lyckades vi vända och köra en annan väg, men vad hände då? Jo, en bil framför oss körde fast i snön så då stod vi stilla igen. *suck* Otäckt med trafikolyckor. Hade till exempel taxin inte varit försenad till mig på sjukhuset så hade vi ju lika gärna kunnat vara en av bilarna som var inblandade.


Seriekrock på 195:an (tyvärr en superdålig bild tagen med min mobilkamera genom bilrutan).

I morgon ska jag tillbaka till sjukhuset för att få min tredje cellgiftsbehandling. Jag hoppas iallafall att jag kan få den. Börjar tyvärr känna mig lite förkyld nu ikväll. Nyser och nyser! Får hoppas det beror på våra "kära" husdjur dammråttorna snarare än en förkylning. ;-) Men med tanke på att så gott som hela familjen varit rejält förkylda så finns det ju en risk att jag blivit smittad. Ändå har jag tillbringat ett par nätter hemma hos mina föräldrar just för att försöka undvika smittan (och för att få sova).

Men även lille Erik har varit förkyld den senaste veckan. Igår var han rätt krasslig. Han åt dåligt, kräktes och andades snabbt. Så på kvällen fick det bli ett besök på akuten. Men de konstaterade att det var en vanlig förkylning, vilket kan vara nog så jobbigt för små bebisar. Dessutom sa de att de började få in fall av RS-virus nu. Usch, det vill vi INTE ha hit! Det räckte gott och väl att William fick det förra vintern när han var bebis och blev rejält risig. Han har fortfarande besvär med sina luftrör.


En gammal bild på William när vi var på sjukhuset.