ETT PAR MÅNADER EFTER DIAGNOSEN

Igår var det ett par månader sedan jag fick diagnosen Inflammatorisk bröstcancer. Ett par månader som verkligen vänt upp och ner på hela livet med operationer, behandlingar, mediciner, prematur bebis, sjukhusvistelser m.m. Vi hade aldrig kunnat föreställa oss i somras när vi köpte huset och jag var gravid att vi hade en sån här tuff resa framför oss. Och tur är det väl kanske ibland att man inte vet allt om framtiden.



Hela den här situationen är jobbig både psykiskt och fysiskt. Bara det att ständigt ha ont någonstans och inte kunna krama om de man älskar mest av allt så hårt och ofta man vill är tufft. Sen så har jag ju haft en himla otur med mina operationer. Fem gånger istället för en på operationsbordet har ju satt sina spår. Lagom när ett sår slutat göra ont är det dags att få ett nytt! :-( Men nu hoppas jag verkligen att den här sista port-a-cathen som jag fick ska kunna sitta kvar under resten av mina behandlingar!

De här första dagarna efter behandling nr två som jag fick i fredags har varit ganska jobbiga. Är trött, trött, trött...! Känns som någon kört över mig med ett tåg eller nåt. Samtidigt vill jag inte bara ligga ner heller. Men igår kväll gick det inte göra annat. Somnade ganska tidigt på kvällen och var nog inte världens roligaste sällskap direkt.

Är skapligt trött idag också. Har klarat mig undan illamåendet hyfsat, men emellanåt lurpassar det lite. Kanske mest för att jag är rädd för att börja må illa?? Det är bland det värsta jag vet! Usch! Sen så smakar det lite illa i munnen också. Det gjorde det dagarna efter första behandlingen också, men det gick över sen... lagom tills svampen och det onda i munnen tog över! Mmm... mycket är det som man ska stå ut med, och man har ju inget direkt val heller utan gör det ju för att ta chansen att en dag bli frisk!