torsdag, januari 27, 2011

TORSDAG

Tack för era kommentarer om att jag såg pigg och fräsch ut igår. Jo, jag är glad över att det finns dagar lite då och då när jag inte känner mig lika sjuk som jag är. Men det går upp och ner det där. Lika snabbt som det vänder åt ena hållet så kan det tyvärr även vända åt andra hållet. Så sent som i helgen så kändes det ju som att jag skulle dö när jag mådde så dåligt.

Idag har jag också känt mig rätt pigg, men jag har varit ganska trött. Fast det beror nog lite på den sena kvällen igår och att jag sov dåligt sen när jag väl kom i säng. Vaknade till gång på gång och sömnen blev allmänt störd. Så det totala antalet timmar blev inte särskilt många. Inte så bra eftersom jag märker att jag blir allt tröttare allteftersom min sjukdom blir sämre och jag kräver fler och fler timmars sömn för att känna mig utsövd.

Fick en fråga i kommentarerna varför barnen ofta sover hemma hos mina föräldrar på veckorna. Jo, min make jobbar för tillfället och då börjar han redan runt kl 5:30 (och väckarklockan ringer någon timma tidigare). Att han har börjat jobba igen är för att vi dels har det svårt att gå runt ekonomiskt när han är hemma. Men sen känner han också att han behöver komma ut och göra något annat och "få lite luft" för att klara av den här mardröms-situationen som vi lever i.

Erik sitter hos mormor och är på bushumör.

Tyvärr är han lite hängig också för det visade sig att han hade 38,5 i feber. Vi försöker ju undvika smittor så gott vi kan, men de dyker upp här hemma ändå. Det är nog William som har delat med sig av sin förkylning till lillebror. Trodde han började bli bättre, men hans luftrör lät inget vidare innan han somnade nu ikväll.

Nu är det så att lille Erik ofta är väldigt morgonpigg och slår upp sina blå runt kl fyra vissa dagar. Sen är han inte direkt tyst utan väcker ibland även sin storebror, så runt 6-tiden kan det vara full rulle här hemma. Tyvärr känner jag mig inte pigg nog att fixa båda de små pojkarna ensam och även gå upp under nätterna och stoppa in nappar och så.

Denna veckan har vi delat lite så att en av dem har sovit här och en hemma hos sin mormor och morfar. I natt har jag William hemma. Det händer att jag känner mig lite misslyckad ibland som inte klarar av våra egna barn fullt ut, men tyvärr är det ju läget som det är och jag känner att jag inte reder ut dem ensam och jag är även rädd att det ska hända något. Tänk om jag svimmar eller blir riktigt dålig. Ingen av de yngsta grabbarna klarar ju själv av att ringa efter hjälp om något händer mig. Jag försöker dock se det positivt också, t ex att de får en väldigt fin kontakt med sin mormor och morfar och att de verkligen trivs jättebra hos dem.

Tänk att den här lille killen var en liten mini-bebis för något år sedan som vi precis hade kommit hem med från neonatal-avdelningen.

Puss på dig älskade "bebis"! :-)

Nu på eftermiddagen kikade min vän Malin och hennes båda grabbar förbi på en fika efter att de hade varit på BVC. Isak och Erik skulle ju egentligen ha varit födda samma datum. Nu blev det istället två månader mellan dem eftersom Erik fick plockas ut med planerat kejsarsnitt redan i v 32. Men det har varit roligt att följa dem för storleksmässigt har de hela tiden varit ganska lika.

De är så söta när de sitter bredvid varandra på golvet och leker.

Den här besticksburken var ju spännande!


Isak och Erik... ser att William knappt har fastnat på en enda bild. Han är så snabb och springer runt överallt, så tyvärr är det svårt att få till bilder på honom där han inte bara är en "sudd".

Och här är Isak tillsammans med sin storebror Anton som är drygt 7 år.

Hihi, hur söt och tokig blev inte den här bilden på Malins båda grabbar?! Så goa och glada båda två!

Nä, nu ska jag leta reda på ett program på nätet där man slumpmässigt kan utse en vinnare. Spännande att se vem som vinner Trassel-tävlingen! Men sen väntar sängen för min del. Tror inte att det blir några problem alls att somna ikväll för ögonlocken är rejält tunga.

20 kommentarer:

malinj80 sa...

Hm... Har inte du Photoshop? Du kunde väl klippt bort mig!
Korten på dig o Erik måste varit tagna av en riktig mästerfotograf=)
Tack för gott fika. Hade jag inte haft tjatige Anton me mig kunde jag stannat en stund till. Kom på, på vägen hem att jag hade kunnat skicka me honom me Bettan! Lätt o va efterklok!
Kram på dig.
Ps, håller me alla de som kommenterat att du ser fräsch ut. De gör du verkligen!

Maria sa...

Många kramar till dig Linda. Jag hoppas ni får sova gott allihop! <3

Jag är Elisabeth sa...

Det är väl inte konstigt att barnen sover hos mormor och morfar ibland. DU behöver sömn, DU behöver läka. Man är inte en sämre mamma för att man låter barnen sova borta ibland.
Var Joel (visserligen handikappad) sover hos mormor 1-2 nätter i veckan. Han älskar det och vi måste få sova ibland också. Det är ett tufft liv vi lever. Vi har ju inte valt att få denna skitsjukdom.
nattikramen,
Elisabeth

thile sa...

Åh, så herlige bilder du gir oss, dine blogglesere :)
Så nydelige bilder av deg og Erik, jeg blir helt varm i hjertet mitt.
Jeg forstår din og Lars's sin livssituasjon, meget godt, vennen min. Han må jobbe på grunn av det økonomiske. Dine foreldre er underbare. Jeg sender mange varme klemmer til de:)
Kjære, vakre Linda, du skal og må ikke føle deg mislykket, det er du IKKE!
Jeg sender mye livs-energi.
Tanker og gode klemmer.

Anonym sa...

Du är väl inte det minsta misslyckad för att du inte klarar av 2 småbarn i din sits. Kan inte din mamma vara hos er istället på dagarna när maken jobbar och om det behövs sova över ibland. Maken kan väl gå upp och sätta in nappar etc för det får väl alla småbarnsföräldrar klara när man arbetar. Det finns ju faktiskt de som är ensamstående heltidsarbetande med flera småbarn. Vad är skillnaden på dem och din man? Antagligen att han är ett stort barn själv. Jag tycker er situation ter sig mer och mer underlig opraktisk och slöseri med den lilla tid ni har kvar tillsammans. Bara lite tankar från en som ser mer möjligheter än hinder. Hoppas ni hittar en bättre lösning så du och barnen får träffas så mycket som möjligt. Lycka till.

Linda sa...

Malin: Näää, inte behövs det Photoshop för att klippa bort dig. Du är så fin! :-)

Haha, ja fikat var ju inte i närheten av allt gott som du alltid har att bjuda på, men det var roligt att ni kom hit. Tror jag det att Anton tycker att det är trist att vara här och bara sitta och lyssna på när vi babblar och är tråkiga. Hade nog varit roligare om Adam eller Simon varit hemma.

Jag skickar dig ett sms i morgon när jag vet lite mer exakt vilken tid jag åker bortåt Brandstorp.

Kram Linda

Mamma Mima på Landet sa...

Fina bilder från idag! =)
Kul med bilder tycker jag.
Har köpt en canon 550, men den kommer inte förns på tisdag.

Det va någon som skrev att du "tyvärr" är så snygg. Å ja håller nog me där. Du e så snygg Linda (ännu snyggare i verkligheten!!!) så att jag tror att det ibland kan va till din nackdel, iom att du inte ser sjuk ut så glöms det nog lätt bort. Förstår du hur jag menar?

Jag hoppas iaf att det har vänt nu, att massa monster e borta å att svaren från mr är bra. Sen hoppas ja på att du får ha massa ork! Tänk om ni kunde komma hit å hälsa på!
Kramis!

Camilla sa...

Hoppas du får sova gott inatt Linda och att du får känna dej någorlunda pigg i morgon också. Krya på lillkillen! Kramom från en trogen bloggläsare:)

Lola sa...

Linda,
du är så så så FIN!!
(Och givetvis är dina barn ju hur söta som helst!)

Anonym sa...

Hej Linda,
men du ska väl inte behöva känna någon form av misslyckande för att du behöver avlastning!! Självklart behöver du det!! Du är ju superduper jätteduktig!! Avlastning behöver de flesta även som friska i en familjesituation som din med små barn.
Fina kloka du!
kram
monica

Anonym sa...

Du är söt och fin och har goa barn.
Sköt om dig så gott det går!

Lisa sa...

Sänder en stor kram till dig och hoppas du ska få sova gott inatt.

En varm kram också till dina föräldrar som ställer upp så fint på dig och killarna.

Om jag var mormor så skulle jag nog vilja ha mina barnbarn ofta ofta sovandes hos mig så jag kan tänka mig att din mamma tycker det är sååå mysigt.

Och det är nyttigt också för de små att få egen tid med sina morföräldrar. Det är inte alla barn som får ha sån nära kontakt med sina mor och farföräldrar så jag ser det som något jättepositivt för dem. Inget du ska ha dåligt samvete för tycker jag.
Men du är ju mamma och då har man ju alltid dåligt samvete för nåt ;)

Kramelikram
Lisa

"Hopp och kärlek" sa...

Hej Linda,

Du ska inte behöva oroa dig lika mycket för att vara med barnen själv. (Vet ju att det är svårt att undvika, jag är superorolig när min man är hemma själv med barnen..) Nu när han ska komma hem från sjukhuset har han dock blivit erbjuden ett larm som sitter runt handleden. Nu när du har förändringar i huvudet kan det ju vara ytterligare anledning att vara kopplat till ett sådant! Prata med kommunen!

www.hoppochkarlek.blogspot.com

Lotta A sa...

Underbart fina bilder på er alla!
Det låter härligt att du har fått vara ganska så pigg i dag.....

Jag tycker det är toppen att ni kan lösa det så bra ,att barnen kan sova hos sin morfar & mormor.
Man måste ju göra det som blir bäst för alla,och säkerheten går ju först!

Så känn dej inte misslyckad på något sätt, du sätter ju alltid barnen i första hand. Och jag tycker att du är en enastående mamma på alla sätt och vis.

Många kramar till dej/ Lotta

Anonym sa...

Hej Linda,

Jag har följt din blogg ett tag men aldrig kommenterat något. Jag vill bara att du ska veta att jag tycker att du är en fantastisk människa som inger en enorm kämpaglöd. Din tillvaro är ju helt annat än önskvärd, men ändå tar du dig igenom den och låter oss andra ta del av alla motgångar. Enormt starkt! Jag hoppas varje gång jag läser att du får lite medgång. Jag tycker att du är allt annat än egoistisk! Har full förståelse för att du inte orkar ta hand om alla barnen själv eller ha en make som inte riktigt förstår dig.
Många, många kramar från Johanna (tvåbarnsmamma i Gbg)

Anonym sa...

Om du vill/orkar ha barnen hemma fler nätter tycker jag att din man kan sätta sig över sina behov av luft. samtidigt är det ju superbra att de är trygga hos dina föräldrar och sover där utan några problem.
Härligt att läsa att du är piggare och umgås med vänner och deras barn.

Anonym sa...

Hej Linda

Vad härligt att se att du har bra stunder och dagar kvar.
Massor fina och bra dagar/månader och år önskar jag dig.

Mirakel sägs ha hänt förr, nu är det dags för ett i Habo tycker jag!

Kramar

Anonym sa...

Lämna inte pappa och farföräldrar 'utanför'...
men det är positivt att mroföräldrarna har barnen ofta
Så skönt du mår bättre, Linda!

marianne

Anonym sa...

"...misslyckad ibland som inte klarar av våra egna barn fullt ut, men tyvärr är det ju läget som det är..."
Be aldrig om ursäkt. Ta emot all hjälp och kärlek du får från alla omkring dig och slösa på din kärlek:) Alla gör så gott de kan.
/V

Linda sa...

Nä det är väl kanske så att man inte ska se det som ett misslyckande att ibland behöva ta hjälp av andra. Men jag är helt enkelt van vid att ha varit den som dragit det tyngsta lasset vad gäller hem och barn. Tyvärr blir det då lätt att jag tycker att jag är en dålig mamma när jag inte klarar av dem själv.

Sen var det ju också så att när Adam föddes så var jag ensamstående, så det var ganska många år som jag var ensamstående och hade ensamt ansvar för allting.

marianne: Nej, jag vill inte lämna någon utanför, utan alla släktingar (oavsett vem av oss som är släkt med dem) är så välkomna att hjälpa oss med barnen! Men sen bor ju några lite längre bort och då blir det såklart lite svårare att hjälpa till. Sen är det också så att min mamma har fått en heltids-anställning genom kommunen för att hjälpa oss med barnen nu när jag är sjuk.

Kram Linda