Igår när övriga familjen kom hem från kalaset så hade de med sig en jättesöt mössa till W. Det är hans farmors brors fru (ja, hängde ni med där?! *s*) som har stickat den. Tack! Den passade perfekt, men är ändå så pass stor och töjbar att han kommer kunna ha den framåt hösten också.
Bebisar är verkligen viga. W har ofta sin fötter i munnen, men förut såg han för rolig ut. Han satt framåtböjd på golvet och sög på sina tår. Stackars barn som inte får nån mat! :-)
4 kommentarer:
Hihi, så kan jag också göra...not!
Kram Susanne
Tänk om man vore så vig! Söt mössan var!
Hahaha! Herregud va söt han är! Sådär gjorde Lyckeli ute i sandlådan igår, men hon lyfte upp skon och tuggade på den, mötte den liksom halvvägs. Sötnosar!
men åh va gulligt :D
Skicka en kommentar