tisdag, oktober 12, 2010

GOD MORGON

Lite roligt att ni är närmare tusen som är mer morgonpigga än vad jag är (tittar lite snabbt på besöksstatistiken). Det dröjde länge innan jag lyckades somna även denna natten. Sen när jag väl gjorde det så drömde jag en massa konstiga saker. Förmodligen kommer jag aldrig in i nån riktig djupsömn för jag vaknar så fort jag vänder mig. Sen så har jag märkt att drömmarna blir konstigare ju mer smärtstillande jag har tagit.

Idag ska jag till sjukhuset. Det är aldrig särskilt roligt att röntga kroppsdelar som man har ont i. De brukar alltid vilja ha bilder ur en massa olika vinklar. Särskilt ur de som gör mest ont.

Ska även dricka kontrast och göra en datortomografi av magen. Och sen ska man gå och vänta, vänta och vänta. Den hemska jobbiga väntan som lätt kan ta knäcken på vilken patient som helst. Det är över en vecka kvar tills nästa läkarbesök och man hinner måla upp en bild av världens fulaste cancermonster som är precis överallt i hela kroppen! Men dessvärre brukar ju verkligheten i mitt fall ofta vara nästan lika illa som det hemska som jag föreställt mig.

När det gäller axeln däremot så ska jag inte behöva vänta så länge på att få svar. Max till i morgon enligt läkaren som jag pratade med igår. Jag hoppas att även detta är något som kan strålas (eller allra helst är något som snabbt går över av sig själv). Både när det gäller höften och ländryggen har jag fått jättebra smärtlindring av strålbehandlingen.

Borde försöka ta mig ur sängen nu och gå och duscha. Men jag drar mig för det för jag vet inte hur jag ska få på mig kläderna efteråt... :-( Det var knappt att det gick igår och idag har jag ännu ondare...

Funderar nu på om jag ska trycka på publicera-knappen eller radera. Vem blir särskilt glad av att läsa detta inlägget? Ingen intressant läsning heller utan mest en massa klagan. Men det är svårt att vara glad och positivt när det gör ont.

Men för att avsluta med något positivt - snart kommer världens underbaraste små killar hit! De har sovit hos mina föräldrar i natt. Lugnt och tyst här, men jag saknar dem massor!

36 kommentarer:

Sofie sa...

Linda du är mitt ljus i mörkret!
Jag går igenom min behandling för livmoderhals cancer nu.Och då jag känner mej som gnäligast brukar du Alltid komma upp i mina tankar och jag inser ganska snabbt att mina krämpor faktiskt inte är så stora.Hoppas att röntgen går bra stora kramar

Åsa sa...

Det är helt rätt av dig att skriva av dig din oro. Det är inte att klaga. Vi läser/lyssnar och dömer inte. Håller tummarna för dig.

Ingrid Henriksen sa...

Självklart ska du INTE radera detta inlägg- som har med din verklighet att göra !! Du visar ju bara hur det är att vara DU - i ditt liv.
Trist att höra att du lider.
Önskar det mycket styrka - o lycka till på sjukhuset.
Klem Ingrid

Fotgraferande fembarnsmamma sa...

Hej Linda! Jag önskar jag kunde kommit och hjälp dig klä dig. Jag sov också länge var uppe lite vid strax efter 7 och fick iväg Adam till skolan sen sov jag till 9. Ska till sjukgymnasten vid 11:30. Vill du ha sällskap på sjukhuset. Jag kan komma en stund!!! med fika kanske? Bara ring eller smsa!!
Kram Maria
http://mariasdagbok.blogspot.com/

Anonym sa...

hoppas smärtan blir mindre under dagen så att du kan njuta av att pojkarna kommer hem. Massor av styrkekramar.Anna-Karin.S

My i Kiruna sa...

Hoja,älskade älskade du. Vet inte vad jag ska säga,jag läser din blogg varje dag,ibland flera gånger. Alla känslor bubblar i mig,sorg,glädje,ilska,maktlöshet...tacksamhet. Jag fortsätter läsa din blogg oavsett hur jävliga de där canceräcklen är mot dig! Du ger mig styrka genom att berätta, tacksamhet över det jag har och det förminskar snabbt mina egna krämpor & klagande o slitande då det blir för jobbigt med mina två små ungar & två bonusar. TACK Linda för att du delar med mig. Du har gett mig inspiration att fota! Tack för din ärlighet,du talar om livet som det är! Jag vill ge dig en bamsekram men då jag sitter uppe i Sveriges nordligaste stad & du där nere så äre svårt...men jag kastar världens största snöboll (hade vitt på backen när jag vaknade imorse:) ) med KÄRLEK och empati. Kram från My.

Anonym sa...

Jag vill läsa allt du skriver! Önskar det fanns ngt jag kunde göra för dig men har ialla fall skänkt pengar till rosa bandet. Kram

Kajsa Bergman Fällén sa...

Man behöver inte alltid bli glad ju. Håller tummarna för dig! Väntan på besked är vidrig, man tycker ju att det borde gå att snabba upp den processen något. Kram!

Helena sa...

Hej Linda!

Jag uppskattar att du tryckte på publiceraknappen, och inte radera. Det är svårt att finna de rätta orden att skriva, hoppas du kan läsa mellan raderna, vad jag försöker uttrycka....

Att få ta del av ditt liv betyder mycket för mig. Du finns i mina tankar, och jag beundrar dig mycket. Att få möjligheten att få möta dig via bloggen, där du skriver "rakt av" om hur cancern drabbar och påverkar dig, väcker mycket känslor hos mig. Jag tycker att du är stark som vågar dela med dig.

Jag hoppas och tror att det kan ge dig mycket tillbaka att dela med oss. Att du känner dej lite "buren" av som läser.

Varma kramar till dig, som vågar skriva hur livet faktiskt kan te sig!

Jag beundrar dig! / Helena

Lotta A sa...

Det låter mycket , mycket jobbigt.
Med all den fruktansvärda smärta som plågar dej.

Hoppas innerligt att läkarna kan hjälpa dej idag ,och erbjuda något så att du blir bättre smärtlindrad.

Jag kan bara föreställa mej hur hemskt det måste vara, under den tiden som man ska gå och vänta på besked....... :-(

Tänker på dej, och hoppas att allt kommer att gå bra på sjukhuset i dag.

Kram Från Lotta

Anonym sa...

Lilla vännen..önskar jag kunde göra nåt för att hjälpa dig. Du är i mina tankar hela tiden.Tycker att det onda kan ge sig nu! <3 Kram moster Susanne

Anonym sa...

Men vi läser ju din blogg för att höra hur du har det... inte för att få glada tillrop i vardagen. Så klaga så mycket du vill och så ofta du vill. Bloggens grundton är ju jättepositiv så lite klagan skadar inte.
och som sagt: du är en skitbra fotograf

Lisbet Lindell sa...

Man blir såklart ledsen av att läsa ditt inlägg men skriver du inte blir vi ännu mer oroliga och så kan vi inte "peppa" dig och skicka kramar och att vi tänker på dig.. Vet att det inte hjälper i din sjukdom men hoppas det hjälper lite för ditt humör, vi är många som tänker på dig och här kommer massor av KRAMAR!!
/Lisbet

Maja sa...

En massa kramar till dig Linda som kämpar på i detta elände av värk och cancermonster både här och där.
Sååå orättvisst livet är mot er!

Kramar i massor/Maja

Lindha sa...

Klart du ska trycka på publicera! Vi är många som följer dig och tänker på dig dagligen!! Självklart ska du få uttrycka att du har ont! Det kanske inte är någon positiv läsning, men för mig, som är frisk påminner det om att jag inte har NÅT att klaga på!! Du ger mig styrka att klara av min vardag!! Jag beundrar din styrka och ditt mod!! Önskar dig lycka till idag!
Kram Lindha

Anonym sa...

Hej. Jag är ny på din blogg. Kom av hänvisning av Lotta Gery. Vilken starp person du är!! Skulle vilja ha lite tåga som du har. Din optimism kommer att hjälpa dig långt. Underbara bilder på dom små kottarna. Duktig fotograf är du också. All fraft og styrke til dig. Kram fra Heidi.

Fighter ღ sa...

Käraste du! Skit i vad vi tycker och tänker. Vi vill läsa om dig.
Linda.
För vi tycker om dig.
Linda.

Pysslan sa...

Skönt att strålningen hjälper som smärtlindring mot smärtan i höften och ländryggen, men den verkar inte ta bort den helt. Eller så har du ont även på andra ställen.

Jag tycker om att få läsa om hela dig, även när du inte är uppåt.

Kram
Heidi

Anonym sa...

Linda - klart att du ska publicera! Förstår du inte att vi är många som lider med dig (kan låta som tomma ord, jag vet).
Håller tummarna för dig!

Kramar från en trogen läsare

Anonym sa...

STYRKEKRAMAR

Ingrid sa...

Linda!

Jag tycker absolut att du ska publicera även dina inlägg när du talar om att du har ont och att du har ångest inför vad för besked du ska få. Kanske kan det hjälpa både dig och andra, dig för att du får tala om hur du känner dig och andra att försöka förstå vad du går igenom. Jag hoppas att du kommer att få bra besked på dina undersökningar och att du kan få smärtlindring och medicin som håller (allra helst tar bort) cancern i schack.

Du är en stark och modig ung kvinna Linda! Värd mycket beundran!!!

Styrkekramar

Ingrid Benjaminsson

ChristinaArnesdotter Ström sa...

Hej Linda!
Jag beundrar dig som orkar med din sjukdom,och har småbarn.Hoppas att du och din man kommer i väg till NewYork,det är du värd som har gått igenom så mycket.Läser din blogg varje dag.
Många kramar till dig Linda och din familj.
Christina

Christina Arnesdotter Ström sa...

Hej Linda!
Jag beundrar dig det du går igenom.Läser din blogg varje dag.
Hoppas att du och din man kommer iväg till New York,det är du värd.

Många kramar
Christina

Anonym sa...

Kära du, du måste ju få lov att skriva av dig. Gnälla behöver vi alla och du har all anledning att få lov till det. Tycker du är fantastisk!! Hoppas innerligt att där inte tillkommit något mer som kan göra ont, smärta har du mer än nog av. Kram till dig/Ingrid

Svea sa...

Jag är glad att du tryckte på publicera-knappen. Jag tror det är bra att skriva av sig även om det mest jobbiga.
Stora styrkekramar

Anonym sa...

Hej Linda,

Att existera är enkelt för att leva krävs det mod dagligen. Det tycker jag du visar genom din blogg och din situation. Läser din blogg ofta och tänker mycket på dig och önskar av hela mitt hjärta att det går bra för dig idag.

Kram Sanna

Therése sa...

Hej Linda! Du verkar vara en kämpe av allra högsta grad och vi som följer dig och din kamp för livet förstår att du har det jobbigt. Det du beskriver är det du upplever och är inte det minsta fel på något sätt. Du är enastående som orkar se ljuset i vardagen trots allt du kämpar emot.
De varmaste kramar till dig och din familj! <3 <3 <3

Elisabeth sa...

Klart som tusan att du ska publicera ALLA dina dagar. De är som de är med all smärta, men även med allt ditt mod och din styrka som lyser igenom.
Vi är många som beundrar dig, Linda, och som mer än gärna läser alla dina inlägg. Tänker att vi kanske, med våra tankar och kommentarer, kan ge dig lite, lite mera styrka.

Varma kramar från mig.
Elisabeth

Lisa sa...

Säger som Sofie att då jag själv far ner i en dipp och tycker synd om mig själv så kommer du upp i mina tankar och jag är tacksam för hur jag har det.
Du inspirerar nog väldigt många med din kraft och ditt positiva jag trots det du går igenom.
Beundrar dig mycket!!

Håller tummarna för att röntgen inte visar på nåt mer elände nu. Det räcker och blir över det du har!

Tant Janet sa...

Stoooooooooooooooooor kram

LinaS sa...

Gumman det är klart att du ska skriva det du känner, det är ju ditt sätt att få ventilera.
Jag har blivit bestulen på min plånbok med alla dess kort och en massa presentkort, biljetter mm. Men när jag tänker på dig så känns det så oviktigt, bara materiella saker...
Massa kramar i allt det jobbiga...
Lina

Anonym sa...

Skriv allt - jag vill läsa allt! Glada tankar och dystra tankar.

Många många styrkekramar från Gunilla N

Anonym sa...

Skriv allt - jag vill läsa allt! Glada tankar och dystra tankar.

Många många styrkekramar från Gunilla N

Anonym sa...

Det är klart att du ska använda bloggen också till att skriva av dig när det känns deppigt och svårt! Det är det vi är till för. Du ger oss så mycket!

Varm kram från Ulrika i Umeå.

Jenny Stenman sa...

Linda! Klart du ska skriva det som flyger genom skallen! Vi som vill läsa följer dig genom himmel och helvete, och denna blogg är en virtuell dagbok som även din familj kan ta del av när ljuset slocknar...då kommer den bli ovärderlig!kramar i massor vännen!

Anonym sa...

Många kramar till dig Linda och hoppas att allt gick bra på röntgen.
Hoppas också att du får en god natts sömn <3
Lotta.E.