Även om jag vetat hela tiden att den här dagen ska komma så känns det rätt jobbigt ändå. När håret är borta syns ju sjukdomen desto mera och håret är en del av ens personlighet (även om mitt hår just nu visserligen inte alls ser särskilt kul ut eftersom jag inte varit hos frissan på ett bra tag). Har beställt en peruk, men hur jag kommer att trivas med den vet jag inte än.
Men en positiv grej är att jag redan nu märkt på mitt bröst att det är lite mindre svullet och rött. Det är inte nån jättestor skillnad, men iallafal så pass att jag själv kan se det. Jag hoppas verkligen att det är ett tecken på att denna behandlingen hjälper mot cancern!
Jag var och tog prover nu på morgonen för att kolla igen hur mina värden är. Antalet vita blodkroppar hade sjunkt ännu mer sen sist så nu var det visst så lågt det kunde bli. Det är inget jag känner av, men mitt immunförsvar är med andra ord dåligt och jag måste vara extra noga med att inte utsätta mig för smitta. Ska fortsätta med antibiotikan i förebyggande syfte tills vidare och ta nya prover på torsdag för att se när de börjar vända uppåt igen.
I natt var första natten vi hade Erik inne på vårt rum. Han har ingen övervakning längre utan det enda som är kvar nu är sonden eftersom han inte riktigt orkar äta fulla mål själv ännu. Natten har gått bra, men man är rätt trött idag. Han ska ha mat var tredje timma så vi fick ställa klockan och gå upp varsin gång. Men ju större han blir så kan han själv få bestämma när han ska äta. Vi vägde honom idag och han hade gått upp 80 gram på ett par dagar. Vikten är nu 2685 g. Han är med andra ord inte så liten längre och han börjar mer och mer se ut som en fullgången bebis!
16 kommentarer:
skickar en kram till dig,hoppas du kommer trivas både i peruk och utan hår.
Kämpa på!
Kram
Men va skönt att det börjar till och med synas på bröstet att du har fått behandling. Det måste väl vara ett bra tecken?
Tänker på dig! *kram*
Åhhh vad mysigt med Erik!!!!
Förstår sorgen över att förlora ditt hår. Som du säger så är det både en del av personligheten plus att sjukdomen blir så tydlig. Men du, du kommer vara fin ändå, med eller utan hår!!!!!
Ta hand om dig!!!!!
Hej!
Det första jag tänkte på när jag fick reda på att jag fått bc, va mitt långa hår.
Men sen hittade jag en kort peruk och den har ju varit mitt allt.
Man vänjer sig.
Folk som inte vet om sjukdomen märker inte att det är en peruk man har.
Nu börjar mitt vanliga hår växa och det går så fort.
Snart kan man va utan peruk.
Jag önskar lycka till med allt.
Det kommer att gå bra :)
Hej
Hamnar på din blogg via en tråd som jag glömt bort, för jag fastnade hos dig... det bränner till ganska så ordentligt bakom ögonen och jag känner så med dig...
Jag har en tro en tro på bönens makt och jag stöttar dig väldigt gärna på det sättet om du tycker att det är okey... Bön om styrka och frid över hela situationen och naturligtvis om snabbt tillfrisknande... kram / Ingela
Vad jobbigt att du börjar tappa håret. Förstår att det blir extra påtagligt när det sker, hoppas verkligen att du kan vänja dig vid peruken.
Vad mysigt att ni fick ha Erik hos er! :-)
Många styrkekramar till dig!
Vad jobbigt med håret :(
Även om du varit medveten om att tappa det så blir det en annan sak när det blir verklighet.
Hoppas verkligen att behandlingen tar ordentligt, så du blir av med elaka cancern *håller tummarna*
Vad mysigt att ni fick sova med Erik, hoppas han får till det med flaskan snart, så ni får komma hem :)
KRAMAR!
Många kramar till dig. Vad skönt att behandlingen verkar ge resultat på bröstet.
Att tappa håret tyckte jag var en av de saker som INTE alls var så jobbigt som jag trodde innan. Köp många snygga sjalar & buffar bara. Vi tänker hela tiden på håravfallet som ett kvitto på att behandlingen fungerade. På så sätt kan man nästan bli glad av att vara skallig... Men jag rekommenderar verkligen att du klipper av det själv, allt man kan känna att man har kontroll över är bra.
Största varma kramen från Lilla H
Jag förstår att det är jobbigt att förlora håret. Skulle jag också tycka. Fördelen är ju dock att håret faktiskt växer ut. Jag har alltid velat testa att inte ha nå hår på huvudet men jag är så feg att jag inte vågar. Du kommer säkert vara jättesnygg utan hår. :)
Skönt att det verkar som att du märker skillnad på bröstet. Även om det kanske inte innebär någon större förbättring så är det ju skönt att du slipper vara så röd och irriterad i alla fall just där.
Skönt också att Erik börjar bli så stor och frisk att han kan få vara hos er och utan alla apparater. Tiden går otroligt fort.
Jag håller tummarna för att det här kommer bli ett avslutat kapitel för er snart. Kram
Du kommer att fixa det jätte bra..
Förstår att det är en sorg med håret..
Kramar om och en stor jäkla styrkespark får du
Jag gillade aldrig min peruk. Tror det var max tre gånger jag hade den på mig. Buffar var min räddning. Särskilt favoriten, kamouflagemönstrad i olika grå färger. Håller med lilla H om att det som kändes bäst var att själv bestämma när det var dags att bli helt skallig.
Och jag såg också med egna ögon att dom röda fälten krympte. Så det ser vi som ett tecken på att ET gör sitt jobb!
Kram Busan
Förstår att det är hur jobbigt som helst att tappa håret, det är stort för oss tjejer.
Min tumör krympte med 4 cm första kvällen efter första omgången cellgifter. Jag kunde känna med handen att den krympte timme för timme.
Ta hand om dig, tänker för och på dig varje dag!
Vad jobbigt med håret. Men vad skönt att behandlingen verkar ta, det är ju trots allt det viktigaste!
Så härligt att ni nu kan ha Erik inne hos er.
Stora styrkekramar
En stooor kram till dig finaste Linda. Tänker på er i massor.
Kram
Ojdå :( De hade alltså ingen ismössa på sjukhuset? Eller du ville kanske inte ha. Min pappa blev som sagt erbjuden en sån när han fick taxotere men han valde hellre att håret lossnade eftersom den cancer han hade lätt kunde sprida sig till skallen och med ismössa på huvudet så går inte cellgifterna lika bra ut till de vävnaderna. Du kommer hursomhelst att se jättefin ut i peruken som du valde ut. Er lille Erik börjar ju se riktigt stooor ut redan :) Han är verkligen superduper söt, och jag säger det inte bara därför att det hör till. Han är verkligen en av de sötaste bebisarna jag sett.
Skicka en kommentar