torsdag, november 25, 2010

HÄNDER INTE SÅ MYCKET

Här händer inte så mycket. Har mest legat och vilat idag, men ska iväg på undersökning om en stund. Hur som helst har jag mått bättre under eftermiddagen. Har inte haft så ont utan mest varit väldigt trött. Visserligen har jag ju tagit extra smärtlindring (Oxynorm) så det är svårt att säga hur det hade känts utan.

Ja, det är läget just nu. Heldag i sjuksängen men ännu ingen förklaring till varför jag haft så ont. Är lite rädd att smärtan ska komma tillbaka i samma styrka som förut. Usch!! :-(

57 kommentarer:

Anonym sa...

kramar i massor. A

Lotta A sa...

Vi tänker på dej......
Hoppas att det ger med sig, och att du snart känner dej lite piggare.
Kramar från oss

Kristina sa...

så lessen jag blev när jag läste att du fått såna smärtor och ligger inne. Kan bra fortsätta att bära dig o din familj i bön och hoppas att du får lindring och att de inte ska hitta något mer. men förstår din rädsla ,den delar jag med dig. Kramar med styrka till dig Kristina I Umeå

Lillie plein damour sa...

Gumman vad du är go som updatar oss!! Har du fortfarande ont? Kram J

Anonym sa...

tänker pa dig extra mycket nu ikväll! hoppas du blir bättre och att du far lite positiva svar... kramar

malinj80 sa...

Kramar till dig <3

Mamma Svartvit sa...

Sååååå jättejobbigt det måste vara!

Önskar man kunde göra mer än bara säga det. Tänker på dig och din familj.

Anonym sa...

Hoppas de hittarnått som kan förklara det onda så du kan få behandling och slippa uppleva eländet igen...
Kram

Alexandra sa...

Tänker på dig och din familj Linda! Hoppas att läkarna kommer underfund med var smärtan kommer ifrån och att du får komma hem snart.

Många varma kramar! /A.

Mawiiina sa...

Alla världens styrke & krya på dig kramar från mig till dig!

Anonym sa...

bra att höra att det är bättre i alla fall lite bättre. du måste vila massor och nu är du ju i goda händer om smärtan kommer tillbaka.

Jenny (Moas änglamamma) sa...

Usch ja är så ledsen för din skull, har följt dig ett tag men den sista tiden har ja inte orkat kommentera dina inlägg då jag precis mist min dotter i denna djävla sjukdom,,

Jag önskar att det kunde finnas något som lindrar din smärta, det finns inget värre än att se folk lida,,

Kram Jenny (Moas änglamamma)

Åsa sa...

Hej! Vet inte hur jag hamnade på din blogg igår, men fastnade iaf läsande hur länge som helst. Jag är snart färdigutbildad sjuksköterska och har under mina praktiker mött många och vårdat många med cancer, så tror att jag därför kände lite extra för dig och din blogg. Jag tycker att det är starkt av dig att våga prata så öppet om ditt privatliv. Jag kan tänka mig att du får många av dina läsare att tänka till (ink mig), man ska inte ta livet för givet, för vad som helst kan hända vem som helst när som helst. Du inspirerar till att ta vara på livet och leva som att den vore den sista! Jag önskar dig all lycka till och jag hoppas att du övervinner cancern. Du har man och barn som behöver dig! Kämpa tjejen, viljan och envisheten övervinner det mesta! Massor med varma kramar från Åsa

L sa...

Många varma styrkekramar till dis Linda! Måtte du snart vara hemma igen!
<3

Kajsa Bergman Fällén sa...

Tusen kramar från mig Linda. Jag har tänkt på dig hela dagen och hur det går för dig och fortsätter tänka på dig och skicka positiv energi.

Ingela sa...

Hoppas dom snart snart får bukt med din smärta. Skickar tusen av mina starkaste styrkekramar så länge! Busan

Anonym sa...

Tack för uppdateringen!! Stackars dig, hoppas smärtan inte kommer tillbaka som inatt, hua!!!
Tänker på dig, kramar Annelie

Hanna sa...

Usch, dumma dumma dumma cancermonster! Tycker du gör rätt som säger upp dig, gäller bara att nå fram till cancerj-veln så den fattar att den kan dra!

Många styrkekramar
//Hanna

jebe sa...

Kom ihåg.... helt ok. att inte vara stark alla dagar...kram!

Tina sa...

Jag känner så med dig, Linda.

Anna V sa...

Tänker på dig!!!! Kram, kram, kram, kraaaaammmaaaaarr

Anonym sa...

Krya på dej tjejen,hoppas du snart är hemma igen. Kram,kram.

Anonym sa...

Massor av kramar till dig! Blev så ledsen när jag läste om den smärta du fick utsättas för!

Rebecca sa...

Tänker på er. Vill bara säga att det finns de med cancer som varit riktigt ricktigt illa därann. De har legat i respirator flera veckor o liknande för att sedan tillfriskna o slå cancern på käften. Altså betyder det ej att du är besegrad fast det säkerligen känns så. Kämpa på du har inte lyxen att kunna ge upp, de dina förtjänar ha dig kvar. Du får självklart klaga o skrika o slå så mycket du har lust till mot allt jävligt o oss på bloggen men ta alla mediciner de har så bryter du ned den tidsnog. Kram kran kram!

Anonym sa...

Linda!
Vi känner inte varann men jag har följt Din blogg ett bra tag.
Jag känner starkt för och med Dig. Och känner en stor beundran för Dig,Din styrka och Ditt mod.
Jag ber för Dig varje kväll.
Kram
Inger

Anonym sa...

Massor med kramar! Tänker på dig!
Jag blir så arg över allt du går igenom. Gunilla N

Anonym sa...

så fruktansvärt för dig och de dina, jag ber...jag ber att du får lindring för smärtan och svar på dina frågor...inga ord kan ju lindra eller bota, jag hoppas bara att du kan känna vår omtanke och att det ger en liten liten tröst all <3 till er Chili

Ingela sa...

Stor kram till dig!!

m i l l a h . s e sa...

Tänker på dig!
Kramar ♡♡♡

Anonym sa...

Å vad jag önskade att du kunde slippa allt och bara få åka hem till din familj. Tack för att du delar med dig av ditt liv, du är i mina tankar.

Vera bloggläsare och småbarnsmamma

~Karin~ sa...

Tänker på dig Linda och skickar många varma kramar till dig o resten av din goa familj!! /Karin

Anonym sa...

Så hemskt och så tråkigt! Hoppas det blir bättre och inte är en försämring av sjukdomen!


marianne

Annelie sa...

Jag blir så leden när jag tittar in till dig i kväll.
Jag önskar så att du snart få må bättre och slippa all j-a värk.
Tänker på dig!
Kramar i mängder Annelie

Malin sa...

Hej Linda!
Hittade in på din blogg av en ren slump för några månader sen o har sedan dess följt med på eran "resa".
Beundrar dej för din styrka o ditt otroliga mod.
Blev så himla ledsen för er skull när ja läste vad som hänt inatt.
Kollar in med jämna mellanrum för att se om du uppdaterat något mer.
Hoppas av hela mitt hjärta att inget "nytt" uppkommit.
Kramar till er alla Malin

Christina sa...

Usch, stackare. Sjukhus i sig är inte kul. Känner sig nästan sjukare där! Hoppas det onda "bara" beror på en infektion och inte pga mer cancer eller på cellgifterna. Fin blogg du har!

Kramar från Christina, opererad och behandlad med cellgifter, för bröstcancer -07. Är också småbarnsförälder.

Jag hoppas innerligt att du får mååååånga år med din familj!

Kram igen!

Åse sa...

Kram på dig Linda!
Jag tänker ofta på dig ska du veta.

Kram
Åse

Christina sa...

Usch, tänker på er! Hoppas det onda bara beror på infektion eller cellgifterna och inte på att det är fler cancermonster i din kropp!

Kramar från Christina. (Hade bröstcancer -07 med minsta barnet 17 mån)

äppelblomman sa...

Tänker på dej
Kramar K

Anonym sa...

Usch.... tänker massa på dig!

6-barns mamma sa...

Jag har inte läst din blogg på nån dag, blev ledsen över vad du får genomgå. Har svårt att finna några hjälpande ord till tröst, vill bara ge dig en stor kram!

Anonym sa...

Tänker också på dig och önskar att det inte är så illa den här gången utan att du snart får känna dig bättre
/Linda

Maritha sa...

Hoppas verkligen att du slipper smärtan och snart är hemma igen. Många styrkekramar till dig.

Anonym sa...

Tänker på dig och på din man och era fina små bran. Vilken förfärlig natt ni hade igår. Så skönt att veta att du nu är på sjukhuset där du kan få all hjälp du behöver snabbt.
Det är så sorgligt hur ni har drabbats. Du är en kämpe och det är så oerhört tråkigt med alla motgångar du ständigt har.
Skickar styrka och kärlek i massor. Stor kram från Karin

Anonym sa...

Jag önskar dig god sömn utan smärta i natt. Stor stor kram!
Mia

miriam sa...

Kämpa Linda, kämpa! Tänker på dig och din familj!

Anonym sa...

Kramkramkram...önskar att det var mer jag kunde göra för dig. Det sägs att en tanke räknas men jag skulle vilja knata upp till sjukhuset, sitta hos dig en stund och försöka lätta upp det tunga. Vet hur ensamt det kan kännas att ligga i en sjukhussäng, nätterna är värst! Krya på dig!
//Nike

Anonym sa...

Livet är inte rättvist


marianne

Pysslan sa...

Tänker på dig hela tiden. Hoppas att dom hittar anledningen och att det inte är det värsta. Kram

Anonym sa...

Styrkekramar till dig. vila dig . Kram/Karin

S*Kimatos Maine coon sa...

Tänker på dig! Hoppas att du blir bättre snart.
Kram!

Vanessa sa...

Hej Linda!

Jag läste precis om en metod som är utvecklad för dem med kronisk smärtlindring och som inte kan bli hjälpa av medicin. Jag vet inte om det är nån metod som du kan använda dig av, men den heter Mindfulness. Det låter lite flummigt, men det är psykologer som har kommit på den och det handlar om att man ska lära sig att leva med smärtan.

Som sagt, vet inte om den kan hjälpa dig, men ville ändå tala om att jag stött på den. Googla om du är intresserad! massa kramar

Jane L sa...

Kikar in o hoppas att du haft en lugn natt... utan smärtor! Kram

Anonym sa...

Linda, jag önskar så att du ska få må bra. Jag gråter när jag läser det senaste inläggen, har inte du tvingats gå igenom nog!! Jävla cancer! Jag är precis som du, strax över 30, då ska man inte behöva gå igenom detta, det ska man aldrig behöva för den delen. Jag tackar i masoor för din fina blogg, att du orkar dela med dig av er vardag. Men det smärtar att se en så ung och fin männsika tvingas gå igenom detta lika så din jätte fina familj. Jag håller min tumme för att du ska bli bättre. Sänder dig tusen och åter tusen styrkekramar. Vänliga hälsningar Petra

Mindi sa...

Men usch så hemskt Linda!!!!! Så hemskt med DEN värken och vilken panik med snökaoset när ni skulle i väg. :(

Stooooor kram till dig Linda!

M I N D I

Anonym sa...

Fina du!! Jag känner dig inte alls, men ändå gråter jag just nu. Mina och andras ord hjälper dig inte i smärtan och mot cansermonstret men jag hoppas ändå du kan känna att vi är med dig i tankarna och hoppas det kan bära dig lite ialla fall.KRAM Susanne

Anonym sa...

Varje gång jag läser din blogg så inser jag hur bra vi "friska" har det och hur vi gnäller i "onödan" för allt möjligt!
Jag har verkligen insett hur viktigt det är med "Carpe diem" - alltså att man inte bara planerar allt för framtiden utan att man tillåter sig att njuta av stunden - kanske av något så enkelt som att man kan få en medmänniska att le?
Hoppas verkligen att de hittar orsaken till dina hemska smärtor. Tänker ofta på dig o din familj även fast vi inte känner varandra...

Anonym sa...

Tur ändå att ni är hemma och inte kvar i USA.
Hoppas och önskar att allt detta är någon tillfällig biverkning av all medicin.
Kram M