måndag, januari 24, 2011

VAD FINNS DET I HUVUDET?

Usch, i morgon väntar en ny magnetkamera-undersökning av hjärnan. Jag gjorde ju en i december när jag låg inlagd och som tyvärr inte såg riktigt bra ut. Där fanns en förändring på ett par centimeter och det ska nu kollas upp om det händer något med den eller om det dyker upp något mera.

Den där MR-maskinen är verkligen inte min favorit. Det känns som man befinner sig någonstans i yttre rymden när den sätter igång med sina hemska, högljudda och ganska otäcka ljud. Det gäller också att inte ha alltför mycket cellskräck. Man ligger liksom inuti ett "rör" och har en grej över huvudet så att man ska ligga så stilla som möjligt. Som tur är så får man ha på musik under tiden. Man får be om rätt hög musik för som sagt så låter den där maskinen rejält högt!

Just cellskräck lider jag inte så mycket av, utan det har mest varit att det varit jobbigt att ligga stilla på rygg så pass länge. Förhoppningsvis går det bättre nu efter strålbehandlingen när jag inte längre har lika ont i ryggen, men man vet ju aldrig.

Nu ska jag ge William ett bad. Han har varit väldigt hes i flera dagar, men nu under eftermiddagen så har han även blivit hemskt snorig. Jag hoppas att jag själv klarar mig undan alla småbarnsbaciller som härjar runt här i vårt hus just nu. Med cellgifter i kroppen finns ju en risk för att mina värden blir dåliga. Jag har snart tagit Xeloda i en vecka. Önskar så att jag kan klara hela denna kuren. Tyvärr har jag ju fått avbryta alla de tidigare kurerna som jag försökt ta. Men denna gången har jag fått reducera den ytterligare lite. Första gången har jag för mig att jag tog 10 tabletter om dagen, men nu är det bara 6. Hoppas hoppas hoppas att de hjälper något mot cancermonstren!!


Lille Erik är i skrivande stund hemma hos mina föräldrar. Ofta sover båda grabbarna där under vardagarna medan min make jobbar eftersom jag har svårt att ta hand om dem själv när han åker iväg tidigt på morgonen. Men det är samtidigt jättejobbigt att lämna bort dem så mycket, så i natt får William sova hemma! Det är bara det att jag samtidigt är lite rädd att det ska hända mig något när jag är ensam med någon av dem. De kan ju inte direkt lyfta luren och ringa till någon ifall det skulle behövas. Men idag har jag mått rätt bra så jag både hoppas och tror att det ska hålla i sig.

67 kommentarer:

thile sa...

Kjæreste Linda!
Jeg forstår så godt dine tanker.
Det er ikke kul og ligge i magnetrøntgen maskinen. Jeg vet, vennen min.
Godt du har din mamma og pappa, de er gull verdt, Linda.
Jeg sender deg all mulig god, positiv energi. Varme tanker innfor morgendagen.

Jeg er din venn, klem.

Anonym sa...

Jag tycker du ska ta det lugnt och inte acceptera och tillåta en massa spring av bekanta, släkt och såna du känner! Var nöjd över att ha dina barn och din man omkring dej, då mår ni säkert bättre allihopa!

Annica sa...

Du är så kämpeduktig! Men snälla förta dig inte....du behöver dina krafter till att bli friskare! Men vad roligt för William att få lite egen mammatid. Kramisar.

Anonym sa...

Nej det låter inte som en kul grej med hjärnröntgen. jag har otroligt mycket klaustrofobi och tror inte jag skulle klara det men det är väl så att man klarar det man måste. Hoppas i alla fall att personalen är trevlig och inkännande och beter sig som man förväntar sig människor som utbildat sig massor med år för att arbeta med sjuka människor ska göra. Jag håller med en bloggkommentar som tyckte att du skulle ta med dig en släkting eller kompis med lite skinn på näsan. Det är alltid bra att vara två, eller i alla fall om den andra kan berätta hur du vill ha det och bevaka dina intressen.

Johanna sa...

Kära vän, du har så mycket att tänka på och en vardag som ingen av oss småbarnsmammor borde få uppleva!Ha en mysig kväll med W nu, och hoppas ni får rå om varandra ordentligt!Ni är ena kämpar!

lillemor sa...

Sov hemma hos Dina föräldrar Du med ,ta med Dig Din äldste son också ! Så kan Din man va hemma o vila ! Han har det ju så jobbigt !

Maria sa...

Jag har följt din och din mans blogg ett tag och känner djupt med er situation. Dock förvånas jag över att din man klagar över att han måste ta hand om sin sons födelsedag alldeles själv. Jag undrar bara – vem skulle annars göra det? Barnen behöver trygga och balanserade vuxna i en sådan här situation. Hans uppgift är att med glädje anordna kalas åt era barn och alla som vill delta. Vad ger han annars för signaler till barnen? Deras mamma är mycket svårt sjuk och den enda förälder som just nu kan ge dom deras efterlängtade kalas är pappa. Självömkan är som det låter – ömkligt. Han är friskt, han är stark, han har flera vackra pojkar att ta hand och och leva för OCH hans fru, hans unga vackra fru, är dödssjuk.
Orkar han inte ska han söka hjälp för att kunna vara stark och stöttande. Du skriver att du inte kommer att överleva. Ska du behöva vara ledsen över er relation din sista tid? Ska du inte få känna dig älskad och saknad? Jag lider med dig, du starka, modiga kvinna!

Anonym sa...

Hej igen!
Be om extra smärtlindring eller tryck en extra gång på "antismärtpumpen" (mitt eget påhittade namn som jag tycker beskriver den bättre ;0)) ) inför magnetkameran... kan förhoppningsvis hjälpa dig lite iaf. Fler Styrkekramar // Mia Johansson i Storå

Lotta A sa...

Hoppas att det kommer att gå bra i morgon på undersökningen.

Men framför allt, att de INTE finner något som inte ska vara där.

Jag håller tummarna för att du kan äta din kur med cellgifter, utan att stöta på problem .
Att du får hålla dej frisk och kry så du inte drabbas utav några barn baciller .

De varmaste kramarna från Lotta

Anonym sa...

Hoppas hoppas hoppas att röntgen går bra!

Vilken fin bild av Erik, han är väl ändå för söt!! Mamma upp i dagen, tror jag bestämt.
Hur går det för din man? Är han beredd att prata? Han är så feg så han raderar alla inlägg där man inte håller med honom, jag tror att sanningen svider.

Kram Linda

Ludmilla sa...

Vad skönt att höra att du har en lite bättre dag!!
Jag håller alla tummar och tår för dig imorgon!

Kram

Din vän

Anonym sa...

Fan gumman,

DU MÅSTE FÅ LOV ATT HA DINA BARN HOS DIG

DU SKALL INTE BEHÖVA LÄMNA BORT DEM

DU SKALL INTE VARA ENSAM MED DEM för man vet faktiskt inte vad som kan hända – även om det är osannolikt.

Herregud – kan inte din make vara hemma o se till så att du får träffa dina barn.

Suck.

(Eller kanske din mamma kan flytta in… - men hon är ju inte gift med dig)

Mitt modershjärta värker för dig o hela din absurda situation. Jag önskar jag bodde nära o kunde hjälpa till…..

kramar sjuksyrran

Grodan sa...

Håller alla tummar som finns för att hjärnan i varje fall inte ser värre ut.
Jag fick ha med mig en egen skiva när jag gjorde MR. Hade med Winnerbäck (som jag älskar) men insåg att jag skulle haft nåt lite "högre" typ AC/DC eller Metallica :-)

Lycka till!

Kram fr Grodan

Anonym sa...

Bästaste Linda vilken underbart klok och starkt lysande stjärna du är !!! Jag skull så himla gärna vilja att du tar in i din själ att DU ÄR VÄRDEFULL OCH EN HELT IGENOM LYCKAD PERSON !!!
Ingen ska få dig att känna dig misslyckad eftersom du bara är lyckad !!!!!

Livet är tyvärr verkligen ett lotteri för dig, och din familj. Nu hoppas jag att du får några vinstlotter också, nitarna har varit alldeles för många.
Hoppas också att din man, i sin panikångest över din sjukdom ändrar attityd och blir den vinstlott han var innan sjukdomen slog klorna i dig på ett så obarmhärtigt sätt. Han har säkert kapacitet att stötta dig men blir lamslagen och går in i lite naiva reaktioner över något han inte kan kontrollera (din sjukdom). Men som du så klokt skriver, vill han inte ta aktiv hjälp själv så vad ska du mäkta med att göra då ????
Jag håller på dig i alla lägen det är DU som tyvärr är sjuk, inte din man ........Skulle han vilja byta med dig ? Skulle inte tro det !
Säg till dig själv så ofta du kan/orkar : Jag är värdefull, jag är värd att älskas för den jag är, jag förtjänar att bli respekterad och ompysslad.
Kramar från Kristina

Anonym sa...

Erik är en underbart fin liten pojke. Ser så go ut! Hoppas inte läk hittar ngt nytt på rtg. Du ska bli bättre och bättre nu, hoppas jag ( många med mig) du får så många fina kommentarer. Du är värd varenda en.
Kram

Anonym sa...

Lycka till i morgon! Ska själv in i maskinen i morgon och röntga ryggraden. Inte är det trevligt inte med oväsen och obekväma liggställningar.

Kram

Viktoria

malinj80 sa...

De gick bra me grabbarna! Såg inte till dem så mycket.... De satt vid varsin dator:)
Lycka till i morgon på röntgen!
Kram kram

Anonym sa...

Hoppas att det går bra imorgon.
Tänker på dig Linda :-)

Anonym sa...

Kan du inte få ett larm att ha på dig hela tiden? Som en trygghet ifall något händer.
Prata med handläggaren på kommunen eller hemteamet så ordnar de det snabbt.
Använder nästan aldrig mitt larm men det är en jätteviktig trygghetskänsla för mig.

Ledsen att du skall behöva ha det så tufft med känslan att aldrig riktigt räcka till. Kom ihåg att du är unik och viktig, tro aldrig att du inte räcker till!

Du är en fantastisk kämpe som orkar dela med dig av ditt liv till oss. Får en helt annan syn på tillvaron - en påminnelse om att ta vara på varandra här och nu!
Massor av styrkekramar, tänker på dig! Sippan

Helen E sa...

Lilla fina Linda
Kan inte sluta tänka på hur du har det. Önskar så att jag kunde göra något.
Jag finns här om du vill maila eller ringa. Kontakta mig i så fall.
Jag har själv varit sjuk och mycket sängliggande i över ett år. Nu är jag nyopererad och tror att min rygg kommer att vara så bra att jag kan vara mer aktiv.
Jag vet hur det är att vara beroende av andra människor.
Jag har följt din blogg ett tag och jag har även visat min man dina inlägg. Vi är otroligt upprörda när vi läser vad du får stå ut med. Beskyllningar från din man bl a. Jag fattar inte att han inte tar hjälp och pratar med någon.
Du behöver allt stöd du kan få.
Jag finns här, det är det enda futtiga jag kommer på i dagsläget.
Du är min medmänniska och jag lider verkligen med dig.
Tycker också att MR är tufft. Det låter som man ligger i närheten av en betongborr. Inte ens musik kunde tysta oväsendet när jag gjorde en MR på min rygg i somras.
Jag hoppas att allt går bra för dig Linda.
Du har inte gjort nåt fel Linda. Det är du som är sjuk och de friska människorna i din omgivning får ta och skärpa till sig och sluta gnälla. Syftar på din man där.
Förlåt om jag låter arg och hård, men jag tycker så synd om dig och jag förstår inte hur det kan vara såhär.
Hang on Linda!
Du har en massa bloggläsare som bryr sig om dig!
Kram!
Helen

Anonym sa...

http://annajansson73.blogspot.com/2010/09/mitt-liv-anna-henrik-tilda.html

Det är inte lätt att verbalisera känslor men i artikel som publicerats på ovanstående blogg gör det som händer i detta kaos mer begripligt …
”Vi levde i vår cancerkokong och började snart gå varandra på nerverna. Det tror jag drabbar de flesta”

Syrkekram till er båda …

Anna / Sand´s Drömmar sa...

Hej. Har läst din blogg ett tag men inte förmått kommentera. Jag förlorade min pappa i cancer för två år sedan och jag blir nog aldrig mig själv igen. Jag lider så med dig och din familj,ingen som inte sett den här sjukdomen på nära håll kan föreställa sig vad ni får uthärda. Mina varmaste tankar, och speciellt till dig och barnen.

Fnissi sa...

Usch ja, MR är inget roligt! När jag gjorde det så var musiken på i ungefär tio minuter och sedan stängdes det av, och inget kan man göra eftersom man ska ligga preciiis stilla. Blä! Trodde jag skulle bli knäpp - och det var nog den längsta halvtimmen i mitt liv. Men, men... det är ju bra att den finns trots allt. KRAAAM <3

Anonym sa...

Linda !
Förstår hur du känner dig. Jag har också spridd bröstcancer och det man behöver är kärlek och åter kärlek och att någon stöttar och hjälper en. Kan du inte få vara hos dina föräldrar och bli lite omhändetagen av dem ett tag så du får vila lite (från din man om man ska tala i klarspråk).Du är en riktig kämpe och du behöver få träffa dina vänner. Din man ska vara glad att du kan vara hemma. Att det sen blir mycket spring med ASiH det måste ju vägas upp mot att få vara hemma. Personalen smyger nog så mycket de kan utan att ta för mycket plats i ert hem. Men kan inte de försöka få till en pratstund med din man. Bättre om han hasplar ur sig tokigheter till dem än till dig.
En stor Styrkekram till dig

Maria sa...

Hoppas att allt går bra för er inatt! Sedan vill jag bara skriva till dig angående ditt förra inlägg... Ni har det oerhört tufft, både du och din man, men på helt olika sätt. Det går aldrig att jämföra eran sorg och er kris, för den innebär så olika saker för var och en av er.

Till sist - håller en tumme för nästa magnetröntgen och för att du får fullfölja denna behandling!

Sophia sa...

Vad han växer lilla gubben!!! <3<3<3 Håller tummarna att kameran går bra, att de lyckas fixa till med kuddar eller så åt dig. Kram!!!

Fotograferande Maria sa...

<3 Håller tummarna för BRA besked i morgon!! Vill du ha sällskap? Jag följer gärna med. Ring eller sms:a Kan hämta om det behövs!

Kram Maria
http://mariasdagbok.blogspot.com/

Lola sa...

Bra att dina föräldrar kan hjälpa er med barnen!

Madeleine sa...

Det skulle vara mycket enkelt att få din önskan om att kunna ha barnen hemma över natten uppfylld. T ex så skulle din make kunna vara hemma. Köra det där jävla äckliga Polarbrödet kan han ju göra tills han är 70 år. Fast det är klart - en bebis kan ju inte ta hand om två bebisar. Ursäkta mig, men HERREGUD vilken nitlott du har dragit! Och angående kommentaren om att du inte skulle ta in ilskna kommentarer om din stor-bebis, så är det väl herr bebis själv som har skrivit den.

Jag är Elisabeth sa...

Jag har tagit med mig egen musik. Senast tog jag med mig en yoga skiva så jag låg och mediterade och kopplade bort allt runt omkring. Ta med ngn favoritmusik rekommenderar jag.
Håller tummarna.
nattikramen,
Elisabeth

Madeleine sa...

Att han inte prioriterar sin familj och stannar hemma hos er är så obegripligt att det är skrämmande. Du borde be din mamma eller en kompis du verkligen litar på, rådgöra med en advokat som kan hjälpa dig att skriva ett testamente. Inget får bara gå till Lars, han är inte pålitlig. Skriv hela din del av hust och allt på barnen, och kanske på Adam då i första hand. Prata med din mamma, hon är nog klok. Lars beteende verkar misstänkt likt en psykopats, det där att bara se hur synd det är om honom själv, oförmögen att sätta sig in i andras situation, gråta - men tårarna är bara för att han tycker synd om sig själv. Psykopater är jättebra på att gråta - för sin EGEN skull.. Du är verkligen i en mardröm, stackars, stackars dig. Urkraft i megalass skickar jag till dig.

Ellen sa...

Jag följer era bloggar och lider med er...
Men jag tänker också mycket på dina föräldrar. Och skickar styrka och allt jag har av positiva tankar till dem.
De ska vara SÅ stolta över dig!!!

sirpa sa...

Lycka till med undersökningen imorgon, hoppas den inte visar några konstiga cancer monster.
Ha det så bra som det bara går Linda!
God natt och sov så gott!
Många kramizar Sirpa

Anna H S sa...

Söta fina Linda...Åh vad jag hoppas på lite positiva besked snart, att du kommer at stå emot förkylningsbaciller och orka kämpa dig igenom kuren!
Angående dig och Lars...Förstår precis vad du menar. I motgångar prövas verkligen kärleken och det är inte alls lätt att orka kämpa tillsammans. Jag känner så väl igen mycket av det du skriver,även om det är vår son som är sjuk. Jag och Mannen har haft det riktigt tufft under Melwins sjukdomstid. Vi tänker olika, vi känner olika och ibland känns avståndet mellan oss bara sååååå stort! Det är inte alltid helt lätt, men jag tror att det bästa är att försöka prata och prata och prata mycket med varandra, ventilera känslorna och vara ärlig i allt man känner...
Stora Varma StyrkeKramar /// Anna

Nikki sa...

Håller mina tummar hårt för att det ska gå bra imorgon och att det inte blivit värre än det var i december!

Lisa sa...

Lycka till imorgon!
Kram Lisa

Anonym sa...

Linda! Vet inte vad jag ska skriva följer din blogg varje dag. Hoppas på ett under !! Att du ska bli frisk slippa allt skit. Men förstår att din verklighet är långt från normal och det du önskar. Men tack för din ärliga uppriktiga blogg. Du kommer alltid att vara i mina tankar när jag tycker livet är skit! När jag vaknar på morgonen och gnäller över jobbet. Eller att mina barn har varit jobbiga. Tack Linda för att du mitt i ditt helvete låter oss bloggläsare förstå vad livet kan ge....Varm kram från en trogen Bloggläsare som önskar jag kunde göra mer

Anonym sa...

håller tummarna hååårt för Xeloda´n, att den dödat och stoppat en massa jäkla cancermonster!!!
Hoppas undersökningen går smärtfritt och snabbt imorrn ♥
Kram från Annelie ♥

Ronny sa...

Det var en trevlig, givande och snygg blogg du har.
Hälsningar från Ronny på www.ecigaretter.eu

Spana gärna in denna länk: http://www.xmart.se/affiliate_application.php?m=30

Anonym sa...

Lycka till imorgon!

Therése sa...

Hej Linda!

Jag vill önska dig lycka till idag. Kram!

Anonym sa...

Som många tidigare sagt, ingen förstår alls er situation och ingen har rätt att döma vad som sker mellan dig och Lars.
Däremot ber jag er fundera över hur barnen kommer att reagera över allt detta. Era bloggar hade kunnat vara ett viktigt verktyg för dem att bearbeta sin förlust och en ovärderlig källa till minnen av vem du verkligen var och hur livet såg ut under din sjukdomstid.
Som era bloggar ser ut idag hoppas jag ni raderar dem innan du går bort. Lämna inte detta efter dig.
Ni måste inse att Adam som är 11 år redan är inne och läser era bloggar, om inte hemma så hos kompisar. Att han ska behöva förlora sin mamma under dessa förhållanden är fruktansvärt.
Snälla, stäng era bloggar. Vi behöver inte vara med längre. Och fokusera inte på Lars även om det är oerhört tragiskt att ni ska skiljas så här. Fokusera på att ge dina barn all din kärlek och skapa så många fina minnen som möjligt.
Som mamma till en lika gammal son brister mitt hjärta. Jag kan inte förstå hur hemsk din sits är. Men glöm inte barnen. Varje ord är viktig nu.

Anonym sa...

Hej
Tänker på dig och önskar en bra dag.
Många varma kramar till dig
Natalie

Anonym sa...

Men herre gud, arb din make? Då får han minsann koppla av, lite egen tid med arb.kompisar. Klaga av sig:-( fy vilken bedrövlig karl. Det var hans skyldighet att fixa SIN sons kalas. Vad begär han? Din mamma är enastående, som klarar av detta. Jag menar hon är ju inte ung längre. Finns det ngn "däruppe" så ser han till att du lever vidare! Tro sjutton du vill träffa folk, sitta ensam med en gnykråka, gör ingen glad.
Kram

Anonym sa...

Tror ni verkligen att Linda (och Lars) mår bättre av av alla dessa påhopp. Lars behöver egentid för att orka. I den situationen de befinner sig är det inte konstigt att han agerar irrationellt, men att ständigt nedvärdera honom gör väl inte att han känner sig starkare. Jag har försökt lära mina barn att man får tänka vad man vill om andra människor, men inte behöver man säga allt högt, här bedrivs öppen mobbning!
Tänk på barnen, speciellt den äldste som kan läsa själv eller som har kompisar som kanske går in här och läser.
Jag trodde de här kommentarerna var till för att stötta familjen inte splittra den ännu mer än vad sjukdom och sjukhusbesök redan gör.
Tycker inte det är konstigt att Lars jobbar ibland, ett stort ganska nyköpt hus kostar pengar, och hur mycket man än älskar sin fru och familj och hur mycket praktisk hjälp man än får så måste räkningarna betalas i slutet av månaden för alla.
Så alla bloggläsare, ta och skärp till er och visa hänsyn till en familj som lever i sorg, skräck och förtvivlan.
Och Linda hoppas verkligen att det går bra för dej idag.

Anonym sa...

Lycka till Linda och hoppas det är lungt i ditt huvud.


Styrkekramar till dig.

Susanne

Anonym sa...

Hej Linda!
Har följt din blogg länge nu och tycker så synd om dig som känner dig så dåligt behandlad av din man.

Jag måste hålla med om att han utifrån vad du skriver onekligen verkar väldigt självisk. Det jag kan tänka på till hans försvar är om han är deprimerad, alltså riktigt deprimerad. Då orkar man ju inte med saker hur gärna man än vill. Men då behöver han prata med någon och kanske också medicinering för att må bättre.

Emma sa...

Ja usch...jag har också åkt igenom den där maskinen några ggr pga mitt hjärta. Men maskinen skrämmer säkert mer då man väntar på sådana frågor. =( Det ska säkert gå bra och jag håller alla tankar för att dina mediciner ska hjälpa.

Hoppas du ska få en lugn och mysig dag med lilla familjen. Kramar

Lillie plein damour sa...

Hej gumman,

Jag svarar pa alla de senaste inlaggen, med ett inlagg.

For det forsta, det har med maken. Har man det tufft hemma sa maste man prata i alla fall och alla har ratt till egentid. Men att vara pa jobbet och ha tankarna pa annat kan raknas som egentid.
Vi som ar sjuka kan inte ta egentid fran sjukdomen, och ofta sa ses vi egoistiska genom att alla fokuserar pa oss.
Men det hindrar inte personen brevid att ga ut och ta en drink eller annat.
Det ar skitsvart det har, men vi har haft samma pb, och bara nu efterat sa inser jag hur stort lass, den som gar bredvid bar, men ofta bygger personen upp en kansla av" det ar synd om mig ocksa, vilket det ar- men personen HAR INTE en allvarlig sjukdom att dras med.

Jag var pa en scan i mandags som visade en skugga, och nar lakaren kom in och berattade det sa brot jag i hop!!
Jag skall vidare pa scan for att kolla upp skuggan.

Jag har ringt cancerfonden, den franska for att erbjuda mig gratis hjalp nu nar jag anda gar hemma, men aven kan jag halla i en grupp nar jag borjar jobba, men de var inte intresserade av grupper som pratar sjuka emellan, men de kan behova mig till annat!! Vi far se.
Nagot som jag saknar ar att kunna prata med nagon som inte ar familj och som man kan saga att man ar radd till, utan behova att trosta personen!!
Kram gumman, tanker pa dig, j

Anonym sa...

Hej!
Läser lite bakåt i din blogg, och hittade ett intressant inlägg från dec-02. strax före Erik skulle födas. Såhär skrev du då:

VET NI VAD JAG HAR?!
jo, jag har världens dummaste sjukdom - MEN något som är sååå mycket bättre är att jag har världens bästa sambo, världens bästa barn, världens bästa föräldrar, världens bästa släkt och världens bästa vänner!! :-)

Kanske bra att gå tillbaka i tiden lite..och försöka hitta tillbaka till dendär härliga känslan..
Vilket är svårt förstås i den situation ni är i nu.
Men försök ändå ta hand om varandra, det är värt mer än allt annat just nu!
/bloggläsare M

Sól í Hjarta sa...

Lycka till!

Och måste säga att jag håller med Madeleine där hon skriver om att testamentera allting på barnen.

En far som inte klarar av ett kalas klarar nog inte av att sköta huset eller de tillgångar du lämnar till barnen :/

KRAM

Sól í Hjarta sa...

"Men det är så overkligt att leva med alla barnen själv här hemma medan vår mamma mer eller mindre bor på sjukhuset." [http://blogg.alltforforaldrar.se/smabarnsfar/2011/01/03/idag-blev-en-dag-som-alla-andra-typ/]

"vår mamma"???

"VÅR MAMMA"???

Är det sant Lars? Ser du henne som DIN mamma?

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Tycker att det förklarar en hel del :/

Anonym sa...

Fina Linda!

Jag känner inte dig personligen men jag har läst din blogg och beundras över din styrka och ditt mod.

Tyvärr har jag läst din makes blogg också och hans ord är väl inte lika trevliga att läsa. Han raderade för övrigt min kommentar. Jag förstår att han har det jobbigt men du ska väl inte behöva lida för det?? Hur kan han lägga över allt på dig och beklaga sig över att han anordnar sin egens sons kalas? Herregud!

När jag har det tufft av olika anledningar stöttar min make mig jämt och gör allt för mig! Önskar innerligt att du hade det så också. Njut av allt livet har att erbjuda och bry dig inte om honom när han är sån, låt allt rinna av dig! Det är ju han som ska stötta dig och inte tvärt om!

Varma kramar

Varma kramar!

Anonym sa...

Hejsan fina fina Linda...

Idag har jag tänkt oavbrutet på dig hela dagen...........
Hoppas, hoppas att du får positiva besked......
Hoppas, hoppas även, att Lars snart kommer över sin stress/chock o överöser dig o familjen med omtanke, glädje, pussar, kramar av kärlek.
Vill sååååå, att du ska bli ompysslad som en prinsessa, bara ha det gott o smärtfria glädjedagar.

Varmaste kramar till dig från Tuvan-Pia

Anonym sa...

Kan inte din man, vara hemma på dagarna:-))så du får vara med barnen, så mycket som det går!

Anonym sa...

Hej kära Linda!
Vi känner inte varandra utan jag är en av många som följer din blogg.Du berör mig så och egentligen vet jag inte vad jag ska säga till dig i den överjävliga situation som du befinner dig i. Din man, dina barn, föräldrar,syskon, vänner mfl är ju också i en fruktansvärd sits men det är DU som är sjuk. Och du kämpar och kämpar för att få leva, det gör mig så ont när jag läser om hur dåligt du mår. Det gör mig så ont att läsa om din och makens svårigheter att närma er varandra också. Jag förstår att han har det väldigt jobbigt men ibland upplever jag honom som lite ego.Fast vissa kanske blir det i jobbiga situationer. När jag läste om att du var orolig när du var ensam med barnen blev jag så bedrövad. Det ska du inte vara, du har väl nog att oroa dig över! Din man måste kunna ta ut närståendepenning och vara hemma hos dig med barnen. Din mamma är anställd och det är ju toppen men mannen din måste kunna vara hemma. Jag förstår att det sliter på förhållandet med all oro och rädsla. Men han kan faktiskt ta sig i kragen och stanna hemma, se till att prata med någon utomstående om hur han mår och känner det. Han har bara en chans!

Anonym sa...

Linda!
Jag har följt dinblogg väldigt länge men aldrig tidigare skrivit något hos dig. Du berör mig på ett sätt som jag inte kan beskriva och det känns som du är nära vän även om vi aldrig har träffats. När jag läste Lars sista inlägg så rinner tårarna ner för mina kinder. Du ska inte behöva läsa detta. Du är verkligen värd mer än så. Jag förstår mycket väl att denna cancer även drabbar honom och att han mår väldigt dåligt men hade min man skrivit så så hade jag verkligen brytit samman. Har han inget hjärta? Jag hoppas av hela min själ att han inte menar det han skriver. Ta du med dina härliga barn och flytta hem till dina föräldrar ett par dagar som verkar engagera sig i din familj och låt Lars få vila hemma ensam några dagar så han förhoppningsvis kommer på vad han sysslar med.
Tänker på dig väldigt mycket och detta gjorde mig verkligen ledsen.
KRAMAR till dig och dina fina barn.
Nina

Anonym sa...

Lilla,lilla Linda! Jag kollar och kollar på din logg... Kan inte tänka mej nåt annat än att du snart måste få positiva besked. Man kan lura döden,om man ger sej fan på det. Och du har tillräckligt med "jävlaranamma" för det. Jag har drabbats av den förbannde cancern,inte själv,men MÅNGA nära och kära. Unga och gamla och barn. Jag har några år på nacken. Är en gammal tant.Min väninna ligger just nu på "korttidsboende",fast vi vet att det är ändhållplatsen.
Vill inte ens skriva allt elände jag varit med om. MEN,detta har gjort att jag ännu mer HATAR denna sjukdom! Hur den kan förtära en fin människa på detta sätt! Jag kanske svamlar,Linda,men man undrar varför alla fina goda människor dör som unga? Ibland hör man att INGEN är förtjänt av cancer.Det må så vara. Men varför tar cancern mest,och nästan uteslutande fina goa empatiska människor som har så mycket kvar att uträtta i livet???? Varför tar cancern ifrån små barn deras älskade mamma? Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst i detta ämne,eftersom jag levt mer än halva livet helt frisk. Jag skulle hellre ta på mej dina smärtor och din ångest lilla Linda. Vill inte ens tänka mej in i hur dåligt din mamma mår. Jag blir så nöjd när jag ser att såå många här förstår hur du har det.
Vill säga en sak om ditt och Lars äktenskap: Inte alla här i det jordiska,är förunnade att uppleva äkta KÄRLEK. Äkta kärlek är nåt så stort så jag tror inte jag har upplevt det heller. Men de få som gjort det: Man blir så avundsjuk. Märk väl..avundsjuk,inte missunnsamhet. STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN! Lilla Linda: Jag utgår ifrån att du lever länge, en dag kommer du träffa en man som får dej att undra vad du såg hos Lars. Han kommer kanske undra desamma,men jag tror inte det. Kvinnor idag ställer inte upp på sina män ens hälften av vad du och jag gjort. Såna som Lars kommer gå under,om han inte skaffar sej en gammal tant som jag. Det är slut på bekvämligheter för hans del,när han vaknar upp. Han får nog flytta tillbaka till "mamma". Han kommer få ett burdust uppvaknande till verkligheten. Jag undrar hur han kommer klara fyra barn när du är "borta". Ska han ha hemtjänst då också? eller kommer han skaffa en ny fru som sköter marktjänsten? Jag tänker inte vara alltför elak,men.... En som Lars lever inte ensam nån längre tid med barn. Vet inte vad jag ska säga Linda. Jag lägger sten på din börda när jag spyr över din man. Men... LÅT INTE LARS ADOPTERA ADAM!!! T.o.m Adams pappa kanske är bättre än Lars?

Anonym sa...

Vad händer här. Jag skrev en kommentar i går, men sedan är allt borta. Du måste bara kolla dina försäkringar från fack och arbetsgivare. De går till din make om du inte skriver annat. De behöver gå till dina barn och inte till din man. Någon måste hjälpa dig med detta.Det är viktigt för dig . Mina allra varmaste kramar från en mamma till en cancersjuk dotter.Finns inga ord för ditt tillstånd.

Anonym sa...

Anne, skriver väldigt gripande i sin blogg levaidag.blogg om närstående och deras känslor när en nära anhörig är svårt sjuk. Hon drar paralleler med sin egen sorg och Lars sorg.

Anonym sa...

hej fina du! Tänkte titta in innan jag lägger mig, hoppas på en uppdatering med glada nyheter. Och en annan sak som slog mig: skulle du behöva åka till Sthlm för undersökningar/behandlingar eller i ett annat syfte, så har vi ett gästrum. Jag är sjuksköterska och kan nog pyssla om dig om det skulle behövas.
Kramar i massor!
//Nike från ank.januari

Anonym sa...

Hoppas din undersökning gått bra idag Tisdag. Styrkekramar från bloggläsare Karin

Anonym sa...

Hoppas med tummar och tår att xelodan har gjort sitt lilla....

Anonym sa...

Hej!

Oj, du verkar vara en fin tjej från grund- och botten. Hoppas det går bra på undersökningen imorgon...

http://akneakuten.info

Anonym sa...

Man blir så orolig när du inte skrivit. Hoppas undersökningen idag gick bra och att du för en gångs skull får lite positiva besked!

Anonym sa...

Jag har just varit och lest din manns blogg och leser nu her. Jag skulle ønske att jag kunne gje er ert nomala liv tilbaks. Mest av allt skulle jag önska att ni på trots av den er situasjonen kunne vara nära och inte utkjämpa var sin kamp. Det ser ut til att ni inte klarar av det helt och alla klarar inte av det hur mycket man enn vill det. Ni har simpelthen för mycket nu.


Kramar

Anonym sa...

Hej Linda!
Man blir orolig när du inte uppdaterat...
Kram Lotta