fredag, februari 18, 2011

FREDAG EFTERMIDDAG

I morse vaknade Erik kvart i sex. Det är ungefär som vanligt med andra ord. Våra små grabbar är alltid morgonpigga! Själv är man väl kanske inte riktigt lika alert den tiden på dygnet. Hade gärna sovit någon timma till.

Kom i säng tidigt igår kväll, men sen skulle Simon väckas ett par timmar senare för att hinna få ytterligare en dos av sin penicillin innan dagen var slut. Men efter att jag hade hämtat den och Alvedon och fått honom att svälja ner alltihop... ja, då var jag typiskt pigg igen.

Dessutom har jag fått besvär med mina luftrör. Har haft det ett tag, men det är enbart när jag ligger ner. Det "knastrar" när jag andas och det är rätt irriterande att lyssna på när man ligger och ska försöka sova. Sen exakt vad detta beror på vet jag inte. Antingen sitter det nån skit i lungorna också eller så kan det vara en biverkning efter strålbehandlingen.

Erik tränar lite på att stå. Han börjar bli stadig nu så det dröjer nog inte så länge tills han går.

Under förmiddagen har de små grabbarna varit allmänt trötta och griniga. Jag tror att William saknar dagis, men han fick vara hemma idag också för säkerhets skull. Sen är de säkert rätt trötta fortfarande efter att ha varit sjuka. Jag känner av detta jag också. Energin är inte riktigt på topp.


William sitter vid bordet och är uttråkad.

Men sen gick vi ut en sväng och då blev det kul. Det såg dock varmare ut än vad det var. Solen skiner, men vinden är riktigt iskall.


William leker med gungorna.

Fast leken gick snarare ut på att kasta gungorna fram och tillbaka än att sitta på dem.

Igår kväll och idag på förmiddagen har jag även borstat våra fällande husdjur.

Tog med en del av pälsen och satte i ett träd ifall fåglarna vill använda det när de bygger bo.

Simon, som åkt på halsfluss, mår redan lite bättre idag. Han har fortfarande ganska ont i halsen och har feber, men han har orkat vara uppe och leka mer idag och har även kunnat äta lite. Så förhoppningsvis vänder det nu och snart är vi alla friska igen! När det gäller magsjukan så borde vi vara smittfria allihop vid det här laget.

Jag har även haft besök av en sköterska från Avancerad hemsjukvård idag. Hon sänkte min morfin-pump ytterligare. Tror att detta var sista sänkningen innan jag kan gå över på tabletter och det blir förmodligen på måndag. Så all smärta får gärna fortsätta hålla sig undan även framöver! Jag fick även en spruta för att få igång magen (en biverkning av allt morfin är att tarmarna mer eller mindre "stannar"). Usch vad hemsk den är! Magknipen man får bara några minuter efter sprutan är inte att leka med! Det kändes som jag skulle få tarmvred eller nåt. :-(


Jag fick förresten så en sån härlig tulpan-bukett på Alla Hjärtans Dag av Inger (mammas moster) och Bosse. De har slagit ut nu. De är så färgglada och ger en massor av vår-känslor när man tittar på dem!


26 kommentarer:

Cecilia i Göteborg sa...

Vad härligt att du mår så pass bra att du kan vara ute lite med barnen, pyssla med djuren och så vidare. Tänker mycket på dig! Ha en fin helg.
Cecilia i Göteborg

LinaS sa...

Härliga blommor, man blir så glad när man ser dina foto!
Gulligt av dig att tänka på fåglarna. Hoppas ni får en bra helg, kram från mig och grabbarna.

Anna-Maria sa...

Låter knöligt med alla behandlingar - men ang Simons antibiotika - det brukar räcka att man fördelar doserna mellan dygnets vakna timmar - dvs ska han ha tre gånger om dagen, så morgon, strax efter lunch och sen till kvällen. eller har läkaren ordinerat specifikt att det ska delas jämnt över klockans dygn?

Anonym sa...

Söta barn, vacker katt. Så kul att se alla fina bilder du tar...
Kram Lotta.E.

Julia Maria sa...

Vilka jättehärliga bilder! :)

Linda sa...

Anna-Maria: Ja, det är morgon/middag/kväll som gäller. Men just igår blev det lite speciellt med tiderna eftersom det var eftermiddag när vi hämtade ut penicillinet. Sen skulle det stå och lösa upp sig ett tag innan vi fick ge det. Så då sa hon på apoteket vilka tider vi skulle ge det.

Men sen så får det inte heller ges tillsammans med måltid, utan antingen 30 minuter före eller 2 timmar efter, så helt smidigt är det inte.

kram Linda

Berit sa...

Dina fantastiska bilder är karameller för själen! :)
Hör med ngn förläggare om du kan få ge ut en fotobok runt ngt tema som ligger dej varmt om hjärtat!

Cecilia summerar sa...

Jag landade i din blogg och blev så berörd av ditt öppna berättande och de varma bilderna. Porträttet som din son har tagit är också fantastiskt fint!
Varma tankar...

Sister Moonshine sa...

Som vanligt tar du fina bilder. Men du kanske gör som jag, att du tar väldigt många innan du blir nöjd med ett eller några bra motiv.

Jag vill tipsa om något som fått min mage att fungera som en klocka trots starka värktabletter. Jag gör en "shot" med 1-2 matskedar hela linfrön i en halv dl vatten. Låt stå i kylskåpet i ca 12 timmar. Jag tar en shot morgon och kväll och mår jättebra på det. Det bildas en gel runt linfröna som smörjer i tarmarna.

Kram

/Åsa

Anonym sa...

Gumman köp senna-the på nån asiatisk affär, borde finnas i jkpg.
Jag äter själv en hel del smärtstillande och har provat "allt" men detta the, som du ska låta stå och dra 20 minuter och dricka innan du lägger dig är det enda som fått igång tarmarna på mig så pröva.
Kram Fia

Eva H sa...

Så fantastiskt lik sin pappa Erik är!
Och du är vacker som en dag. (Talar nu om inlägget med bilden på dig som Adam har tagit.) Ingen kan tro att du är sjuk. Du är en sann kämpe! Gläder mig åt att du har fått några hyffsade dagar... för visst har du plågor & besvär, men inte gnäller du i första taget inte. Du är beundransvärd.
Önskar att du får en fin helg.
Kramar/E

thile sa...

Det er så underbart her inne på din blogg=). Utrolig bra bilder med tekst. Herlig med Erik! Snart slipper han:-)
Du er en av de fineste jeg vet om, alt du har vært igjennom,og du er så underbart vakker, hele ditt vesen, Linda. Varm klem fra meg♥

Anonym sa...

Förlåt min fråga! Upplever att lille Erik är "sen" beror det på att han var prematur?

Ellen sa...

Du tar SÅ fina kort!! Antingen det är på barn, djur eller natur. Kram!

Linda sa...

Anonym: Eriks ålder är ca 1 år om man korrigerar den så jag tror han är ganska lik sin bror William i utvecklingen. Vid 1 år låg han ganska lika i utvecklingen mot vart Erik är idag, dvs kryper, reser sig mot allt, står ganska stadigt men vågar inte släppa taget, har börjat gå lite med lära-gå-vagnen m.m. William gick först vid 14-15 mån och själv var jag också 15 mån innan jag gick, så de kanske brås på sin mamma (som trots detta inte har några bekymmer med att gå idag).

Sen är det så olika hur barn utvecklas och vart de lägger "krutet". Erik verkar förstå mkt av det man säger, kan själv säga en hel del ord, kan rörelser till några sånger (och försöker sjunga, men det är lite svårt att höra vilken sång det är).

Adam däremot var tidigare när det gällde krypa, sitta och gå men något senare med talet. Däremot hade han ett stort intresse för bokstäver och kunde läsa när han var fyra. Fast om detta är jättepositivt vet jag inte. Han tyckte att det var rätt tråkigt i skolan när många av hans klasskompisar lärde sig läsa.

Sen när det gäller Erik så ska man ta hänsyn till att han är prematur tills han är runt 1,5 år har jag för mig. Men som sagt, jag är inte så orolig för honom för han lär sig nya saker hela tiden.

Kram Linda

malinj80 sa...

Tänk till sommaren Linda, då lär vi få springa o jaga de små rackarna. Då önskade man att de inte hade lärt sig att gå =)
Kram på dig =)

Anonym sa...

barn lär sig väldigt olika helt klart och de allra flesta lär sig gå. och prata och sova i egen säng och sluta med blöjor. jag känner faktiskt ingen vuxen som inte är handikappad eller skadad som inte kan gå eller prata eller äta vanligt, jag kan fatta fokuseringen i och för sig eftersom avvikelse ju visar sig när barn är små och det är klart att en unge som inte pratar förrän han är fem kanske har något mer allvarligt fel. men i stort sett är all oro helt i onödan.

Youngmi sa...

Erik är sååå söt! Är han alltid glad? :)
Hoppas ni får en trevlig helg och att sjuklingarna snart är friska!

Annica sa...

Ljuvlig Erik är då han står så stolt! Hoppas eran helg blir så mysig och skön...
Kan också tycka att inget barn är tidigt eller sent. Alla barn är ju unika och sin egen personlighet.

Förlåt också för att jag har TYCKT för mycket...!?
Kramisar Annica.

Kristina sa...

Som alltid så fina foton och det är helt otroligt vad pigg du ser ut ,men jag vet ju att allt inte syns utanpå. Men du är så fin. Kram På dig kristina i Umeå

Anonym sa...

Vet inte varför en del insinuerar på att det skulle vara nåt "fel" att Erik inte kan gå än. Min ena dotter gick inte förrän hon var 17 mån. Hon är född i dec.89 och gick utan stöd i maj 91. Vissa på B.v.c ojade sej och störde sej väldigt på detta. Men läkaren sa att hon var helt nöjd med att kana runt på rumpan ocg ett knä...Såg ganska roligt ut.Hon lärde sej allt,cykla,åka skridskor,etc,etc.senare än sina systrar. Denna dotter är idag en stabil 21-åring med bägge fötter på jorden Tänker efter,före,många gånger. Inte impulsiv.
Så Linda,skaka av dej alla kommentarer och ifrågasättande om att Erik är "sen" att gå.En del vill lägga sten på börda,verkar det som.

Mamma Mima på Landet sa...

Sådär brukar jag åxå göra när hästana börjar fälla sin vinterpäls. Shettisarna (som ser ut som björnar för tillfället) fäller väldigt mycket hår, och länge.

Kul att Erik börjat stå. =) Inez har slutat och återgått till krypläge.
Det är väl åxå något som går i "arv" (?) alla mina har vart "sena", men vad är egentligen normalt? Känner ingen 6 åring som kryper till skolan iaf. ;)

Kram!

Linda sa...

Malin: Ja, man borde nog försöka njuta av "lugnet"... för sen när de springer runt och klättrar så blir tempot helt klart ännu högre!

Mima: Haha nä, det är nog inte många 6-åringar som kryper till skolan. Och som sagt, jag var själv lite "sen" med att gå men har inga problem alls idag med motoriken. ;-)

Eller så kan man göra som William... dvs mer eller mindre hoppa över det där med att gå och börja springa direkt! Han hade ju korridorerna på sjukhuset att springa i då vi låg inlagda med Erik på neo.

Efter att ha jobbat på förskola i många år så inser jag också att det är långt ifrån alla som lär sig gå precis när de är 1 år. Det varierar lite och allt mellan 9 mån-1½ år verkar vara det vanligaste.

Eva H: Ja, Erik är verkligen jättelik sin pappa!

Youngmi: Njae, glad precis hela tiden är han inte... men ofta! :-) Har han bara sovit och ätit bra så brukar även humöret vara bra!

kram Linda

Annci sa...

Kikar in här varje dag.....men lämnar aldrig ngt spår efter mig.....men idag har jag bestämt mig för att göra det....du tar så otroligt bra bilder.

Carola sa...

Vilken fin mössa William har! Var har du köpt den?

Gunilla sa...

Hejsan,
Jag vill bara säga att jag tycker du eller vem det nu är, fixar så himla fina foton. Mitt ex genomgår nu ett helvete, pga den djävulusiska sjukdomen cancer. Jag önskar dig o din familj all lycka. Massor med kramar/Gunilla